PREDIKAREN

1 Ord av församlaren,*+ Davids son, kung i Jerusalem.+

 2 ”Fullständigt meningslöst!”* säger församlaren.

”Fullständigt meningslöst! Allt är tomt och meningslöst!”+

 6 Vinden blåser söderut, den slår om mot norr.

Runt, runt rör den sig, den växlar ständigt.

 7 Alla floder* rinner ut i havet, ändå blir havet aldrig fullt.+

Till den plats som floderna kommer ifrån, dit vänder de tillbaka för att åter strömma fram.+

Det finns ingenting nytt under solen.+

10 Finns det något man kan peka på och säga: ”Titta här, det här är nytt”?

Generation efter generation faller i glömska.+

12 Jag, församlaren, blev kung över Israel i Jerusalem.+ 13 Jag bestämde mig för att använda min vishet+ till att undersöka allt som har gjorts under himlen.+ Jag utforskade det frustrerande arbete som Gud har gett människorna att sysselsätta sig med.

14 Jag betraktade allt som gjordes under solen och konstaterade:

Allt är meningslöst och ett jagande efter vind.+

16 Jag sa till mig själv:* ”Jag har samlat större vishet än någon annan före mig i Jerusalem,+ ja, mycket vishet och kunskap har sjunkit ner i mitt hjärta.”+ 17 Jag beslutade mig för att förstå vad vishet är och för att förstå vad vanvett och dumhet är,+ men också det var ett jagande efter vind.

2 Jag sa till mig själv:* ”Jag vill njuta av livet fullt ut* och se vad det kan ge.” Men även det var tomt och meningslöst.

 2 Jag sa om skrattet: ”Rena vanvettet!”

och om nöjen:* ”Vad är det för mening?”

3 Jag bestämde mig för att glädja mig med vin,+ samtidigt som jag bevarade min vishet. Jag gav mig även in i dårskapens värld för att kunna avgöra hur man bäst lever sitt korta liv på jorden. 4 Jag satte i gång stora projekt.+ Jag byggde hus åt mig.+ Jag planterade vingårdar.+ 5 Jag anlade trädgårdar och parker, och där planterade jag alla slags fruktträd. 6 Jag anlade dammar för att bevattna en plantering* med grönskande träd. 7 Jag skaffade mig tjänare och tjänarinnor,+ och nya tjänare föddes i mitt hus. Jag skaffade mig också hjordar av nötboskap, får och getter, större än någon av mina företrädare i Jerusalem.+ 8 Jag hopade silver och guld,+ skatter som anstår kungar och som finns i provinser.+ Jag skaffade mig sångare och sångerskor och omgav mig med det som är mannens stora glädje: en kvinna, ja många kvinnor. 9 Jag blev stor och överträffade alla som varit före mig i Jerusalem.+ Och hela tiden hade jag visheten i behåll.

10 Jag avstod inte från något som jag hade lust till.*+ Jag sa inte nej till några nöjen,* för jag kände mig nöjd med allt jag uträttade, och detta blev belöningen för allt mitt hårda arbete.+ 11 Men när jag reflekterade över allt som jag hade uträttat med mina egna händer och över allt som jag hade slitit med att färdigställa,+ gick det upp för mig att allt var tomt och meningslöst, ett jagande efter vind.+ Ingenting var av verkligt värde* under solen.+

12 Då riktade jag min uppmärksamhet mot visheten, vanvettet och dumheten.+ (För vad kan den som kommer efter kungen göra? Inget annat än det som redan har blivit gjort.) 13 Och jag kom fram till att visheten har fördelar framför dumheten,+ precis som ljuset har fördelar framför mörkret.

14 Den vise håller ögonen öppna,*+ men dåren vandrar i mörker.+ Men jag har insett att båda går samma slut till mötes.+ 15 Då sa jag till mig själv: ”Det som drabbar dåren kommer också att drabba mig.”+ Vad har jag då haft för nytta av all min vishet? Så jag tänkte: ”Även detta är meningslöst.” 16 För varken den vise eller dåren blir ihågkommen för evigt.+ Förr eller senare glöms alla bort. Och hur dör den vise? Precis som dåren.+

