ESTER

1 Detta hände i kung Ahasvẹros* dagar, den Ahasvẹros som regerade över 127 provinser+ från Indien till Etiopien,* 2 när han härskade från sin tron i borgen* Susa.+ 3 Under sitt tredje regeringsår höll han ett gästabud för alla sina furstar och tjänare. Militärbefälhavarna i Persien+ och Medien,+ adeln och furstarna i provinserna var alla samlade inför honom. 4 Och han visade upp sitt stora väldes rikedomar och sin strålande prakt i många dagar, i 180 dagar. 5 Därefter höll kungen ett sju dagar långt gästabud på gården i kungapalatsets trädgård för alla som befann sig i borgen* Susa, från den högste till den lägste. 6 Där fanns linnetyg, fin bomull och blått tyg som hölls fast med snoddar av fint garn, lila ull i silverringar, marmorpelare och divaner av guld och silver på en stenläggning av porfyr, marmor, pärlemor och svart marmor.

7 Vinet serverades i guldbägare,* och ingen bägare var den andra lik. Det kungliga vinet flödade, så som det anstår en kung. 8 Ingen tvingades* att dricka vid det här gästabudet, för så hade kungen befallt alla husets tjänare. De skulle rätta sig efter gästernas önskan.

9 Samtidigt höll drottning Vasti+ ett gästabud för kvinnorna i det kungliga hus* som tillhörde Ahasvẹros.

10 På sjunde dagen, när kungen var glad av vinet, kallade han på sina personliga tjänare, de sju hovmännen Mẹhuman, Bissẹta, Harbọna,+ Bigta, Abạgta, Setar och Karkas, 11 och befallde dem att föra fram drottning Vasti iförd sin kungliga huvudprydnad.* Han ville visa folken och furstarna hennes skönhet, för hon var mycket vacker. 12 Men drottning Vasti vägrade lyda när hovmännen framförde kungens befallning. Då flammade kungens vrede upp, och han blev mycket arg.

13 Kungen vände sig nu till de visa männen som var insatta i tidigare fall.* (På det sättet brukade kungens ärenden läggas fram för dem som var kunniga i lag och rätt. 14 Hans närmaste rådgivare var Karsẹna, Shetar, Admạta, Tarsis, Meres, Marsẹna och Mẹmukan, sju furstar+ i Persien och Medien som hade tillträde till kungen och som var de främsta i riket.) 15 Kungen frågade: ”Vad säger lagen om ett fall som detta, då drottning Vasti har vägrat lyda den befallning som kung Ahasvẹros gav genom hovmännen?”

16 Då sa Mẹmukan inför kungen och furstarna: ”Det är inte bara mot kungen som drottning Vasti har handlat fel,+ utan mot alla furstar och alla folk i varje provins i kung Ahasvẹros välde. 17 Det drottningen har gjort kommer att sprida sig till alla gifta kvinnor, och de kommer att förakta sina män och säga: ’Kung Ahasvẹros befallde att drottning Vasti skulle träda fram inför honom, men hon vägrade.’ 18 Redan i dag kommer Persiens och Mediens furstinnor som får höra vad drottningen har gjort att tala med sina män på samma sätt. Det blir förakt och bitterhet utan ände. 19 Om kungen anser det vara lämpligt, sänd då ut en kunglig skrivelse och för in den i Persiens och Mediens lagar, som inte kan upphävas.+ Låt det nedtecknas att Vasti aldrig mer får komma inför kung Ahasvẹros, och låt en kvinna som är bättre än hon bli drottning i hennes ställe. 20 Och när kungens befallning blir känd i hela hans vidsträckta rike kommer alla kvinnor att ära sina män, från den högste till den lägste.”

21 Kungen och furstarna tyckte att det var ett bra förslag, och kungen följde Mẹmukans råd. 22 Han sände ut en skrivelse till alla provinser, till varje provins+ med dess egna skrivtecken* och till varje folk på dess eget språk, om att varje man skulle vara herre* i sitt eget hus och tala sitt eget folks språk.

