HESEKIEL

1 Under det 30:e året,* på femte dagen i fjärde månaden, när jag var vid floden Kebar+ bland dem som var i landsflykt,+ öppnades himlen, och jag fick se syner från Gud. 2 På femte dagen i månaden – det var det femte året av kung Jehojạkins landsflykt+ – 3 kom Jehovas ord till mig, Hesekiel,* son till prästen Busi, vid floden Kebar i kaldéernas land.+ Där kom Jehovas hand* över mig.+

4 När jag stod där såg jag en stormvind+ komma norrifrån, och det var ett stort moln med flammande eld*+ som omgavs av ett starkt ljus, och mitt i elden var något som såg ut som glänsande metall.*+ 5 Mitt i elden var det något som såg ut som fyra levande varelser,+ och de liknade människor. 6 Var och en av dem hade fyra ansikten och fyra vingar.+ 7 Deras fötter gick rakt ner och såg ut som klövarna på en kalv, och de glänste som polerad koppar.+ 8 De hade människohänder under sina vingar på alla fyra sidor. Alla fyra hade ansikten och vingar, 9 och deras vingar rörde vid varandra. De kunde gå utan att vända sig, de gick alltid rakt fram.+

10 Så här såg deras ansikten ut: alla fyra hade ett människoansikte, och alla fyra hade ett lejonansikte+ till höger och ett tjuransikte+ till vänster, och alla fyra hade ett örnansikte.+ 11 Så såg deras ansikten ut. Deras vingar var utbredda ovanför dem. Var och en hade två vingar som rörde vid varandra och två som täckte kroppen.+

12 De gick alla rakt fram, dit anden ville att de skulle gå,+ och när de gick behövde de inte vända sig. 13 Och de levande varelserna såg ut som glödande kol, och något som liknade brinnande facklor rörde sig fram och tillbaka mellan de levande varelserna, och blixtar slog ut från elden.+ 14 Och de levande varelserna såg ut som blixtar när de rörde sig fram och tillbaka.

15 Medan jag betraktade de levande varelserna med fyra ansikten såg jag ett hjul på jorden bredvid var och en av dem.+ 16 Hjulen gnistrade som om de var gjorda av krysolit, och alla fyra var likadana. De såg ut att vara konstruerade så att ett hjul satt inuti ett annat hjul.* 17 De kunde röra sig i alla fyra riktningar utan att vrida sig. 18 Hjulringarna var imponerande höga. Och hjulringarna på alla fyra hjulen var fulla av ögon, hela vägen runt om.+ 19 När de levande varelserna rörde sig, rörde sig hjulen tillsammans med dem, och när de levande varelserna lyfte från jorden, lyfte hjulen också.+ 20 De gick dit anden ville att de skulle gå – dit anden gick, dit gick de. Hjulen lyfte sig tillsammans med dem, för den ande som drev de levande varelserna* var också i hjulen. 21 När de levande varelserna rörde sig, rörde sig hjulen också, och när de stod stilla, stod hjulen stilla, och när de lyfte från jorden, lyfte sig hjulen tillsammans med dem, för den ande som drev de levande varelserna var också i hjulen.

22 Ovanför de levande varelsernas huvuden var något som liknade en stor platta, gnistrande och vördnadsbjudande som is, utbredd ovanför deras huvuden.+ 23 Under den stora plattan hade de sina vingar sträckta uppåt,* den ena mot den andra. Var och en hade två vingar för att täcka ena sidan av kroppen och två för att täcka den andra sidan. 24 Jag hörde ljudet av deras vingar, det lät som dånande vattenmassor, som ljudet av den Allsmäktige.+ När de rörde sig lät det som en armé. När de stod stilla sänkte de vingarna.

25 Det hördes en röst över den stora plattan ovanför deras huvuden. (När de stod stilla sänkte de vingarna.) 26 Ovanför den stora plattan som var över deras huvuden var det något som såg ut att vara av safir.+ Det liknade en tron,+ och på tronen satt någon som såg ut som en människa.+ 27 Från det som verkade vara hans midja och uppåt såg jag något som glänste som metall,*+ det strålade som en eld. Också från midjan och neråt såg jag något som liknade eld.+ Han omgavs av strålande ljus, 28 som en regnbåge+ i ett moln en regnig dag. Så såg ljusskenet ut som omgav honom. Det var som om jag såg Jehovas härlighet.+ När jag fick se detta föll jag ner med ansiktet mot marken, och jag hörde rösten av någon som talade.

2 Han sa till mig: ”Människoson,* res dig upp, så att jag kan tala med dig.”+ 2 När han talade kom ande in i mig. Den fick mig att resa mig upp,+ så att jag kunde lyssna på honom som talade till mig.

3 Han sa till mig: ”Människoson, jag sänder dig till Israels folk,+ till upproriska nationer som har gjort uppror mot mig.+ De och deras förfäder har syndat mot mig ända fram till denna dag.+ 4 Jag sänder dig till trotsiga söner med* hårda hjärtan,+ och du ska säga till dem: ’Detta är vad den suveräne Herren Jehova säger.’ 5 Och oavsett om de lyssnar eller inte – för de är ett upproriskt folk+ – ska de i alla fall inse att det har varit en profet hos dem.+

6 Men du, människoson, var inte rädd för dem,+ och låt dig inte skrämmas av det de säger, även om du är omgiven av tistlar och törnen*+ och du bor bland skorpioner. Var inte rädd för det de säger,+ och låt dig inte skrämmas av deras uppsyn,+ de är ju ett upproriskt folk. 7 Du ska framföra mina ord till dem oavsett om de lyssnar eller inte, för de är ett upproriskt folk.+

8 Men du, människoson, lyssna på vad jag säger till dig. Bli inte upprorisk som detta upproriska folk. Öppna din mun och ät det jag ger dig.”+

9 Då såg jag en hand som sträcktes ut mot mig,+ och det var en bokrulle i handen.+ 10 Han rullade upp den framför mig, och det var skrivet på både framsidan och baksidan.+ Sorgesånger, sorgedikter och klagan stod skrivna i den.+

3 Sedan sa han till mig: ”Människoson, ät det du har framför dig.* Ät denna bokrulle, och gå och tala till Israels folk.”+

2 Då öppnade jag munnen, och han gav mig bokrullen jag skulle äta. 3 Sedan fortsatte han: ”Människoson, ät den här bokrullen som jag ger dig, och fyll magen med den.” Och jag åt, och den var söt som honung i munnen.+

4 Han sa till mig: ”Människoson, gå till Israels folk och framför mina ord till dem. 5 För du sänds inte till ett folk som talar ett främmande eller obegripligt språk, utan till Israels folk. 6 Du sänds inte till många folk som talar främmande eller obegripliga språk, som använder ord du inte förstår. Om det var dem jag sände dig till skulle de lyssna.+ 7 Men Israels folk kommer att vägra lyssna till dig, för de vill inte lyssna till mig.+ Alla i Israels folk har hårda pannor och hårda hjärtan.*+ 8 Se! Jag har gjort ditt ansikte lika hårt som deras ansikten och din panna lika hård som deras pannor.+ 9 Jag har gjort din panna hård som diamant, hårdare än flinta.+ Var inte rädd för dem, och låt dig inte skrämmas av deras uppsyn,+ de är ju ett upproriskt folk.”

10 Sedan sa han till mig: ”Människoson, lyssna till allt jag säger till dig, och ta det till hjärtat. 11 Gå ut bland ditt folk* som lever i landsflykt+ och tala till dem. Du ska säga: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova’, oavsett om de lyssnar eller inte.”+

12 Och en ande* förde bort mig,+ och jag hörde ett mullrande ljud bakom mig och en röst som sa: ”Jehovas härlighet ska lovprisas från hans plats.” 13 Jag hörde ljudet av de levande varelsernas vingar som rörde vid varandra+ och ljudet av hjulen bredvid dem+ och ett kraftigt muller. 14 Och anden lyfte upp mig och tog med mig. Jag var arg och upprörd när jag gav mig av, och Jehovas kraftfulla hand* vilade över mig. 15 Så jag gick till Tel-Abịb, till folket i landsflykt som bodde vid floden Kebar,+ och jag stannade där. Jag stannade hos dem i sju dagar, helt omtumlad.+

16 Efter sju dagar kom Jehovas ord till mig:

17 ”Människoson, jag har utsett dig till väktare för Israels folk.+ När du hör ett ord från min mun ska du framföra min varning till dem.+ 18 När jag säger till någon som är ond: ’Du ska dö’, och du inte varnar honom och inte säger åt honom att vända om från sin onda väg så att han kan fortsätta leva,+ då kommer han att dö på grund av sin synd, eftersom han är ond,+ men jag ska hålla dig ansvarig för hans död.*+ 19 Om du däremot varnar den som är ond och han ändå inte vänder om från sin ondska och slutar upp med sina onda gärningar, kommer han att dö på grund av sin synd, men du har räddat ditt eget liv.+ 20 När någon som är rättfärdig överger sin rättfärdighet och handlar orätt, ska jag lägga en sten att snava på framför honom, och han ska dö.+ Om du inte har varnat honom ska han dö på grund av sin synd, och hans rättfärdiga gärningar ska vara glömda, men jag ska hålla dig ansvarig för hans död.*+ 21 Men om du har varnat den rättfärdige för att synda och han inte syndar, kommer han att få leva därför att han fick varningen,+ och du har räddat ditt eget liv.”

22 Och Jehovas hand* vilade över mig där, och han sa till mig: ”Res dig och gå ut på dalslätten. Jag ska tala med dig där.” 23 Så jag reste mig och gick ut på dalslätten. Och där såg jag Jehovas härlighet,+ samma härlighet som jag hade sett vid floden Kebar,+ och jag kastade mig ner med ansiktet mot marken. 24 Sedan fylldes jag av ande, och den fick mig att resa mig upp,+ och Gud sa till mig:

”Gå och stäng in dig i ditt hus. 25 Och de ska binda dig med rep, du, människoson, så att du inte kan gå ut bland dem. 26 Jag ska få din tunga att klibba fast vid gommen, och du ska bli stum, så att du inte kan tillrättavisa dem. De är ju ett upproriskt folk. 27 Men när jag talar med dig ska jag öppna din mun, och du ska säga till dem:+ ’Så här säger den suveräne Herren Jehova.’ Den som vill lyssna, han kan lyssna,+ och den som inte vill, han kan låta bli. De är ju ett upproriskt folk.+

4 Människoson, ta en tegelsten och lägg den framför dig. På den ska du rista in en stad, Jerusalem. 2 Belägra den,+ bygg en belägringsmur+ och en ramp mot den,+ slå upp läger och ställ upp murbräckor omkring den.+ 3 Ta en bakplåt av järn och ställ den som en järnmur mellan dig och staden. Vänd ditt ansikte mot den, och den ska vara under belägring. Du ska belägra den, och detta ska vara ett tecken för Israels folk.+

4 Sedan ska du lägga dig på din vänstra sida och bära Israels skuld.+ Du ska bära deras skuld i lika många dagar som du ligger på sidan. 5 Du ska göra detta i 390 dagar, vilket motsvarar det antal år de har syndat mot mig.+ Du ska bära Israels skuld. 6 Alla dagar måste fullbordas.

Sedan ska du lägga dig igen, den här gången på din högra sida, och du ska bära Judas skuld+ i 40 dagar. En dag för ett år, ja en dag för ett år, det är vad jag har gett dig. 7 Och med blottad arm ska du vända ansiktet mot det belägrade Jerusalem,+ och du ska profetera mot staden.

8 Jag ska binda dig med rep så att du inte kan vända dig från den ena sidan till den andra förrän de dagar du belägrar staden är över.

9 Och du ska blanda vete, korn, bondbönor, linser, hirs och spelt i ett kärl och baka bröd av det. Det ska du äta alla de dagar som du ligger på sidan, i 390 dagar.+ 10 Du ska väga upp det och äta 20 siklar* om dagen. Du ska äta det på bestämda tider.

11 Du ska mäta upp vatten och dricka en sjättedels hin* om dagen. Du ska dricka det på bestämda tider.

12 Du ska äta brödet precis som man äter ett runt kornbröd. Du ska baka det inför deras ögon och använda torkad människoavföring som bränsle.” 13 Sedan fortsatte Jehova: ”Det är så israeliterna ska äta sitt bröd – orent – bland de nationer som jag ska driva bort dem till.”+

14 Då sa jag: ”Åh nej, suveräne Herre Jehova! Ända sedan jag var ung har jag undvikit att orena mig. Jag har aldrig ätit något självdött eller rivet djur+ och aldrig låtit något orent* kött komma in i min mun.”+

15 Han svarade mig: ”Som du vill. Du får använda kogödsel i stället för människoavföring som bränsle när du bakar ditt bröd.” 16 Sedan sa han: ”Människoson, jag ska skära av tillgången på mat* i Jerusalem,+ och i svår ångest ska de äta sin uppvägda brödranson,+ och i skräck ska de dricka sin uppmätta vattenranson.+ 17 Detta ska hända för att de ångestfyllt ska se på varandra i sin brist på bröd och vatten och tyna bort på grund av sin synd.

5 Människoson, ta ett skarpt svärd och använd det som rakkniv.* Raka av dig håret och skägget, och ta sedan en våg och väg håret och dela upp det. 2 En tredjedel ska du bränna upp inne i staden när belägringsdagarna är fullbordade.+ Sedan ska du ta den andra tredjedelen av håret och hugga det med svärdet runt hela staden.*+ Den sista tredjedelen ska du sprida för vinden. Med draget svärd ska jag förfölja de överlevande.+

3 Du ska ta några hårstrån och lägga dem i vecken* på din mantel. 4 Ta några hårstrån till och kasta dem i elden och bränn upp dem. Därifrån ska en eld sprida sig till hela Israels folk.+

5 Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Detta är Jerusalem. Jag har satt henne mitt ibland nationerna, med länder runt omkring henne. 6 Men hon har gjort uppror mot mina lagar* och föreskrifter och har handlat värre än nationerna och länderna runt omkring henne.+ Folket har förkastat mina lagar och inte följt mina föreskrifter.’

7 Därför säger den suveräne Herren Jehova: ’Eftersom ni har varit mer upproriska än nationerna runt omkring er och inte har följt mina lagar och föreskrifter, utan har följt de omgivande nationernas bud,+ 8 så säger den suveräne Herren Jehova: ”Jag kommer emot dig, du stad,+ och jag ska själv verkställa domen över dig inför ögonen på nationerna.+ 9 På grund av alla dina avskyvärda handlingar ska jag göra något med dig som jag aldrig gjort förut och som jag aldrig ska göra igen.+

10 Föräldrar bland er ska äta sina barn,+ och barn ska äta sina föräldrar, och jag ska verkställa domen över er och sprida dem som blir kvar av er för vinden.”’*+

11 ’Därför, så sant jag lever’, säger den suveräne Herren Jehova, ’eftersom du orenade min helgedom med alla dina avskyvärda avgudar och med alla dina motbjudande handlingar,+ så ska jag förkasta* dig. Jag ska inte tycka synd om dig eller visa dig någon medkänsla.+ 12 En tredjedel av ditt folk ska dö av pest* eller svält. En tredjedel ska falla för svärd runt omkring dig.+ Och en tredjedel ska jag sprida för vinden,* och med draget svärd ska jag förfölja dem.+ 13 Sedan ska min vrede mot dem stillas och mitt raseri lägga sig, och då ska jag vara tillfreds.+ När jag har tömt ut mitt raseri över dem ska de inse att jag, Jehova, har talat därför att jag kräver fullständig* hängivenhet.+

14 Jag ska lägga dig i ruiner och göra dig till något som alla nationer runt omkring dig och alla förbipasserande hånar och ser ner på.+ 15 Du ska bli något man föraktar och hånar,+ ett varnande exempel som väcker skräck hos nationerna runt omkring dig, när jag i vrede och raseri verkställer domar över dig och straffar dig hårt. Jag, Jehova, har talat.

16 Jag ska sända svältens dödliga pilar och förgöra dig. De pilar jag sänder ska göra slut på dig.+ Och jag ska förvärra svälten genom att skära av tillgången på mat.*+ 17 Jag ska sända svält och ilskna rovdjur mot dig,+ och de ska beröva dig dina barn. Pest och blodsutgjutelse ska drabba dig, och jag ska rikta ett svärd mot dig.+ Jag, Jehova, har talat.’”

6 Jehovas ord kom ännu en gång till mig: 2 ”Människoson, vänd dig mot bergen i Israel och profetera mot dem. 3 Du ska säga: ’Israels berg, hör den suveräne Herren Jehovas ord! Så här säger den suveräne Herren Jehova till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: ”Jag ska rikta ett svärd mot er, och jag ska förstöra era offerhöjder. 4 Era altaren ska rivas ner och era rökelseställ huggas sönder,+ och jag ska kasta era slagna framför era avskyvärda avgudar.*+ 5 Jag ska kasta israeliternas lik framför de avskyvärda avgudarna. Era benknotor ska ligga utspridda runt altarna.+ 6 Överallt där ni bor ska städerna bli ödelagda,+ och offerhöjderna ska förstöras och läggas i ruiner.+ Era altaren ska rivas ner och krossas, era avskyvärda avgudar ska försvinna och era rökelseställ ska huggas sönder. Allt ni har gjort ska utplånas. 7 Och de slagna ska falla mitt ibland er,+ och ni ska inse att jag är Jehova.+

8 Men jag ska låta några av er överleva, för några ska komma undan svärdet bland nationerna när ni skingras i länderna.+ 9 Och de som kommer undan ska komma ihåg mig när de är bland de nationer som de har förts bort till som fångar.+ Det ska gå upp för dem hur förkrossad jag är för att de med illojala* hjärtan har vänt sig bort från mig+ och kastar längtansfulla blickar efter* avskyvärda avgudar.+ De kommer att skämmas och känna avsmak för allt det onda och motbjudande som de har gjort.+ 10 De ska inse att jag är Jehova och att jag menade allvar när jag sa att de skulle drabbas av denna olycka.”’+

11 Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Slå ihop dina händer och stampa med fötterna i sorg, och gråt över allt det onda och avskyvärda som israeliterna har gjort. De ska dö genom svärd, svält och pest.+ 12 Den som är långt borta ska dö av pest, den som är nära ska falla för svärd och den som undkommer detta och blir kvar ska dö av svält. Jag ska tömma ut all min vrede över dem.+ 13 Då ska de inse att jag är Jehova,+ när deras slagna ligger mitt ibland deras avskyvärda avgudar, runt deras altaren,+ på varje hög kulle, på alla bergstoppar, under varje grönskande träd och under grenarna på de stora träden, ja överallt där de har framburit väldoftande offer åt sina avskyvärda avgudar.+ 14 Jag ska räcka ut min hand mot dem och ödelägga landet, och alla platser där de bor ska bli mer öde än vildmarken vid Dibla. Och de ska inse att jag är Jehova.’”

7 Jehovas ord kom till mig igen: 2 ”Du, människoson, så här säger den suveräne Herren Jehova till Israels land: ’Ett slut! Slutet har kommit över landets fyra hörn. 3 Nu är slutet över dig, och jag ska tömma ut min vrede över dig, och jag ska döma dig för det du har gjort och ställa dig till svars för alla dina avskyvärda handlingar. 4 Jag ska inte tycka synd om dig eller visa dig någon medkänsla.+ Jag ska låta dig känna på följderna av ditt handlingssätt, och du ska få ta konsekvenserna av det avskyvärda du har gjort.+ Och ni ska inse att jag är Jehova.’+

5 Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Det kommer en olycka, en olycka utan motstycke.+ 6 Slutet kommer, ja, slutet kommer. Det ska komma över* dig. Se, det är på väg! 7 Turen* har kommit till dig, du som bor i landet. Tiden kommer, dagen är nära.+ Det är förvirring på bergen, det hörs inga glädjerop.

8 Mycket snart ska jag ösa ut mitt raseri över dig,+ jag ska tömma ut min vrede över dig.+ Jag ska döma dig för det du har gjort och ställa dig till svars för alla dina avskyvärda handlingar. 9 Jag ska inte tycka synd om dig eller visa dig någon medkänsla.+ Jag ska låta dig känna på följderna av ditt handlingssätt, och du ska få ta konsekvenserna av det avskyvärda du har gjort. Och ni ska inse att det är jag, Jehova, som straffar er.+

10 Se! Dagen är på väg!+ Turen* har kommit till dig. Käppen blomstrar och övermodet spirar. 11 Våldet har vuxit till en ondskans käpp.+ Varken de själva, deras rikedom, deras folkmassor eller deras anseende ska överleva. 12 Tiden ska komma, dagen ska komma. Den som köper ska inte glädja sig, och säljaren ska inte sörja, för vreden ska drabba hela folket.*+ 13 Säljaren ska inte återvända till det som såldes, även om hans liv skonas, för synen gäller hela folkmassan. Ingen ska återvända, och på grund av sin synd ska ingen kunna rädda sitt liv.*

14 Trumpetsignalen har ljudit+ och alla har gjort sig redo, men ingen drar ut i kriget, för min vrede är riktad mot hela folket.+ 15 Utanför härjar svärdet,+ och innanför är det pest och svält. De som är ute på fältet ska dö för svärdet, och de som är inne i staden ska gå under av svält och pest.+ 16 De som överlever och lyckas fly till bergen ska låta som duvorna i dalen och jämra sig över sin synd.+ 17 Alla ska stå handfallna,* och deras knän ska drypa av vatten.*+ 18 De har klätt sig i säckväv+ och darrar av skräck. Alla ska stå med skam, och alla huvuden ska vara skalliga.*+

19 De ska kasta sitt silver på gatan, och de ska känna avsky för sitt guld. Varken deras silver eller deras guld ska kunna rädda dem på Jehovas vredes dag.+ Det kan inte mätta dem eller fylla deras magar. Det har bara blivit en sten att snava på och har fått dem att synda. 20 De var stolta över sina vackra prydnadsföremål, och av dem* gjorde de sina motbjudande gudabilder, sina avskyvärda avgudar.+ Därför ska jag göra det till något frånstötande för dem. 21 Jag ska ge det* som plundringsgods åt främlingarna och som byte åt de onda på jorden, och de kommer att behandla det respektlöst.