17 Jag började hata livet,+ för allt som utfördes under solen gjorde mig bara frustrerad, allt var tomt och meningslöst,+ ett jagande efter vind.+ 18 Jag började hata allt som jag hade slitit med att uträtta under solen,+ eftersom jag måste överlåta allt till den som kommer efter mig.+ 19 Och vem vet om han kommer att vara vis eller inte?+ Ändå kommer han att få överta allt som jag med vishet och stora ansträngningar har skaffat mig under solen. Även detta är meningslöst. 20 Så jag började misströsta om allt mitt hårda arbete, mitt slit och släp under solen. 21 För även om man slitit hårt och använt sin vishet, kunskap och skicklighet, måste man överlåta allt till någon som själv inte ansträngt sig.+ Även detta är meningslöst och väldigt frustrerande.*

22 Vad får man egentligen ut av allt sitt hårda arbete och sina ambitioner* under solen?+ 23 Hela livet känner man sig plågad och frustrerad över allt man företar sig,+ inte ens på natten får man ro.+ Även detta är meningslöst.

24 Det finns inget bättre för en människa än att äta och dricka och njuta av sitt hårda arbete.+ Jag har insett att detta är en gåva från den sanne Guden.+ 25 För vem äter och vem dricker bättre än jag?+

26 Den sanne Guden ger vishet, kunskap och glädje till den han tycker om,+ och han ger honom även allt det som syndaren samlar och lagrar.+ Även detta är meningslöst och ett jagande efter vind.

3 Allt har sin tid.

Det finns en tid för allt som sker på jorden:

9 Vad får arbetaren ut av alla sina ansträngningar?+ 10 Jag har betraktat det arbete som Gud har gett människorna för att hålla dem sysselsatta. 11 Han har gjort allt vackert* i rätt tid.+ Han har även lagt evigheten i människornas hjärtan, men ändå kommer de aldrig att helt och fullt förstå den sanne Gudens verk.

12 Jag har kommit fram till att det inte finns något bättre för dem än att vara glada och göra det som är gott så länge de lever.+ 13 Att äta och dricka och att njuta av sitt hårda arbete, det är en gåva från Gud.+

14 Jag har kommit fram till att allt som den sanne Guden gör består för evigt. Det finns ingenting att lägga till, och det finns ingenting att dra ifrån. Så har den sanne Guden gjort för att ingjuta respekt i människor.+

15 Det som sker har skett förr, och det som ska komma har redan funnits.+ Men det människor strävar efter uppnår den sanne Guden.*

16 Jag har också sett detta under solen: Där det borde ha varit rättvisa var det ondska, och där det borde ha varit rättfärdighet var det ondska.+ 17 Jag sa till mig själv:* ”Den sanne Guden ska döma både de rättfärdiga och de onda,+ för allt har sin tid.”

18 Jag tänkte också för mig själv att den sanne Guden kommer att pröva människorna och visa dem att de är som djuren, 19 för människorna har ett slut och djuren har ett slut, och de går samma slut till mötes.+ Som den ene dör, så dör den andre, och de har alla samma livsande.*+ Människan har alltså ingen fördel framför djuren, för allt är tomt och meningslöst. 20 Alla går till samma plats.+ Alla har blivit till av jord,+ och alla ska åter bli jord.+ 21 Finns det egentligen någon som vet om människornas livsande stiger uppåt eller om djurens livsande far ner till jorden?+ 22 Och jag insåg att det inte finns något bättre för människan än att hon njuter av sitt arbete,+ det är nämligen hennes belöning. För vem kan hjälpa henne att se vad som händer efter hennes bortgång?+

4 Återigen betraktade jag allt förtryck som pågår under solen. Jag såg de förtrycktas tårar, och ingen tröstade dem.+ Det var deras förtryckare som hade makten, och det fanns ingen som gav tröst. 2 Och jag prisade de döda för att de redan var döda, för de har det bättre än de som lever.+ 3 Men den ofödde har det ännu bättre,+ den som inte har sett det frustrerande arbete som utförs under solen.+

4 Och jag har sett att ansträngningar* och skickligt arbete ofta bottnar i rivalitet.+ Även detta är meningslöst och ett jagande efter vind.

