KLAGOVISORNA
א [Alef]*
1 Övergiven ligger hon, staden som myllrade av folk!+
Hon har blivit lik en änka, hon som var så folkrik bland nationerna!+
Hon som var en furstinna bland provinserna måste nu utföra tvångsarbete!+
ב [Bet]
2 Våldsamt gråter hon om natten,+ kinderna är våta av tårar.
Inte en enda av alla hennes älskare finns där för att trösta henne.+
Alla hennes vänner har vänt henne ryggen,+ de har blivit hennes fiender.
ג [Gimel]
3 Juda har tvingats i landsflykt+ under sorg och slaveri.+
Hon måste bo bland nationerna,+ hon har ingen viloplats.
Hon är i stor nöd, alla hennes förföljare har hunnit upp henne.
ד [Dalet]
4 Vägarna till Sion sörjer, för ingen kommer till högtiden.+
Alla portar ligger öde,+ prästerna suckar.
De unga kvinnorna* är tröstlösa, och själv är hon helt förtvivlad.
ה [He]
5 Fienden har tagit makten över henne,* hennes motståndare är obekymrade.+
Jehova har låtit sorg komma över henne på grund av hennes många synder.+
Hennes barn har förts bort som fångar av fienden.+
ו [Waw]
6 Sion* har förlorat all sin prakt.+
Hennes furstar är som hjortar som inte funnit bete,
stapplande försöker de fly undan förföljaren.
ז [Zajin]
7 Mitt i sin sorg och hemlöshet minns Jerusalem
alla skatter hon hade i forna dagar.+
När folket föll i fiendehand och ingen kom till undsättning+
såg motståndarna på henne och skrattade åt hennes undergång.+
ח [Het]
8 Jerusalem har syndat svårt,+
därför har hon blivit något motbjudande.
Alla som brukade ära henne visar förakt, för de har sett hennes nakenhet.+
Hon jämrar sig+ och vänder sig bort i skam.
ט [Tet]
9 Orenheten har fläckat hennes kjolar.
Hon tänkte inte på sin framtid.+
Hennes fall var stort, hon har ingen som tröstar henne.
Jehova, se mitt elände, för fienden slår sig för bröstet.+
י [Jod]
10 Fienden har tagit alla hennes skatter.+
Hon har sett folk från nationerna gå in i hennes helgedom,+
de som du har förbjudit att komma in i din församling.
כ [Kaf]
11 Hela folket suckar, de letar efter bröd.+
Sina skatter har de bytt mot något att äta, bara för att överleva.
Se på mig, Jehova, se att jag har blivit en föraktad kvinna.*
ל [Lamed]
12 Betyder det ingenting för alla er som går förbi på vägen?
Titta på mig och se!
Finns det någon smärta som kan mätas med den smärta som har drabbat mig,
som Jehova har låtit mig uthärda på sin brinnande vredes dag?+
מ [Mem]
13 Från höjden har han sänt eld in i benen i mig,+ och han tar makten över dem.
Han har brett ut ett nät för mina fötter, han har tvingat mig tillbaka.
Han har gjort mig till en övergiven kvinna.
Hela dagen är jag sjuk.
נ [Nun]
14 Mina synder har lagts på mig som ett ok, hans händer spände fast dem.
De har lagts på min nacke, min kraft har sviktat.
Jehova har gett mig i händerna på dem som jag inte kan stå emot.+
ס [Samekh]
15 Jehova har berövat mig alla starka män som fanns hos mig.+
Han har mobiliserat en hop mot mig för att krossa mina unga män.+
Jehova har trampat jungfrun, Judas dotter, i vinpressen.+
ע [Ajin]
16 Därför gråter jag,+ tårar strömmar från mina ögon.
För alla som skulle kunna trösta mig och ge mig nya krafter är långt borta från mig.
Mina söner är övergivna, för fienden har besegrat oss.
פ [Pe]
17 Sion har sträckt ut sina händer,+ ingen tröstar henne.
Jehova har beordrat grannfolken att vända sig emot Jakob.+
Jerusalem har blivit något motbjudande för dem.+
צ [Tsade]
18 Jehova är rättfärdig,+ för det är mot hans befallningar* jag har gjort uppror.+
Lyssna nu, alla ni folk, och se min smärta.
