HÖGA VISAN
1 Sångernas sång,* Salomos sång:+
2 ”Kyss mig, ge mig en kyss med dina läppar,
dina kärleksförklaringar är ljuvare än vin.+
3 Dina oljor doftar underbart.+
Som ljuvlig olja är ditt namn.+
Därför älskar de unga flickorna dig.
4 Ta mig med,* vi måste skynda oss,
för kungen har fört mig in i sina innersta kamrar.
Vi ska vara glada och lyckliga tillsammans.
Vi ska värdesätta* dina kärleksförklaringar mer än vin.
Med rätta älskar de* dig.
5 Mörk* är jag, och vacker, ni Jerusalems döttrar,
6 Stirra inte på mig för att min hud är mörk,
för att solens strålar bränt mig.
Mina bröder var arga på mig
och satte mig till att vakta vingårdarna,
men min egen vingård kunde jag inte vakta.
Varför skulle jag bli som en sorgklädd* kvinna
bland dina vänners hjordar?”
8 ”Om du inte vet det, du vackraste bland kvinnor,
så följ hjordens spår
och valla dina killingar vid herdarnas tält.”
9 ”Vid ett* sto i faraos spann liknar jag dig, min älskade.+
10 Smycken pryder dina kinder,*
ett pärlhalsband smyckar din hals.
11 Vi ska göra guldsmycken* åt dig
med kulor av silver.”
13 Min käraste är som en doftpåse med myrra+
som vilar vid min barm om natten.
15 ”Vad vacker du är, min älskade!
Vad vacker du är! Dina ögon är som duvors ögon.”+
16 ”Du är också vacker, min käraste, och underbar.+
Det gröna gräset är vår säng.
17 Cedrarna reser sig som bjälkar i vårt hus,*
enträden breder ut sig som vårt tak.
2 ”Som en lilja bland tistlar
är min älskade bland de unga kvinnorna.”
3 ”Som ett äppelträd bland skogens träd
är min käraste bland de unga männen.
Jag brinner av längtan efter att få sitta i hans skugga,
och hans frukt smakar så gott.
4 Han förde in mig i festsalen,*
och han spände ut kärlekens fana över mig.
6 Hans vänstra hand är under mitt huvud,
och hans högra hand omfamnar mig.+
7 Ni måste lova mig, Jerusalems döttrar,
vid fältens gaseller+ och hindar:
Försök inte väcka kärleken i mig, tänd ingen låga, förrän den själv så vill.+
8 Jag hör ljudet av min käraste!
Där kommer han,
han klättrar över bergen, tar språng över kullarna.
9 Min käraste är lik en gasell, lik en ung hjort.+
Där står han, vid vår gavel,
spanar genom fönstren,
kikar in genom gallret.
10 Min käraste säger till mig:
’Kom, min älskade,
min vackra flicka, följ med.
11 För vintern* är över,
och regnet har dragit förbi.
12 Blommorna har slagit ut,+
det har blivit dags att beskära,+
och turturduvans sång hörs i vårt land.+
13 Fikonträdets tidiga fikon mognar,+
och luften fylls av doften från blommande vinstockar.
Res dig och kom, min älskade,
min vackra flicka, följ med.
14 Min duva, kom ut från ditt gömsle i klippan,+
från bergväggens skrymslen,
låt mig få se dig och höra din röst,+
för din röst är ljuv, din uppenbarelse så vacker.’”+
15 ”Fånga rävarna åt oss,
de små rävarna som förstör vingårdarna,
för våra vingårdar står i blom.”
16 ”Min käraste är min, och jag är hans.+
Han vallar sin hjord+ bland liljorna.+
17 Innan brisen kommer* och skuggorna flyr,
skynda till mig, min käraste,
som en gasell,+ som en ung hjort+ på bergen som skiljer oss åt.*
3 På min säng om natten
tänkte jag på min älskade.+
Jag längtade efter honom, men han fanns inte där.+
2 Jag ska stiga upp och gå omkring i staden,
på gatorna och på torgen,
och leta efter min älskade.
Jag letade efter honom, men jag fann honom inte.
3 Väktarna som gick sina rundor i staden fann mig,+ och jag frågade dem:
’Har ni sett min älskade?’
4 Knappt hade jag lämnat dem
förrän jag fann min älskade.
Jag grep tag i honom och släppte honom inte
förrän jag hade fört honom in i min mors hus,+
in i kammaren hos henne som satte mig till världen.