22 Jag ska vända bort ansiktet,+ och de* kommer att vanhelga min dolda plats,* och rövare ska tränga in där och vanhelga den.+

23 Tillverka bojor,+ för landet är fullt av domar som leder till att oskyldiga dör,+ och staden är full av våld.+ 24 Jag ska föra dit den grymmaste av nationer,+ och de ska ta ifrån dem deras hus,+ och jag ska göra slut på de starkas stolthet, och deras helgedomar ska vanhelgas.+ 25 När de grips av ångest ska de söka fred, men det ska inte finnas någon.+ 26 Den ena katastrofen efter den andra ska komma och den ena rapporten efter den andra. Man ska uppsöka profeten och fråga efter syner,+ men det går inte längre att få höra lagen* från prästen eller få råd av de äldste.+ 27 Kungen ska sörja,+ hövdingen ska klä sig i förtvivlan och folket i landet ska darra på handen av skräck. Jag ska behandla dem som de har förtjänat, och jag ska döma dem som de själva har dömt andra. Och de ska inse att jag är Jehova.’”+

8 I det sjätte året,* på femte dagen i sjätte månaden, när jag satt i mitt hus och Judas äldste var hos mig, tog den suveräne Herren Jehovas hand* tag i mig. 2 Jag såg en gestalt som liknade eld. Från det som såg ut som hans midja och neråt var det eld,+ och från midjan och uppåt lyste han som glänsande metall.*+ 3 Sedan sträckte han ut något som såg ut som en hand och tog tag i mitt hår. Och en ande lyfte upp mig i luften och tog med mig till Jerusalem i en syn från Gud, till den norra porten till den inre förgården,+ där det stod en avgudabild som väckte Guds vrede.*+ 4 Och se, där var Israels Guds härlighet,+ samma härlighet som jag hade sett i synen på dalslätten.+

5 ”Människoson”, sa han till mig, ”rikta blicken mot norr.” Så jag tittade mot norr, och där, norr om altarporten, stod avgudabilden som väcker Guds vrede, precis vid ingången. 6 Och han sa: ”Människoson, ser du vad israeliterna gör här?+ Det är så fruktansvärt och motbjudande att jag måste dra mig långt bort från min helgedom.+ Men du ska få se sådant som är ännu mer motbjudande.”

7 Sedan förde han mig till förgårdens ingång, och jag fick se ett hål i väggen. 8 Han sa till mig: ”Människoson, gör hålet i väggen större.” Då bröt jag mig igenom väggen, och där såg jag en ingång. 9 Och han sa: ”Gå in och se allt det onda och avskyvärda de gör här.” 10 Så jag gick in, och jag fick se alla möjliga bilder av krypande djur och av motbjudande djur+ och israeliternas alla avskyvärda avgudar.*+ De var inristade överallt på väggarna. 11 Och framför dem stod 70 av Israels äldste tillsammans med Jaasạnja, Safans son.+ De hade var sitt rökelsekar i handen, och ett moln av väldoftande rökelse steg upp.+ 12 Han sa till mig: ”Människoson, ser du vad Israels äldste sysslar med i mörkret, i de innersta rummen där var och en av dem har sina avgudabilder? De säger nämligen: ’Jehova ser oss inte. Jehova har övergett landet.’”+

13 Och han fortsatte: ”Du ska få se dem göra sådant som är ännu mer motbjudande.” 14 Han förde mig till den norra porten till Jehovas hus, och där såg jag några kvinnor som satt och grät över guden Tammuz.

15 Och han sa till mig: ”Ser du det här, människoson? Du ska få se sådant som är ännu mer motbjudande än detta.”+ 16 Så han förde mig till den inre förgården till Jehovas hus.+ Där vid ingången till Jehovas tempel, mellan förhallen och altaret, stod det omkring 25 män med ryggen mot Jehovas tempel, och med ansiktet mot öster böjde de sig ner för solen i öster.+

17 Han sa till mig: ”Människoson, ser du det här? Betyder det ingenting att Judas folk gör allt detta motbjudande, att de fyller landet med våld+ och kränker mig gång på gång? De håller rentav fram grenen* mitt framför näsan på mig. 18 Därför ska jag ingripa i vrede. Jag ska inte tycka synd om dem eller visa någon medkänsla.+ Även om de ropar i mitt öra kommer jag inte att lyssna på dem.”+

9 Han ropade sedan med hög röst: ”Kalla på dem som ska verkställa straffet över staden! Var och en ska ha sitt dödliga vapen i handen.”

2 Jag såg sex män komma från den övre porten+ som vetter mot norr, och var och en hade sitt slagvapen i handen. Tillsammans med dem kom en man klädd i linnekläder med en sekreterares bläckhorn* vid höften, och de kom in och ställde sig bredvid kopparaltaret.+

3 Då lyfte sig Israels Guds härlighet+ från den plats där den hade vilat över keruberna och flyttade sig till tröskeln vid templets ingång.+ Och Gud kallade på mannen som var klädd i linnekläder och som hade en sekreterares bläckhorn vid höften. 4 Jehova sa till honom: ”Gå genom staden, genom Jerusalem, och sätt ett märke på pannan på dem som suckar och stönar+ över allt det avskyvärda man gör i staden.”+

5 Och till de andra hörde jag att han sa: ”Följ efter honom genom staden och slå ihjäl folket. Ni ska inte tycka synd om dem eller visa någon medkänsla.+ 6 Döda och utplåna gamla och unga, män, kvinnor och barn.*+ Men gå inte i närheten av någon som har märket.+ Ni ska börja vid min helgedom.”+ Så de började med de äldste framför templet.+ 7 Sedan sa han till dem: ”Gör templet orent och fyll förgårdarna med de slagna.+ Dra ut!” Och de drog ut och slog ihjäl människorna i staden.

8 Och medan de slog ihjäl dem stod jag ensam kvar. Jag kastade mig ner med ansiktet mot marken och ropade: ”Åh, suveräne Herre Jehova! Tänker du utplåna alla som är kvar av Israel när du tömmer ut ditt raseri över Jerusalem?”+

9 Han svarade mig: ”Israels och Judas synd är mycket, mycket stor.+ Landet är uppfyllt av blodsutgjutelse,+ och staden är full av laglöshet.+ För de säger: ’Jehova har övergett landet, och Jehova ser ingenting.’+ 10 Men jag för min del kommer inte att tycka synd om dem eller visa någon medkänsla.+ Jag ska låta deras egna handlingar slå tillbaka mot dem själva.”

11 Sedan såg jag att mannen som var klädd i linnekläder och som hade bläckhornet vid höften kom tillbaka. Han sa: ”Jag har gjort precis som du befallde mig.”

10 Och jag såg något ovanför den stora plattan som var över kerubernas huvuden. Det såg ut att vara av safir och liknade en tron.+ 2 Gud sa till mannen som var klädd i linnekläder:+ ”Gå in mellan hjulen,*+ under keruberna, och fyll händerna med glödande kol+ från platsen mellan keruberna och kasta det över staden.”+ Och medan jag såg på gick han in där.

3 Keruberna stod till höger om templet när mannen gick in, och hela den inre förgården fylldes av molnet. 4 Och Jehovas härlighet+ lyfte sig upp från keruberna och flyttade sig till tröskeln vid templets ingång. Så småningom fylldes templet av molnet,+ och förgården flödade av Jehovas härlighets klara ljus. 5 Och ljudet av kerubernas vingar kunde höras ända ut till den yttre förgården. Det lät som när den allsmäktige Guden talar.+

6 När Gud befallde mannen som var klädd i linnekläder att gå in och hämta eld mellan de rullande hjulen, mellan keruberna, gick han in och ställde sig bredvid ett av hjulen. 7 Då sträckte en av keruberna ut handen mot elden mellan keruberna.+ Han tog glödande kol och lade det i händerna på mannen i linnekläderna,+ och mannen tog emot det och gick ut. 8 Under vingarna hade keruberna något som liknade människohänder.+

9 Sedan fick jag se fyra hjul bredvid keruberna, ett hjul bredvid varje kerub, och hjulen gnistrade som om de var gjorda av krysolit.+ 10 Alla fyra var likadana, och det såg ut som om ett hjul satt inuti ett annat hjul. 11 De kunde röra sig i alla fyra riktningar utan att vrida sig. För de rörde sig åt det håll som huvudet var riktat, utan att vrida sig. 12 Keruberna hade ögon överallt på kroppen: på ryggen, händerna och vingarna. Och även de fyra hjulen intill dem var fulla av ögon runt om.+ 13 Jag hörde en röst som ropade till hjulen: ”Hjul, rulla!”

14 Var och en av dem* hade fyra ansikten. Det första ansiktet var ett kerubansikte, det andra ett människoansikte, det tredje ett lejonansikte och det fjärde ett örnansikte.+

15 Keruberna lyfte – det var samma levande varelser* som jag hade sett vid floden Kebar.+ 16 När keruberna rörde sig, rörde sig hjulen tillsammans med dem. Och när keruberna lyfte sina vingar för att komma högt ovanför jorden vred sig inte hjulen, och hjulen lämnade inte deras sida.+ 17 När de stod stilla, stod också hjulen stilla, och när de lyfte, lyfte sig hjulen tillsammans med dem, för den ande som drev de levande varelserna* var också i hjulen.

18 Sedan flyttade sig Jehovas härlighet+ från tröskeln vid templets ingång och stannade över keruberna.+ 19 Jag såg hur keruberna höjde sina vingar och lyfte från marken. När de lyfte följde hjulen dem. Keruberna stannade vid östra porten till Jehovas hus, och Israels Guds härlighet var över dem.+

20 Det var de levande varelser* som jag hade sett under Israels Guds tron vid floden Kebar,+ och jag förstod att de var keruber. 21 Alla fyra hade fyra ansikten och fyra vingar, och under vingarna hade de något som liknade människohänder.+ 22 Och deras ansikten liknade de ansikten som jag hade sett vid floden Kebar.+ Alla keruberna gick rakt fram.+

11 Och en ande lyfte upp mig och förde mig till östra porten till Jehovas hus, den som vetter mot öster.+ Där i ingången till porten stod 25 män, och bland dem var Jaasạnja, Assurs son, och Pelạtja, Benạjas son, furstar över folket.+ 2 Sedan sa Gud till mig: ”Människoson, detta är de män som smider onda planer och ger skadliga råd i* den här staden. 3 De säger: ’Är det inte dags att bygga hus nu?+ Staden* är grytan,*+ och vi är köttet.’

4 Profetera därför mot dem. Profetera, människoson!”+

5 Sedan kom Jehovas ande över mig,+ och han sa: ”Säg: ’Så här säger Jehova: ”Ni har rätt i det ni säger, Israels folk, och jag vet vad ni tänker.* 6 Ni är skyldiga till mångas död i den här staden, och ni har fyllt gatorna med lik.”’”+ 7 ”Därför säger den suveräne Herren Jehova: ’De döda kropparna som ni har strött ut i staden är köttet, och staden är grytan.+ Men själva ska ni föras ut ur staden.’”

8 ”’Svärdet är det ni fruktar,+ och svärdet är det jag ska låta er drabbas av’, säger den suveräne Herren Jehova. 9 ’Jag ska föra er ut ur staden och överlämna er åt främlingar och verkställa min dom över er.+ 10 Ni ska falla för svärd.+ Min dom ska drabba er vid Israels gräns,+ och ni ska inse att jag är Jehova.+ 11 Staden ska inte vara en gryta för er, och ni ska inte vara köttet i den. Vid Israels gräns ska min dom drabba er, 12 och ni ska inse att jag är Jehova. För ni följde inte mina föreskrifter och rättsnormer,+ utan följde de omgivande nationernas normer.’”+

13 Medan jag profeterade dog Pelạtja, Benạjas son, och jag kastade mig ner med ansiktet mot marken och ropade: ”Åh, suveräne Herre Jehova! Ska du utplåna alla som är kvar av Israel?”+

14 Jehovas ord kom återigen till mig: 15 ”Människoson, Jerusalems invånare har sagt till dina bröder, de män som har rätten att återköpa mark, och till hela Israels folk: ’Håll er långt borta från Jehova. Landet är vårt, vi har fått det som vår egendom.’ 16 Därför ska du säga: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Fastän jag har fört dem långt bort, ut bland nationerna, och spritt dem i många länder,+ ska jag en kort tid bli en helgedom för dem i de länder dit de har kommit.”’+

17 Därför ska du säga: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Jag ska också hämta er tillbaka från folken och föra er tillbaka från de länder ni har skingrats till, och jag ska ge er Israels land.+ 18 Och de ska återvända dit och avlägsna alla avskyvärda avgudar och sätta stopp för allt motbjudande som pågår i landet.+ 19 Och jag ska ge dem ett odelat hjärta*+ och lägga en ny ande i deras inre.+ Jag ska ta bort deras hjärta av sten+ och ge dem ett mjukt hjärta,*+ 20 så att de följer mina stadgar och rättar sig efter mina normer och lever efter dem. Då ska de vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud.”’

21 ’”Men de som i hjärtat håller fast vid sina avskyvärda avgudar och motbjudande handlingar ska få ta konsekvenserna av sitt handlingssätt”, säger den suveräne Herren Jehova.’”

22 Keruberna lyfte nu sina vingar, och hjulen var tätt intill dem,+ och Israels Guds härlighet var ovanför dem.+ 23 Sedan steg Jehovas härlighet+ upp från staden och stannade över berget öster om staden.+ 24 Och en ande lyfte upp mig – i en syn som Guds ande gav mig – och förde mig till folket som var i landsflykt i Kaldeen. Sedan försvann synen som jag hade sett. 25 Och jag började berätta för dem om allt det som Jehova hade visat mig.

12 Jehovas ord kom till mig igen: 2 ”Människoson, du bor bland ett upproriskt folk. De har ögon att se med, men ser inget, de har öron att höra med, men hör inget.+ De är ju ett upproriskt folk.+ 3 Människoson, gör i ordning packning som om du skulle gå i landsflykt. Du ska gå i landsflykt på dagen medan de ser på. Lämna ditt hem och gå i landsflykt till en annan plats medan de ser på. Kanske får det dem att tänka efter, fast de är ett upproriskt folk. 4 Bär ut det du har packat för att gå i landsflykt medan det är dag och de kan se det. När det sedan blir kväll ska du ge dig av inför deras ögon, som om du förs bort i landsflykt.+

5 Medan de ser på ska du bryta upp ett hål i väggen och bära ut din packning genom det.+ 6 Inför deras ögon ska du lägga packningen på axeln och bära i väg den i mörkret. Täck över ditt ansikte så att du inte kan se marken, för jag gör dig till ett tecken för Israels folk.”+

7 Jag gjorde precis som jag hade blivit befalld. På dagen bar jag ut min packning, som om jag skulle gå i landsflykt, och på kvällen bröt jag upp ett hål i väggen med händerna. Och när det blivit mörkt tog jag med mig packningen ut och bar i väg den på axeln, mitt framför ögonen på dem.

8 Nästa morgon kom Jehovas ord till mig igen: 9 ”Människoson, har inte israeliterna, det upproriska folket, frågat dig vad du håller på med? 10 Säg till dem: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Detta budskap gäller hövdingen+ i Jerusalem och alla israeliter i staden.”’

11 Säg: ’Jag är ett tecken för er.+ Det jag har gjort visar vad som ska hända med dem. De ska tvingas i landsflykt, de ska hamna i fångenskap.+ 12 Hövdingen bland dem ska bära sin packning på axeln och ge sig av i mörkret. Han ska bryta sig igenom muren och bära ut packningen genom öppningen.+ Han ska täcka över sitt ansikte så att han inte kan se marken.’ 13 Jag ska kasta mitt nät över honom, och han ska fångas i det.+ Sedan ska jag föra honom till Babylon, till kaldéernas land, men han kommer inte att se landet. Och där ska han dö.+ 14 Alla som är runt omkring honom, hans medhjälpare och hans trupper, ska jag sprida för vinden.*+ Och med draget svärd ska jag förfölja dem.+ 15 När jag skingrar dem bland nationerna och sprider ut dem i länderna, då ska de inse att jag är Jehova. 16 Men jag ska låta några av dem undkomma svärdet, svälten och pesten, så att de kan berätta för nationerna de kommer till om allt det avskyvärda de har gjort. Och de ska inse att jag är Jehova.”

17 Jehovas ord kom till mig igen: 18 ”Människoson, skälvande ska du äta ditt bröd, och med oro och ångest ska du dricka ditt vatten.+ 19 Säg till folket i landet: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova till Jerusalems invånare i Israels land: ”Fyllda av ångest ska de äta sitt bröd, och skräckslagna ska de dricka sitt vatten. För landet ska bli fullständigt ödelagt+ på grund av invånarnas våldshandlingar.+ 20 De bebodda städerna ska läggas i ruiner, och landet ska bli en ödemark.+ Ni ska inse att jag är Jehova.”’”+

21 Jehovas ord kom till mig igen: 22 ”Människoson, vad är det för ett talesätt ni har i Israel: ’Tiden går, och inga profetior* går i uppfyllelse’?+ 23 Säg därför till dem: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Jag ska se till att det talesättet försvinner, och det ska inte längre användas i Israel.”’ Säg till dem: ’Tiden är nära,+ och alla profetior* ska uppfyllas.’ 24 För det ska inte längre förekomma några falska syner eller lögnaktiga* spådomar i Israel.+ 25 ’”Jag, Jehova, ska tala. Allt jag säger kommer att inträffa, det ska inte dröja längre.+ I era dagar,+ du upproriska folk, ska jag uttala ett ord och utföra det”, säger den suveräne Herren Jehova.’”

26 Jehovas ord kom till mig ännu en gång: 27 ”Människoson, hör vad israeliterna säger: ’Den syn han ser kommer inte att uppfyllas än på länge, han profeterar om en avlägsen framtid.’+ 28 Säg därför till dem: ’Hör den suveräne Herren Jehovas ord: ”’Inget jag säger kommer att bli försenat. Allt jag säger kommer att inträffa’, tillkännager den suveräne Herren Jehova.”’”

13 Och Jehovas ord kom till mig igen: 2 ”Människoson, profetera mot Israels profeter,+ och säg till dem som hittar på egna profetior:*+ ’Hör Jehovas ord. 3 Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Olycka över de dåraktiga profeterna! De profeterar vad de själva vill* när de inte har fått några syner från mig.+ 4 Israel, dina profeter har blivit som rävar bland ruiner. 5 Ni går inte till de förstörda delarna av muren och reparerar dem åt Israels folk,+ så att israeliterna kan bestå i striden på Jehovas dag.”+ 6 ”Deras syner är falska och deras förutsägelser är lögn. ’Det här är Jehovas ord’, säger de, trots att Jehova inte har sänt dem, och ändå väntar de sig att deras ord ska uppfyllas.+ 7 Är inte era syner falska och era förutsägelser lögn? Ni säger ju: ’Det här är Jehovas ord’, trots att jag inte har talat.”’

8 ’Därför säger den suveräne Herren Jehova: ”’Eftersom ni har talat osanning och era syner är lögn ska jag bli er fiende’, säger den suveräne Herren Jehova.”+ 9 Jag ska sträcka ut min hand och straffa de profeter vars syner är falska och vars förutsägelser är lögn.+ De ska inte tillhöra det folk som är mina förtrogna, de ska inte bli inskrivna i förteckningen över israeliter, och de ska aldrig få återvända till Israels land. Ni ska inse att jag är den suveräne Herren Jehova.+ 10 Allt detta ska hända för att de har vilselett mitt folk och sagt: ”Det är fred!” när det inte är någon fred.+ När det byggs en tunn vägg putsar de den med kalk.’*+

11 Säg till dem som putsar den med kalk att den kommer att falla. Det ska komma ett häftigt skyfall och hagel,* och kraftiga stormvindar ska få den att rasa.+ 12 Och när väggen faller ska man fråga er: ’Var är nu kalkputsen ni strök på?’+

13 Därför säger den suveräne Herren Jehova: ’I mitt raseri ska jag släppa lös stormvindar, och i min vrede ska jag sända häftiga skyfall och förgörande hagel. 14 Jag ska riva ner väggen som ni putsade med kalk och jämna den med marken, så att grunden friläggs. När staden faller ska ni förgås i den, och ni ska inse att jag är Jehova.’

15 ’Jag ska släppa lös min vrede mot väggen och mot dem som putsade den med kalk, och jag ska säga till er: ”Väggen är borta, och de som putsade den är borta.+ 16 Profeterna i Israel finns inte längre, de som profeterade för Jerusalem och såg syner om att staden skulle få fred, när det inte var någon fred”’,+ säger den suveräne Herren Jehova.

17 Och du, människoson, vänd dig mot kvinnorna i ditt folk som hittar på egna profetior, och profetera mot dem. 18 Säg till dem: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Olycka över de kvinnor som syr band till alla människors armar* och gör huvudslöjor till både stora och små i jakt på människoliv! Är ni på jakt efter mitt folks liv samtidigt som ni försöker rädda era egna liv? 19 Ni vanhelgar mig bland mitt folk för några nävar korn och för några brödbitar.+ När ni ljuger för mitt folk, som lyssnar på era lögner, dödar ni dem som inte borde dö och låter dem leva som inte borde få leva.”’+

20 Därför säger den suveräne Herren Jehova: ’Ni kvinnor, jag avskyr era band som ni fångar in människor med, som om de vore fåglar. Jag ska slita av dem från era armar och frige de människor ni jagar som fåglar. 21 Jag ska slita av er slöjorna och befria mitt folk ur ert grepp. Ni ska inte längre kunna ta dem som byte. Och ni ska inse att jag är Jehova.+ 22 För ni har slagit ner modet på den rättfärdige med era lögner,+ fastän jag inte ville göra honom något ont.* Och ni har uppmuntrat den gudlöse,+ så att han inte vänder om från sin onda väg och räddar sitt liv.+ 23 Därför, ni kvinnor, är det slut med era falska syner och spådomar.+ Jag ska befria mitt folk ur ert grepp, och ni ska inse att jag är Jehova.’”

14 Och några av Israels äldste kom och satte sig ner tillsammans med mig.+ 2 Då kom Jehovas ord till mig: 3 ”Människoson, de här männen är beslutna att följa sina avskyvärda avgudar,* och de har lagt ut hinder som får folk att synda. Skulle jag låta dem rådfråga mig?+ 4 Säg nu till dem: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Om en israelit är besluten att följa sina avskyvärda avgudar och lägger ut hinder som får andra att synda och han sedan går för att rådfråga en profet, då ska jag, Jehova, ge honom det svar han förtjänar med tanke på alla hans avskyvärda avgudar. 5 Jag ska få israeliterna att känna skräck,* eftersom de har dragit sig bort från mig och följt sina avskyvärda avgudar.”’+

6 Säg därför till Israels folk: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Kom tillbaka! Vänd er bort från era avskyvärda avgudar och ta avstånd från alla era motbjudande sedvänjor.+ 7 Om en israelit eller invandrare som bor i Israel drar sig bort från mig och är besluten att följa sina avskyvärda avgudar och lägger ut hinder som får andra att synda och sedan kommer och rådfrågar min profet,+ då ska jag, Jehova, själv svara honom. 8 Jag ska vända mig mot den mannen och göra honom till ett varnande exempel och till ett talesätt. Jag ska utplåna honom från mitt folk.+ Och ni ska inse att jag är Jehova.”’

9 ’Men om profeten förleds att ge ett svar är det jag, Jehova, som har förlett den profeten.+ Jag ska lyfta min hand mot honom och utplåna honom från mitt folk Israel. 10 Profeten och den som rådfrågar honom har lika stor skuld. Båda ska få ta konsekvenserna av sin synd, 11 för att de som tillhör Israels folk ska sluta dra sig bort från mig och inte längre orena sig genom alla sina synder. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud’,+ säger den suveräne Herren Jehova.”