5 Dåren sitter med händerna i kors och tynar bort.*+

6 Bättre en handfull vila än båda händerna fulla med hårt arbete och ett jagande efter vind.+

7 Jag lade märke till ännu ett exempel på meningslöshet under solen: 8 Det finns en man som är helt ensam, utan någon vid sin sida, han har varken son eller bror. Ändå sliter han i det oändliga, och hans ögon blir aldrig mätta på rikedomar.+ Men tror du att han frågar sig själv: ”Jag arbetar hårt och avstår från att njuta av livets goda, men för vem?”+ Även detta är meningslöst och frustrerande.+

9 Bättre två än en,+ för tillsammans får de ut mer av* sitt hårda arbete. 10 För om den ene faller kan den andre hjälpa honom upp. Men hur går det om den som faller inte har någon som kan hjälpa honom?

11 Och om två ligger intill varandra håller de värmen, men hur ska den ensamme kunna hålla sig varm? 12 Och den ensamme kan bli övermannad, men två kan stå emot. Och en tredubbel tråd går inte av så lätt.*

13 Bättre en pojke, fattig men vis, än en kung, gammal men dum,+ en som inte längre är klok nog att ta varning.+ 14 För han* kom ut ur fängelset för att bli kung,+ fast han föddes fattig under den andres styre.+ 15 Jag iakttog alla levande som vandrar under solen och såg hur det gick för den unge tronföljaren, som efterträdde den andre. 16 Även om han är omåttligt populär kommer nästa generation att vara missnöjd med honom.+ Även detta är meningslöst och ett jagande efter vind.

5 Tänk efter innan du går till den sanne Gudens hus.+ Bättre att du kommer dit för att lyssna+ än för att ge ett offer som dårarna gör,+ för de är inte medvetna om att de gör det som är ont.

2 Tänk innan du talar, och säg inget förhastat till den sanne Guden.+ För den sanne Guden är i himlen, men du är på jorden. Det är därför du inte ska använda många ord.+ 3 För när man har för mycket omkring sig* kommer drömmar,+ och ur en flod av ord kommer dumt prat.+ 4 När du avlägger ett löfte åt Gud, så vänta inte med att infria det,+ för han tycker inte om dårar.+ Håll vad du lovar.+ 5 Bättre att inte lova något än att lova och inte stå för det.+ 6 Låt inte din mun få dig att synda,+ och säg inte till ängeln* att det var ett misstag.+ Vill du att dina ord ska göra den sanne Guden så vred att han måste förstöra allt du har byggt upp med dina händer?+ 7 Drömmar kommer när man har för mycket omkring sig,+ likaså kommer meningslöshet ur en flod av ord. Men ha djup respekt för den sanne Guden.+

8 Om du ser att en ämbetsman förtrycker den fattige och kränker rätt och rättvisa i din provins, ska du inte bli förvånad.+ För han lyder bara under den som sitter över honom, och över honom sitter andra som är ännu högre.

9 Dessutom är alla beroende av jordens avkastning, till och med kungen lever av det som växer på marken.+

10 Den som älskar silver får inte nog av silver, och den som älskar rikedom blir aldrig nöjd.+ Även detta är meningslöst.+

11 Ju större förmögenhet, desto fler som förbrukar den.+ Och vilken nytta har ägaren av den utom att han får vila ögonen på den?+

12 Tjänaren får en god natts sömn, oavsett om han har lite eller mycket att äta, men den rikes överflöd ger honom inte en blund i ögonen.

13 Jag har sett något väldigt frustrerande* under solen: Förmögenhet som hopas till skada för ägaren. 14 Hans förmögenhet gick förlorad genom dåliga investeringar, och när han blir far till en son är han barskrapad.+

15 Naken kommer man till världen, och naken ska man lämna den.+ Ingenting man har slitit ihop kan man ta med sig.+

16 Även detta är väldigt frustrerande:* Som man kommer, så ska man gå bort. Så vilken nytta har en människa av att slita för vind?+ 17 Varje dag äter hon i mörker, hon känner sig frustrerad, sjuk och arg.+

18 Jag har insett att det här är rätt och riktigt: Man ska äta och dricka och njuta av sitt hårda arbete,+ sitt slit och släp under solen, de få livsdagar som den sanne Guden förunnat en att leva, för det är den belöning man får.+ 19 Ja, när den sanne Guden ger en människa rikedom och ägodelar+ och möjlighet att njuta av det, ska hon ta emot sin belöning och njuta av sitt hårda arbete. Detta är en gåva från Gud.+ 20 Hon kommer knappt att tänka på* dagarna som flyger förbi, eftersom hon är helt upptagen av den glädje som den sanne Guden ger henne.+