2 Så småningom, när kung Ahasvẹros+ vrede hade lagt sig, tänkte han på vad Vasti hade gjort+ och det som hade beslutats om henne.+ 2 Då sa kungens närmaste tjänare: ”Man bör leta rätt på unga, vackra kvinnor* åt kungen. 3 Kungen bör utse ämbetsmän i rikets alla provinser+ som ska föra alla de vackra unga kvinnorna* till borgen* Susa, till kvinnornas hus.* Överlämna dem åt Hegaj,+ kungens eunuck* som vaktar kvinnorna, och låt dem få skönhetsbehandlingar.* 4 Sedan ska den unga kvinna som kungen tycker bäst om bli drottning i stället för Vasti.”+ Kungen tyckte att förslaget var bra och gjorde så.

5 I borgen* Susa+ fanns en judisk man som hette Mọrdokaj.+ Han var son till Jair, son till Sịmei, son till Kis, en benjaminit,+ 6 som var en av dem som fördes bort från Jerusalem tillsammans med Jekọnja,*+ Judas kung, när han deporterades av Nebukadnẹssar, Babylons kung. 7 Mọrdokaj var fosterfar* åt Hadạssa,* det vill säga Ester, hans farbrors dotter,+ eftersom båda hennes föräldrar var döda. Ester var en tilldragande ung kvinna med vacker gestalt. När hennes föräldrar dog tog Mọrdokaj hand om henne och fostrade henne som sin dotter. 8 Efter att kungens ord och lag hade gått ut fördes många unga kvinnor till borgen* Susa, och Hegaj+ tog hand om dem. Även Ester hämtades till kungens hus* och överlämnades åt Hegaj, som vaktade kvinnorna.

9 Ester gjorde ett gott intryck på Hegaj, så han behandlade henne väl* och såg snabbt till att hon fick de skönhetsbehandlingar*+ och den kost hon skulle ha. Han gav henne också sju utvalda unga tjänarinnor från kungens hus och flyttade henne och tjänarinnorna till den bästa delen av kvinnornas hus. 10 Men Ester berättade inte något om sitt folk+ eller sina släktingar, för Mọrdokaj+ hade sagt till henne att inte göra det.+ 11 Dag efter dag gick Mọrdokaj fram och tillbaka utanför gården till kvinnornas hus för att få reda på hur Ester hade det och vad man gjorde med henne.

12 Alla de unga kvinnorna fick skönhetsbehandlingar i 12 månader, och sedan fick de i tur och ordning träda fram inför kung Ahasvẹros. Den behandling* som varje kvinna fick var: sex månader med myrraolja+ och sex månader med balsamolja+ och olika skönhetskrämer.* 13 Efter det var den unga kvinnan redo att gå in till kungen. Och när hon gick från kvinnornas hus till kungens hus gav man henne allt hon bad om. 14 På kvällen gick hon in och på morgonen återvände hon till kvinnornas andra hus, under uppsikt av kungens eunuck+ Sạasgas, som vaktade bihustrurna. Hon fick inte gå in till kungen igen om inte kungen hade fastnat särskilt för henne och uttryckligen kallade på henne.+

15 Nu var tiden inne för Ester, som var dotter till Abihạjil men som hade uppfostrats+ av sin kusin Mọrdokaj, att gå in till kungen. Hon bad inte om något annat än det som eunucken Hegaj, som vaktade kvinnorna, gav som förslag. (Ester blev mer och mer omtyckt av alla i sin omgivning.) 16 Ester fördes till kung Ahasvẹros i hans kungliga hus i tionde månaden, alltså månaden tebet,* under hans sjunde regeringsår.+ 17 Och kungen älskade Ester mer än alla de andra kvinnorna. Hon vann kungens hjärta* och blev den som han uppskattade mest. Han satte därför den kungliga huvudprydnaden* på hennes huvud och gjorde henne till drottning+ i stället för Vasti.+ 18 Och kungen höll ett stort gästabud till Esters ära och bjöd in alla sina furstar och tjänare. Sedan beviljade han amnesti i provinserna, och han gav gåvor som det anstår en kung.