Mina unga män och kvinnor* har blivit förda i fångenskap.+
ק [Qof]
19 Jag ropade på mina älskare, men de har svikit mig.+
Mina präster och mina äldste gick under i staden
medan de letade efter mat för att hålla sig vid liv.+
ר [Resh]
20 Se på mig, Jehova, jag är hårt ansatt.
Mitt inre* är i uppror.
Mitt hjärta vrider sig, för jag har varit mycket upprorisk.+
Utanför går svärdet fram,+ inomhus härjar döden.
ש [Shin]
21 Man har hört mina suckar, ändå är det ingen som tröstar mig.
Alla mina fiender har hört om min olycka.
De gläder sig över att du har låtit den drabba oss.+
Men du ska låta den dag du förkunnade om komma,+ och då ska de bli som jag.+
ת [Taw]
22 Lägg märke till all deras ondska och straffa dem,+
precis som du har straffat mig för alla mina synder.
För mina suckar är många, och mitt hjärta gråter.
א [Alef]
2 I sin vrede har Jehova höljt Sion* i ett mörkt moln!
Han har kastat ner Israels skönhet från himlen till jorden.+
Han har inte kommit ihåg sin fotpall+ på sin vredes dag.
ב [Bet]
2 Skoningslöst har Jehova krossat alla Jakobs boningar.
I sitt raseri har han rivit ner Judas* befästningar.+
Han har störtat kungariket+ och furstarna+ och vanhelgat dem.
ג [Gimel]
3 I vredens hetta har han brutit ner Israels hela styrka.*
Han drog tillbaka sin skyddande hand när fienden kom,+
och i Jakob brann han som en eld som förtär allt runt omkring.+
ד [Dalet]
4 Han har spänt* sin båge som en fiende, som en motståndare har han höjt sin högra hand.+
ה [He]
5 Jehova har blivit som en fiende.+
Han har krossat Israel.
Han har krossat alla hennes torn,
han har ödelagt alla befästningar.
Han får Juda* att svämma över av sorg och klagan.
ו [Waw]
6 Han går hårt åt sitt hus,+ han behandlar det som en hydda i en trädgård.
Han har satt stopp för* högtiden.+
Jehova har låtit högtid och sabbat falla i glömska i Sion,
och i sitt våldsamma raseri har han förkastat både kung och präst.+
ז [Zajin]
7 Jehova har förkastat sitt altare,
han har övergett sin helgedom.+
I fiendens hand har han utlämnat Sions befästa torn.+
I Jehovas hus hördes deras triumferande röster+ som på en högtidsdag.
ח [Het]
8 Jehova har beslutat sig för att riva ner Sions* mur.+
Han har sträckt ut mätsnöret.+
Han har inte hållit tillbaka sin hand från att tillintetgöra,
och han får vall och mur att sörja.
Tillsammans har de störtats.
ט [Tet]
9 Stadens portar har sjunkit ner i jorden.+
Han har brutit sönder och förstört bommarna.
Kungen och furstarna är bland nationerna.+
Det finns ingen lag,* profeterna får inga syner från Jehova.+
י [Jod]
10 Sions* äldste sitter tysta på marken.+
De kastar jord på sina huvuden, de är klädda i säckväv.+
Jerusalems unga kvinnor* sänker sina huvuden mot jorden.
כ [Kaf]
11 Mina ögon är söndergråtna.+
Mitt inre* är i uppror.
Min lever har tömts ut på marken, för dottern,* mitt folk, har fallit,+
och barn och spädbarn tynar bort på stadens torg.+
ל [Lamed]
12 De säger: ”Mamma, jag är hungrig och törstig!”*+
De segnar ner som sårade på stadens torg,
livet rinner ur dem i deras mammors famn.