12 Jehovas ord kom till mig ännu en gång: 13 ”Människoson, om ett land syndar mot mig genom att handla illojalt ska jag lyfta min hand mot det och skära av matförsörjningen.*+ Jag ska sända svält i landet+ och utplåna både människor och djur.”+ 14 ”’Även om Noa,+ Daniel+ och Job+ var i det landet skulle dessa tre män genom sin rättfärdighet+ bara kunna rädda sig själva’, säger den suveräne Herren Jehova.”

15 ”’Eller anta att jag låter farliga rovdjur dra fram i landet och de gör det folktomt,* till ett öde land som ingen törs färdas igenom på grund av dessa djur.+ 16 Så sant jag lever’, säger den suveräne Herren Jehova, ’om dessa tre män var i landet skulle de inte ens kunna rädda sina söner eller döttrar. De skulle bara kunna rädda sig själva, och landet skulle bli öde.’”

17 ”’Eller anta att jag låter svärdet drabba landet+ och säger: ”Ett svärd ska härja i landet” och jag utplånar både människor och djur.+ 18 Så sant jag lever’, säger den suveräne Herren Jehova, ’om dessa tre män var i landet skulle de inte ens kunna rädda sina söner eller döttrar. De skulle bara kunna rädda sig själva.’”

19 ”’Eller anta att jag sänder pest över landet+ och öser ut mitt raseri över det, så att blodet flyter och både människor och djur utplånas. 20 Så sant jag lever’, säger den suveräne Herren Jehova, ’om Noa,+ Daniel+ och Job+ var i landet skulle de inte ens kunna rädda sina söner eller döttrar. De skulle bara kunna rädda sig själva genom sin rättfärdighet.’”+

21 ”Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Så ska det bli när jag sänder mina fyra straff*+ över Jerusalem – svärd, svält, farliga rovdjur och pest+ – för att utplåna både människor och djur från staden.+ 22 Men det ska finnas några kvar i staden som överlever och förs bort,+ både söner och döttrar. När de kommer till er och ni ser hur de lever och handlar kommer ni att förstå varför jag lät denna olycka drabba Jerusalem, ja varför jag lät allt detta drabba staden.’”

23 ”’När ni ser hur de lever och handlar ska det bli en tröst för er, och ni ska förstå att det inte var utan orsak som jag gjorde det jag gjorde mot staden’,+ säger den suveräne Herren Jehova.”

15 Jehovas ord kom återigen till mig: 2 ”Människoson, kan vinstockens trä mäta sig med andra träslag eller med grenar från träden i skogen? 3 Går det att använda dess trä till något? Kan man ens göra en krok av det för att hänga upp redskap? 4 Nej, man lägger det på elden som bränsle, och ändarna blir förbrända och mitten blir svedd. Går det då att använda till något? 5 Det var ju oanvändbart redan från början, så hur skulle man kunna använda det till något när elden har bränt det?”

6 ”Därför säger den suveräne Herren Jehova: ’Precis som jag gör med vinstocken bland skogens träd, som jag har lagt som bränsle på elden, så ska jag göra med Jerusalems invånare.+ 7 Jag har vänt mig emot dem. De flydde undan elden, men eld ska ändå sluka dem. När jag vänder mig emot dem, då ska ni inse att jag är Jehova.’”+

8 ”’Jag ska göra landet öde,+ eftersom de har svikit mig’,+ säger den suveräne Herren Jehova.”

16 Jehovas ord kom till mig ännu en gång: 2 ”Människoson, låt Jerusalem få veta hur avskyvärt hon har uppfört sig.+ 3 Du ska säga: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova till Jerusalem: ”Du härstammar från kanaanéernas land, och där föddes du. Din far var amoré+ och din mor hettitiska.+ 4 Den dag du föddes klipptes inte din navelsträng av. Du tvättades inte med vatten och gneds inte in med salt, och du blev inte lindad. 5 Ingen brydde sig tillräckligt mycket om dig för att göra något av allt detta. Ingen hade medkänsla med dig. Nej, du kastades på marken den dag du föddes, för du var hatad.

6 När jag gick förbi fick jag se dig ligga och sprattla i ditt eget blod. Medan du låg där i ditt blod sa jag: ’Du ska få leva!’ Ja, jag sa till dig där du låg i ditt blod: ’Du ska få leva!’ 7 Jag gjorde dig till en mycket stor mängd, som växter som frodas på marken. Du växte upp och utvecklades, och du bar de finaste smycken. Dina bröst blev fasta och ditt hår växte, men du var fortfarande naken och blottad.”’

8 ’När jag gick förbi dig såg jag att du var gammal nog för att bli älskad. Då bredde jag ut min mantel* över dig+ och skylde din nakenhet, och jag svor en ed och ingick ett förbund med dig’, säger den suveräne Herren Jehova, ’och du blev min. 9 Jag tvättade dig med vatten, sköljde av dig blodet och smorde in dig med olja.+ 10 Sedan gav jag dig en broderad klädnad och fina sandaler i skinn* och virade fint linne om ditt huvud, och jag klädde dig i dyrbara kläder. 11 Jag prydde dig med smycken, satte armband på dina handleder och ett halsband kring din hals. 12 Jag satte också en ring i din näsa, örhängen i dina öron och en vacker krona på ditt huvud. 13 Du fortsatte att smycka dig med guld och silver, och du klädde dig i fint linne, dyrbara tyger och en broderad klädnad. Din mat bestod av fint mjöl, honung och olja. Du blev mycket vacker+ och skulle ha passat som drottning.’”*

14 ”’Ryktet om hur vacker du var spreds bland nationerna.+ Din skönhet var fulländad, för jag hade omgett dig med min egen härlighet’,+ säger den suveräne Herren Jehova.”

15 ”’Men du började förlita dig på din skönhet,+ och du utnyttjade ditt rykte för att prostituera dig.+ Du bjöd ut dig till alla som gick förbi,+ och din skönhet blev deras. 16 Du tog några av dina färggranna kläder och dekorerade offerhöjderna där du prostituerade dig+ – något sådant borde inte hända, det borde aldrig förekomma. 17 Du tog också dina vackra smycken* som var gjorda av guldet och silvret som jag hade gett dig och använde dem för att göra avbilder av män, och du bedrev prostitution med dem.+ 18 Och du klädde dem* med dina broderade kläder, och min olja och min rökelse frambar du som offer till dem.+ 19 Och brödet som jag hade gett dig – bakat på det fina mjölet, oljan och honungen som du hade fått som mat av mig – offrade du åt dem som en välbehaglig* doft.+ Ja, det var precis vad som hände’, säger den suveräne Herren Jehova.”

20 ”’Du tog dina söner och döttrar som du hade fött åt mig+ och offrade dem till avgudar+ – som om det inte var nog att du hade prostituerat dig! 21 Du slaktade mina barn, och du offrade dem genom att kasta dem i elden.+ 22 När du höll på med allt detta avskyvärda och bedrev prostitution glömde du hur det var från början,* då du var naken och blottad och låg och sprattlade i ditt eget blod. 23 Olycka, ja olycka, ska drabba dig på grund av all din ondska’,+ säger den suveräne Herren Jehova. 24 ’På alla torg byggde du en plats för avgudadyrkan, en offerhöjd. 25 På de mest framträdande platserna på alla gator byggde du offerhöjder. Du gjorde din skönhet till något frånstötande genom att bjuda ut dig till* alla som gick förbi,+ och du prostituerade dig gång på gång.+ 26 Du bedrev prostitution med Egyptens söner,+ dina lystna grannar,* och du kränkte mig genom att prostituera dig om och om igen. 27 Nu ska jag lyfta min hand mot dig och skära ner på din matranson+ och utlämna dig åt de kvinnor som hatar dig,+ filistéernas döttrar, de kvinnor som blev chockerade av ditt skamlösa uppförande.+

28 Eftersom du inte kunde få nog prostituerade du dig med Assyriens söner.+ Men fast du bedrev prostitution med dem fick du ändå inte nog. 29 Så du utvidgade din prostitution till handelsmännens* land och bjöd ut dig till kaldéerna,+ men inte ens då fick du nog. 30 Så sjukt* ditt hjärta var* när du gjorde allt detta och uppförde dig som en skamlös prostituerad’, säger den suveräne Herren Jehova.+ 31 ’Men när du byggde dina offerhöjder på de mest framträdande platserna på gatorna och gjorde platser för avgudadyrkan på torgen var du ändå inte som andra prostituerade, eftersom du vägrade ta emot betalning. 32 Du är en otrogen hustru som ger dig själv till främlingar och inte till din man!+ 33 Prostituerade brukar få gåvor,+ men du ger själv gåvor åt alla dina älskare,+ och du mutar dem för att de ska komma från alla håll och ligga med dig.+ 34 Du gör inte som andra kvinnor som prostituerar sig, du gör tvärtom! Ingen annan bedriver prostitution på det sättet. Du betalar andra, de betalar inte dig. Du gör tvärtemot alla andra.’

35 Därför, du prostituerade,+ hör Jehovas ord. 36 Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Du har gett fritt utlopp åt ditt begär och blottat din nakenhet när du bedrev prostitution med dina älskare och med alla dina motbjudande, avskyvärda avgudar,*+ som du till och med offrade dina barns blod till.+ 37 Därför ska jag samla alla dina älskare som du har gett njutning, både dem du älskade och dem du hatade. Jag ska samla dem mot dig från alla håll och blotta din nakenhet för dem, ja, de ska komma och se dig fullständigt naken.+

38 Och jag ska straffa dig som man straffar otrogna+ hustrur och kvinnor som utgjuter blod,+ och ditt blod ska utgjutas i vrede och svartsjuka.+ 39 Jag ska ge dig i deras hand, och de ska riva ner dina offerhöjder, och dina platser för avgudadyrkan ska jämnas med marken.+ De ska slita av dig kläderna+ och ta dina vackra smycken*+ och lämna dig naken och blottad. 40 De ska få en folkhop att gå emot dig,+ och de ska stena dig+ och hugga ner dig med svärd.+ 41 De ska bränna ner dina hus+ och verkställa domen över dig inför ögonen på många kvinnor. Jag ska sätta stopp för din prostitution,+ och du ska inte längre betala dina älskare. 42 Sedan ska min vrede mot dig lägga sig,+ och mitt raseri ska vändas bort från dig.+ Jag ska få ro och inte längre känna mig sårad.’

43 ’Eftersom du glömde din ungdomstid+ och har gjort mig rasande genom att göra allt detta, ska jag låta det du har gjort slå tillbaka mot dig själv’, säger den suveräne Herren Jehova, ’och du kommer inte längre att fortsätta med ditt skamlösa uppförande och dina avskyvärda handlingar.

44 Man kommer att använda det här talesättet om dig: ”Sådan mor, sådan dotter!”+ 45 Du är din mors dotter, hon som föraktade sin man och sina barn. Och du är dina systrars syster, de som föraktade sina män och sina barn. Din mor var hettitiska, och din far var amoré.’”+

46 ”’Din storasyster är Samaria,+ som bor norr* om dig med sina döttrar,*+ och din lillasyster, som bor söder* om dig, är Sodom+ med sina döttrar.+ 47 Men du nöjde dig inte med att gå i deras fotspår och följa deras avskyvärda sedvänjor. Det dröjde inte länge förrän du handlade ännu värre än de gjorde.+ 48 Så sant jag lever’, säger den suveräne Herren Jehova, ’din syster Sodom och hennes döttrar har inte handlat lika illa som du och dina döttrar. 49 Detta var din syster Sodoms synd: Hon och hennes döttrar+ var stolta,+ de hade ett överflöd av mat+ och levde ett lugnt och bekymmersfritt liv,+ men de hjälpte inte de svaga och fattiga.+ 50 De höll fast vid sin stolthet+ och fortsatte med sina motbjudande handlingar inför mina ögon,+ och därför blev jag tvungen att utplåna dem.+

51 Inte heller Samaria+ har begått hälften så många synder som du. Du begick många fler avskyvärda handlingar än de gjorde, och det gick så långt att du fick dina systrar att framstå som rättfärdiga på grund av alla avskyvärdheter som du bedrev.+ 52 Nu måste du bära skammen för att du har fått dina systrars beteende att framstå som rättfärdigt.* Eftersom dina synder har varit ännu mer motbjudande än deras, är de rättfärdigare än du. Därför ska du nu få skämmas och bära skammen för att dina systrar framstår som rättfärdiga.’

53 ’Och jag ska samla ihop Sodoms och hennes döttrars tillfångatagna och Samarias och hennes döttrars tillfångatagna. Och tillsammans med dem ska jag också samla ihop dem som har blivit bortförda från dig,+ 54 och du ska få bära din skam. Du ska skämmas över att det du gjorde blev en tröst för dem. 55 Dina systrar, Sodom och Samaria, och deras döttrar ska bli som de en gång var, och du själv och dina döttrar ska bli som ni en gång var.+ 56 Du tyckte inte att din syster Sodom var värd att nämnas på den tiden du var stolt, 57 innan din egen ondska avslöjades.+ Nu hånas du av Arams döttrar och hennes grannar, och du föraktas av filistéernas döttrar,+ alla runt omkring dig. 58 Du ska få ta konsekvenserna av ditt skamlösa uppförande och dina avskyvärda handlingar’, säger Jehova.”

59 ”Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Jag ska nu göra med dig precis som du själv har gjort,+ för du föraktade eden och bröt förbundet med mig.+ 60 Men jag ska komma ihåg det förbund som jag slöt med dig när du var ung, och jag ska ingå ett bestående förbund med dig.+ 61 Du ska komma ihåg hur du har betett dig och skämmas+ när du tar emot dina systrar, både dem som är äldre och dem som är yngre än du. Och jag ska ge dem till dig som döttrar, men inte på grund av ditt förbund.’

62 ’Och jag ska ingå mitt förbund med dig, och du ska inse att jag är Jehova. 63 När jag förlåter* dig trots allt som du har gjort+ ska du komma ihåg vad du har gjort och bli så skamsen+ och sorgsen att du inte vill öppna munnen’, säger den suveräne Herren Jehova.”

17 Jehovas ord kom till mig igen:  2 ”Människoson, berätta en gåta och en liknelse om Israels folk.+ 3 Du ska säga: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Den stora örnen+ med stora vingar, långa vingpennor och tät och färgrik fjäderdräkt kom till Libanon+ och tog toppen på cedern.+ 4 Den bröt av det översta skottet och förde det till handelsmännens* land och satte det i handelsmännens stad.+ 5 Sedan tog örnen en planta som växte i landet+ och satte den i bördig jord, planterade den som ett pilträd på en plats med mycket vatten. 6 Den växte och blev en låg vinranka som bredde ut sig.+ Lövverket vändes inåt, och det bildades rötter under den. Så blev den en vinstock som sköt skott och fick grenar.+

7 Och det kom en annan stor örn+ med stora vingar och stora vingpennor.+ Vinstocken sträckte längtansfullt ut sina rötter mot örnen, bort från de odlingsbäddar där den var planterad, och den sträckte ut sitt lövverk mot örnen för att den skulle vattna den.+ 8 Den hade redan planterats i bördig jord, på en plats med mycket vatten, för att den skulle få grenar och bära frukt och bli en utsökt vinstock.”’+

9 Säg: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Kommer den att frodas? Kommer inte någon att rycka upp rötterna+ och få frukten att ruttna och skotten att vissna?+ Den kommer att bli så torr att man varken behöver stark arm eller mycket folk för att dra upp den med rötterna. 10 Den har visserligen planterats om, men kommer den att frodas? Kommer den inte att torka bort fullständigt när östanvinden blåser på den? Den kommer att förtorka i den odlingsbädd där den växte.”’”

11 Jehovas ord kom återigen till mig: 12 ”Säg till det upproriska folket: ’Förstår ni inte vad detta betyder?’ Säg: ’Babylons kung kom till Jerusalem och tog kungen och furstarna och förde dem till Babylon.+ 13 Och han tog en man av den kungliga släkten+ och slöt ett förbund med honom och lät honom svära en ed.+ Sedan förde han bort landets ledande män,+ 14 för att riket skulle hållas nere och inte kunna resa sig. Bara om de höll hans förbund skulle de bestå.+ 15 Men till slut gjorde kungen uppror mot Babylons kung+ genom att sända budbärare till Egypten för att skaffa hästar+ och en stor armé.+ Kommer han att lyckas? Kan den som gör så slippa straffet? Kan han bryta förbundet och komma undan med det?’+

16 ’”Så sant jag lever”, säger den suveräne Herren Jehova, ”han ska dö i Babylon, där den kung* som gjorde honom* till kung bor, för att han föraktade eden och bröt sitt förbund med honom.+ 17 Och faraos stora armé och många soldater kommer inte att vara till någon hjälp i kriget,+ när fienden bygger belägringsvallar och belägringsmurar för att släcka många människoliv. 18 Han har föraktat en ed och brutit ett förbund. Han gjorde allt detta trots att han hade gett sitt löfte.* Han ska inte slippa undan.”’

19 ’Därför säger den suveräne Herren Jehova: ”Så sant jag lever, jag ska låta honom ta konsekvenserna av att han föraktade min ed+ och bröt mitt förbund. 20 Jag ska kasta mitt nät över honom, och han ska fångas i det.+ Jag ska föra honom till Babylon, och där ska jag ställa honom till svars för att han har varit illojal mot mig.+ 21 Alla hans flyende soldater ska falla för svärd, och resten ska spridas för vinden.*+ Då ska ni inse att jag, Jehova, har talat.”’+

22 ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Jag ska ta ett skott från toppen av den höga cedern+ och plantera det. Från de översta kvistarna ska jag bryta av ett litet skott,+ och jag ska själv plantera det på ett högt och mäktigt berg.+ 23 På ett högt berg i Israel ska jag plantera det, och det ska få grenar och bära frukt och bli en majestätisk ceder. Och alla slags fåglar ska slå sig ner under den och bo i skuggan av dess grenar. 24 Och markens alla träd ska inse att jag, Jehova, har böjt ner det höga trädet och höjt upp det låga trädet.+ Jag har fått det gröna trädet att torka ut och det torra trädet att blomstra.+ Jag, Jehova, har talat och genomfört det.”’”

18 Jehovas ord kom till mig ännu en gång: 2 ”Vad betyder det här ordspråket som ni använder i Israel: ’Det är fäderna som äter sura druvor, men det är sönerna som får bitter eftersmak i munnen’?*+

3 ’Så sant jag lever’, säger den suveräne Herren Jehova, ’ni ska inte längre använda det ordspråket i Israel. 4 Alla själar* tillhör mig. Både faderns själ och sonens själ tillhör mig. Det är den själ* som syndar som ska dö.

5 Anta att en man är rättfärdig och gör det som är rätt och riktigt. 6 Han äter inte avgudaoffer på bergen,+ han sätter inte sitt hopp till Israels avskyvärda avgudar,* han tar inte sin medmänniskas hustru+ och ligger inte med en kvinna som har menstruation.+ 7 Han behandlar inte någon illa,+ utan lämnar tillbaka det som en låntagare gett honom som pant.+ Han stjäl inte från någon,+ utan ger sin mat till den som är hungrig+ och kläder till den som är naken.+ 8 Han kräver inte ränta och utnyttjar inte andra,+ utan håller sig långt borta från det som är orätt.+ Han dömer alltid rättvist mellan stridande parter.+ 9 Han följer mina stadgar och håller mina lagar,* för han vill vara trofast. En sådan man är rättfärdig och ska få leva’,+ säger den suveräne Herren Jehova.

10 ’Men anta att han får en son som blir en rövare+ eller mördare*+ eller som gör något av det andra 11 (även om fadern själv inte har gjort något av detta) – han äter avgudaoffer på bergen, ligger med sin medmänniskas hustru, 12 behandlar den utsatte och fattige illa,+ stjäl från andra, vägrar lämna tillbaka en pant, sätter sitt hopp till avskyvärda avgudar,+ tar del i motbjudande seder,+ 13 utnyttjar andra och kräver ränta+ – en sådan son ska inte få leva. På grund av allt det avskyvärda han har gjort ska han straffas med döden. Han ska själv bära skulden för sin död.*

14 Men anta att en man har en son som ser sin fars alla synder, och fast sonen ser dem begår han inte själv sådana synder. 15 Han äter inte avgudaoffer på bergen, han sätter inte sitt hopp till Israels avskyvärda avgudar, han ligger inte med sin medmänniskas hustru, 16 han behandlar inte någon illa, han behåller inte det han har fått som pant, han stjäl inte från någon, han ger sin mat till den som är hungrig och kläder till den som är naken. 17 Han förtrycker inte den som är fattig, och han utnyttjar inte andra och kräver inte ränta. Han håller mina lagar och följer mina stadgar. En sådan man ska inte dö på grund av sin fars synd. Han ska få leva. 18 Hans far däremot, som bedrog andra, stal från sina bröder och handlade orätt bland sitt folk, han ska dö på grund av sin synd.

19 Men ni kommer att fråga: ”Varför behöver inte sonen bära skulden för sin fars synd?” Jo, eftersom sonen har gjort det som är rätt och riktigt och har hållit alla mina stadgar och följt dem ska han få leva.+ 20 Det är den själ* som syndar som ska dö.+ En son ska inte bära någon skuld för sin fars synd, och en far ska inte bära någon skuld för sin sons synd. Den rättfärdige ska dömas efter sin egen rättfärdighet, och den onde ska dömas efter sin egen ondska.+

21 Men om någon som är ond upphör med alla sina synder och sedan håller mina stadgar och gör det som är rätt och riktigt ska han få leva. Han ska inte dö.+ 22 Han kommer inte att behöva stå till svars* för några av de överträdelser som han har begått.+ Han ska få leva därför att han gör det som är rätt.’+

23 ’Skulle jag på något sätt glädja mig över den ondskefulles död?’+ säger den suveräne Herren Jehova. ’Skulle jag inte hellre se att han ändrar sitt handlingssätt och får leva?’+

24 ’Men när någon som är rättfärdig överger sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma avskyvärda saker som den ondskefulle, kommer han då att få leva? Nej, alla de rättfärdiga gärningar som han har gjort ska vara glömda.+ På grund av sin illojalitet och de synder han har begått ska han dö.+

25 Men ni kommer att säga: ”Det Jehova gör är inte rätt.”+ Lyssna nu, ni Israels folk! Är det jag som handlar fel?+ Är det inte ni?+

26 När någon som är rättfärdig överger sin rättfärdighet och handlar orätt och därför dör, så är det på grund av sin egen synd han dör.

27 Och om någon som är ond upphör med sin ondska och börjar göra det som är rätt och riktigt räddar han sitt liv.*+ 28 När han inser vad det är han har gjort och upphör med sina överträdelser ska han få leva. Han ska inte dö.