6 Det finns en annan företeelse under solen som också är frustrerande,* och den är vanlig bland människor: 2 Den sanne Guden ger en man förmögenhet, ägodelar och ära så att han har allt han önskar sig. Men den sanne Guden låter honom inte njuta av det, utan en främling får göra det. Detta är meningslöst och mycket bedrövligt. 3 Om en man får hundra barn och lever många år och når en hög ålder men inte njuter av det goda i livet innan han hamnar i graven,* då måste jag säga att ett dödfött barn har det bättre än han.+ 4 Förgäves kom det till världen, och i mörker gick det bort, och i dunkel höljs dess namn. 5 Det såg aldrig dagens ljus och visste ingenting men har det ändå bättre* än den andre.+ 6 Vad är det för mening med att leva i tusen år, två gånger om, om man inte njuter av livets goda? Går inte alla till en och samma plats?+

7 Människan arbetar hårt för att fylla magen,+ ändå blir hon aldrig mätt. 8 Vilken fördel har den vise framför dåren?+ Eller vilken nytta har den fattige av att veta hur man klarar av tillvaron?* 9 Bättre njuta av det man har för ögonen än längta efter annat. Även detta är meningslöst och ett jagande efter vind.

10 Vad som än har blivit till har redan fått sitt namn, och människans sanna natur har blivit känd. Hon kan inte argumentera mot* den som är starkare än hon. 11 Ju fler ord,* desto mer meningslösa är de. Och vad vinner man på det? 12 Vem vet hur man bäst lever sitt korta och meningslösa liv, som blott är en flyktig skugga?+ Vem kan berätta vad som kommer att ske under solen efter ens bortgång?

7 Ett gott rykte* är bättre än god olja,+ dödsdagen bättre än den dag man föddes. 2 Bättre gå till sorgehus än till gästabud,+ för döden är slutet för alla människor, och det bör den som lever tänka på. 3 Sorg är bättre än skratt,+ för ett ledset ansikte förädlar hjärtat.+ 4 De visa är i sorgehus, men dårarna är på gästabud.*+

5 Bättre lyssna till den vises tillrättavisning+ än till dårens smicker.* 6 För dårens skratt+ är som knastret av törnen som brinner under grytan. Även detta är meningslöst. 7 Förtryck kan driva den vise till vansinne, och mutor grumlar omdömet.*+

8 Slutet på en sak är bättre än början. Bättre vara tålmodig än stolt.+ 9 Var inte lättstött,*+ för det är bara dårar som är* lättstötta.+

10 Säg inte: ”Varför var det bättre förr?” För det är inte vist att fråga så.+

11 Vishet tillsammans med ett arv är något bra och till nytta för dem som ser dagens ljus.* 12 För vishet är till skydd,+ precis som pengar är till skydd,+ men fördelen med kunskap och vishet är att de håller en vid liv.+

13 Tänk över vad den sanne Guden har gjort, för vem kan räta ut det han har gjort krokigt?+ 14 På en god dag ska du göra gott,+ men på en dålig* ska du komma ihåg att Gud har gjort såväl den ena dagen som den andra.+ Därför kan människor aldrig vara säkra på* vad som ska hända dem i framtiden.+

15 Under mitt tomma liv+ har jag sett allt: från den rättfärdige som dör i förtid trots sin rättfärdighet+ till den onde som lever länge trots sin ondska.+

16 Var inte egenrättfärdig,+ och briljera inte med din vishet.*+ Varför skulle du förstöra för dig själv?+ 17 Var inte alltför ond, och var inte oförnuftig.+ Varför skulle du dö i förtid?+ 18 Det är bäst att hålla fast vid den ena varningen utan att släppa den andra,+ för den som respekterar Gud kommer att rätta sig efter bägge.