מ [Mem]
13 Vad kan jag använda som ett vittne,
eller vad kan jag likna dig vid, Jerusalem?*
Vad kan jag jämföra dig med, för att trösta dig, Sion?*
För ditt fall är lika stort som havet.+ Vem kan läka dig?+
נ [Nun]
14 Dina profeters syner var falska och meningslösa,+
och de avslöjade inte dina synder, så att din fångenskap hade kunnat undvikas.+
Deras syner innehöll bara falska och vilseledande budskap.+
ס [Samekh]
15 Alla som går förbi på vägen klappar hånfullt i händerna åt dig.+
Förundrat visslar+ de och skakar på huvudet åt Jerusalem* och säger:
”Är det om den här staden som man sa: ’Den är fulländad i skönhet, den är hela jordens fröjd’?”+
פ [Pe]
16 Mot dig har alla dina fiender öppnat sin mun.
De visslar och gnisslar tänder och säger: ”Vi har slukat staden.+
Detta är dagen vi har väntat på!+ Den är här, och vi har fått uppleva den!”+
ע [Ajin]
17 Jehova har gjort som han beslutade,+ han har förverkligat sitt ord,+
det han befallde för länge sedan.+
Skoningslöst har han rivit ner.+
Han har låtit fienden glädjas över dig, han har ökat dina motståndares styrka.*
צ [Tsade]
18 Folkets hjärta ropar högt till Jehova, du Sions* mur.
Låt tårarna strömma ner som en flod dag som natt.
Unna dig ingen ro, ge inte dina ögon* någon vila.
ק [Qof]
19 Stig upp! Ropa om natten, när nattväkterna börjar.
Utgjut ditt hjärta inför Jehovas ansikte med tårar.
Lyft upp dina händer till honom och be för dina barns liv,
för dem som tynar bort av hunger i varje gathörn.+
ר [Resh]
20 Se, Jehova, iaktta den som du har straffat.
Ska kvinnorna behöva äta sina egna barn,* som de har satt till världen?+
Ska präster och profeter behöva dödas i Jehovas helgedom?+
ש [Shin]
21 Pojkar och gamla män ligger döda på öppen gata.+
Mina unga män och kvinnor* har fallit för svärd.+
På din vredes dag har du dödat, skoningslöst har du slaktat.+
ת [Taw]
22 Som man kallar till en högtidsdag+ kallade du på fasor från alla håll.
På Jehovas vredes dag fanns det inga undkomna eller överlevande,+
א [Alef]
3 Jag är mannen som har sett människor lida på grund av hans vredes käpp.
2 Han har drivit ut mig och låter mig vandra i mörker, inte i ljus.+
3 Gång på gång, hela dagen, vänder han sin hand mot mig.+
ב [Bet]
4 Han har fått mitt kött och min hud att upplösas.
Han har krossat benen i mig.
5 Han har belägrat mig, han har omringat mig med gift+ och lidande.
6 Han har tvingat mig att sitta på mörka platser, likt dem som länge varit döda.
ג [Gimel]
7 Han har stängt in mig så att jag inte kan fly.
Han har bundit mig med tunga kopparbojor.+
8 Och när jag desperat ropar på hjälp avvisar* han mina böner.+
9 Han har blockerat mina vägar med huggen sten.
Han har gjort mina stigar krokiga.+
ד [Dalet]
10 Han lurar på mig likt en björn, likt ett lejon i bakhåll.+
12 Han har spänt* sin båge, och jag är målet för hans pil.
ה [He]
13 Han har genomborrat mina njurar med pilarna* från sitt koger.
14 Jag har blivit till åtlöje för alla folken, en ständig nidvisa.
15 Han har tvingat i mig det som är bittert, han har gett mig malört att dricka.+
ו [Waw]