5 Ni måste lova mig, Jerusalems döttrar,
vid fältens gaseller och hindar:
Försök inte väcka kärleken i mig, tänd ingen låga, förrän den själv så vill.”+
6 ”Vad är det som kommer upp från vildmarken som rökpelare,
doftande av myrra och rökelse*
och av en köpmans alla väldoftande pulver?”+
7 ”Det är ju Salomos bärstol.*
Sextio starka krigare omger den,
starka krigare från Israel,+
8 alla beväpnade med svärd,
övade i strid,
var och en med sitt svärd vid sidan
som skydd mot nattens fasor.”
9 ”Det är kung Salomos kungliga bärstol,
som han har gjort av trä från Libanon.+
10 Stolparna är av silver,
ryggstödet är av guld,
och sätet är klätt med lila ulltyg.
Invändigt är den omsorgsfullt utsmyckad
av Jerusalems döttrar.”
11 ”Sions döttrar,
kom och se på kung Salomo!
Han bär bröllopskransen* som hans mor+ gjorde åt honom
på hans bröllopsdag,
på den dag hans hjärta svämmade över av glädje.”
4 ”Vad vacker du är, min älskade!
Vad vacker du är!
Dina ögon är som duvors ögon bakom din slöja.
Ditt hår är som en flock getter
som strömmar ner för Gileads berg.+
2 Dina tänder är som en flock nyklippta får
som har kommit upp ur badet,
alla har tvillingar,
och ingen av dem har mist sitt lamm.
3 Dina läppar är som ett scharlakansrött band,
och din mun sprider ljuvligt tal.
Som en klyfta från ett granatäpple
glimmar dina kinder* bakom slöjan.
4 Din hals+ är som Davids torn,+
byggt i skikt av sten,
där tusen sköldar är upphängda,
alla de starka krigarnas runda sköldar.+
6 ”Innan brisen kommer* och skuggorna flyr
vill jag ge mig av till myrraberget,
till den rökelsedoftande kullen.”+
7 ”Du är alltigenom vacker, min älskade,+
du är fulländad.
8 Kom med mig från Libanon, min brud,
kom med mig från Libanon.+
Stig ner från Amạnas* topp,
från Senirs och Hermons+ toppar,
från lejonens hålor, från leopardernas berg.
9 Du har vunnit mitt hjärta,+ min syster och brud,
med en enda blick har du vunnit mitt hjärta,
med en enda pärla på din halskedja.
10 Dina kärleksförklaringar är underbara,+ min syster och brud!
Dina kärleksförklaringar är långt ljuvare än vin,+
doften av din parfym ljuvare än alla andra kryddor!+
11 Min brud, dina läppar dryper av flytande honung.+
Honung och mjölk gömmer sig under din tunga,+
och dina kläder doftar som Libanon.
12 Min syster och brud är som en inhägnad trädgård,
en inhägnad trädgård, en förseglad källa.
13 Din trädgård* är som en park* med granatäppelträd,
med läckra frukter, hennablommor och nardusplantor,
14 nardus+ och saffran, kalmus*+ och kanel,+
alla slags rökelseträd, myrra och ạloe,*+
tillsammans med de finaste parfymer av alla slag.+
15 Du är en källa i trädgården, en brunn med friskt vatten,
som rinnande bäckar från Libanon.+
16 Vakna, nordanvind,
kom hit, sunnanvind.
Låt det fläkta genom min trädgård
så att alla dofter strömmar ut.”
”Låt min käraste komma in i sin trädgård
och äta av de läckra frukterna.”
5 ”Jag har kommit in i min trädgård,+
min syster och brud.
Jag har plockat min myrra och mina kryddor.+
Jag har ätit mina honungskakor och min honung,
jag har druckit mitt vin och min mjölk.”+
”Ät, kära vänner!
Drick och berusa er av kärlek!”+
2 ”Jag sover, men mitt hjärta är vaket.+
Hör, min vän bultar på!
’Öppna för mig, min syster, min älskade,
min duva, min fulländade!*
För mitt huvud är fuktigt av dagg,
mina lockar våta av nattens droppar.’+
3 Jag har tagit av mig min tunika,
måste jag ta på mig den igen?
Jag har tvättat mina fötter,
måste jag smutsa ner dem igen?
4 Min käraste drog tillbaka sin hand från gluggen i dörren,
och mitt hjärta började bulta.