19 Vishet gör den kloke mäktigare än tio starka män i en stad.+ 20 Det finns ingen rättfärdig på jorden som alltid gör det som är rätt och aldrig syndar.+

21 Ta inte åt dig av allt som folk säger om dig,+ så slipper du höra hur din tjänare talar illa om* dig. 22 För du vet mycket väl att du själv har talat illa om andra många gånger.+

23 Allt detta har jag prövat med vishetens hjälp, och jag sa: ”Jag ska bli vis.” Men det var utom räckhåll för mig. 24 Det som har blivit till är outgrundligt och oerhört djupt. Vem kan förstå det?+ 25 Jag bestämde mig för att lära känna och utforska och söka efter visheten och orsaken till allt, och jag ville förstå oförnuftet bakom ondskan och vanvettet bakom dumheten.+ 26 Då upptäckte jag detta: Bittrare än döden är den kvinna som är som ett jaktnät. Hennes hjärta är som ett fisknät, och hennes händer är som bojor. Den som gläder den sanne Guden kommer undan henne,+ men syndaren fångas av henne.+

27 ”Detta har jag kommit underfund med”, säger församlaren,+ ”jag har undersökt det ena efter det andra för att nå en slutsats, 28 men det jag hela tiden sökte efter fann jag inte. Bara en man* bland tusen fann jag, men någon kvinna bland dem fann jag inte. 29 Endast detta fann jag: Den sanne Guden skapade människorna rättfärdiga,+ men de har gått sina egna vägar.”*+

8 Vem är som den vise? Vem har lösningen på ett problem?* En människas vishet får hennes ansikte att lysa upp och mildrar hennes hårda uppsyn.

2 Jag säger: ”Lyd kungens befallning+ av hänsyn till den ed som du har svurit inför Gud.+ 3 Var inte snabb med att lämna kungens åsyn.+ Ta inte ställning för något orätt,+ för han kan göra precis vad han vill. 4 Kungens ord är ju lag.+ Vem kan säga till honom: ’Vad gör du?’”

5 Den som lyder befallningen ska inte komma till skada,+ och den vise förstår när och hur saker och ting ska göras.*+ 6 För det finns en tid och ett sätt* för allt.+ Människan är tyngd av många problem. 7 Ingen vet ju vad som ska hända, så vem kan berätta för henne hur det ska hända?

8 Ingen har makt över livsanden* eller kan hålla kvar den, likaså har ingen makt över dödsdagen.+ Ingen blir hemskickad mitt under brinnande krig, likaså kommer inte ondskan att låta de onda slippa undan.*

9 Allt detta har jag betraktat, och jag har funderat över allt som har utförts under solen, under en tid då människor har härskat över varandra till skada för dem.+ 10 Jag såg de onda bli begravda, de som brukade gå till den heliga platsen, men kort därefter var de glömda i den stad där de hade handlat ont.+ Även detta är meningslöst.

11 När människor inte genast straffas för sina onda handlingar+ vågar de fortsätta göra det som är ont.+ 12 Även om syndaren gör det som är ont hundra gånger och ändå lever länge, vet jag att det kommer att gå bra för den som respekterar den sanne Guden, just därför att han respekterar honom.+ 13 Men det ska inte sluta bra för den onde,+ inte heller kan han förlänga sitt liv, som är som en flyktig skugga,+ eftersom han inte respekterar Gud.

14 Det finns en frustrerande* företeelse på jorden: En del goda människor behandlas som om de gjort något ont,+ och en del onda människor behandlas som om de gjort något gott.+ Jag menar att även detta är meningslöst.

15 Så jag hyllade glädjen,+ för det finns inget bättre för en människa under solen än att äta och dricka och vara glad. Glädjen ska slå följe med henne i hennes hårda arbete+ under de dagar den sanne Guden förunnar henne att leva under solen.

16 Jag beslutade mig för att skaffa mig vishet och för att betrakta allt det man sysslar med på jorden,+ och jag låg sömnlös dag och natt.* 17 Jag tänkte på allt som den sanne Guden gör, och jag insåg att människor inte kan förstå det som händer under solen.+ De kan inte förstå det hur mycket de än försöker. Även om de påstår att de är kloka nog att förstå det, kan de ändå aldrig riktigt göra det.+

9 Jag tog till mig av allt detta, och jag kom fram till att de rättfärdiga och de visa och deras handlingar ligger i den sanne Gudens händer.+ Människor är inte medvetna om kärleken och hatet som fanns före dem. 2 Alla har ett och samma slut,+ den rättfärdige och den onde,+ den gode och den rene och den orene, den som offrar och den som inte offrar. Det slutar på samma sätt för den gode som för syndaren, för den som svär en ed som för den som aktar sig för att svära en ed. 3 Det här är en frustrerande företeelse under solen: Alla har ett och samma slut,+ och därför är människornas hjärtan fulla av ondska, under hela deras liv finns vanvett i deras hjärtan, och därefter dör de!*