16 Han krossar mina tänder med grus,
han får mig att kravla i askan.+
17 Du berövar mig min frid, jag har glömt vad lycka är.
18 Jag tänkte: ”Min prakt har falnat, jag hoppas inte längre på Jehova.”
ז [Zajin]
19 Kom ihåg min smärta och hemlöshet,+ malörten och giftet.+
20 Du kommer att minnas det och böja dig ner över mig.+
21 Jag lägger detta på minnet, därför väntar jag tålmodigt på dig.+
ח [Het]
23 Den förnyas varje morgon,+ din trofasthet är stor.+
24 ”Jehova är min andel”,+ har jag sagt, ”därför ska jag tålmodigt vänta på honom.”+
ט [Tet]
25 Jehova är god mot den som hoppas på honom,+ mot den som söker honom.+
26 Det är bra att vänta i stillhet*+ på räddning från Jehova.+
27 Det är bra för en man att bära ok när han är ung.+
י [Jod]
28 Låt honom sitta ensam och tyst när Gud lägger det på honom.+
29 Låt honom trycka ner sitt ansikte i stoftet,+ kanske finns det ännu hopp.+
30 Låt honom vända kinden mot den som slår honom, låt honom bli överöst med förolämpningar.
כ [Kaf]
31 För Jehova förkastar oss inte för alltid.+
32 Även om han har orsakat smärta är han också barmhärtig och kärleksfull.*+
33 Han vill ju inte* orsaka människor smärta och sorg.+
ל [Lamed]
34 Att krossa alla jordens fångar+ under fötterna,
35 att förvägra någon rättvisa inför den Högste,+
36 att bedra någon i rätten
– det tolererar inte Jehova.
מ [Mem]
37 Vem kan befalla och genomföra något om inte Jehova har sagt att det ska ske?
38 Från den Högstes mun
utgår inte gott och ont samtidigt.
39 Varför skulle någon klaga på konsekvenserna av sin synd?+
נ [Nun]
40 Kom, så undersöker och granskar vi våra vägar,+ vi vänder tillbaka till Jehova.+
41 Vi lyfter våra hjärtan och våra händer och ber till Gud i himlen:+
42 ”Vi har syndat och gjort uppror,+ och du har inte förlåtit.+
ס [Samekh]
44 Du har blockerat tillträdet till dig med ett moln, så att våra böner inte når fram.+
45 Du gör oss till avskum och avskräde bland folken.”
פ [Pe]
46 Alla våra fiender hånskrattar åt* oss.+
47 Skräck och fällor har blivit vår lott,+ förödelse och undergång.+
48 Tårar strömmar från mina ögon, för mitt folk* går under.+
ע [Ajin]
49 Tårarna forsar oupphörligt, utan hejd,+
50 tills Jehova blickar ner från himlen+ och ser vad som pågår.
51 Det smärtar mig att se min stads alla döttrar.*+
צ [Tsade]
52 Utan orsak har mina fiender jagat mig som en fågel.
53 De tystade mitt liv i graven, de kastade stenar på mig.
54 Vatten steg över mitt huvud, och jag sa: ”Det är ute med mig!”
ק [Qof]
55 Jag ropade ditt namn, Jehova, från gravens djup.+
56 Hör min röst, slå inte dövörat till för min vädjan om hjälp och lindring.
57 Du närmade dig på den dag jag ropade till dig. Du sa: ”Var inte rädd.”
ר [Resh]
58 Jehova, du har tagit dig an min rättssak, du har återköpt mitt liv.+
59 Du har sett det orätta som har gjorts mot mig, Jehova. Jag ber dig, ge mig rättvisa.+
60 Du har sett deras hämndlystnad, alla deras komplotter mot mig.
ש [Sin] eller [Shin]
61 Du har hört deras hån, Jehova, alla deras komplotter mot mig,+
62 orden som kommer över mina fienders läppar och hur de ständigt viskar om mig.
63 Se på dem! Oavsett om de står eller sitter hånar de mig med sina sånger.
ת [Taw]
64 Du ska ge dem vad de förtjänar, Jehova, efter deras handlingar.
65 Du ska göra dem hårdhjärtade, det är din förbannelse över dem.
66 Jehova, i vrede ska du förfölja dem och utplåna dem från jordens yta.
א [Alef]
4 Det glänsande guldet, det fina guldet, har mist sin glans!+
De heliga stenarna+ ligger utströdda i varje gathörn!+
ב [Bet]
2 Sions dyrbara söner, de som var lika dyrbara som* luttrat guld,
de räknas nu som lerkärl,
verk av en krukmakares händer!