19 När man samlade unga kvinnor*+ för andra gången tjänstgjorde Mọrdokaj i kungens port. 20 Ester gjorde som Mọrdokaj hade sagt och berättade inget om sina släktingar och sitt folk.+ Och Ester fortsatte att göra som Mọrdokaj sa, precis som när hon bodde hos honom.+

21 Vid den tiden när Mọrdokaj tjänstgjorde i kungens port blev Bigtan och Teres, två av kungens hovmän som var dörrvakter, uppretade och planerade att mörda kung Ahasvẹros. 22 Men Mọrdokaj fick höra det och meddelade omedelbart drottning Ester. Och Ester berättade det för kungen på Mọrdokajs vägnar.* 23 Det hela undersöktes och visade sig stämma, och de båda männen hängdes upp på pålar. Detta nedtecknades sedan i rikets krönikor* i kungens närvaro.+

3 Efter detta befordrade kung Ahasvẹros Haman,+ agagiten+ Hammedạtas son, och gav honom högre rang än alla de andra furstarna som var hos honom.+ 2 Och alla kungens tjänare som var i kungens port bugade sig och föll ner inför Haman, för det hade kungen befallt. Men Mọrdokaj vägrade att buga sig och falla ner för honom. 3 Så tjänarna i kungens port sa till Mọrdokaj: ”Varför vägrar du lyda kungens befallning?” 4 Dag efter dag ställde de samma fråga, men han lyssnade inte på dem. Då gick de till Haman för att höra om Mọrdokajs beteende skulle tolereras,+ för Mọrdokaj hade berättat för dem att han var jude.+

5 När Haman såg att Mọrdokaj inte bugade sig och inte föll ner för honom blev han rasande.+ 6 Han ville döda Mọrdokaj, men han nöjde sig inte med det, för han hade hört talas om Mọrdokajs folk. Så Haman försökte hitta ett sätt att utrota både Mọrdokaj och hela hans folk, alla judar som fanns i hela Ahasvẹros rike.

7 I första månaden, alltså nisan,* i kung Ahasvẹros 12:e år,+ kastade man pur+ (det vill säga lott) inför Haman för att bestämma en dag och en månad. Lotten föll på den 12:e månaden, adar.*+ 8 Haman sa då till kung Ahasvẹros: ”Det finns ett visst folk som bor utspritt bland folken+ i ditt rikes alla provinser.+ Deras lagar är annorlunda än alla andras, och de följer inte kungens lagar. Det är inte bra för kungen om vi låter dem hållas. 9 Om kungen anser det vara lämpligt, sänd då ut en skrivelse om att de ska utrotas. Jag betalar 10 000 talenter* silver till ämbetsmännen så att de kan lägga det i kungens skattkammare.”*

10 Då tog kungen av sig sin signetring+ och gav den till Haman,+ agagiten+ Hammedạtas son, som var judarnas fiende. 11 Och kungen sa till Haman: ”Du får både silvret och folket du talar om. Gör vad du vill med det.” 12 Då tillkallades de kungliga sekreterarna+ på 13:e dagen i första månaden. De skrev ner+ alla Hamans befallningar till kungens satraper,* till ståthållarna i de olika provinserna och till furstarna över de olika folken. Man skrev till varje provins med dess egna skrivtecken* och till varje folk på dess eget språk. Skrivelsen utfärdades i kung Ahasvẹros namn och förseglades med kungens signetring.+

13 Breven sändes med kurirer till alla kungens provinser. Ordern var att judarna skulle dödas, förgöras och utrotas, både unga och gamla, kvinnor och barn, alla på en och samma dag, den 13:e dagen i 12:e månaden, alltså adar,+ och man skulle lägga beslag på deras ägodelar.+ 14 Skrivelsen skulle gälla som lag i varje provins och offentliggöras för alla folken, så att de skulle vara beredda när den dagen kom. 15 Lagen utfärdades i borgen* Susa,+ och kurirerna gav sig snabbt i väg+ på kungens order. Sedan satte sig kungen och Haman ner för att dricka. Men i staden Susa rådde förvirring.