4 Det finns hopp för alla som lever, för det är bättre att vara en levande hund än ett dött lejon.+ 5 De levande vet nämligen att de ska dö,+ men de döda vet ingenting alls,+ och de får inte längre någon lön, ingen kommer längre ihåg dem.+ 6 Dessutom har deras kärlek, hat och avundsjuka försvunnit, och de tar inte längre del i det som sker under solen.+

7 Ät därför din mat med glädje, och drick ditt vin med glatt hjärta,+ för den sanne Guden är nöjd med det du gör.+ 8 Gå alltid i vita kläder,* och häll alltid olja på ditt huvud.+ 9 Njut av livet med din älskade hustru+ under alla flyktiga* dagar som Gud har gett dig under solen, alla dina tomma dagar, för det är din lott i livet och belöningen för ditt hårda arbete, för allt ditt slit och släp under solen.+ 10 Allt vad du kan göra ska du göra med hela din kraft, för i graven,* dit du är på väg, finns det varken arbete eller planer, kunskap eller vishet.+

11 Vidare såg jag detta under solen: Det är inte alltid de snabba som vinner loppet, de mäktiga som vinner striden,+ de visa som har maten, de kloka som är rika+ eller de lärda som får framgång,+ för alla påverkas av tid och tillfälligheter.* 12 Människan vet ju inte när hennes tid är ute.+ Som fiskarna som fångas i det skoningslösa nätet och som fåglarna som fångas i fällan, så blir människorna snärjda när olyckan drabbar dem, när den plötsligt kommer över dem.

13 Dessutom lade jag märke till det här om visheten under solen, och det gjorde mig imponerad: 14 Det var en liten stad med bara några få män. Och en mäktig kung kom och omringade den och byggde stora belägringsverk. 15 I staden fanns en fattig men vis man, och han räddade staden med sin vishet. Men ingen kom ihåg den fattige mannen.+ 16 Och jag sa till mig själv: ”Vishet är bättre än styrka,+ ändå blir den fattiges vishet föraktad, och ingen rättar sig efter hans ord.”+

17 Bättre rätta sig efter den vises försiktiga ord än efter skriket från den som härskar bland dårar.

18 Vishet är bättre än krigsvapen, men en enda syndare kan förstöra mycket gott.+

10 Som döda flugor får parfymerarens olja att stinka och jäsa, så kan lite dumhet tränga undan vishet och ära.+

2 Den vises hjärta leder honom på rätt väg,* men dårens hjärta leder honom på fel väg.*+ 3 Oavsett vilken väg dåren tar saknar han sunt förnuft,*+ och han gör klart för alla att han är en dåre.+

4 Om en härskares vrede* flammar upp mot dig, så lämna inte din plats,+ för ett lugnt sätt avvärjer stora synder.+

5 Det finns något frustrerande som jag har sett under solen, ett misstag som de som har makten begår:+ 6 Dumheten sätts på höga poster, men de skickliga* förblir på låga poster.

7 Jag har sett tjänare till häst och furstar gå till fots som tjänare.+

8 Den som gräver en grop kan själv falla i den,+ och den som river ner en stenmur kan bli biten av en orm.

9 Den som bryter sten kan skada sig på stenarna, och den som klyver ved utsätter sig själv för fara.*

10 Om yxan är slö och man inte slipar eggen, då måste man använda mer kraft. Man vinner alltså på att använda vishet.

11 Om ormen hugger innan den blivit tjusad hjälper det inte om man är en duktig ormtjusare.*

12 Ord från den vises mun är välgörande,*+ men dårens läppar blir hans fall.+ 13 Det första som kommer ur hans mun är dumheter,+ det sista är ödesdigert vanvett. 14 Ändå går munnen i ett på dåren.+

Människan vet inte vad som ska hända. Vem kan tala om för henne vad som kommer att hända när hon har gått bort?+

15 Dårens hårda arbete tröttar ut honom, för han vet inte ens vägen till staden.

16 Olyckligt är det land där kungen bara är en pojke+ och furstarna börjar festa redan på morgonen! 17 Lyckligt är det land där kungen är son till ädlingar och furstarna äter och dricker i rätt tid för att få styrka, inte för att bli berusade!+

18 Lathet ger sviktande takbjälkar, och arbetsskygga händer ger läckande tak.+

19 Bröd* ger gott humör, och vin ger glädje åt livet,+ men det krävs pengar för att täcka behoven.+

20 Förbanna inte* kungen ens i dina tankar,*+ och förbanna inte den rike i ditt sovrum, för en fågel* kan föra det* vidare, en bevingad varelse kan upprepa vad som har sagts.