29 Men Israels folk kommer att säga: ”Det Jehova gör är inte rätt.” Men är det verkligen jag som handlar fel, ni Israels folk?+ Är det inte ni?’

30 ’Därför, Israels folk, ska jag döma var och en av er efter vad han har gjort’,+ säger den suveräne Herren Jehova. ’Vänd om, ja, vänd er fullständigt bort från alla era överträdelser, så att de inte blir ett hinder som får er på fall och ni drar skuld över er. 31 Sluta upp med alla era överträdelser,+ och förändra ert hjärta och ert tänkesätt,*+ för varför skulle ni dö,+ ni av Israels folk?’

32 ’Jag finner inte glädje i någons död’,+ säger den suveräne Herren Jehova. ’Så vänd om, så ska ni få leva.’”+

19 ”Sjung en sorgesång* över Israels hövdingar:

 2 ’Din mor var en lejoninna bland lejon.

Hon låg bland starka unga lejon, och där fostrade hon sina ungar.

 3 En av ungarna hon fostrade blev en stark ung lejonhane.+

 5 Lejoninnan väntade på att han skulle komma tillbaka, men förgäves.

Då tog hon en annan av sina ungar, och hon sände ut honom för att bli ett starkt ungt lejon.

 6 Även han strövade omkring med flocken och blev ett starkt ungt lejon.

 9 Med krokar drog de in honom i en bur och tog med honom till kungen i Babylon.

Där spärrade de in honom, så att hans rytande inte mer skulle höras på Israels berg.

10 Din mor var som en vinstock*+ planterad vid vatten.

Den bar frukt och grenade ut sig, tack vare att det fanns rikligt med vatten.

11 Den fick starka grenar,* som kunde användas till spiror för härskare.

De starka grenarna bröts av, torkade+ och förtärdes av eld.+

Detta är en sorgesång, och en sorgesång ska det vara.’”

20 I det sjunde året, på tionde dagen i femte månaden, kom några av Israels äldste och satte sig framför mig för att rådfråga Jehova. 2 Då kom Jehovas ord till mig: 3 ”Människoson, säg till Israels äldste: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Kommer ni för att rådfråga mig? ’Så sant jag lever, jag ska inte svara er’,+ säger den suveräne Herren Jehova.”’

4 Är du beredd att döma dem?* Är du beredd att döma dem, människoson? Tala om för dem vilka avskyvärda saker som deras förfäder har gjort.+ 5 Säg till dem: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Den dag jag utvalde Israel+ svor jag en ed* inför Jakobs avkomlingar, och i Egypten+ visade jag dem vem jag är. Ja, jag svor dem en ed och sa: ’Jag är Jehova, er Gud.’ 6 Den dagen lovade jag att föra dem ut ur Egypten till ett land som jag hade utsett* åt dem, ett land som flödade av mjölk och honung.+ Det var det vackraste av* alla länder. 7 Sedan sa jag till dem: ’Ni måste kasta bort allt det vidriga som ni dras till, och sluta orena er med Egyptens avskyvärda avgudar.*+ Jag är Jehova, er Gud.’+

8 Men de var upproriska och vägrade lyssna på mig. De kastade inte bort allt det vidriga de drogs till, och de vägrade överge Egyptens avskyvärda avgudar.+ Så jag bestämde mig för att ösa ut mitt raseri och släppa lös all min vrede mot mitt folk i Egypten. 9 Men jag ingrep för mitt namns skull, för att mitt namn inte skulle bli vanärat bland folken där de bodde.+ Så inför dessa folk visade jag dem* vem jag var när jag förde dem ut ur Egypten.+ 10 Och jag förde dem ut ur Egypten och ledde dem in i vildmarken.+

11 Jag gav dem sedan mina bud och gjorde mina lagar* kända för dem,+ så att de kunde få liv genom att följa dem.+ 12 Jag gav dem också mina sabbater+ som ett tecken mellan mig och dem,+ för att de skulle inse att det är jag, Jehova, som gör dem heliga.

13 Men Israels folk gjorde uppror mot mig i vildmarken.+ De följde inte mina bud, utan de förkastade mina lagar, som ger liv om man följer dem. De vanhelgade mina sabbater grovt. Så jag bestämde mig för att ösa ut min vrede över dem i vildmarken och utplåna dem.+ 14 Jag gjorde det för mitt namns skull, för att mitt namn inte skulle bli vanärat bland de folk som såg på när jag förde ut dem.*+ 15 I vildmarken svor jag en ed på att jag inte skulle föra dem in i det land som jag hade gett dem,+ ett land som flödade av mjölk och honung,+ det vackraste av* alla länder. 16 För de förkastade mina lagar och följde inte mina bud. De vanhelgade mina sabbater, och i sina hjärtan höll de fast vid sina avskyvärda avgudar.+

17 Men jag* tyckte synd om dem, så jag utplånade dem inte. Jag lät dem inte gå under i vildmarken. 18 Jag sa till deras söner i vildmarken:+ ’Följ inte era förfäders seder och bruk,+ och lev inte efter deras normer. Orena er inte med deras avskyvärda avgudar. 19 Jag är Jehova, er Gud. Följ mina bud, håll mina lagar och lev efter dem.+ 20 Och håll mina sabbater heliga.+ De ska vara ett tecken mellan mig och er, för att ni ska inse att jag är Jehova, er Gud.’+

21 Men deras söner gjorde uppror mot mig.+ De följde inte mina bud och höll inte mina lagar, som ger liv om man följer dem. De vanhelgade mina sabbater. Så jag bestämde mig för att ösa ut mitt raseri över dem och släppa lös all min vrede mot dem i vildmarken.+ 22 Men jag hejdade mig,+ och för mitt namns skull+ handlade jag som jag gjorde, så att mitt namn inte skulle bli vanärat bland de folk som såg på när jag förde ut dem.* 23 I vildmarken svor jag dessutom en ed på att skingra dem bland nationerna och sprida ut dem i andra länder.+ 24 För de levde inte efter mina lagar,* och de förkastade mina bud.+ De vanhelgade mina sabbater och höll fast vid* sina förfäders avskyvärda avgudar.+ 25 Jag lät dem följa seder och bruk som inte kunde hjälpa dem och lagar som inte kunde ge dem liv.+ 26 Jag lät dem orena sig själva genom sina offer, när de brände upp sina förstfödda barn i eld.+ Jag ville att de skulle bli förtvivlade och inse att jag är Jehova.”’

27 Människoson, säg till Israels folk: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Era förfäder hånade och svek mig på samma sätt. 28 Jag förde in dem i det land som jag hade lovat att ge dem.+ När de såg alla höga kullar och grönskande träd+ började de offra och frambära sina kränkande offergåvor. De lät den välbehagliga* doften från offren stiga upp där, och de offrade dryckesoffer. 29 Så jag frågade dem: ’Varför går ni till offerhöjden?’”’ (Än i dag säger man ”offerhöjd”.)+

30 Säg till Israels folk: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Orenar ni er själva precis som era förfäder och vänder er till samma avskyvärda avgudar och är otrogna mot mig?*+ 31 Orenar ni er fortfarande genom att offra till era avskyvärda avgudar och bränna upp era barn i eld?+ Menar ni verkligen att jag samtidigt skulle svara er när ni rådfrågar mig, ni Israels folk?”’+

’Så sant jag lever’, säger den suveräne Herren Jehova, ’jag ska inte svara er!+ 32 Ni säger: ”Vi vill bli som andra nationer, som släkterna i andra länder, och tillbe* trä och sten.”+ Men det ni tänker er kommer aldrig att inträffa.’”

33 ”’Så sant jag lever’, säger den suveräne Herren Jehova, ’jag ska härska som kung över er med stark hand, uträckt arm och stor vrede.+ 34 Jag ska hämta er från folken och samla ihop er från de länder där ni har blivit utspridda, och jag ska göra det med stark hand, uträckt arm och stor vrede.+ 35 Jag ska föra er till folkens vildmark, och där ska jag ställa er till svars, ansikte mot ansikte.+

36 Precis som jag ställde era förfäder till svars i Egyptens vildmark ska jag ställa er till svars’, säger den suveräne Herren Jehova. 37 ’Jag ska låta er passera under herdestaven+ och förplikta er att hålla mitt förbund.* 38 Jag ska skilja ut de upproriska och dem som syndar mot mig+ och föra dem ut ur landet där de bor som utlänningar, men de ska inte få komma in i Israel.+ Då ska ni inse att jag är Jehova.’

39 Israels folk, så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Gå och tillbe* era avskyvärda avgudar.+ Men om ni sedan inte lyssnar till mig ska jag överge er. Då kan ni inte längre vanära mitt heliga namn med era offer och era avskyvärda avgudar.’+

40 Den suveräne Herren Jehova säger: ’På mitt heliga berg, på ett högt berg i Israel,+ ska hela Israels folk, ja alla i landet, tjäna mig.+ Där ska jag glädjas över er, och jag ska begära att ni ger mig era bidrag och det bästa av era offergåvor,* allt heligt ni har.+ 41 På grund av offrens välbehagliga doft ska jag glädjas över er när jag hämtar er från folken och samlar ihop er från länderna där ni har blivit utspridda.+ Och jag ska visa min helighet inför nationerna genom er.’+

42 ’Och ni ska inse att jag är Jehova+ när jag för er till Israel,+ det land som jag lovade att ge era förfäder. 43 Där ska ni påminna er hur ni gjorde er själva orena genom ert uppförande och handlingssätt,+ och ni kommer att förakta er själva på grund av allt det onda ni har gjort.+ 44 Israels folk, då ska ni inse att jag är Jehova, för jag kommer för mitt namns skull+ inte att behandla er som ni förtjänar, enligt ert onda uppförande och svekfulla handlingssätt’, säger den suveräne Herren Jehova.”

45 Jehovas ord kom till mig igen: 46 ”Människoson, vänd dig söderut, predika mot området i söder och profetera för skogen i söder. 47 Säg till skogen i söder: ’Hör Jehovas ord. Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Jag sätter dig i brand,+ och både de grönskande och de torra träden i dig ska brinna upp. Den flammande lågan ska inte släckas,+ och alla ansikten från söder till norr ska bli svedda av elden. 48 Då ska alla människor se att det är jag, Jehova, som har tänt den, och den ska inte släckas.”’”+

49 Jag sa: ”Suveräne Herre Jehova! De säger att jag bara talar i gåtor.”*

21 Jehovas ord kom till mig igen: 2 ”Människoson, vänd dig mot Jerusalem och gör ett uttalande mot de heliga platserna, och profetera mot Israel. 3 Säg till Israel: ’Så här säger Jehova: ”Jag kommer emot dig, och jag ska dra mitt svärd ur skidan+ och utplåna både den rättfärdige och den onde hos dig. 4 Eftersom jag ska utplåna både den rättfärdige och den onde hos dig ska mitt svärd dras ur sin skida mot alla människor från söder till norr. 5 Alla människor ska inse att det är jag, Jehova, som har dragit svärdet ur skidan, och det ska inte föras tillbaka till sin plats.”’+

6 Och människoson, du ska sucka och darra, ja, du ska sucka bittert inför dem.+ 7 Och om de frågar: ’Varför suckar du?’ ska du svara: ’På grund av ett budskap.’ För det ska verkligen komma. Då ska allas hjärtan fyllas av fruktan, så att de står handfallna,* modet sviker dem och knäna dryper av vatten.*+ ’För det ska verkligen komma, ja, detta ska ske’, säger den suveräne Herren Jehova.”

8 Jehovas ord kom till mig igen: 9 ”Människoson, profetera och säg: ’Så här säger Jehova: ”Ett svärd, ett svärd!+ Och det är slipat och polerat! 10 Det har slipats för en massaker. Det är polerat för att blänka som blixten.”’”

”Har vi inte anledning att jubla?”

”’Det* kommer att hugga sönder min sons spira,+ precis som det hugger ner alla träd.

11 Det har lämnats till polering och ska svingas med handen. Svärdet har slipats och polerats, så att det kan sättas i skarprättarens hand.+

12 Människoson, ropa och jämra dig,+ för svärdet är riktat mot mitt folk, det riktas mot alla hövdingar i Israel.+ De kommer att falla offer för svärdet tillsammans med mitt folk. Så slå dig på låren i sorg. 13 För mitt folk har blivit prövat,+ och vad händer om svärdet hugger sönder spiran? Den kommer inte längre att finnas till’,+ säger den suveräne Herren Jehova.

14 Människoson, profetera och klappa händer och ropa ’Ett svärd!’ tre gånger. Det är svärdet som skördar offer, svärdet som är till för en massaker, svärdet som angriper från alla håll.+ 15 Deras hjärtan ska fyllas av fruktan,+ och många kommer att duka under vid stadsportarna. Jag ska se till att många faller för svärdet. Det blänker som blixten och har slipats inför slakten. 16 Hugg åt höger! Svinga åt vänster! Följ bladets riktning! 17 Jag kommer också att klappa händer och ge utlopp för min vrede.+ Jag, Jehova, har talat.”

18 Jehovas ord kom till mig igen: 19 ”Du, människoson, märk ut två vägar som Babylons kungs svärd kan följa. Vägarna utgår från samma land, och där vägen förgrenar sig till de två städerna ska det sättas upp en vägvisare.* 20 Märk ut båda vägarna som svärdet kan följa, den ena vägen ska gå mot Rabba+ i ammoniternas område och den andra mot det befästa Jerusalem+ i Juda. 21 För Babylons kung stannar vid vägskälet, där de två vägarna delar sig, för att använda spådom. Han skakar pilarna, rådfrågar sina avgudar* och granskar levern. 22 Svaret i hans högra hand pekar mot Jerusalem. Han ska ställa upp murbräckor, ge order om att döda, häva upp ett stridsrop, ställa upp murbräckor mot portarna och bygga en ramp och en belägringsmur.+ 23 Men för dem* som har svurit eder* kommer det att låta som falsk spådom.+ Men han ska påminna sig deras skuld och ta dem till fånga.+

24 Därför säger den suveräne Herren Jehova: ’Ni har er själva att skylla att han minns er skuld. Ni har gjort era överträdelser uppenbara, och det märks att alla era handlingar präglas av synd. Er skuld ska alltså bli ihågkommen, och därför ska ni bli gripna med våld.’

25 Men din stund har kommit, du dödligt sårade, Israels onde hövding,+ ja, tiden är inne för ditt slutgiltiga straff. 26 Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Ta av turbanen, och lyft av kronan.+ Inget ska förbli som det varit.+ Upphöj den förnedrade,+ och förnedra den upphöjde.+ 27 En ruin, en ruin, en ruin ska jag göra kungadömet* till. Det ska inte tillfalla någon förrän han som har den lagliga rätten kommer,+ och jag ska ge det åt honom.’+

28 Och människoson, profetera och säg: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova om ammoniterna och deras kränkningar.’ Säg: ’Ett svärd! Ett svärd är draget för att slakta. Det har slipats för att ödelägga och blänker som blixten. 29 Trots alla falska syner och lögnaktiga spådomar om dig kommer du att läggas på högen med de slagna,* de onda männen. Deras stund har kommit, ja tiden för deras slutgiltiga straff. 30 För tillbaka svärdet i skidan. Jag ska döma dig på den plats där du blev till, i landet du kommer ifrån. 31 Jag ska ösa ut mitt ursinne över dig. Jag ska blåsa på dig med min vredes eld och överlämna dig åt hänsynslösa män, fördärvets mästare.+ 32 Du kommer att bli bränsle åt elden.+ Ditt blod ska flyta i landet, och ingen ska komma ihåg dig, för jag, Jehova, har talat.’”

22 Jehovas ord kom till mig igen: 2 ”Människoson, är du redo att avkunna dom över* staden som bär på blodskuld+ och låta den få veta alla avskyvärdheter som pågår där?+ 3 Du ska säga: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Du stad som utgjuter blod+ på dina egna gator, din stund är snart kommen.+ Du gör avskyvärda avgudar* för att orena dig.+ 4 Blodet du har utgjutit har dragit skuld över dig,+ och dina avskyvärda avgudar har gjort dig oren.+ Du har påskyndat slutet för dina dagar, och slutet för dina år har kommit. Därför ska jag göra dig till en stad som nationerna smädar och som alla länder hånar.+ 5 Länder i både när och fjärran kommer att håna dig,+ du som har ett fläckat rykte och är fylld av kaos. 6 Alla dina hövdingar, Israel, använder sin makt för att utgjuta blod.+ 7 Hos dig föraktar man sin far och sin mor.+ Man bedrar invandrarna och behandlar de faderlösa* och änkorna illa.”’”+

8 ”’Du föraktar mina heliga platser och vanhelgar mina sabbater.+ 9 Hos dig finns baktalare som bara vill utgjuta blod.+ Hos dig äter man offermåltider på bergen, och man uppför sig skamligt i din mitt.+ 10 Hos dig skändar man sin fars säng,*+ och man ligger med en kvinna som är oren på grund av menstruation.+ 11 Hos dig beter sig en man avskyvärt med sin medmänniskas hustru,+ en annan uppför sig skamligt och kränker sin egen svärdotter,+ och ytterligare en annan utnyttjar sin egen syster, sin fars dotter.+ 12 Hos dig tar man mutor för att utgjuta blod.+ Du lånar ut mot ränta+ och utnyttjar situationen,* och du pressar dina medmänniskor på pengar.+ Ja, du har fullständigt glömt mig’, säger den suveräne Herren Jehova.

13 ’Och nu slår jag ihop mina händer i avsky över ditt rofferi och över blodsdåden i din mitt. 14 Kommer du att hålla modet* uppe och kommer dina händer att förbli starka när jag ingriper mot dig?+ Jag, Jehova, har talat, och jag ska ingripa. 15 Jag ska skingra dig bland nationerna och sprida ut dig i andra länder,+ och jag ska sätta stopp för din orenhet.+ 16 Du ska bli vanärad inför nationerna, och då ska du inse att jag är Jehova.’”+

17 Jehovas ord kom återigen till mig: 18 ”Människoson, Israels folk har blivit som värdelös slagg för mig. De är alla som koppar, tenn, järn och bly i en smältugn. Silverslagg har de blivit.+

19 Därför säger den suveräne Herren Jehova: ’Eftersom ni alla har blivit som värdelös slagg+ ska jag samla er inne i Jerusalem. 20 Som man samlar silver, koppar, järn, bly och tenn inne i en smältugn och blåser på elden så att allt smälter, så ska jag samla er i min vrede och i mitt raseri, och jag ska blåsa på er så att ni smälter.+ 21 Jag ska samla ihop er och blåsa på er med min vredes eld,+ och ni ska smälta inne i staden.+ 22 Precis som man smälter silver i en smältugn ska ni smälta inne i staden, och ni ska inse att jag, Jehova, har tömt ut mitt raseri över er.’”

23 Och Jehovas ord kom till mig en gång till: 24 ”Människoson, säg till landet: ’Du är ett land som inte kommer att renas eller få något regn på vredens dag. 25 Profeterna i landet har sammansvurit sig.+ De är som ett rytande lejon som sliter sönder sitt byte.+ De slukar människor. De lägger beslag på skatter och dyrbarheter. De har gjort många i landet till änkor. 26 Prästerna har kränkt min lag,+ och de fortsätter att vanhelga mina heliga platser.+ De gör ingen skillnad på det som är heligt och det som inte är det,+ och de undervisar inte om vad som är rent och vad som är orent.+ De vägrar att hålla mina sabbater, och jag blir vanärad bland dem. 27 Furstarna i landet är som vargar som sliter sönder sitt byte. De utgjuter blod och dödar människor och roffar girigt åt sig.+ 28 Men profeterna täcker över deras handlingar med vit kalk. De kommer med falska syner och lögnaktiga spådomar+ och säger: ”Så här säger den suveräne Herren Jehova”, fast Jehova inte har talat. 29 Folket i landet har bedragit och stulit.+ De har behandlat de fattiga och utsatta illa, och de har bedragit invandrarna och nekat dem rättvisa.’

30 ’Jag letade efter någon bland dem som kunde reparera stenmuren eller ställa sig i rämnan i muren och försvara landet och förhindra att det blev ödelagt,+ men jag hittade ingen. 31 Därför ska jag ösa ut mitt ursinne över dem och utplåna dem med min vredes eld. Jag ska låta deras egna handlingar slå tillbaka mot dem själva’, säger den suveräne Herren Jehova.”

23 Jehovas ord kom till mig igen: 2 ”Människoson, det fanns två kvinnor som var döttrar till samma mor.+ 3 De blev prostituerade i Egypten.+ Redan som unga började de prostituera sig. Där tog man dem på brösten och smekte deras jungfruliga barm. 4 Den äldre av dem hette Ohọla,* och hennes syster hette Oholịba.* De blev mina och födde söner och döttrar. Ohọla är Samaria,+ och Oholịba är Jerusalem.

5 Ohọla började prostituera sig+ medan hon tillhörde mig. Hon åtrådde sina passionerade älskare,+ sina grannar assyrierna.+ 6 De var ståthållare, klädda i blått, och ämbetsmän. De var alla eftertraktade unga män till häst. 7 Hon fortsatte att bedriva prostitution med de främsta av Assyriens söner. Hon orenade sig+ med de avskyvärda avgudar* som tillhörde dem hon åtrådde. 8 Hon slutade inte med den prostitution hon hade bedrivit i Egypten. När hon var ung låg de med henne, de smekte hennes jungfruliga barm och öste ut sina lustar* över henne.+ 9 Därför överlämnade jag henne åt hennes passionerade älskare, Assyriens söner,+ som hon hade åtrått. 10 De blottade hennes nakenhet+ och tillfångatog hennes söner och döttrar.+ De dödade henne med svärd och verkställde domen över henne. Hon blev ökänd bland kvinnor.

11 När hennes syster Oholịba fick se det blev hon ännu mer depraverad i sitt begär och bedrev grövre prostitution än sin syster.+ 12 Hon åtrådde sina grannar, Assyriens söner,+ de elegant klädda ståthållarna och ämbetsmännen som red på hästar. Alla var eftertraktade unga män. 13 När hon orenade sig förstod jag att de båda hade valt samma kurs.+ 14 Men hon gick ännu längre i sin prostitution. Hon såg män inristade på väggen, bilder av kaldéer målade i cinnoberrött, 15 med bälten runt sina höfter, med fladdrande turbaner på sina huvuden. De såg ut som krigare, alla föreställde babylonier födda i kaldéernas land. 16 Så fort hon såg dem började hon åtrå dem, och hon sände budbärare till dem i Kaldeen.+ 17 Då kom Babylons söner till hennes kärleksbädd, och de orenade henne med sina lustar.* Efter att hon hade orenat sig med dem vände hon sig bort från dem i avsky.