4 När Mọrdokaj+ fick veta vad som hade hänt+ rev han sönder sina kläder och klädde sig i säck och aska. Sedan gick han ut mitt i staden och ropade och jämrade sig högt och bittert. 2 Men han stannade utanför kungens port, för ingen fick gå in i kungens port klädd i säckväv. 3 Och i alla provinser+ som nåddes av kungens ord och lag blev sorgen stor bland judarna. De fastade,+ grät och jämrade sig, och många lade sig ner i säck och aska.+ 4 När Esters tjänarinnor och eunucker* kom in och berättade det här för henne blev hon helt ifrån sig. Hon skickade ut kläder till Mọrdokaj för att han skulle ta av sig säckväven, men han tog inte emot dem. 5 Då kallade Ester på eunucken Hatak, som kungen hade ställt i hennes tjänst. Och hon befallde honom att fråga Mọrdokaj varför han sörjde och vad det hela handlade om.

6 Hatak gick därför ut till Mọrdokaj på stadens torg utanför kungens port. 7 Mọrdokaj berättade allt som hade hänt honom och nämnde det belopp+ Haman hade lovat betala till kungens skattkammare för att få judarna utrotade.+ 8 Han gav också Hatak en avskrift av den lag som hade utfärdats i Susa+ om att förinta dem. Hatak skulle ta med avskriften till Ester, förklara den för henne och be henne träda fram inför kungen och vädja för sitt folk.+

9 Hatak gick tillbaka till Ester och berättade vad Mọrdokaj hade sagt. 10 Ester befallde Hatak att säga till Mọrdokaj:+ 11 ”Alla kungens tjänare och folket i kungens provinser vet vad lagen säger. Det finns ett enda straff för den man eller kvinna som går in på kungens inre förgård+ utan att vara kallad: döden. Det är bara om kungen räcker ut sin gyllene spira+ som man får leva. Och jag har inte blivit kallad till kungen på 30 dagar nu.”

12 När Mọrdokaj fick höra vad Ester hade sagt 13 gav han henne följande svar: ”Du ska inte tro att du slipper lättare undan än de andra judarna bara för att du tillhör kungens hushåll. 14 Om du väljer att inte göra något nu får judarna hjälp och befrielse från ett annat håll,+ men du och din fars släkt kommer att gå under. Och tänk om det är för en tid som denna som du har gjorts till drottning?”+

15 Då svarade Ester Mọrdokaj: 16 ”Samla alla judar som finns i Susa och fasta+ för min skull. Ni ska inte äta eller dricka på tre dygn,+ varken dag eller natt. Jag och mina tjänarinnor ska också fasta. Och trots att det strider mot lagen ska jag gå in till kungen. Så ska jag göra, även om det blir min död.” 17 Då gick Mọrdokaj och gjorde precis som Ester hade sagt.

5 På tredje dagen+ klädde sig Ester i kunglig dräkt och ställde sig på den inre förgården till kungens hus,* mitt framför huset. Och kungen satt på sin tron i det kungliga huset, mitt emot ingången. 2 När kungen såg drottning Ester på förgården lyste han upp och räckte ut den gyllene spiran+ mot henne. Då gick Ester fram och rörde vid spetsen av spiran.

3 Kungen frågade henne: ”Vad har du på hjärtat, drottning Ester? Vad har du för önskemål? Om det så gäller halva kungariket ska du få det!” 4 Ester svarade: ”Om det är kungens vilja, så ta med dig Haman+ och kom till festmåltiden jag har ordnat för dig i dag.” 5 Då sa kungen till sina tjänare: ”Säg till Haman att göra som Ester vill och skynda sig hit.” Och kungen och Haman gick till festmåltiden som Ester hade ordnat.