5 Jag steg upp för att öppna för min käraste.
Mina händer dröp av myrra,
mina fingrar av flytande myrra,
det droppade ner på dörrhandtaget.
6 Jag öppnade för min käraste,
men min käraste var inte kvar, han var borta.
Han hade gått, och förtvivlan föll över mig.*
Jag letade efter honom, men jag fann honom inte.+
Jag ropade på honom, men han svarade inte.
7 Väktarna som gick sina rundor i staden fann mig.
De slog mig, de gjorde mig illa.
Murarnas väktare slet av mig sjalen.*
8 Ni måste lova mig, Jerusalems döttrar:
Om ni finner min käraste,
tala om för honom att jag är sjuk av kärlek.”
9 ”Varför är din käraste bättre än någon annan,
du vackraste bland kvinnor?
Varför är din käraste bättre än någon annan,
eftersom du tvingar oss att lova detta?”
10 ”Min käraste är rödlätt och bländande vacker,
han är en på tio tusen.
11 Hans huvud är guld, finaste guld.
Hans lockar är som vajande palmblad,*
svarta som korpen.
13 Hans kinder är som en doftande blomstersäng,+
som ett fång med doftande kryddor.
Hans läppar är liljor som dryper av flytande myrra.+
14 Hans händer är guldstavar, besatta med krysoliter.
Hans mage är polerat elfenben, täckt med safirer.
15 Hans ben är marmorpelare på socklar av finaste guld.
Han är ståtlig som Libanon, ojämförlig som cedrarna.+
Sådan är min käraste, ja, sådan är min älskade, ni Jerusalems döttrar.”
6 ”Vart har din käraste gått,
du vackraste bland kvinnor?
Vart har din käraste tagit vägen?
Vi kan hjälpa dig att leta efter honom.”
2 ”Min käraste har gått ner till sin trädgård,
till blomstersängarna.
Bland trädgårdarna vallar han hjorden
och plockar liljor.+
3 Jag tillhör min käraste,
och han tillhör mig.+
Han vallar sin hjord bland liljorna.”+
4 ”Du är lika vacker som Tirsa,*+ min älskade,+
lika ljuvlig som Jerusalem,+
lika nervkittlande som trupper samlade kring sina fanor.+
5 Vänd bort din blick,+
för den överväldigar mig.
Ditt hår är som en flock getter
som strömmar ner för Gileads sluttningar.+
6 Dina tänder är som en fårhjord
som har kommit upp ur badet,
alla har tvillingar,
och ingen av dem har mist sitt lamm.
7 Som en klyfta från ett granatäpple
glimmar dina kinder* bakom slöjan.
9 Men bara en är min duva,+ min fulländade.*
Hon är allt för sin mor,
en ögonsten* för den som födde henne.
De unga kvinnorna ser henne, och de hyllar henne.
Hon lovprisas av drottningar och bihustrur:
10 ’Vem är hon som strålar* som morgonrodnaden?
Hon är vacker som fullmånen,
ren som solens ljus,
nervkittlande som trupper samlade kring sina fanor.’”+
11 ”Jag gick ner till valnötslunden+
för att se på knopparna i dalen,
för att se om vinstocken skjutit skott,*
om granatäppelträden slagit ut i blom.
13 ”Kom tillbaka, kom tillbaka, du flicka från Shulem!
Kom tillbaka, kom tillbaka,
så att vi får se på dig!”
”Varför vill ni se på en flicka från Shulem?”+
”Därför att det är som att se på några som dansar!”*
7 ”Vad vackra fötterna är i dina sandaler,
du ädla dotter!
Dina kurviga höfter är som smycken,
verk av konstnärshänder.
2 Din navel är en rund skål.
Må den aldrig sakna kryddat vin.
Din mage är en hög av vete,
omgärdad av liljor.
3 Dina bröst är som ett killingpar,
en gasells tvillingar.+
Din näsa är som Libanontornet,
som blickar mot Damaskus.
Kungen är helt betagen* i ditt böljande hårsvall.
6 Vad vacker du är, vad underbar du är,
älskade flicka, min största glädje!
7 Din gestalt liknar palmens,
dina bröst är som dadelklasar.+
8 Jag sa: ’Jag vill klättra upp i palmen
och plocka av frukten.’
”Låt min käraste få dricka av vinet,
som fuktar sovandes läppar.
10 Jag tillhör min käraste,+
och det är mig han längtar efter.