11 Sänd* ditt bröd över vattnet,+ för efter många dagar får du det tillbaka.+ 2 Ge något av det du har till sju personer eller rentav till åtta,+ för du vet inte vilken katastrof* som kan inträffa på jorden.

3 Om molnen är fulla av vatten tömmer de regn på jorden, och om ett träd faller åt söder eller åt norr ligger det kvar där det föll.

4 Den som betraktar vinden får ingenting sått, och den som tittar på molnen får ingenting skördat.+

5 Du förstår inte hur benen bildas i ett barn* som växer i en gravid kvinna,+ lika lite förstår du den sanne Gudens verk, han som gör allt.+

6 Så din säd om morgonen, och låt inte dina händer vila förrän kvällen kommer,+ för du vet inte vad som kommer att lyckas bäst, det ena eller det andra, eller om båda blir lika bra.

7 Ljuset är ljuvligt, och det är bra för ögonen att se solen. 8 För om man får leva många år ska man njuta av dem alla.+ Men man bör komma ihåg att mörkrets dagar kan bli många. Allt som kommer är tomt och meningslöst.+

9 Du som är ung, gläd dig medan du är ung, och njut av din ungdom. Följ ditt hjärtas vägar, och gå dit dina ögon leder dig. Men kom ihåg att den sanne Guden kommer att ställa dig till svars* för det du gör.+ 10 Gör dig av med bekymren i ditt hjärta, och håll det som är skadligt borta från din kropp, för ungdomen är flyktig, och ungdomens vår är snart förbi.*+

12 Så kom ihåg din store skapare i dina ungdomsår,+ innan de bistra* dagarna kommer,+ de år då du säger: ”Jag har ingen glädje av dem”, 2 innan solen och ljuset, månen och stjärnorna förmörkas,+ innan molnen vänder tillbaka efter* skyfallet, 3 innan husets vakter skakar,* de starka männen sviktar, malerskorna slutar mala för att de är få och kvinnorna ser ut genom fönstret och tycker att det är mörkt,+ 4 innan dörrarna mot gatan stängs till och ljudet från kvarnen blir svagt, innan man vaknar av fåglarnas kvitter och alla sångens döttrar mattas av,+ 5 innan man blir rädd för höjder och vägen känns skrämmande, innan mandelträdet lyser vitt,*+ gräshoppan släpar sig fram och kaprisbäret mister sin verkan, för människan är på väg till sitt bestående hus,+ och de sörjande väntar ute på gatan.+ 6 Ja, kom ihåg honom innan silversnöret går av och guldskålen krossas, innan krukan vid källan slås sönder och vattenhjulet till brunnen krossas. 7 Då återvänder stoftet till jorden,+ där det tidigare var, och livskraften* återvänder till den sanne Guden, som gav den.+

8 ”Fullständigt meningslöst!”* säger församlaren.+ ”Allt är tomt och meningslöst!”+

9 Församlaren hade inte bara själv blivit vis, utan hela tiden delade han också med sig av sin kunskap till folket.+ Han funderade och forskade för att kunna sammanställa* många ordspråk.+ 10 Församlaren försökte uttrycka sig på ett tilltalande sätt+ och uppteckna det som är sant och rätt.

11 De visas ord är som oxpikar,+ och deras samlade tänkespråk är som väl islagna spikar. De kommer från en och samme herde. 12 För övrigt, min son, ta varning: Det finns ingen ände på hur många böcker som skrivs, och ägnar man sig mycket åt dem blir man trött.+

13 Nu när allt har blivit hört är detta slutsatsen: Ha djup respekt för* den sanne Guden+ och håll hans bud,+ för det är allt som krävs av människan.+ 14 Ja, den sanne Guden ska döma alla handlingar, också de dolda, för att avgöra om de är goda eller onda.+