6 Medan man drack vinet sa kungen till Ester: ”Vad vill du be mig om? Du får precis vad du vill. Vad har du för önskemål? Om det så gäller halva kungariket ska det beviljas dig!”+ 7 Då sa Ester: ”Det här är min önskan och min bön: 8 Om jag har behagat kungen och om kungen vill uppfylla min önskan och bevilja min bön, så ta med dig Haman och kom till festmåltiden som jag håller för er i morgon. Och i morgon ska jag berätta vad jag har på hjärtat.”

9 Haman kände sig glad och väl till mods när han gick därifrån. Men så fort han såg Mọrdokaj i kungens port och märkte att han varken reste sig eller kände fruktan för honom, blev han rasande.+ 10 Haman behärskade sig ändå och fortsatte hemåt. Sedan kallade han på sina vänner och sin hustru Seres.+ 11 Han skröt om sina enorma rikedomar, alla söner+ han fått och den ära han visats av kungen. Han hade nämligen fått högre rang än alla kungens furstar och tjänare.+

12 Haman sa också: ”Dessutom var det bara jag och kungen som var bjudna till drottning Esters festmåltid i dag,+ och i morgon är jag bjuden till en ny festmåltid hos drottningen tillsammans med kungen.+ 13 Men all min glädje grumlas av att juden Mọrdokaj tjänstgör i kungens port.” 14 Då sa hans hustru Seres och alla hans vänner till honom: ”Res en påle som är 50 alnar* hög. Och i morgon bitti ska du säga till kungen att man ska hänga upp Mọrdokaj på den.+ Sedan kan du gå på festen och roa dig med kungen.” Haman tyckte att det lät bra och reste pålen.

6 Den natten kunde kungen inte sova. Så han bad att man skulle hämta krönikan över minnesvärda händelser,+ och man läste ur den för honom. 2 Där stod det vad Mọrdokaj hade rapporterat om Bigtạna och Teres, de två hovmän som var dörrvakter och som hade planerat att mörda kung Ahasvẹros.+ 3 Kungen sa: ”Vilken ära och belöning har Mọrdokaj fått för detta?” Då sa kungens närmaste tjänare: ”Han har inte fått någonting.”

4 Senare sa kungen: ”Vem är det som står på förgården?” Haman hade nämligen kommit in på den yttre förgården+ till kungens hus.* Han ville tala med kungen om att hänga upp Mọrdokaj på pålen som han hade rest.+ 5 Kungens tjänare svarade: ”Det är Haman+ som står där.” Då sa kungen: ”Låt honom komma in.”

6 När Haman kom in sa kungen till honom: ”Vad ska man göra för den som kungen vill ära?” Då tänkte Haman: ”Det måste vara mig han menar. Vem skulle han annars vilja ära?”+ 7 Så Haman sa: ”Till den som kungen vill ära 8 ska man hämta en kunglig skrud+ som kungen själv har burit och en häst som kungen själv har ridit på och som har den kungliga huvudprydnaden. 9 Och en av kungens förnämsta furstar ska få ansvar för skruden och hästen. Den som kungen vill ära ska få bära skruden och rida på hästen på stadens torg. Och man ska gå framför honom och ropa: ’Så här gör man med den som kungen vill ära!’”+ 10 Genast sa kungen till Haman: ”Skynda dig, hämta skruden och hästen, och gör så med juden Mọrdokaj som tjänstgör i kungens port. Glöm inte något, gör precis som du har sagt.”