18 När hon fortsatte med sin skamlösa prostitution och blottade sin nakenhet+ vände jag mig bort från henne i avsky, precis som jag hade vänt mig bort från hennes syster i avsky.+ 19 Och hon gick längre och längre i sin prostitution.+ Hon tänkte tillbaka på sin ungdomstid, när hon prostituerade sig i Egypten.+ 20 Hon åtrådde dem på samma sätt som bihustrur åtrår sina män som har lemmar som åsnor och könsorgan som hingstar. 21 Du längtade efter ditt skamlösa liv som ung i Egypten,+ när de smekte din barm, dina unga bröst.+

22 Därför, Oholịba, säger den suveräne Herren Jehova: ’Nu ska jag hetsa dina älskare mot dig,+ de som du vände dig bort från i avsky, och jag ska låta dem komma mot dig från alla håll,+ 23 Babylons söner+ och alla kaldéerna,+ männen från Pekod,+ Shoa och Koa samt Assyriens alla söner. De är eftertraktade unga män, ståthållare och ämbetsmän, krigare och handplockade* rådgivare, alla till häst. 24 Hjulen ska mullra under stridsvagnarna när de kommer och angriper er med många soldater, rustade med hjälmar och små och stora sköldar.* De ska ställa upp sig runt omkring dig, och jag ska ge dem rätten att döma, och de ska döma dig som det behagar dem.+ 25 Jag ska ge utlopp för mitt ursinne mot dig, och de ska låta sin vrede gå ut över dig. De ska skära av dig näsan och öronen, och de som är kvar av dig ska falla för svärd. Dina söner och döttrar ska föras bort, och de som är kvar av dig ska förtäras av eld.+ 26 De ska slita av dig kläderna+ och ta dina vackra smycken.*+ 27 Jag ska sätta stopp för ditt skamliga uppförande och för din prostitution,+ som började i Egypten.+ Du ska inte längre rikta din blick mot dem och inte längre tänka tillbaka på Egypten.’

28 För så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Nu ska jag överlämna dig åt dem som du hatar, åt dem som du vände dig bort från i avsky.+ 29 De ska ösa ut sitt hat över dig och ta ifrån dig allt du äger och har.+ De ska lämna dig naken och blottad. Jag ska låta din omoral, din oanständiga nakenhet, bli uppenbar för alla, ditt skamlösa uppförande och din prostitution.+ 30 Detta kommer att drabba dig därför att du sprang efter nationerna som en prostituerad,+ därför att du orenade dig med deras avskyvärda avgudar.+ 31 Du har följt samma kurs som din syster,+ och jag ska sätta hennes bägare i din hand.’+

32 Så här säger den suveräne Herren Jehova:

33 Du ska bli berusad och överväldigad av sorg.*

”För jag har talat”, säger den suveräne Herren Jehova.’

35 Därför säger den suveräne Herren Jehova: ’Eftersom du har glömt mig och vänt mig ryggen+ ska du få ta konsekvenserna av ditt skamlösa uppförande och din prostitution.’”

36 Sedan sa Jehova till mig: ”Människoson, kommer du att avkunna dom över Ohọla och Oholịba+ och konfrontera dem med deras avskyvärda handlingar? 37 De har begått äktenskapsbrott,*+ och de har blod på sina händer. Förutom att de har begått äktenskapsbrott med sina avskyvärda avgudar har de bränt upp barnen de födde åt mig som mat åt sina avgudar.+ 38 Dessutom gjorde de detta mot mig: De orenade min helgedom den dagen, och de vanhelgade mina sabbater. 39 Samma dag som de hade slaktat sina barn åt sina avskyvärda avgudar+ gick de in i min helgedom och vanhelgade den.+ Så betedde de sig inne i mitt hus. 40 De skickade också bud efter män som bodde långt därifrån.+ När de kom tvättade du* dig, sminkade dig och satte på dig smycken.+ 41 Och du satte dig på en praktfull divan+ vid ett dukat bord,+ och där ställde du fram min rökelse+ och min olja.+ 42 Sorlet från en uppsluppen folkhop hördes där, och bland dem fanns druckna män från vildmarken. De satte armband på kvinnornas handleder och vackra kronor på deras huvuden.

43 Då sa jag om henne som var utsliten på grund av äktenskapsbrott: ’Nu kommer hon att fortsätta prostituera sig.’ 44 Och de fortsatte att gå in till henne, som man går in till en prostituerad. På det sättet gick de in till Ohọla och till Oholịba, de skamlösa kvinnorna. 45 Men rättfärdiga män ska ge henne det straff hon förtjänar för att hon har begått äktenskapsbrott+ och utgjutit blod.+ För de är otrogna kvinnor, och de har blod på sina händer.+

46 Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’En armé ska sändas mot dem och göra dem till något man chockeras över och något man plundrar.+ 47 Soldaterna ska slunga stenar mot dem+ och hugga ner dem med svärd. De kommer att döda deras söner och döttrar+ och bränna ner deras hus.+ 48 Jag ska sätta stopp för det skamliga uppförandet i landet, och alla kvinnor kommer att ta varning, så att de inte tar efter ert skamliga uppförande.+ 49 Man ska straffa er för ert skamliga uppförande och för de synder ni har begått med era avskyvärda avgudar, och då ska ni inse att jag är den suveräne Herren Jehova.’”+

24 Under det nionde året, på tionde dagen i tionde månaden, kom Jehovas ord till mig igen: 2 ”Människoson, skriv upp dagens datum,* ja den här dagen. För Babylons kung har just i dag inlett sitt anfall mot Jerusalem.+ 3 Och berätta en liknelse* om detta upproriska folk och säg:

’Så här säger den suveräne Herren Jehova:

”Sätt på grytan,* ja, ställ den på elden och häll vatten i den.+

 4 Lägg i köttbitar,+ alla fina bitar, lår och bog.

Fyll den med de bästa benen.

 5 Använd de bästa fåren från hjorden,+ och lägg vedträn under hela grytan.

Låt bitarna sjuda, och koka benen i grytan.”’

6 Därför säger den suveräne Herren Jehova:

’Olycka ska drabba blodsutgjutelsens stad,+ den rostiga* grytan, vars rost inte har tagits bort!

Ta upp bit efter bit och töm den,+ kasta inte lott om dem.

 7 För det utgjutna blodet är kvar i staden.+ Hon hällde det på den nakna klippan.

Hon hällde det inte på marken, där det kan täckas med jord.+

9 Därför säger den suveräne Herren Jehova:

’Olycka ska drabba blodsutgjutelsens stad!+

Jag ska bygga ett stort bål.

10 Lägg på många vedträn och tänd elden.

Koka köttet ordentligt, töm ut spadet och låt benen förkolna.

Orenheten i den+ ska smälta bort och rosten* försvinna.

Släng den rostiga grytan i elden!’

13 ’Din orenhet berodde på ditt skamliga uppförande.+ Jag försökte rena dig, men du gjorde dig inte av med din orenhet. Du kommer inte att bli ren förrän jag har gett utlopp för min vrede mot dig.+ 14 Jag, Jehova, har talat. Detta kommer att ske. Jag ska ingripa utan att hålla tillbaka, bedrövas eller känna ånger.+ Efter hur du har levt och handlat ska man döma dig’, säger den suveräne Herren Jehova.”

15 Och Jehovas ord kom till mig en gång till: 16 ”Människoson, i ett enda slag ska jag ta ifrån dig den du älskar.+ Du ska inte sörja,* du ska inte gråta eller fälla tårar. 17 Jämra dig i stillhet, men håll ingen sorgehögtid för de döda.+ Sätt på dig turbanen+ och ta på dig sandalerna.+ Täck inte över mustaschen,*+ och ät inte brödet som andra kommer med.”*+

18 Och jag talade till folket på morgonen, och på kvällen dog min hustru. Nästa morgon gjorde jag som jag hade blivit befalld. 19 Folket frågade mig: ”Vad håller du på med? Har det med oss att göra?” 20 Då svarade jag: ”Jehovas ord har kommit till mig, och det lyder: 21 ’Säg till Israels folk: ”Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Nu tänker jag vanhelga min helgedom,+ er stora stolthet, den som betyder så mycket för er och som ligger er så varmt om hjärtat. Era söner och döttrar som ni lämnade kvar ska falla för svärdet.+ 22 Då ska ni bli tvungna att göra precis som jag* har gjort. Ni ska inte täcka över mustaschen och inte äta brödet som andra kommer med.+ 23 Ni ska behålla turbanen på huvudet och sandalerna på fötterna. Ni ska varken sörja eller gråta. Nej, ni ska ruttna bort på grund av era synder,+ och ni ska jämra er inför varandra. 24 Hesekiel har blivit ett tecken för er.+ Ni kommer att få göra precis som han har gjort. När detta inträffar ska ni inse att jag är den suveräne Herren Jehova.’”’”

25 ”Och människoson, den dag jag tar ifrån dem deras fästning – det vackra som de jublar över, som betyder så mycket för dem och som ligger dem varmt om hjärtat – och även deras söner och döttrar,+ 26 då ska du bli underrättad av en som lyckats fly.+ 27 Den dagen ska du öppna din mun och tala med den som lyckades fly, du ska inte längre vara stum.+ Du ska bli ett tecken för dem, och de ska inse att jag är Jehova.”

25 Jehovas ord kom till mig igen: 2 ”Människoson, vänd dig mot ammoniterna+ och profetera mot dem.+ 3 Du ska säga till ammoniterna: ’Hör den suveräne Herren Jehovas ord. Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Eftersom du hånfullt sa ’Ha!’ när min helgedom blev vanhelgad, när Israels land lades öde och när Juda tvingades i landsflykt, 4 ska jag ge dig som egendom åt Österns folk. De ska slå läger* i dig och sätta upp sina tält hos dig. De ska äta din frukt och dricka din mjölk. 5 Jag ska göra Rabba+ till betesmark för kameler och ammoniternas land till viloplats för får och getter. Och ni ska inse att jag är Jehova.”’”

6 ”Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Eftersom du klappade i händerna+ och stampade med fötterna och med djupt förakt gladde dig när du såg situationen i Israels land,+ 7 ska jag lyfta min hand mot dig, och jag ska ge dig till nationerna så att de kan plundra dig. Jag ska utrota dig från folken och utplåna dig från länderna.+ Jag ska förinta dig, och du ska inse att jag är Jehova.’

8 Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Eftersom Moab+ och Seir+ har sagt: ”Se, Juda är som alla de andra nationerna”, 9 ska jag låta Moabs bergssluttningar vara oskyddade vid gränsstäderna, landets vackraste städer,* från Bet-Jẹsimot och Baal-Meon ända till Kirjatạjim.+ 10 Jag ska ge moabiterna och ammoniterna som egendom till Österns folk,+ och ammoniterna ska inte längre bli ihågkomna bland nationerna.+ 11 Jag ska verkställa dom i Moab,+ och de ska inse att jag är Jehova.’

12 Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Edom har handlat hämndlystet mot Juda och dragit på sig stor skuld genom att hämnas på dem.+ 13 Därför säger den suveräne Herren Jehova: ”Jag ska även lyfta min hand mot Edom och utplåna både människor och djur, och jag ska göra det öde.+ Från Teman ända till Dedan ska de falla för svärd.+ 14 ’Jag ska ta hämnd på Edom genom mitt folk Israel.+ Genom dem ska jag låta min vrede och mitt raseri drabba Edom, så att de får smaka på min hämnd’,+ säger den suveräne Herren Jehova.”’

15 Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’På grund av sin obevekliga fientlighet har filistéerna ondskefullt* försökt hämnas och ödelägga.+ 16 Därför säger den suveräne Herren Jehova: ”Jag lyfter min hand mot filistéerna,+ och jag ska utrota keretéerna+ och utplåna resten av dem som bor längs kusten.+ 17 Min hämnd på dem ska bli stor, och jag ska straffa dem hårt. När jag låter min hämnd drabba dem ska de inse att jag är Jehova.”’”

26 I det 11:e året, på första dagen i månaden, kom Jehovas ord till mig: 2 ”Människoson, Tyros har hånfullt sagt om Jerusalem:+ ’Ha! Folkens port har brutits sönder!+ Allt kommer att tillfalla mig, och jag kommer att bli rik nu när staden har blivit ödelagd.’ 3 Därför säger den suveräne Herren Jehova: ’Jag kommer emot dig, Tyros, och jag ska få många nationer att resa sig mot dig, precis som havet reser sina vågor. 4 De ska förstöra Tyros murar och riva ner dess torn,+ och jag ska sopa bort jorden och göra staden till en glänsande, naken klippa. 5 Den ska bli en torkplats för fisknät mitt ute i havet.’+

’För det är jag som har talat’, säger den suveräne Herren Jehova, ’och den ska plundras av nationerna. 6 Och invånarna i byarna* på fastlandet ska dödas med svärd, och man ska inse att jag är Jehova.’

7 För detta är vad den suveräne Herren Jehova säger: ’Jag ska låta Nebukadnẹssar,* Babylons kung, anfalla Tyros från norr.+ Han är kungarnas kung,+ och han kommer med hästar,+ stridsvagnar,+ ryttare och en armé med många soldater.* 8 Han ska anfalla byarna på fastlandet med svärd, och han ska bygga en belägringsmur och en ramp mot dig och resa ett tak av sköldar. 9 Han ska rasera dina murar med sin murbräcka* och dina torn med sina yxor.* 10 Han har så många hästar att du kommer att täckas av dammet de river upp, och när han drar in genom dina portar kommer ljudet av ryttare, hjul och stridsvagnar att få dina murar att skaka. Det kommer att vara som när man drar in i en stad med nedrivna murar. 11 Hans hästars hovar ska trampa sönder alla dina gator.+ Han ska döda ditt folk med svärd, och dina väldiga pelare ska störtas till marken. 12 De ska ta dina rikedomar som byte, stjäla dina handelsvaror,+ riva ner dina murar och rasera dina fina hus. Sedan ska de kasta stenarna, virket och jorden i havet.’

13 ’Jag ska få dina sånger att tystna, och aldrig mer ska man höra ljudet från dina lyror.+ 14 Jag ska göra dig till en glänsande, naken klippa, och du ska bli en torkplats för fisknät.+ Aldrig mer ska du återuppbyggas, för jag, Jehova, har talat’, säger den suveräne Herren Jehova.

15 Så här säger den suveräne Herren Jehova till Tyros: ’Kommer inte öarna att rysa vid ljudet av ditt fall, när de döende* stönar, när folk blir slaktade i din mitt?+ 16 Alla havets furstar* ska stiga ner från sina troner. De ska ta av sig sina dräkter* och sina broderade kläder, och de ska gripas av* skräck. De ska bävande sitta på marken och med fasa stirra på dig.+ 17 Och de ska sjunga en sorgesång*+ över dig och säga till dig:

”Tänk att du har gått under,+ du som befolkades av sjömän, du lovprisade stad.

19 För så här säger den suveräne Herren Jehova: ’När jag ödelägger dig och gör dig lik en obebodd stad, när jag låter havsdjupet sluka dig och du översvämmas av väldiga vattenmassor,+ 20 då ska jag störta ner dig och dem som förgås tillsammans med dig till forntidens folk. Jag ska låta dig bo på den djupaste platsen, tillsammans med de städer som ödelades i forntiden, tillsammans med dem som gått ner i graven,+ så att du aldrig blir bebodd igen. Så ska jag försköna* de levandes land.

21 Jag ska låta en plötslig olycka drabba dig, och du ska inte längre finnas till.+ Man ska leta efter dig men aldrig någonsin hitta dig’, säger den suveräne Herren Jehova.”

27 Jehovas ord kom till mig igen: 2 ”Människoson, sjung en sorgesång* över Tyros,+ 3 och säg till Tyros:

”Tyros, du säger själv: ’Min skönhet är fulländad.’+

 8 Dina roddare var folk från Sidon och Arvad.+

Matroserna var dina egna skickliga män, Tyros.+

 9 Gebals erfarna*+ och skickliga män tätade dina fogar.+

Havets alla skepp och deras sjömän kom till dig för att bedriva byteshandel.

10 Män från Persien, Lud och Put+ ingick i din armé, de var dina soldater.

De hängde upp sina sköldar och hjälmar hos dig, de gjorde dig praktfull.

12 Tarsis+ gjorde affärer med dig för att din rikedom var så stor.+ De bytte till sig dina varor mot silver, järn, tenn och bly.+ 13 Javan, Tubal+ och Mesek+ drev handel med dig och bytte slavar+ och kopparföremål mot dina handelsvaror. 14 Folket från Togạrma+ gav dig hästar och mulor i utbyte mot dina varor. 15 Folket från Dedan+ drev handel med dig. Du hade köpmän på många öar, de lämnade elfenben+ och ebenholts som tribut till dig. 16 Edom gjorde affärer med dig eftersom du hade ett överflöd av varor. I utbyte mot detta gav de dig lila ull, mångfärgade broderier, fina tyger, turkoser, koraller och rubiner.

17 Juda och Israel drev handel med dig. De gav dig vete från Minnit,+ utsökta matvaror, honung,+ olja och balsam+ i utbyte mot dina varor.+

18 Damaskus+ gjorde affärer med dig eftersom du hade ett överflöd av varor och stora rikedomar. De kom med vin från Helbon och ull från Sahar.* 19 Vedan och Javan från Usal gav dig bearbetat järn, kassia* och kalmus* i utbyte mot dina varor. 20 Dedan+ försåg dig med sadeltäcken.* 21 Araberna och alla Kedars hövdingar arbetade för dig.+ De handlade med lamm, baggar och bockar.+ 22 Handelsmännen från Saba och Raẹma+ drev handel med dig. De gav dig utsökta väldoftande ämnen, dyrbara stenar och guld i utbyte mot dina varor.+ 23 Haran,+ Kanne, Eden+ och handelsmännen från Saba,+ Assur+ och Kilmad drev handel med dig. 24 På din marknadsplats handlade de med vackra kläder, mantlar i blått tyg med färggranna broderier och flerfärgade mattor, ihopbundna med rep.

ska gå under mitt ute på det öppna havet den dag du faller.+

28 Dina matrosers nödrop ska få kustländerna att bäva.

31 De ska raka sig skalliga och klä sig i säckväv.

De ska gråta bittert över dig och jämra sig högljutt.

32 I sin förtvivlan ska de sjunga en sorgesång över dig:

’Vem är som Tyros, som nu ligger tyst ute i havet?+

33 Dina varor som kom in från det öppna havet fyllde behoven hos många folk.+

Din stora rikedom och dina handelsvaror gjorde jordens kungar rika.+

36 Nationernas köpmän ska häpet vissla när de ser vad som hänt dig.

28 Jehovas ord kom till mig igen: 2 ”Människoson, säg till ledaren i Tyros: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova:

”Eftersom ditt hjärta har blivit stolt+ säger du: ’Jag är en gud.

Jag sitter på en gudatron mitt ute på det öppna havet.’+

6 ’Därför säger den suveräne Herren Jehova:

 9 Kommer du fortfarande att hävda att du är en gud inför den som dödar dig?

I händerna på dem som vanhelgar dig kommer du bara att vara en människa, inte en gud.”’

11 Jehovas ord kom till mig ytterligare en gång: 12 ”Människoson, sjung en sorgesång* över Tyros kung och säg till honom: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova:

13 Du var i Eden, Guds trädgård.

Du var smyckad med alla slags ädelstenar:

rubin, topas och jaspis, krysolit, onyx och jade, safir, turkos+ och smaragd.

14 Jag insatte dig som den beskyddande, smorde keruben.

Du var på Guds heliga berg,+ och du gick bland glödande stenar.

17 Din skönhet gjorde dig stolt.+

Du lät din strålande prakt fördärva din vishet.+

Jag ska kasta dig ner till marken.*+

Jag ska göra dig till ett skådespel för kungar.

18 Du har vanhelgat dina helgedomar med dina många synder och dina oärliga affärer.

Jag ska låta en eld bryta ut i din mitt, och den ska sluka dig.+

Inför allas ögon ska du bli till aska på jorden.

19 Alla som kände dig bland folken ska stirra häpet på dig.+

20 Och Jehovas ord kom till mig igen: 21 ”Människoson, vänd dig mot Sidon+ och profetera mot staden. 22 Du ska säga: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova:

”Jag kommer emot dig, Sidon, och jag ska bli ärad genom det jag gör med dig.

Och när jag verkställer domen över staden och visar mig helig i den, då ska man inse att jag är Jehova.

23 Jag ska sända pest, och blodet ska flyta på gatorna.

De slagna ska falla mitt i staden när svärdet kommer mot den från alla håll.

Och de ska inse att jag är Jehova.+

24 Israels folk ska inte längre vara omgivna av taggiga tistlar eller vassa törnen,+ av människor som behandlar dem med förakt. Och man ska inse att jag är den suveräne Herren Jehova.”’

25 ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”När jag samlar ihop israeliterna och hämtar tillbaka dem från de folk där de varit spridda,+ då ska jag genom dem bli helig i nationernas ögon.+ Och de ska bo i sitt land,+ det som jag gav åt min tjänare Jakob.+ 26 Där ska de bo i trygghet,+ bygga hus och plantera vingårdar.+ De ska bo i trygghet när jag verkställer domen över alla runt omkring dem som behandlar dem med förakt.+ Och de ska inse att jag är Jehova, deras Gud.”’”

29 Under det tionde året, på 12:e dagen i tionde månaden, kom Jehovas ord till mig: 2 ”Människoson, rikta dig till farao, Egyptens kung, och profetera mot honom och mot hela Egypten.+ 3 Du ska säga: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova:

 4 Men jag ska sätta krokar i dina käkar, och jag ska få Nilens fiskar att fastna i dina fjäll.

Jag ska dra upp dig ur Nilen tillsammans med all fisk i Nilen som fastnat i dina fjäll.

 5 Jag ska överge dig i öknen, dig och alla Nilens fiskar.

Du ska falla på öppen mark, och dina kvarlevor ska inte tas upp eller samlas ihop.+

Jag ska låta dig bli mat åt jordens vilda djur och himlens alla fåglar.+

8 Därför säger den suveräne Herren Jehova: ”Jag låter ett svärd komma över dig,+ och jag ska utplåna både människor och djur från dig. 9 Egypten ska bli en ödslig och förhärjad plats.+ Och de ska inse att jag är Jehova, eftersom du* har sagt: ’Nilen tillhör mig, det är jag som har gjort den.’+ 10 Därför kommer jag emot dig och emot Nilen, och jag ska göra Egypten till ett förhärjat och förtorkat land, en ödslig ödemark,+ från Migdol+ till Syẹne+ och till Etiopiens gräns. 11 Varken människa eller boskap ska passera genom landet,+ i 40 år ska det vara obebott. 12 Jag ska göra Egypten till det mest ödsliga av alla länder, och i 40 år ska dess städer vara de mest ödsliga av alla städer.+ Jag ska skingra egyptierna bland nationerna och sprida ut dem bland länderna.”+

13 Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Efter 40 år ska jag samla ihop egyptierna från de folk de skingrats till.+ 14 Jag ska föra tillbaka de bortförda egyptierna till Patros,+ till det land de härstammar från, och där ska de bli ett oansenligt rike. 15 Egypten ska bli svagare än alla andra riken och ska inte längre härska över andra nationer,+ och folket ska bli så litet att det inte ska kunna lägga andra nationer under sig.+ 16 Israeliterna kommer aldrig mer att förlita sig på Egypten,+ utan landet ska bara påminna dem om den synd de begick när de vände sig till egyptierna för att få hjälp. Och de ska inse att jag är den suveräne Herren Jehova.”’”