ג [Gimel]
3 Till och med schakaler ger sina ungar di från spenarna,
men mitt folk* har blivit grymt,+ som strutsen i vildmarken.+
ד [Dalet]
4 Dibarnets tunga klibbar vid gommen av törst.
Barn tigger om bröd,+ men ingen ger dem något.+
ה [He]
5 De som brukade äta läckerheter ligger och svälter* på gatorna.+
De som växte upp klädda i lyx*+ krälar nu i askhögar.
ו [Waw]
6 Mitt folks* straff* är större än straffet för Sodoms synd,+
staden som omstörtades på ett ögonblick utan att någon räckte en hjälpande hand.+
ז [Zajin]
7 Hennes nasirer+ var renare än snö, vitare än mjölk.
De var rödare än koraller, de var som glänsande safirer.
ח [Het]
8 Deras utseende har blivit mörkare än sot,*
de blir inte igenkända på gatorna.
Huden stramar över deras ben,+ den har blivit torr som trä.
ט [Tet]
9 Bättre var det för dem som stupade för svärd än för dem som stupar av svält,+
de som tynar bort, som är sargade av brist på gröda från fältet.
י [Jod]
10 Ömsinta mammor har kokat sina egna barn.+
De blev deras tröstmat när mitt folk* gick under.+
כ [Kaf]
11 Jehova har visat sitt raseri,
han har öst ut sin flammande vrede,+
och i Sion tänder han en eld som förtär stadens grundvalar.+
ל [Lamed]
12 Ingen av jordens kungar, ingen på hela jorden,
trodde att motståndaren och fienden skulle komma in genom Jerusalems portar.+
מ [Mem]
13 Det hände på grund av profeternas synder och prästernas missgärningar,+
de som fick rättfärdigt blod att flyta i staden.+
נ [Nun]
14 De har irrat omkring på gatorna i blindo.+
De är fläckade av blod,+
så ingen får röra vid deras kläder.
ס [Samekh]
15 ”Gå bort! Oren!” har man ropat till dem. ”Gå bort! Gå bort! Rör oss inte!”
För de var hemlösa och irrade omkring.
Folk bland nationerna sa: ”Här kan de inte stanna.*+
פ [Pe]
16 Jehova själv har skingrat dem,+
han ska inte längre se på dem med gillande.
Ingen respekt visas prästerna,+ ingen hänsyn visas de äldste.”+
ע [Ajin]
17 Vi spanade förgäves efter hjälp tills våra ögon värkte.+
Vi spanade och spanade efter hjälp från ett folk som ändå inte kunde rädda oss.+
צ [Tsade]
18 Bakom varje hörn lurar fienden,+ vi kan inte röra oss fritt på torgen.
Slutet för oss är nära, våra dagar är ute, ja, slutet har kommit.
ק [Qof]
19 Våra förföljare var snabbare än örnarna i skyn.+
De jagade oss över bergen, i vildmarken låg de på lur.
ר [Resh]
20 Jehovas smorde,+ vår livsnerv,* blev fångad i deras stora grop.+
Det var om honom vi sa: ”I hans skugga ska vi leva bland nationerna.”
ש [Sin]
21 Skratta du bara och gläd dig, Edom,*+ du som bor i landet Us.
Men även till dig ska bägaren komma,+ du ska bli berusad och visa dig naken.+
ת [Taw]