12 Vi stiger upp tidigt och går till vingårdarna
och ser om vinstocken har skjutit skott,*
om knopparna har öppnat sig,+
om granatäppelträden har slagit ut i blom.+
Där ska jag förklara dig min kärlek.+
Både de nyplockade och de torkade*
har jag sparat åt dig, min käraste.
8 Om du ändå var som min bror,
som ammats vid min mors bröst!
Då skulle jag kunna kyssa dig+ om vi möttes på gatan,
utan att någon såg ner på mig.
Jag skulle ge dig kryddat vin att dricka
och den färska saften av granatäpplen.
3 Hans vänstra hand skulle vara under mitt huvud,
och hans högra hand skulle omfamna mig.+
4 Ni måste lova mig, Jerusalems döttrar:
Försök inte väcka kärleken i mig, tänd ingen låga, förrän den själv så vill.”+
5 ”Vem är det som kommer från vildmarken
och stöder sig på sin käraste?”
”Under äppelträdet väckte jag dig.
Där fick din mor födslovärkar.
Där födde hon dig under stor smärta.
6 Bär mig som ett sigill på ditt hjärta,
som ett sigill på din arm,
för kärleken är lika stark som döden,+
Kärlekens låga, Jahs* låga, är en flammande eld.+
Om någon ville ge allt han ägde för kärleken
skulle hans erbjudande fullständigt avvisas.”*
8 ”Vi har en lillasyster,+
som ännu inte har fått bröst.
Vad ska vi göra med henne
den dagen en friare kommer?”
9 ”Om hon är en mur
bygger vi ett krön av silver på den,
men om hon är en dörr
bommar vi för den med en cederplanka.”
10 ”Jag är en mur,
och mina bröst är som torn.
Med egna ögon kan han se
att jag har funnit frid.
11 Salomo hade en vingård+ i Baal-Hamon.
Han anförtrodde vingården åt vakter.
Var och en gav tusen silverstycken för dess frukt.
12 Men jag har min egen vingård.
Behåll dina tusen silverstycken,* Salomo,
och ge två hundra till dem som vaktar frukten.”
13 ”Du som vistas i trädgårdarna,+
vännerna lyssnar efter din ljuva stämma.
Låt mig få höra den!”+
Eller ”Den yppersta sången”.
Ordagrant ”Dra mig efter dig”.
Eller ”prisa”.
Dvs. de unga kvinnorna.
Ordagrant ”Svart”.
Eller ”beslöjad”.
Eller ”mitt”.
Eller möjligen ”Dina kinder är vackra mellan hårflätningarna”.
Eller ”guldringar”.
Ordagrant ”nardus”.
Eller ”storslagna hus”.
Ordagrant ”saffranskrokus”.
Ordagrant ”vinhuset”.
Eller ”regntiden”.
Ordagrant ”dagen andas”.
Eller möjligen ”de spruckna bergen”. Eller ”Betersbergen”.
Eller ”virak”. Se Ordförklaringar under ”Virak”.
Användes för att förflytta inflytelserika personer, ofta försedd med överbyggnad.
Eller ”kronan”.
Eller ”tinningar”.
Ordagrant ”dagen andas”.
Eller ”Anti-Libanons”.
Eller möjligen ”hud”.
Eller ”ett paradis”.
En väldoftande ört.
Namnet på ett träslag som innehåller ett välluktande eller aromatiskt ämne som på Bibelns tid användes till parfym.
Eller ”klanderfria”.
Eller möjligen ”Min själ lämnade mig när han talade”. Se Ordförklaringar under ”Själ”.
Eller ”slöjan”.
Eller möjligen ”som dadelklasar”.
Eller möjligen ”källans kant”.
Ordagrant ”gom”.
Eller ”Ljuvliga staden”.
Eller ”tinningar”.
Eller ”klanderfria”.
Ordagrant ”den rena”.
Ordagrant ”ser ner”.
Eller ”hade knoppar”.
Eller ”villiga”.
Eller ”se på Mahanajims dans”, ”se på två dansande led”.
Eller ”hålls bunden”, ”är fångad”.
Ordagrant ”gom”.
Eller ”knoppats”.
Ordagrant ”gamla”.
Eller ”odelad”.
Eller ”Sheol”, dvs. den bildliga plats dit människor kommer när de dör. Se Ordförklaringar.
”Jah” är en kortform av namnet Jehova.
Eller möjligen ”skulle han bli föraktad”.
Ordagrant ”de tusen”.