11 Då hämtade Haman den kungliga skruden och hästen. Han lät Mọrdokaj+ bära skruden och rida på stadens torg och ropade framför honom: ”Så här gör man med den som kungen vill ära!” 12 Efteråt gick Mọrdokaj tillbaka till kungens port. Men Haman skyndade sig hem, bedrövad och med huvudet övertäckt. 13 Han berättade allt som hade hänt för sin hustru Seres+ och alla sina vänner, och då sa hans hustru och hans visa män: ”Mọrdokaj har börjat få övertaget, och eftersom han är jude kommer du inte att gå segrande ur striden. Det här kommer att bli ditt fall.”

14 Medan de fortfarande talade kom kungens hovmän för att hämta Haman till festmåltiden som Ester hade ordnat.+

7 Kungen och Haman+ anlände till festmåltiden hos drottning Ester. 2 Även den här gången sa kungen medan de drack vinet: ”Vad vill du be mig om, drottning Ester? Du får precis vad du vill. Vad har du för önskemål? Om det så gäller halva kungariket ska det beviljas!”+ 3 Drottning Ester svarade: ”Om jag har behagat dig, o kung, och om det är kungens vilja, så skona mitt liv och rädda mitt folk.+ Det är min önskan och min bön. 4 För vi har blivit sålda,+ jag och mitt folk. Vi ska dödas, förgöras och utrotas.+ Om vi bara hade blivit sålda som slavar skulle jag valt att tiga. Men det som nu håller på att hända borde förhindras, för det är till skada för kungen.”

5 ”Vem är det som vågar göra något sådant?” utbrast kung Ahasvẹros. ”Var är han?” 6 Ester sa: ”Motståndaren och fienden är den onde Haman här!”

Haman blev skräckslagen, 7 och kungen lämnade sitt vin och försvann rasande ut i palatsets trädgård. Då reste sig Haman och vädjade till drottning Ester för sitt liv, eftersom han förstod att kungen tänkte straffa honom. 8 När kungen kom in igen från trädgården såg han att Haman hade kastat sig ner på divanen där Ester låg. Kungen röt: ”Försöker han våldta drottningen också? Här i mitt eget hus?” I samma stund som kungen sa detta täckte man över Hamans ansikte. 9 Harbọna,+ en av hovmännen, sa: ”Haman har redan rest en påle som är tänkt för Mọrdokaj,+ han som räddade kungens liv.+ Den är 50 alnar* hög och står vid Hamans hus.” ”Häng upp honom på den!” befallde kungen. 10 Då hängde de upp Haman på pålen som var tänkt för Mọrdokaj, och kungens vrede lade sig.

8 Samma dag fick drottning Ester huset som hade tillhört Haman,+ judarnas fiende,+ i gåva av kung Ahasvẹros. Och Mọrdokaj fick audiens hos kungen, för Ester hade berättat att de var släkt.+ 2 Sedan tog kungen av sig signetringen+ som han hade tagit tillbaka från Haman och gav den åt Mọrdokaj. Och Ester lät Mọrdokaj få ansvaret över Hamans hus.+

3 Ännu en gång vände sig Ester till kungen. Hon föll ner för hans fötter och grät och vädjade att han skulle förhindra agagiten Hamans onda plan mot judarna.+ 4 Då räckte kungen ut den gyllene spiran mot Ester,+ och hon reste sig upp inför honom. 5 Hon sa: ”Om det är kungens vilja och jag har behagat dig, och om kungen tycker det är lämpligt och ser på mig med godhet, så återkalla de skrivelser som konspiratören Haman,+ agagiten Hammedạtas son,+ utfärdade för att tillintetgöra judarna i kungens alla provinser. 6 För hur ska jag kunna bära all denna olycka som kommer att drabba mitt folk, och hur ska jag kunna se på när mina släktingar utrotas?”