17 Under det 27:e året, på första dagen i första månaden, kom Jehovas ord till mig: 18 ”Människoson, Nebukadnẹssar,+ Babylons kung, lät sin armé arbeta hårt i striden mot Tyros.+ Deras huvuden blev skalliga och deras skuldror sönderskavda. Men varken han eller hans armé fick någon lön för sitt arbete vid Tyros.

19 Därför säger den suveräne Herren Jehova: ’Jag ger Egypten till Nebukadnẹssar, Babylons kung,+ och han ska föra bort landets rikedomar och ta stort byte och mycket plundringsgods därifrån. Det ska bli lönen åt hans armé.’

20 ’Som ersättning för det han gjorde mot staden* ger jag honom Egypten, eftersom de handlade på mina vägnar’,+ säger den suveräne Herren Jehova.

21 Den dagen ska jag få ett horn att skjuta upp för Israels folk,*+ och jag ska ge dig en möjlighet att tala bland dem, och de ska inse att jag är Jehova.”

30 Jehovas ord kom till mig ännu en gång: 2 ”Människoson, profetera och säg: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova:

”Jämra er och ropa: ’Åh nej, dagen närmar sig!’

 3 För dagen är nära, ja, Jehovas dag är nära.+

Det är en dag med moln,+ en tid då nationerna ska dömas.+

 4 Ett svärd ska drabba Egypten, och när egyptierna stupar ska paniken sprida sig i Etiopien.

Egyptens rikedomar förs bort och dess grundvalar rivs ner.+

 6 Så här säger Jehova:

’Över hela landet ska de falla för svärdet, från Migdol+ till Syẹne’,+ säger den suveräne Herren Jehova. 7 ’Det ska bli det mest ödsliga av alla länder, och städerna ska bli de mest ödelagda av alla städer.+ 8 Och när jag sätter Egypten i brand och alla dess allierade blir krossade, då ska de inse att jag är Jehova. 9 Den dagen ska jag sända ut budbärare på skepp för att få det självsäkra Etiopien att bäva. De ska gripas av panik på dagen för Egyptens dom, för den dagen ska tveklöst komma.’

10 Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Jag ska göra slut på Egyptens stora folk genom Nebukadnẹssar, Babylons kung.+ 11 Han och hans soldater, de grymmaste bland nationerna,+ ska föras dit och ödelägga landet. De ska dra sina svärd mot Egypten och fylla landet med slagna.+ 12 Jag ska torrlägga Nilkanalerna+ och överlämna* landet till onda människor. Jag ska låta främlingar ödelägga landet och allt som är i det.+ Jag, Jehova, har talat.’

13 Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Jag ska också utplåna de avskyvärda avgudarna* och avlägsna de värdelösa gudarna från Nof.*+ Det ska inte längre finnas någon furste* i Egypten, och jag ska låta skräck drabba landet.+ 14 Jag ska ödelägga Patros,+ sätta Soan i brand och verkställa dom över No.*+ 15 Jag ska ösa ut mitt raseri över Sin, Egyptens fäste, och utplåna befolkningen i No. 16 Jag ska sätta Egypten i brand. Sin ska gripas av skräck, No ska stormas och Nof* ska anfallas mitt på ljusa dagen! 17 De unga männen i On* och Pi-Beset ska falla för svärd och invånarna föras bort i fångenskap. 18 I Tạchpanches ska dagen förmörkas när jag bryter sönder Egyptens ok.+ Landets stolthet och makt ska upphöra,+ moln ska övertäcka det, och de som bor i städerna ska föras bort i fångenskap.+ 19 Jag ska verkställa domen över Egypten, och de ska inse att jag är Jehova.’”

20 Och under det 11:e året, på sjunde dagen i första månaden, kom Jehovas ord till mig: 21 ”Människoson, jag har brutit armen på farao, Egyptens kung. Den ska varken spjälas så att den kan läka eller lindas om så att den kan bli stark nog att lyfta ett svärd.”

22 ”Därför säger den suveräne Herren Jehova: ’Jag kommer emot farao, Egyptens kung,+ och jag ska bryta bägge armarna på honom, både den starka och den som redan är bruten,+ och jag ska få svärdet att falla ur hans hand.+ 23 Sedan ska jag skingra egyptierna bland nationerna och sprida ut dem bland länderna.+ 24 Jag ska stärka Babylons kungs armar*+ och sätta mitt svärd i hans hand.+ Jag ska bryta faraos armar, och han ska stöna högt som en döende inför honom.* 25 Ja, jag ska stärka Babylons kungs armar, men faraos armar ska bli kraftlösa. Och när jag sätter mitt svärd i Babylons kungs hand och han svingar det mot Egypten, då ska de inse att jag är Jehova.+ 26 Och jag ska skingra egyptierna bland nationerna och sprida ut dem i länderna,+ och de ska inse att jag är Jehova.’”

31 Under det 11:e året, på första dagen i tredje månaden, kom Jehovas ord till mig igen: 2 ”Människoson, säg till farao, Egyptens kung, och till hans stora folk:+

’Vem är lika stor som du?

Den växte sig hög, toppen nådde ända upp till molnen.

 4 Vattnet fick den att växa sig stor, djupa källor gjorde den högväxt.

Vid vattenströmmar var den planterad.

Kanaler bevattnade markens alla träd.

 5 Så den blev högre än alla andra träd på marken.

 8 Ingen annan ceder i Guds trädgård+ kunde mäta sig med den.

Inget annat träd i Guds trädgård var lika vackert.

10 Därför säger den suveräne Herren Jehova: ’Eftersom den* blev så högväxt att toppen nådde ända upp till molnen och den blev stolt i hjärtat på grund av sin höjd, 11 ska jag utlämna den till nationernas mäktigaste härskare.+ Han ska tveklöst ingripa mot den, och jag ska förkasta den på grund av dess ondska. 12 Och främlingar, de grymmaste bland nationer, ska hugga ner den och låta den ligga på bergen. Och dess barr ska falla ner i dalgångarna, och grenarna ska ligga avbrutna i landets bäckar.+ Alla folk på jorden ska lämna dess skugga och överge den. 13 Alla himlens fåglar ska ha sina bon på den nedfallna stammen, och alla vilda djur ska bo bland grenarna.+ 14 Detta ska hända för att inga träd som står vid vattnet ska växa sig lika höga eller sträcka sin topp ända till molnen, för att inga träd som får rikligt med vatten ska nå så högt. De ska nämligen alla överlämnas till döden, till landet djupt där nere, tillsammans med människorna, som går ner i graven.’

15 Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Den dag cedern går ner i graven* ska jag få människor att sörja. Jag ska täcka det djupa vattnet och hålla tillbaka strömmarna, så att vattenflödet hejdas. Jag ska förmörka Libanon för cederns skull, och markens alla träd ska förtorka. 16 Jag ska få nationer att rysa vid ljudet av dess fall, när jag störtar den ner i graven* tillsammans med dem som far ner i gravens djup. Och alla träd i Eden,+ de vackraste och bästa på Libanon, alla som fått rikligt med vatten, ska bli tröstade i landet djupt där nere. 17 De har gått ner i graven* med honom, tillsammans med dem som stöttade honom* och som bodde i hans skugga bland nationerna, ner till dem som har stupat för svärdet.’+

18 ’Var något av Edens träd som du i prakt och storhet?+ Ändå ska du föras ner till landet djupt där nere tillsammans med Edens träd. Du ska ligga bland de oomskurna, bland dem som har stupat för svärdet. Så ska det gå med farao och hans stora folk’, säger den suveräne Herren Jehova.”

32 Under det 12:e året, på första dagen i 12:e månaden, kom Jehovas ord till mig igen: 2 ”Människoson, sjung en sorgesång* över farao, Egyptens kung, och säg till honom:

 3 Så här säger den suveräne Herren Jehova:

 7 ’Och när jag har släckt ditt liv ska jag täcka himlen och förmörka stjärnorna.

De ska bäva och frukta för sitt liv den dag du faller.’

11 Så här säger den suveräne Herren Jehova:

’Babylons kung ska angripa dig med svärd.+

De ska beröva Egypten dess stolthet, och hela folket ska utplånas.+

16 Det här är en sorgesång som folk kommer att sjunga.

Nationernas döttrar kommer att sjunga den.

De ska sjunga den om Egypten och hela dess folk’, säger den suveräne Herren Jehova.”

17 Under det 12:e året, på 15:e dagen i månaden, kom Jehovas ord till mig: 18 ”Människoson, håll klagan över Egyptens folk, och kungör att landet och de mäktiga nationernas döttrar ska störtas ner till landet där nere, tillsammans med dem som går ner i graven.

19 ’Skulle du vara vackrare än någon annan? Stig ner, lägg dig bland de oomskurna!’

20 ’De* ska falla bland dem som stupat för svärd.+ Hon* har överlämnats åt svärdet. Släpa bort henne och alla hennes folkskaror.

21 Från gravens* djup ska de mäktigaste krigarna tala till farao och till dem som stöttat honom. De ska gå ner i graven och lägga sig där tillsammans med de oomskurna, slagna med svärd. 22 Där ligger redan Assyrien tillsammans med sitt folk. De ligger i sina gravar runt omkring honom,* alla slagna med svärd.+ 23 Hennes* gravar ligger djupt där nere. Hennes folk ligger runt omkring hennes grav. De har alla dödats med svärd, därför att de spred skräck i de levandes land.

24 Där ligger Elam+ med sitt folk omkring sig, allesammans slagna med svärd. Oomskurna har de gått ner till landet djupt där nere, de som spred skräck i de levandes land. Nu måste de bära sin skam tillsammans med dem som går ner i graven. 25 Bland de slagna har man gjort i ordning en viloplats åt henne* och åt hennes folk runt omkring hennes grav.* De är alla oomskurna, dödade med svärd därför att de spred skräck i de levandes land. De måste bära sin skam tillsammans med dem som går ner i graven. Elam har lagts bland de slagna.

26 Där ligger Mesek och Tubal+ och deras* folk. De ligger begravda runt omkring honom.* Alla är de oomskurna, genomborrade med svärd därför att de spred skräck i de levandes land. 27 Kommer de inte att ligga bland de mäktiga, oomskurna krigarna som stupat, som fick sina krigsvapen med sig i graven?* Man ska lägga deras svärd under deras huvuden* och deras synder på deras ben. För dessa mäktiga krigare spred skräck i de levandes land. 28 Nu ska du* krossas bland de oomskurna, och du ska ligga bland dem som dödats med svärd.

29 Där ligger Edom+ tillsammans med sina kungar och alla sina hövdingar, som trots att de var så mäktiga hamnade bland dem som dödats med svärd. De ska också ligga bland de oomskurna+ och bland dem som går ner i graven.

30 Där är alla furstarna* från norr och alla sidonierna,+ som i vanära har störtats ner tillsammans med de slagna, trots skräcken som deras stora makt skapade. Oomskurna ska de ligga där tillsammans med dem som dödats med svärd, och de måste bära sin skam tillsammans med dem som går ner i graven.

31 Alla dessa kommer farao att möta, och det ska ge honom tröst med tanke på allt som hänt hans folk.+ Farao och hela hans armé ska dödas med svärd’, säger den suveräne Herren Jehova.

32 ’Eftersom farao spred skräck i de levandes land ska han och hans folk läggas bland de oomskurna, bland dem som dödats med svärd’, säger den suveräne Herren Jehova.”

33 Jehovas ord kom till mig: 2 ”Människoson, tala till ditt folk+ och säg till dem:

’Tänk er att jag riktar svärdet mot ett land+ och att folket där utser en man till väktare, 3 och han ser att svärdet riktas mot landet och blåser i hornet för att varna folket.+ 4 Om någon hör hornets ljud men inte bryr sig om varningen+ utan dödas av svärdet, då bär han själv ansvaret för sin död.*+ 5 Han hörde hornets ljud men brydde sig inte om varningen. Han är själv ansvarig för sin död. Om han hade tagit varningen på allvar skulle han ha räddat sitt liv.

6 Men om väktaren ser svärdet komma och inte blåser i hornet+ och folket inte får någon varning och svärdet kommer och tar livet av någon av dem, ska den personen dö på grund av sin synd, men jag kommer att hålla väktaren ansvarig för hans död.’*+

7 Människoson, jag har utsett dig till väktare för Israels folk. När du hör ett ord från min mun ska du framföra min varning till dem.+ 8 När jag säger till den som är ond: ’Du onda människa, du ska dö!’+ och du inte säger något för att varna honom så att han kan ändra sig, då ska han dö på grund av sin synd,+ men jag ska hålla dig ansvarig för hans död. 9 Om du däremot varnar den som är ond så att han får möjlighet att ändra sig men han vägrar att göra det, då ska han dö på grund av sin synd,+ men du har räddat ditt eget liv.+

10 Och människoson, säg till Israels folk: ’Ni har sagt: ”Våra överträdelser och synder tynger ner oss och får oss att tyna bort,+ så hur ska vi kunna förbli vid liv?”’+ 11 Säg till dem: ’”Så sant jag lever”, säger den suveräne Herren Jehova, ”jag känner ingen glädje över den ondskefulles död,+ utan jag gläder mig när den som är ond ändrar sig+ och får leva.+ Vänd om! Lämna er onda väg,+ för varför skulle ni dö, ni Israels folk?”’+

12 Människoson, säg till ditt folk: ’Den rättfärdiges rättfärdighet ska inte rädda honom om han gör uppror.+ Och den ondskefulles ondska ska inte betyda undergång för honom om han upphör med sin ondska.+ Den dag den rättfärdige syndar kommer hans rättfärdighet inte att kunna rädda hans liv.+ 13 När jag säger till den rättfärdige: ”Du ska få leva”, och han börjar förlita sig på sin rättfärdighet och handlar orätt,+ då ska allt det rättfärdiga han tidigare har gjort vara glömt. Han ska dö på grund av det orätta han har gjort.+

14 Och när jag säger till den som är ond: ”Du ska dö”, och han upphör med sin synd och gör det som är rätt och riktigt+ – 15 han lämnar tillbaka det han tagit som pant,+ ger tillbaka det han stulit,+ följer de stadgar som leder till liv och undviker att handla orätt – då ska han få leva.+ Han ska inte dö. 16 Han ska inte ställas till svars* för någon av de synder han tidigare har begått.+ Eftersom han gör det som är rätt och riktigt ska han få leva.’+

17 Men ditt folk säger: ’Det Jehova gör är inte rätt’, när det i själva verket är de som handlar fel.

18 Om den rättfärdige överger sin rättfärdighet och handlar orätt, då ska han dö.+ 19 Men om den som är ond upphör med sin ondska och gör det som är rätt och riktigt ska han få leva.+

20 Men ni säger: ’Det Jehova gör är inte rätt.’+ Jag ska döma var och en efter hans gärningar, ni Israels folk.”

21 Slutligen, under det 12:e året av vår landsflykt, på femte dagen i tionde månaden, kom en man som hade flytt från Jerusalem till mig+ och sa: ”Staden har fallit!”+

22 Kvällen innan flyktingen kom hade Jehovas hand kommit över mig, och han öppnade min mun. Så min mun hade alltså öppnats innan mannen kom till mig på morgonen, och jag var inte längre stum.+

23 Och Jehovas ord kom till mig: 24 ”Människoson, de som bor bland dessa ruiner+ säger om Israels land: ’Abraham var ensam, och ändå blev landet hans.+ Men vi är många, så naturligtvis har vi fått landet som vår egendom.’

25 Säg därför till dem: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Ni äter kött med blodet i,+ och ni blickar upp till era avskyvärda avgudar,* och ni fortsätter att utgjuta blod.+ Så hur skulle landet kunna vara er egendom? 26 Ni förlitar er på svärdet,+ ni följer motbjudande seder och ni kränker varandras hustrur.+ Så hur skulle landet kunna vara er egendom?”’+

27 Detta är vad du ska säga till dem: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Så sant jag lever, de som bor bland ruinerna ska falla för svärd, de som är ute i markerna ska jag ge som mat åt de vilda djuren, och de som är i fästningarna och i grottorna ska dö av sjukdom.+ 28 Jag ska göra landet till en tom och övergiven ödemark,+ jag ska göra slut på dess stolthet och arrogans, och Israels berg ska läggas öde,+ så att ingen drar fram där. 29 Och de ska inse att jag är Jehova, när jag gör landet till en tom och övergiven ödemark,+ på grund av allt det avskyvärda som de har gjort.”’+

30 Du, människoson, ditt folk står längs husväggarna och i dörröppningarna och pratar om dig.+ De säger till varandra, var och en till sin bror: ’Kom och lyssna till ordet från Jehova.’ 31 Mitt folk ska tränga ihop sig och sätta sig framför dig. De kommer att höra vad du säger men inte rätta sig efter det.+ För de kommer att tala inställsamt till dig,* men innerst inne* vill de bara tjäna något på det själva. 32 För dem är du som en som sjunger en kärlekssång, en med fin röst som spelar vackert på stränginstrument. De hör vad du säger men rättar sig inte efter det. 33 Men när allt detta går i uppfyllelse – för det ska gå i uppfyllelse – då ska de inse att en profet har varit bland dem.”+

34 Jehovas ord kom till mig igen: 2 ”Människoson, profetera mot Israels herdar. Profetera och säg till herdarna: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Olycka ska drabba Israels herdar,+ som bara ser till att de själva får mat! Borde inte herdarna ta hand om fåren?+ 3 Ni äter fettet, ni gör kläder till er själva av ullen, och ni slaktar de fetaste djuren,+ men ni tar inte hand om fåren.+ 4 Ni har inte hjälpt de svaga, botat de sjuka, förbundit de skadade, fört tillbaka dem som kommit bort eller letat efter dem som gått vilse.+ I stället har ni härskat över dem på ett hårt och tyranniskt sätt.+ 5 Eftersom det inte fanns någon herde skingrades de,+ de skingrades och blev till byte för alla vilda djur. 6 Mina får irrar omkring på alla berg och alla höga kullar. Mina får har skingrats över hela jorden, och ingen frågar efter dem eller letar efter dem.

7 Därför, ni herdar, hör Jehovas ord: 8 ’”Så sant jag lever”, säger den suveräne Herren Jehova, ”mina får har blivit till byte, till mat åt de vilda djuren, därför att det inte fanns någon herde som skyddade dem. Mina herdar letade inte efter mina får. De såg bara till att de själva hade mat och tog inte hand om mina får.”’ 9 Därför, ni herdar, hör Jehovas ord. 10 Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Jag kommer emot herdarna, och jag ska ställa dem till svars för det som har hänt med mina får,*+ och jag ska avsätta dem som herdar, så att de inte längre vallar sig själva. Jag ska rädda mina får ur deras gap, och de ska inte längre få äta dem.’”

11 För så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Jag ska själv leta upp mina får, och jag ska ta hand om dem.+ 12 Som en herde som har funnit sina skingrade får och ger dem mat, så ska jag ta hand om mina får.+ Jag ska hämta tillbaka dem från de platser som de skingrades till den dag då det var moln och tätt mörker.+ 13 Jag ska föra dem ut från folken och samla dem från främmande länder. Jag ska föra tillbaka dem till deras eget land och låta dem beta på Israels berg,+ vid bäckarna och överallt i landet där man bor. 14 På gröna ängar ska jag låta dem beta, och de höga bergen i Israel ska vara deras betesmarker.+ De ska lägga sig ner på gröna ängar,+ och de ska beta på fina betesmarker på Israels berg.”

15 ”Jag ska själv ta hand om mina får,+ och jag ska låta dem lägga sig ner”,+ säger den suveräne Herren Jehova. 16 ”Jag ska leta efter dem som gått vilse,+ föra tillbaka dem som kommit bort, förbinda de skadade och stärka de svaga. Men de feta och starka ska jag förinta. Jag ska döma dem och ge dem det straff de förtjänar.”*

17 Ni som är mina får, så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Jag ska skipa rättvisa bland fåren och bland baggarna och bockarna.+ 18 Räcker det inte med att ni tar det bästa betet själva? Måste ni dessutom trampa ner resten? Och när ni har druckit det klaraste vattnet, måste ni då kliva runt och grumla vattnet som är kvar? 19 Ska mina får beta på den betesmark som ni har trampat ner och dricka det vatten som ni har klivit runt i och grumlat?”

20 Därför säger den suveräne Herren Jehova till dem: ”Jag ska själv skipa rättvisa mellan de feta fåren och de magra fåren, 21 för ni knuffade undan de svaga med sida och bog och stångade dem med era horn, tills ni hade jagat i väg dem långt bort. 22 Och jag ska rädda mina får, och de ska inte längre bli ett byte för någon.+ Jag ska skipa rättvisa bland fåren. 23 Jag ska sätta en enda herde över dem,+ min tjänare David,+ och han ska ta hand om dem. Han ska valla dem och vara deras herde.+ 24 Och jag, Jehova, ska vara deras Gud,+ och min tjänare David ska vara deras hövding.+ Jag, Jehova, har talat.

25 Och jag ska sluta ett fredsförbund med dem,+ och jag ska utrota rovdjuren ur landet+ så att de kan bo tryggt i vildmarken och sova i skogarna.+ 26 Jag ska göra dem och området runt min höjd till en välsignelse,+ och jag ska se till att regnet faller i rätt tid. Välsignelserna ska strömma ner som regn.+ 27 Markens träd ska ge sin frukt, jorden ska ge sin gröda,+ och de ska bo i trygghet i landet. Och de ska inse att jag är Jehova när jag bryter sönder deras ok+ och befriar dem från slaveriet. 28 De ska inte mer bli ett byte för nationerna, och jordens vilda djur ska inte äta upp dem. De ska bo i trygghet utan att någon skrämmer dem.+

29 Jag ska ge dem bördiga odlingar som gör dem kända vida omkring. De ska inte längre behöva dö av svält i landet,+ och de ska inte längre bli förödmjukade av nationerna.+ 30 ’Då ska de inse att jag, Jehova, deras Gud, är med dem och att de är mitt folk Israel’,+ säger den suveräne Herren Jehova.”’

31 ’Och ni, mina får+ som jag tar hand om, ni är bara människor, och jag är er Gud’, säger den suveräne Herren Jehova.”