22 Straffet för din synd, Sion,* är avtjänat.
Han ska aldrig mer tvinga dig i landsflykt.+
Men han ska rikta sin uppmärksamhet mot din synd, Edom.*
Han ska avslöja dina synder.+
5 Jehova, kom ihåg det som har drabbat oss.
Se vår vanära.+
2 Vår egendom har överlämnats till främlingar, våra hus till utlänningar.+
3 Vi har blivit faderlösa, våra mödrar är som änkor.+
4 Vi måste betala för att dricka vårt eget vatten,+ vi måste köpa vår egen ved.
5 Våra förföljare flåsar oss i nacken,
vi är trötta men får ingen vila.+
6 Vi sträcker ut händerna mot Egypten+ och Assyrien+ för att få bröd att mätta oss med.
7 Våra förfäder som syndade finns inte längre, men vi måste bära deras synder.
8 Tjänare härskar nu över oss, det finns ingen som befriar oss ur deras hand.
9 Vi riskerar våra liv när vi hämtar vårt bröd,+ vildmarkens svärd är ett överhängande hot.
10 Den brännande hungern har gjort vår hud het som en ugn.+
11 Kvinnorna i Sion har kränkts,* jungfrurna i Judas städer.+
12 Furstar hängdes upp i sin hand,+ de äldste visades ingen respekt.+
13 Unga män måste bära handkvarnen, pojkar stapplar under bördor av ved.
14 De äldste sitter inte längre i stadsporten,+ de unga männen har slutat spela musik.+
15 Glädjen i vårt hjärta är som bortblåst, vår dans har förvandlats till sorg.+
16 Kronan har fallit från vårt huvud. Vi är förlorade, för vi har syndat!
18 Sions berg ligger öde,+ därför stryker rävar omkring på det.
19 Jehova, du sitter på din tron för evigt.
Din tron består i generation efter generation.+
20 Varför glömmer du oss för alltid och överger oss under så lång tid?+
21 För oss tillbaka till dig, Jehova, och vi ska villigt vända tillbaka till dig.+
Låt allt bli som förr.+
22 Men du har fullständigt förkastat oss.
Din vrede fortsätter att flamma mot oss.+
Sorgesångerna i kapitel 1–4 är akrostiska, dvs. följer det hebreiska alfabetet.
Ordagrant ”Jungfrurna”.
Ordagrant ”är hennes huvud”.
Ordagrant ”Dottern Sion”.
En personifikation av Jerusalem.
Ordagrant ”mun”.
Ordagrant ”jungfrur”.
Ordagrant ”Mina inälvor”.
Ordagrant ”dottern Sion”.
Ordagrant ”dottern Judas”.
Ordagrant ”alla horn”.
Ordagrant ”trampat”.
Ordagrant ”dottern Sions”.
Ordagrant ”dottern Juda”.
Eller ”fördärvat”.
Ordagrant ”dottern Sions”.
Eller ”undervisning”.
Ordagrant ”Dottern Sions”.
Ordagrant ”jungfrur”.
Ordagrant ”Mina inälvor”.
En poetisk personifikation. Användes kanske för att uttrycka medkänsla eller sympati.
Ordagrant ”var finns brödsäd och vin?”
Ordagrant ”du dotter Jerusalem”.
Ordagrant ”du jungfru, dotter Sion”.
Ordagrant ”dottern Jerusalem”.
Ordagrant ”lyft dina motståndares horn”.
Ordagrant ”dotter Sions”.
Ordagrant ”ditt ögas dotter”.
Eller ”sin egen frukt”.
Ordagrant ”jungfrur”.
Eller ”fött fram friska”.
Eller ”hindrar”.
Eller möjligen ”och låter mig ligga i träda”.
Ordagrant ”trampat”.
Ordagrant ”sönerna”.
Eller ”tålmodigt”.
Eller ”barmhärtig i sin lojala kärlek”.
Eller ”För det är inte hans hjärtas vilja att”.
Ordagrant ”har öppnat munnen mot”.
Ordagrant ”dottern mitt folk”.
Eller ”underlydande städer”.
Eller ”de som vägdes mot”.
Ordagrant ”dottern mitt folk”.
Ordagrant ”ligger övergivna”.
Ordagrant ”scharlakan”.
Ordagrant ”Dottern mitt folks”.
Ordagrant ”missgärning”.
Ordagrant ”svart”.
Ordagrant ”dottern mitt folk”.
Eller ”bo som invandrare”.
Ordagrant ”våra näsborrars andedräkt”.
Ordagrant ”du dotter Edom”.
Ordagrant ”du dotter Sion”.
Ordagrant ”du dotter Edom”.
Eller ”våldtagits”.