7 Då sa kung Ahasvẹros till drottning Ester och till juden Mọrdokaj: ”Jag har gett Hamans hus till Ester+ och låtit hänga upp Haman på pålen+ därför att han konspirerade* mot judarna. 8 Så skriv nu för judarnas räkning vad ni tycker verkar lämpligt. Skriv det i kungens namn och försegla det med kungens signetring, för en skrivelse i kungens namn som är förseglad med kungens signetring kan inte återkallas.”+

9 Då skickade man efter de kungliga sekreterarna, på 23:e dagen i tredje månaden, alltså månaden sivan.* Allt som Mọrdokaj dikterade skrevs ner till judarna och till satraperna,*+ ståthållarna och furstarna i provinserna+ från Indien till Etiopien, 127 provinser. Man skrev till varje provins med dess egna skrivtecken* och till varje folk på dess eget språk, och till judarna med deras egna skrivtecken* och på deras eget språk.

10 Mọrdokaj utfärdade skrivelsen i kung Ahasvẹros namn, förseglade den med kungens signetring+ och sände ut den med kurirer på snabba posthästar som hade avlats för kunglig tjänst. 11 Genom skrivelsen fick judarna i varje stad kungens tillåtelse att gå samman och försvara sig. De fick döda, förgöra och utrota alla styrkor som angrep dem, ur alla folk och ur alla provinser, även kvinnor och barn, och lägga beslag på deras ägodelar.+ 12 Allt skulle ske på en och samma dag i alla kung Ahasvẹros provinser, på 13:e dagen i 12:e månaden, alltså månaden adar.*+ 13 Skrivelsen som sändes ut skulle gälla som lag i varje provins och offentliggöras för alla folken, så att judarna skulle vara beredda att hämnas på sina fiender den dagen.+ 14 Lagen utfärdades i borgen* Susa,+ och på kungens order satte kurirerna i väg i full galopp på de kungliga posthästarna.

15 Mọrdokaj gick ut från kungen i en kunglig skrud av blått och vitt tyg. Han bar en stor krona av guld och en mantel av lila ull i finaste kvalitet.+ Och hela staden Susa började jubla. 16 För judarna betydde det hopp,* glädje, ära och triumf. 17 Och i alla provinser och i alla städer, överallt dit kungens skrivelse och lag nådde, blev det jubel och glädje bland judarna. De firade och hade festmåltider. Många av folken i landet förklarade sig vara judar,+ för de kände skräck för judarna.

9 På 13:e dagen i 12:e månaden, alltså månaden adar,*+ skulle kungens lag verkställas.+ Det var dagen då judarnas fiender hade planerat att utplåna dem, men i stället skedde det motsatta, och judarna besegrade sina fiender.+ 2 Judarna samlades i sina städer i alla kung Ahasvẹros+ provinser för att strida mot dem som ville dem illa. Det fanns ingen som kunde stå emot judarna, för alla folken kände skräck för dem.+ 3 Furstarna i provinserna och alla satraper,*+ ståthållare och de som skötte kungens ärenden stod på judarnas sida, för de kände stor respekt för Mọrdokaj. 4 Mọrdokaj hade nämligen blivit en mäktig man+ i kungens hus,* och ryktet om honom spred sig till alla provinser, för han blev hela tiden mäktigare.

5 Judarna dödade och utplånade alla sina fiender med svärd. De gjorde som de ville med sina fiender.+ 6 I borgen* Susa+ dödade judarna 500 män. 7 De dödade också Parsandạta, Dalfon, Aspạta, 8 Porạta, Adạlja, Aridạta, 9 Parmạsta, Ạrisaj, Ạridaj och Vajsạta, 10 de tio sönerna till Haman, Hammedạtas son, judarnas fiende.+ Men de avstod från att plundra.+

11 På den dagen rapporterade man för kungen hur många som hade dödats i borgen* Susa.

12 Kungen sa till drottning Ester: ”I borgen* Susa har judarna dödat 500 män och Hamans tio söner. Vad har de då inte uppnått i resten av kungens provinser?+ Vad är din önskan nu? Den ska uppfyllas. Och vad är din begäran? Den ska beviljas.” 13 Ester sa: ”Om det är kungens vilja,+ så låt den lag som gällde i dag+ även gälla i morgon, så att judarna i Susa kan fortsätta försvara sig. Och häng upp Hamans tio söner på pålen.”+ 14 Då befallde kungen att det skulle bli så. Lagen utfärdades i Susa, och man hängde upp Hamans tio söner.