35 Jehovas ord kom till mig ännu en gång: 2 ”Människoson, vänd dig mot Seirs bergstrakt+ och profetera mot den.+ 3 Säg till den: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Jag kommer emot dig, du Seirs bergstrakt, och jag ska räcka ut min hand mot dig och göra dig till en övergiven ödemark.+ 4 Jag ska lägga dina städer i ruiner, och du ska bli en övergiven ödemark.+ Då ska du inse att jag är Jehova. 5 För du har alltid varit fientlig mot Israel,+ och du överlämnade dem åt svärdet när olyckan drabbade dem och de fick sitt slutliga straff.”’+

6 ’Därför, så sant jag lever’, säger den suveräne Herren Jehova, ’ska jag låta dig drabbas av blodsutgjutelse, och blodsutgjutelse ska förfölja dig.+ Eftersom du hatade det blod du utgöt ska blodsutgjutelse förfölja dig.+ 7 Jag ska göra Seirs bergstrakt till en övergiven ödemark,+ och jag ska utplåna alla som passerar och alla som återvänder. 8 Jag ska fylla bergen med stupade. De som dödats med svärd ska ligga på höjderna, i dalarna och i alla vattendrag. 9 Jag ska göra dig till en ödemark för alltid, och ingen ska bo i dina städer.+ Och ni ska inse att jag är Jehova.’

10 Du sa: ’De här två nationerna och de här två länderna ska bli mina, och vi ska inta båda’,+ trots att Jehova var där. 11 ’Därför, så sant jag lever’, säger den suveräne Herren Jehova, ’ska jag behandla dig som du förtjänar med tanke på din vrede och avundsjuka, ja allt ditt hat, som du visade dem.+ Och när jag dömer dig ska jag få dem att inse vem jag är. 12 Då ska du inse att jag, Jehova, har hört alla respektlösa ord som du sa om Israels berg: ”De ligger öde och har lämnats åt oss så att vi kan sluka dem.”* 13 Och ni var stora i munnen och använde många ord mot mig.+ Jag hörde alltihop.’

14 Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Hela jorden ska jubla när jag gör dig till en övergiven ödemark. 15 Du jublade när israeliternas ärvda jord blev ödelagd. Därför ska jag göra likadant med dig,+ och du ska bli en övergiven ödemark, du Seirs bergstrakt, ja hela Edom.+ Och man ska inse att jag är Jehova.’”

36 ”Människoson, profetera om Israels berg och säg: ’Israels berg, hör Jehovas ord. 2 Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Fienden har hånfullt sagt om er: ’Ha! Nu har till och med landets urgamla höjder blivit våra!’”’+

3 Profetera därför och säg: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Fienden har angripit er från alla håll och ödelagt er, så att ni har blivit en egendom som tillhör de överlevande* från nationerna och så att folk pratar om er och förtalar er.+ 4 Därför, ni Israels berg, hör den suveräne Herren Jehovas ord! Så här säger den suveräne Herren Jehova till bergen och höjderna, till vattendragen och dalarna, till de öde ruinerna+ och de övergivna städerna som plundrats och hånats av de överlevande från nationerna runt omkring dem,+ 5 till dem säger den suveräne Herren Jehova: ’I min brinnande vrede+ ska jag tala mot de överlevande från nationerna och mot hela Edom, mot dem som med stort jubel och djupt förakt+ har gjort anspråk på mitt land för att överta betesmarkerna och för att plundra det.’”’+

6 Profetera därför om Israels land och säg till bergen och höjderna, till vattendragen och dalarna: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Jag ska tala i min vrede och i mitt raseri, eftersom ni har blivit förödmjukade av nationerna.”’+

7 Därför säger den suveräne Herren Jehova: ’Jag lyfter min hand och svär att de omgivande nationerna själva ska bli förödmjukade.+ 8 Men ni, Israels berg, ska få grenar och bära frukt åt mitt folk Israel,+ för de ska snart återvända. 9 Jag är med er och ska ta mig an er, och er jord ska odlas och besås. 10 Jag ska göra er befolkning stor – Israels hus, ja hela Israel – och städerna ska bli bebodda,+ och ruinerna ska bli återuppbyggda.+ 11 Ja, jag ska göra er befolkning och era boskapshjordar stora,+ de ska föröka sig och bli många. Jag ska låta er bli bebodda precis som förr,+ och ni ska få det bättre än tidigare.+ Och ni ska inse att jag är Jehova.+ 12 Jag ska låta folk, ja mitt folk Israel, vandra på er och ta er i besittning.+ Ni ska bli deras egendom,* och ni ska aldrig mer beröva dem deras barn.’”+

13 ”Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Man säger till er: ”Ni är ett land som slukar människor och berövar era nationer deras barn.”’ 14 ’Men ni ska inte längre sluka människor eller göra era nationer barnlösa’, säger den suveräne Herren Jehova. 15 ’Jag ska inte längre låta nationerna smäda er eller låta folken håna er,+ och ni ska inte mer få era nationer att snava’, säger den suveräne Herren Jehova.”

16 Och Jehovas ord kom till mig igen: 17 ”Människoson, när Israels folk bodde i sitt land gjorde de det orent genom sitt uppförande och sina gärningar.+ I mina ögon var deras handlingssätt som en kvinnas orenhet under menstruationen.+ 18 Så jag tömde ut mitt raseri över dem för att de hade utgjutit blod i landet+ och orenat det med sina avskyvärda avgudar.*+ 19 Jag skingrade dem bland nationerna och spred ut dem i främmande länder.+ Jag dömde dem efter deras uppförande och gärningar. 20 Men när de kom till dessa nationer vanhelgade folk mitt heliga namn+ genom att säga: ’Detta är Jehovas folk, och ändå tvingades de lämna hans land.’ 21 Därför ska jag nu värna om mitt heliga namn, som Israels folk vanhelgat bland nationerna de kommit till.”+

22 ”Säg därför till Israels folk: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Det är inte för er skull jag gör det här, Israels folk, utan för mitt heliga namns skull, det som ni vanhelgat bland nationerna ni kommit till.”’+ 23 ’Jag ska få alla att inse att mitt namn är heligt,+ det som vanhelgades bland nationerna, ja som ni vanhelgade bland dem. Nationerna ska inse att jag är Jehova’,+ säger den suveräne Herren Jehova, ’när jag visar dem att jag är helig genom det jag gör med er. 24 Jag ska föra er ut från nationerna och samla ihop er från alla länderna, och jag ska föra tillbaka er till ert land.+ 25 Jag ska stänka rent vatten på er, och ni ska bli rena.+ Jag ska rena er från all orenhet+ och från era avskyvärda avgudar.+ 26 Och jag ska ge er ett nytt hjärta+ och lägga en ny ande i ert inre.+ Jag ska ta bort ert hjärta av sten+ och ge er ett mjukt hjärta.* 27 Jag ska lägga min ande i ert inre och få er att följa mina föreskrifter,+ och ni ska hålla mina lagar* och leva efter dem. 28 Och ni ska bo i det land som jag gav åt era förfäder, och ni ska vara mitt folk, och jag ska vara er Gud.’+

29 ’Jag ska befria er från all orenhet. Jag ska mana på säden så att skörden blir stor, och jag ska inte låta er svälta.+ 30 Jag ska se till att träden bär mycket frukt och åkrarna ger stora skördar, så att ni aldrig mer ska behöva bära svältens vanära inför nationerna.+ 31 Då ska ni minnas ert onda levnadssätt och era orätta handlingar, och ni ska avsky er själva för de synder ni begått och för det motbjudande ni gjort.+ 32 Men ni ska veta att jag inte gör det här för er skull’,+ säger den suveräne Herren Jehova, ’nej, ni ska skämmas och känna förödmjukelse på grund av det ni har gjort, ni Israels folk.’

33 Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Den dag jag renar er från alla synder ska jag låta städerna bli bebodda+ och ruinerna bli återuppbyggda.+ 34 Det öde landet som låg övergivet inför ögonen på alla som gick förbi ska återigen bli odlad mark. 35 Och man ska säga: ”Det öde landet har blivit som Edens trädgård,+ och de övergivna städerna som låg i ruiner är nu befästa och bebodda.”+ 36 Och de nationer som är kvar runt omkring er ska inse att jag, Jehova, har byggt upp det som var nedrivet och gjort öde trakter till odlad mark. Jag, Jehova, har talat, och jag har genomfört det.’+

37 Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Jag ska också låta Israels folk be mig göra dem lika många som fåren i en hjord. 38 Som en hjord av heliga, som fåren som fyller Jerusalem* under högtiderna,+ så ska städerna som låg i ruiner fyllas av människor.+ Och de ska inse att jag är Jehova.’”

37 Jehovas hand* var över mig, och genom sin ande förde Jehova i väg mig och satte ner mig mitt på dalslätten,+ och den var full av benknotor. 2 Han lät mig gå omkring bland dem, och jag såg att det var väldigt många ben som låg på dalslätten, och de var helt förtorkade.+ 3 Han frågade mig: ”Människoson, kan dessa ben få liv igen?” Jag svarade: ”Suveräne Herre Jehova, det vet bara du.”+ 4 Han sa till mig: ”Profetera över dessa ben och säg till dem: ’Ni förtorkade ben, hör Jehovas ord:

5 Så här säger den suveräne Herren Jehova till dessa ben: ”Jag ska ge er andedräkt, och ni ska få liv.+ 6 Jag ska sätta senor och kött på er, jag ska täcka er med hud och ge er andedräkt, och ni ska bli levande. Då ska ni inse att jag är Jehova.”’”

7 Jag profeterade precis som jag hade blivit befalld. Och medan jag profeterade hördes ett rasslande ljud – benen började föras samman, ben mot ben. 8 Sedan såg jag att de täcktes av senor och kött och att de kläddes med hud. Men det var fortfarande ingen andedräkt i dem.

9 Då sa han till mig: ”Profetera för vinden. Människoson, profetera och säg till vinden: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Du vind,* kom från de fyra väderstrecken* och blås på dessa människor som blivit dödade, så att de får liv.”’”

10 Jag profeterade precis som han hade befallt mig, och de fick andedräkt* och liv, och de reste sig upp,+ en enorm armé.

11 Sedan sa han till mig: ”Människoson, dessa ben är hela Israels folk.+ De säger: ’Våra ben är förtorkade och vårt hopp grusat.+ Vi är helt utlämnade åt oss själva.’ 12 Därför ska du profetera och säga till dem: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Jag ska öppna era gravar+ och resa er upp därifrån och föra er in i Israels land.+ 13 Och ni, mitt folk, ska inse att jag är Jehova, när jag öppnar era gravar och för upp er från dem.”’+ 14 ’Jag ska låta min ande komma in i er och ni ska få liv,+ och jag ska låta er bo i ert land. Och ni ska inse att jag, Jehova, har talat, och jag har genomfört det’, säger Jehova.”

15 Jehovas ord kom till mig igen: 16 ”Människoson, ta en stav och skriv på den: ’För Juda och för de israeliter som är med honom.’*+ Ta sedan en annan stav och skriv på den: ’För Josef, Efraims stav, och för hela Israels folk som är med honom.’*+ 17 Håll ihop dem så att de blir en enda stav i din hand.+ 18 När dina landsmän* frågar: ’Ska du inte berätta för oss vad det här betyder?’ 19 ska du svara dem: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Jag ska ta staven som representerar Josef och dem av Israels stammar som är med honom, den som är i Efraims hand, och jag ska föra samman den med staven som representerar Juda. Jag ska göra dem till en enda stav+ så att de förenas i min hand.”’ 20 Du ska hålla stavarna som du har skrivit på i handen så att man kan se dem.

21 Säg sedan till dem: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Jag ska hämta israeliterna från de nationer som de har kommit till, och jag ska samla dem från alla håll och föra dem till deras eget land.+ 22 Jag ska göra dem till en enda nation i landet,+ på Israels berg, och en enda kung ska härska över dem alla.+ De ska inte längre vara två nationer och inte längre vara delade i två riken.+ 23 De ska inte längre göra sig orena med sina avskyvärda avgudar* och med sina motbjudande handlingar och alla sina överträdelser.+ Jag ska befria dem från alla synder som de har begått i sin illojalitet, och jag ska rena dem. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud.+

24 Min tjänare David ska vara deras kung,+ och de ska alla ha samma herde.+ De ska hålla mina lagar* och noga följa mina stadgar.+ 25 De ska bo i det land som jag gav till min tjänare Jakob, där era förfäder bodde.+ De ska bo i det för evigt,+ de och deras barn* och deras barnbarn.+ Och min tjänare David ska vara deras hövding* för evigt.+

26 Jag ska sluta ett fredsförbund med dem,+ ett evigt förbund. Jag ska bereda plats för dem och låta dem bli många,+ och min helgedom ska vara hos dem för evigt. 27 Mitt tält* ska vara hos* dem. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.+ 28 Och nationerna ska inse att jag, Jehova, gör Israel till ett heligt folk genom att låta min helgedom vara mitt ibland dem för evigt.”’”+

38 Jehovas ord kom till mig igen: 2 ”Människoson, vänd dig mot Gog i landet Magog,+ den store hövdingen* över Mesek och Tubal,+ och profetera mot honom+ 3 och säg: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Jag kommer emot dig, Gog, du store hövding* över Mesek och Tubal. 4 Jag ska vända dig om och sätta krokar i dina käkar+ och föra dig ut med hela din armé,+ hästar och ryttare, alla praktfullt klädda, en enorm armé med små och stora sköldar,* alla med svärd i handen. 5 Persien, Etiopien och Put+ är med dem, rustade med sköld och hjälm, 6 och Gomer med alla sina styrkor och Togạrmas+ avkomlingar från de mest avlägsna områdena i norr med alla sina styrkor – ja, många folk är med dig.+

7 Gör dig redo och var beredd, du och alla styrkor som är samlade hos dig. Du ska vara deras befälhavare.*

8 Efter många dagar ska jag rikta uppmärksamheten mot dig.* Under de sista åren ska du invadera det land vars folk har återhämtat sig från svärdets härjningar. De har kommit från många folk och samlats på Israels berg, som länge legat öde. Invånarna i detta land har förts tillbaka från folken och bor nu tillsammans i trygghet.+ 9 Du ska dra fram som ett oväder mot dem, och som molnmassor ska du täcka landet, du och alla dina styrkor och de många folken som är med dig.”’

10 Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Den dagen ska det dyka upp tankar i ditt hjärta, och du ska smida en ond plan. 11 Du ska säga: ”Jag ska invadera landet där byarna är oskyddade.*+ Jag ska komma mot dem som lever i trygghet och ro, som bor i städer som varken har murar, bommar eller portar.” 12 Du tänker plundra och ta stort byte. Du tänker anfalla de platser som var öde men som nu är bebodda+ och angripa ett folk som är återsamlat från nationerna,+ som samlar rikedom och ägodelar+ och som bor på jordens mittpunkt.

13 Saba+ och Dedan,+ Tarsis köpmän+ och alla dess krigare* ska säga till dig: ”Tränger du in i landet för att plundra och ta stort byte? Har du samlat dina styrkor för att föra bort silver och guld, för att ta rikedom och ägodelar, för att ta ett mycket stort byte?”’

14 Profetera därför, människoson, och säg till Gog: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Den dag mitt folk Israel bor i trygghet, kommer du då inte att lägga märke till det?+ 15 Du ska komma från din plats, från de mest avlägsna områdena i norr,+ du och de många folken som är med dig, alla till häst, en stor här, en enorm armé.+ 16 Likt moln som rullar in över land ska du komma mot mitt folk Israel. I de sista dagarna ska jag föra dig mot mitt land,+ och jag ska visa att jag är helig genom det jag gör med dig, Gog, och nationerna ska inse vem jag är.”’+

17 Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Var det inte dig jag talade om för länge sedan genom mina tjänare, Israels profeter, som i många år profeterade om att du skulle föras mot detta folk?’

18 ’På den dagen, den dag då Gog tränger in i Israels land’, säger den suveräne Herren Jehova, ’ska min våldsamma vrede flamma upp.+ 19 I min brinnande iver och i min flammande vrede ska jag tala. Den dagen ska det inträffa en stor jordbävning i Israels land. 20 Det jag gör ska få havets fiskar, himlens fåglar, jordens vilda djur, markens kräldjur och alla människor på jordens yta att darra av skräck. Bergen ska störta samman,+ klipporna ska rasa och alla murar ska jämnas med marken.’

21 ’På alla mina berg ska jag kalla på ett svärd mot honom’, säger den suveräne Herren Jehova. ’Var och en ska rikta sitt svärd mot sin broder.+ 22 Jag ska döma honom och straffa honom* med pest+ och blodsutgjutelse. Jag ska låta störtregn och hagel+ och eld+ och svavel+ komma över honom och hans styrkor och över de många folken vid hans sida.+ 23 Och jag ska visa min storhet och helighet och göra mig känd inför många nationer, och de ska inse att jag är Jehova.’

39 Människoson, profetera mot Gog+ och säg: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Jag kommer mot dig, Gog, du store hövding* över Mesek och Tubal.+ 2 Jag ska vända dig om och driva dig framåt. Jag ska hämta dig från de mest avlägsna områdena i norr+ och föra dig till Israels berg. 3 Jag ska slå bågen ur din vänstra hand och få pilarna att falla ur din högra. 4 Du ska falla på Israels berg,+ du och alla dina styrkor och folken som är med dig. Jag ska ge dig som mat åt alla slags rovfåglar och åt alla de vilda djuren.”’+

5 ’Du ska falla ute på marken,+ för det är jag som har talat’, säger den suveräne Herren Jehova.

6 ’Jag ska sända eld mot Magog och mot dem som bor i trygghet på öarna,+ och de ska inse att jag är Jehova. 7 Jag ska göra mitt heliga namn känt bland mitt folk Israel, och mitt heliga namn ska inte längre få bli vanhelgat. Och nationerna ska inse att jag är Jehova,+ den Helige i Israel.’+

8 ’Ja, det kommer, det ska inträffa’, säger den suveräne Herren Jehova. ’Detta är den dag som jag har talat om. 9 Invånarna i Israels städer ska gå ut och bränna upp alla vapen: små och stora sköldar,* bågar och pilar, stridsklubbor* och lansar. Och de ska elda+ med dem i sju år. 10 De ska inte behöva plocka pinnar från marken eller samla ved i skogen, för de ska elda med vapnen.’

’De ska röva från sina rövare och plundra sina plundrare’, säger den suveräne Herren Jehova.

11 ’Den dagen ska jag ge Gog+ en gravplats i Israel, i dalen som används som resväg öster om havet, och man ska inte längre komma fram där. Där ska de begrava Gog och hans horder, och de ska kalla den Hamon-Gogs dal.*+ 12 Det kommer att ta israeliterna sju månader att begrava dem och rena landet.+ 13 Alla landets invånare ska vara med och begrava dem, och det ska bli till ära för dem den dag då jag visar min storhet och makt’,+ säger den suveräne Herren Jehova.

14 ’Det ska utses män som hela tiden reser genom landet och begraver de döda som fortfarande ligger kvar på marken, så att landet kan renas. De ska fortsätta sökandet i sju månader. 15 När de som reser genom landet ser ett människoben ska de markera platsen, så att de som blivit utsedda till begravningsarbetet kan begrava det i Hamon-Gogs dal.+ 16 Och det ska också finnas en stad där som heter Hamọna.* Och de ska rena landet.’+

17 Människoson, så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Säg till alla slags fåglar och till alla de vilda djuren: ”Kom hit och samlas här. Samlas runt den offermåltid som jag gör i ordning åt er, ett stort offer på bergen i Israel.+ Ni ska äta kött och dricka blod.+ 18 Ni ska äta köttet från mäktiga män och dricka blodet från jordens hövdingar – från baggarna, lammen, getterna och tjurarna – från alla välgödda djur från Basan. 19 Ni ska frossa på fett och dricka er fulla på blod från den offermåltid som jag gör i ordning åt er.”’

20 ’Vid mitt bord ska ni äta er mätta på hästar och vagnförare, mäktiga män och alla slags krigare’,+ säger den suveräne Herren Jehova.

21 ’Jag ska visa min storhet och makt bland nationerna, och alla nationerna ska bli varse min dom som jag verkställer och min makt* som jag visar bland dem.+ 22 Från och med den dagen ska Israels folk inse att jag är Jehova, deras Gud. 23 Och nationerna ska förstå att israeliterna fördes bort i landsflykt på grund av sin egen synd, för att de var illojala mot mig.+ Så jag dolde mitt ansikte för dem+ och överlämnade dem i fiendens våld,+ så att de alla föll för svärdet. 24 Jag behandlade dem som de förtjänade på grund av deras orenhet och deras överträdelser, och jag dolde mitt ansikte för dem.’

25 Därför säger den suveräne Herren Jehova: ’Jag ska föra tillbaka Jakobs fångna+ och visa barmhärtighet mot Israels folk,+ och med brinnande iver ska jag försvara* mitt heliga namn.+ 26 Efter att de har blivit förödmjukade på grund av sin illojalitet mot mig+ ska de bo i trygghet i sitt land, utan att någon skrämmer dem.+ 27 När jag för dem tillbaka från folken och samlar in dem från deras fienders länder,+ då ska jag visa många nationer att jag är helig genom det jag gör med dem.’+

28 ’De ska inse att jag är Jehova, deras Gud, när jag sänder bort dem i landsflykt till nationerna och sedan samlar dem och för tillbaka dem till deras land utan att lämna någon kvar.+ 29 Jag ska utgjuta min ande över israeliterna+ och inte längre dölja mitt ansikte för dem’,+ säger den suveräne Herren Jehova.”

40 Under det 25:e året av vår landsflykt,+ i början av året, på tionde dagen i den första månaden, under det 14:e året efter stadens fall,+ just den dagen kom Jehovas hand* över mig, och han förde mig till staden.+ 2 I en syn förde Gud mig till Israels land och ställde mig på ett mycket högt berg.+ Där i söder var det något som liknade en stad.

3 När han hade fört mig dit såg jag en man som blänkte som koppar.+ I handen hade han ett snöre av lin och en mätstav.*+ Han stod i porten. 4 Mannen sa till mig: ”Människoson, titta noga och lyssna uppmärksamt, och lägg märke till* allt som jag visar dig, för det är därför du har förts hit. Berätta sedan för israeliterna om allt du har sett.”+

5 Runt templet* såg jag att det var en mur. Mätstaven som mannen hade i handen var sex alnar lång (varje aln var en handsbredd längre än en vanlig aln).* Han började mäta muren, och den var en stav tjock och en stav hög.

6 Sedan kom han till porten som vette mot öster,+ och han gick uppför trappan. Han mätte portbyggnadens tröskel, och den var en stav djup, och den andra tröskeln var också en stav djup. 7 Varje vaktkammare var en stav lång och en stav bred, och det var fem alnar mellan vaktkamrarna.+ Portbyggnadens tröskel vid förhallen som var vänd in mot templet mätte en stav.

8 Han mätte portbyggnadens förhall som vette in mot templet, och den mätte en stav. 9 Han mätte alltså portbyggnadens förhall, och den var åtta alnar, och han mätte sidopelarna, och de var två alnar. Förhallen låg i den del av portbyggnaden som vette in mot templet.

10 Det fanns tre vaktkamrar på båda sidor i den östra portbyggnaden som alla var lika stora. Sidopelarna på sidorna hade också samma mått.