15 Judarna i Susa samlades också på 14:e dagen i månaden adar+ och dödade 300 män. Men de avstod från att plundra.

16 De andra judarna i kungens provinser gick också samman och försvarade sig.+ De undanröjde sina fiender+ och dödade 75 000. Men de avstod från att plundra. 17 Detta hände på 13:e dagen i månaden adar. På 14:e dagen vilade man, och man gjorde den till en fest- och glädjedag.

18 Judarna i Susa samlades både på 13:e+ och 14:e+ dagen, och på 15:e dagen vilade de och gjorde den till en fest- och glädjedag. 19 Det var därför judarna i städerna på landsbygden gjorde den 14:e dagen i månaden adar till en fest- och glädjedag, en dag då man firar,+ en dag då man sänder matgåvor till varandra.+

20 Mọrdokaj+ skrev ner allt som hade hänt och skickade officiella brev till judarna i alla kung Ahasvẹros provinser, både nära och långt borta. 21 Han uppmanade dem att fira den 14:e och 15:e dagen i månaden adar varje år 22 till minne av de dagar då judarna fick frid. Den månaden förvandlades bedrövelsen till glädje och sorgen+ till lycka. Dagarna skulle firas med fest och glädje, och man skulle sända matgåvor till varandra och ge gåvor till de fattiga.

23 Judarna följde anvisningarna i Mọrdokajs brev och gjorde de här festdagarna till en tradition. 24 Haman,+ agagiten Hammedạtas son,+ judarnas fiende, hade nämligen konspirerat mot judarna för att utrota dem.+ Han hade också kastat pur,+ eller lott, för att sprida skräck bland judarna och utrota dem. 25 Men när Ester trädde fram inför kungen gav han följande befallning i skrift:+ ”Låt Hamans onda planer mot judarna+ slå tillbaka mot honom själv.” Och man hängde upp honom och hans söner på pålen.+ 26 Det var därför som de här dagarna fick namnet purim, av ordet pur.*+ Till följd av Mọrdokajs brev och allt som hade drabbat judarna 27 lovade de att fira dessa båda dagar varje år och att även deras avkomlingar och alla som slöt sig till dem+ skulle göra det. De lovade att följa anvisningarna utan undantag och vid den bestämda tiden varje år. 28 Dessa dagar skulle uppmärksammas och firas av varje generation, varje släkt, varje provins och varje stad. Purimdagarna fick aldrig falla i glömska, och judarnas avkomlingar skulle för alltid fira denna högtid.

29 Med sin makt och myndighet skrev drottning Ester, Abihạjils dotter, och juden Mọrdokaj sedan ytterligare ett brev om purim. 30 Detta officiella brev sändes till judarna i de 127 provinserna+ i Ahasvẹros+ rike med ord om fred och sanning. 31 Brevet fastställde att purimdagarna skulle firas på den bestämda tiden tillsammans med fasta+ och bön,+ precis som Mọrdokaj och drottning Ester hade gett anvisning om+ och som judarna hade lovat att de och deras avkomlingar skulle göra.+ 32 Esters befallning fastställde firandet av purim,+ och det skrevs ner i en bok.

10 Kung Ahasvẹros införde tvångsarbete i sitt rike, både på fastlandet och på öarna i havet.

2 Alla hans bedrifter och stordåd, och även en utförlig beskrivning av den höga ställning som Mọrdokaj+ upphöjdes till av kungen,+ det har nedtecknats i krönikan+ om Mediens och Persiens+ kungar. 3 Den ende som var mäktigare än Mọrdokaj var kung Ahasvẹros själv. Mọrdokaj var en stor* man bland judarna och var respekterad av alla sina landsmän, för han arbetade för sitt folks bästa och för deras avkomlingars välfärd.*