11 Sedan mätte han bredden på portingången, och den var 10 alnar. Från utsidan sett var porten 13 alnar.

12 Framför varje vaktkammare fanns det ett avgränsat område som var en aln. Vaktkamrarna på båda sidor var sex alnar.

13 Sedan mätte han bredden på portbyggnaden, från taket på den ena vaktkammaren till taket på den andra, och bredden var 25 alnar. Vaktkamrarnas ingångar låg mitt emot varandra.+ 14 Sedan mätte han sidopelarna, och de var 60 alnar höga. Han mätte också sidopelarna i de andra portbyggnaderna runt förgården. 15 Från fasaden vid ingången av portbyggnaden till förhallens fasad på portbyggnadens motsatta sida var det 50 alnar.

16 Det fanns fönster med avfasade* nischer+ i varje vaktkammare och i sidopelarna inne i portbyggnaden, på båda sidor. Även förhallarna hade fönster på sidorna, och det var palmdekorationer+ på sidopelarna.

17 Sedan förde han mig in på den yttre förgården, och jag såg matsalar*+ och en stenläggning runt förgården. Det fanns 30 matsalar på stenläggningen. 18 Bredden på stenläggningen motsvarade längden på portbyggnaderna – detta var den nedre stenläggningen.

19 Sedan mätte han avståndet* från den nedre portbyggnadens fasad till den inre förgårdens ytterkant. Avståndet var 100 alnar, och det var samma avstånd på östra och norra sidan.

20 Den yttre förgården hade även en port som vette mot norr, och han mätte längden och bredden på portbyggnaden. 21 Den hade tre vaktkamrar på var sida. Sidopelarna och förhallen hade samma mått som i den första porten. Portbyggnaden var 50 alnar lång och 25 alnar bred. 22 Fönstren, förhallen och palmdekorationerna+ hade samma mått som i den östra porten. För att komma in i porten gick man upp sju trappsteg, och förhallen låg längre in.

23 Mitt emot den norra porten fanns det en port till den inre förgården, och det var likadant i öster. Han mätte avståndet från port till port, och det var 100 alnar.

24 Sedan förde han mig mot söder, och jag såg en portbyggnad på södra sidan.+ Han mätte sidopelarna och förhallen, och de hade samma mått som de andra. 25 Det var fönster på sidorna och i förhallen, och de var likadana som de andra fönstren. Portbyggnaden var 50 alnar lång och 25 alnar bred. 26 Det var sju trappsteg som ledde upp till den,+ och förhallen låg längre in. På sidopelarna var det palmdekorationer, en på var sida.

27 Den inre förgården hade en port mot söder. Han mätte avståndet från port till port i söder, och det var 100 alnar. 28 Sedan förde han mig in på den inre förgården genom den södra porten. Han mätte den södra portbyggnaden, och den hade samma mått som de andra. 29 Vaktkamrarna, sidopelarna och förhallen hade samma mått som i de andra portbyggnaderna. Byggnaden och dess förhall hade fönster på var sida. Den var 50 alnar lång och 25 alnar bred.+ 30 Alla portar till den inre förgården hade förhallar. De var 25 alnar långa och 5 alnar breda. 31 Förhallen vette ut mot den yttre förgården, och det var palmdekorationer på sidopelarna.+ Det var åtta trappsteg som ledde upp till den.+

32 Han förde mig in på den inre förgården från öster. Han mätte porten, och den hade samma mått som de andra. 33 Vaktkamrarna, sidopelarna och förhallen hade samma mått som i de andra portbyggnaderna. Byggnaden och dess förhall hade fönster på var sida. Den var 50 alnar lång och 25 alnar bred. 34 Förhallen vette ut mot den yttre förgården, och det var palmdekorationer på båda sidopelarna. Det var åtta trappsteg som ledde upp till den.

35 Sedan förde han mig in i den norra porten+ och mätte den, och den hade samma mått som de andra. 36 Vaktkamrarna, sidopelarna och förhallen hade samma mått som i de andra portbyggnaderna. Den hade fönster på var sida och var 50 alnar lång och 25 alnar bred. 37 Sidopelarna vette ut mot den yttre förgården, och det var palmdekorationer på båda sidopelarna. Det var åtta trappsteg som ledde upp till den.

38 Nära portbyggnadernas sidopelare fanns det en matsal med ingång. Det var där man sköljde brännoffren.+

39 Det stod två bord på var sida i portbyggnadens förhall, och på dem slaktade man brännoffren,+ syndoffren+ och skuldoffren.+ 40 Vid trappan upp till den norra portens ingång stod det två bord på var sida, precis som det stod två bord på var sida inne i portens förhall. 41 Portbyggnaden hade alltså fyra bord till höger och fyra bord till vänster, åtta bord allt som allt, och på dem slaktade man offerdjuren. 42 De fyra borden till brännoffren var av huggen sten. De var 1,5 alnar långa, 1,5 alnar breda och 1 aln höga. På dem låg redskapen som man slaktade brännoffren och slaktoffren med. 43 På väggarna runt om satt det hyllor som var en handsbredd djupa. På borden lade man offergåvornas kött.

44 Utanför den inre portbyggnaden, på den inre förgården, låg sångarnas matsalar.+ De låg vid den norra porten, med ingångar mot söder. Det fanns en annan matsal vid den östra portbyggnaden, med ingång mot norr.

45 Han sa till mig: ”Här är en matsal med ingång mot söder, och den är till för prästerna som ansvarar för tjänsten i templet.+ 46 Matsalen med ingång mot norr är till för prästerna som ansvarar för tjänsten vid altaret.+ Det är Sadoks söner,+ de leviter som fått i uppdrag att träda fram inför Jehova och tjäna honom.”+

47 Sedan mätte han den inre förgården. Den var kvadratisk, 100 alnar lång och 100 alnar bred. Altaret stod framför templet.

48 Sedan förde han mig in i templets förhall,+ och han mätte förhallens sidopelare. Båda sidopelarna var fem alnar breda på ena sidan och tre alnar breda på andra sidan. Det stod en sidopelare till vänster och en till höger.

49 Förhallen var 20 alnar bred och 11* alnar djup, och en trappa ledde upp till den. Det stod andra pelare bredvid sidopelarna, en på var sida.+

41 Sedan förde han mig in i det heliga,* och han mätte pelarna. De var sex alnar* breda på båda sidor. 2 Dörröppningen var tio alnar bred, och väggarna på båda sidor om dörröppningen var fem alnar. Han mätte det heliga, och det var 40 alnar långt och 20 alnar brett.

3 Han gick nu in i det innersta rummet* och mätte sidopelarna vid ingången. De var två alnar tjocka, och dörröppningen var sex alnar bred. Väggarna på båda sidor om dörröppningen var* sju alnar. 4 Därefter mätte han detta rum, som låg intill det heliga. Det var 20 alnar långt och 20 alnar brett.+ Och han sa till mig: ”Detta är det allra heligaste.”+

5 Sedan mätte han templets vägg, och den var sex alnar tjock. Sidokamrarna runt templet var fyra alnar breda.+ 6 Sidokamrarna låg i tre våningar, med 30 kamrar på varje våning. Runt hela tempelväggen fanns det avsatser som bjälkarna för sidokamrarna vilade på, så att bjälkarna inte skulle sticka in i själva tempelväggen.+ 7 På båda sidor av templet fanns det en spiraltrappa som ledde upp till de översta kamrarna.+ Bredden på trappan och på sidokamrarna ökade från våning till våning när man gick från den nedersta våningen genom den mellersta våningen och upp till den översta.

8 Jag såg att hela templet låg på en upphöjd sockel. Höjden på sidokamrarnas grund var en hel stav på sex alnar. 9 Ytterväggarna i sidokamrarna var fem alnar tjocka. Längs med sidokamrarna löpte en öppen avsats* som var en del av templet.

10 Området mellan templet och matsalarna*+ var 20 alnar brett på båda sidor om templet. 11 Det fanns en ingång till sidokamrarna från den öppna avsatsen på norra sidan och en motsvarande ingång på södra sidan. Avsatsen var fem alnar bred hela vägen runt om.

12 Byggnaden som låg mot väster, ut mot det öppna området, var 70 alnar bred och 90 alnar lång. Byggnadens vägg var fem alnar tjock hela vägen runt om.

13 Han mätte templet, och det var 100 alnar långt. Längden på det öppna området tillsammans med byggnaden* och dess väggar mätte också 100 alnar. 14 Templets framsida mot öster tillsammans med det öppna området var också 100 alnar.

15 Han mätte längden på byggnaden som var vänd mot det öppna området på baksidan, inklusive dess korridorer på båda sidor, och den var 100 alnar.

Han mätte också det heliga, det allra heligaste+ och förhallen som var vänd ut mot förgården 16 samt trösklarna, fönstren med avfasade nischer+ och korridorerna som fanns i dessa tre utrymmen. När man passerade trösklarna såg man att det var träpaneler+ från golvet upp till fönstren, och fönstren var täckta. 17 Det togs mått ovanför ingången och på templet både invändigt och utvändigt och på hela väggen runt om. 18 Där fanns utskurna keruber+ och palmer.+ Varje palm stod mellan två keruber, och varje kerub hade två ansikten. 19 Människoansiktet var vänt mot palmen på ena sidan, och lejonansiktet var vänt mot palmen på andra sidan.+ De var utskurna på det sättet överallt i templet. 20 På väggen i templet var det utskurna keruber och palmer från golv till tak.*

21 Dörrposterna* till templet var fyrkantiga.+ Framför den heliga platsen* var det något som såg ut som 22 ett altare av trä+ som var tre alnar högt och två alnar långt. Det hade hörnstolpar, och sockeln* och sidorna var gjorda av trä. Sedan sa han till mig: ”Detta är bordet som står inför Jehova.”+

23 Både det heliga och det allra heligaste hade dubbeldörrar.+ 24 Det var vikdörrar med två rörliga dörrblad på varje dörr. 25 Det var utskurna keruber och palmer på tempeldörrarna, precis som på väggarna.+ Det fanns också ett utsprång* av trä ovanför ingången till förhallen. 26 Det fanns dessutom fönster med avfasade nischer+ och palmdekorationer längs båda sidor i förhallen och längs templets sidokamrar och utsprång.

42 Sedan förde han mig ut till den norra delen av den yttre förgården.+ Och han förde mig till byggnaden med matsalar som låg bredvid det öppna området,+ norr om den angränsande byggnaden.*+ 2 Längden på den norra sidan, där det fanns en ingång, var 100 alnar,* och bredden var 50 alnar. 3 Den låg mellan den inre förgården, som var 20 alnar bred,+ och stenläggningen på den yttre förgården. Den hade loftgångar mitt emot varandra i tre våningar. 4 Mellan raderna av matsalar* fanns det en gång,+ och den var 10 alnar bred och 100 alnar lång,* och ingångarna till matsalarna var mot norr. 5 Matsalarna på den översta våningen var smalare än de på den nedersta och den mellersta, eftersom loftgångarna tog mer utrymme. 6 De var nämligen byggda i tre våningar, men de saknade pelare, sådana som på förgårdarna. Det var därför golvytan var mindre i de översta matsalarna än i de nedersta och de mellersta.

7 Bredvid matsalarna ut mot den yttre förgården fanns en stenmur mitt emot de andra matsalarna, och den var 50 alnar lång. 8 Raden med matsalar som låg ut mot den yttre förgården var 50 alnar lång, men raden med matsalar in mot templet var 100 alnar lång. 9 Matsalarna hade en ingång i den östra änden, där man kunde komma upp till dem från den yttre förgården.

10 I söder var det också matsalar innanför den östra stenmuren mot förgården, bredvid det öppna området och byggnaden.*+ 11 Mellan raderna av matsalar fanns det en gång, likadan som den på norra sidan.+ Matsalarna hade samma längd och bredd, och konstruktionen och utgångarna var också identiska. Ingångarna 12 till matsalarna i norr och i söder var likadana. Det fanns en ingång där gången började, i den angränsande stenmuren mot öster, och där kunde man komma in.+

13 Sedan sa han till mig: ”Matsalarna i norr och matsalarna i söder, som ligger bredvid det öppna området,+ är de heliga matsalarna, där prästerna som träder fram inför Jehova äter de högheliga offergåvorna.+ Där lägger prästerna de högheliga offergåvorna, sädesoffret, syndoffret och skuldoffret, för platsen är helig.+ 14 När prästerna har gått in på det heliga området får de inte gå ut på den yttre förgården igen förrän de har tagit av sig de kläder som de utför tjänst i,+ för dessa kläder är heliga. De ska byta om till andra kläder innan de går ut till de områden som är öppna för folket.”

15 När han var färdig med att mäta det inre tempelområdet* förde han mig ut genom den östra porten,+ och han mätte hela området.

16 Han mätte den östra sidan med mätstaven.* Den var 500 stavlängder, från den ena sidan till den andra.

17 Han mätte den norra sidan, och den var 500 stavlängder.

18 Han mätte den södra sidan, och den var 500 stavlängder.

19 Han gick runt och mätte den västra sidan. Den var 500 stavlängder.

20 Han mätte området på alla fyra sidor. Det fanns en mur runt omkring+ som var 500 stavlängder på var sida.+ Den skilde det som var heligt från det som inte var heligt.+

43 Sedan förde han mig till porten som vette mot öster.+ 2 Där såg jag Israels Guds härlighet komma från öster.+ Guds röst lät som dånande vattenmassor,+ och hela jorden lystes upp av hans härlighet.+ 3 Det jag såg påminde om den syn jag hade sett när jag* kom för att förstöra staden, och det liknade det jag såg vid floden Kebar.+ Och jag kastade mig ner med ansiktet mot marken.

4 Sedan kom Jehovas härlighet in i templet* genom porten som vette mot öster.+ 5 En ande lyfte upp mig och förde mig in på den inre förgården, och jag såg att templet hade fyllts av Jehovas härlighet.+ 6 Då hörde jag någon tala till mig från templet, och mannen kom och ställde sig bredvid mig.+ 7 Gud sa till mig:

”Människoson, här ska min tron stå,+ och här ska mina fötter vila.+ Här ska jag bo bland Israels folk för evigt.+ Israeliterna och deras kungar ska inte längre göra mitt heliga namn orent+ genom sin otrohet mot mig* och genom sina döda kungars* kroppar. 8 De satte sin* tröskel bredvid min tröskel och sin* dörrpost bredvid min dörrpost, med bara en vägg mellan mig och dem.+ De orenade mitt heliga namn med sina motbjudande handlingar. Därför utplånade jag dem i min vrede.+ 9 Nu måste de sluta vara otrogna mot mig* och avlägsna sina kungars lik från mig, och jag ska bo bland dem för evigt.+

10 Människoson, beskriv templet för israeliterna+ så att de skäms för sina synder.+ De ska studera ritningen.* 11 Om de skäms för det de har gjort ska du berätta för dem om templets form och plan, om dess utgångar och ingångar.+ Visa dem alla ritningar och föreskrifter, ja alla ritningar och lagar som ska följas, och skriv ner allt detta medan de ser på, så att de kan se ritningen och rätta sig efter föreskrifterna.+ 12 Detta är lagen om templet. Hela området på toppen av berget är högheligt.+ Ja, detta är lagen om templet.

13 Detta är måtten på altaret i alnar+ (varje aln var en handsbredd längre än en vanlig aln).* Sockeln är en aln hög och en aln djup. Hela vägen runt om har den en kant som är ett fingerspann* hög. Detta är altarets sockel. 14 Från sockelns botten till den nedre avsatsen är det två alnar, och denna avsats är en aln djup. Från den nedre avsatsen upp till den övre avsatsen är det fyra alnar, och den avsatsen är en aln djup. 15 Altarhärden* är fyra alnar hög, och från altarhärdens hörn sticker det upp fyra horn.+ 16 Altarhärden är kvadratisk, 12 alnar lång och 12 alnar bred.+ 17 Den övre avsatsen är också kvadratisk, 14 alnar lång och 14 alnar bred. Kanten runt den är en halv aln, och altarets sockel är en aln på alla sidor.

Trappan upp till altaret är på östra sidan.”

18 Han sa sedan till mig: ”Människoson, så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Detta är de anvisningar som ska följas när altaret byggs, så att man kan offra brännoffer på det och stänka blod på det.’+

19 ’Du ska ge en ungtjur som syndoffer+ till de levitiska präster som är avkomlingar till Sadok,+ de som träder fram inför mig för att utföra tjänst för mig’, säger den suveräne Herren Jehova. 20 ’Du ska ta lite av blodet från den och stryka det på de fyra altarhornen, på de fyra hörnen av avsatsen och på kanten hela vägen runt om, så att altaret renas.*+ 21 Ta sedan ungtjuren, syndoffret, och bränn den på den bestämda platsen på tempelområdet, utanför helgedomen.+ 22 Dagen därpå ska du offra en felfri getabock som syndoffer. Och de ska rena altaret* på samma sätt som de renade det med ungtjuren.’

23 ’När du är färdig med reningen av altaret ska du offra en felfri ungtjur och en felfri bagge från hjorden. 24 Du ska föra fram dem inför Jehova, och prästerna ska kasta salt på dem+ och offra dem som ett brännoffer åt Jehova. 25 I sju dagar ska du offra en bock som ett dagligt syndoffer+ och dessutom en ungtjur och en bagge från hjorden. De djur du offrar ska vara felfria. 26 I sju dagar ska de utföra reningsceremonin* för altaret, och de ska rena det och inviga det. 27 När dessa dagar har gått ska prästerna, på åttonde dagen+ och varje dag därefter, frambära era* brännoffer och era gemenskapsoffer på altaret, och jag ska visa er välvilja’,+ säger den suveräne Herren Jehova.”

44 Han förde mig tillbaka till tempelområdets yttre port i öster,+ och den var stängd.+ 2 Jehova sa till mig: ”Den här porten ska vara stängd. Den får inte öppnas, och ingen får gå in genom den. Jehova, Israels Gud, har gått in genom den,+ och därför ska den förbli stängd. 3 Men hövdingen ska sitta i porten och äta bröd inför Jehova,+ för han är hövding. Han ska gå in genom portbyggnadens förhall och sedan gå ut samma väg.”+

4 Sedan förde han mig genom den norra porten till templets framsida. Och jag såg hur Jehovas härlighet hade uppfyllt Jehovas tempel.+ Då kastade jag mig ner med ansiktet mot marken.+ 5 Jehova sa till mig: ”Människoson, var uppmärksam,* och titta och lyssna noga på allt som jag berättar för dig om de stadgar och lagar som gäller Jehovas tempel. Lägg noga märke till ingången till templet och alla utgångar från helgedomen.+ 6 Du ska säga till israeliterna, det upproriska folket: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Jag har fått nog av era motbjudande handlingar, ni Israels folk. 7 När ni tillåter att utlänningar som är oomskurna till både kropp och hjärta går in i min helgedom, vanhelgas mitt tempel. Ni frambär bröd, fett och blod åt mig samtidigt som ni bryter mitt förbund genom alla era motbjudande handlingar. 8 Ni har inte tagit hand om mina heliga ting.+ I stället låter ni andra sköta plikterna i min helgedom.”’

9 ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Ingen utlänning i Israel som är oomskuren till kött och hjärta får komma in i min helgedom.”’

10 ’Och de leviter som övergav mig+ när Israel vände sig bort från mig och följde sina avskyvärda avgudar* ska få ta konsekvenserna av sin synd. 11 Sedan ska de bli tjänare i min helgedom. De ska ha tillsyn över templets portar+ och tjänstgöra vid templet. De ska slakta brännoffret och slaktoffret för folket, och de ska stå inför folket och betjäna dem. 12 Eftersom de betjänade israeliterna inför deras avskyvärda avgudar och fick dem att snava och synda,+ har jag lyft upp min hand mot dem i en ed’, säger den suveräne Herren Jehova, ’och de ska få ta konsekvenserna av sin synd. 13 De ska inte få träda fram inför mig och tjäna som mina präster eller få komma i närheten av mina heliga eller högheliga ting. De ska få bära skammen för allt det avskyvärda de har gjort. 14 Men jag ska låta dem sköta plikterna i templet. De ska ta hand om arbetet och allt som ska göras där.’+

15 ’Men Sadoks söner,+ de levitiska präster som tog hand om plikterna i min helgedom när israeliterna vände sig bort från mig,+ ska få träda fram inför mig och utföra tjänst och frambära fettet+ och blodet’,+ säger den suveräne Herren Jehova. 16 ’Det är de som ska få gå in i min helgedom. De ska gå fram till mitt bord* och utföra tjänst för mig,+ och de ska sköta plikterna de har mot mig.+

17 När de går in i portarna till den inre förgården ska de ha på sig linnekläder.+ De får inte ha på sig något av ylle när de utför tjänst i portarna till den inre förgården eller innanför dem. 18 De ska ha linneturbaner på huvudet, och korta linnebyxor ska täcka deras höfter.+ De får inte ha på sig något som får dem att svettas. 19 Innan de går ut på den yttre förgården, den yttre förgården där folket är, ska de ta av sig kläderna som de har utfört tjänst i+ och lägga dem i de heliga matsalarna.*+ Sedan ska de ta på sig andra kläder, så att de inte gör folket heligt med sina kläder. 20 De får inte raka sitt huvud,+ men de får inte heller låta håret bli långt. De måste klippa håret på sitt huvud. 21 Prästerna får inte dricka vin när de ska utföra tjänst på den inre förgården.+ 22 De får inte gifta sig med en änka eller en frånskild kvinna,+ men de kan gifta sig med en israelitisk jungfru eller änkan efter en annan präst.’+

23 ’De ska lära mitt folk skillnaden mellan det som är heligt och det som inte är heligt, mellan det som är rent och det som inte är rent.+ 24 De ska vara domare i rättsfall,+ de ska döma enligt mina lagar.*+ De ska följa de lagar och stadgar jag har gett om alla mina högtider,+ och de ska hålla mina sabbater heliga. 25 De får inte komma i närheten av en död människa, för då blir de orena. De får bara orena sig om den som har dött är deras far eller mor, son eller dotter, bror eller ogifta syster.+ 26 Efter prästens rening måste det sedan gå sju dagar. 27 Den dag han går in på den heliga platsen, in på den inre förgården, för att utföra tjänst på den heliga platsen, ska han frambära ett syndoffer för sig själv’,+ säger den suveräne Herren Jehova.

28 ’Detta är den andel* de ska få: Jag är deras andel.+ Ni ska inte ge dem någon egendom i Israel, för jag är deras egendom. 29 Det är de som ska äta sädesoffret,+ syndoffret och skuldoffret.+ Allt som är reserverat för heligt bruk i Israel ska tillhöra dem.+ 30 Det bästa av den första mogna grödan och allt som ni ger som bidrag ska tillhöra prästerna.+ Och ni ska ge det första grovmalda mjölet till prästen.+ Detta kommer att leda till välsignelse för era hushåll.+ 31 Prästerna får inte äta en fågel eller ett djur som har självdött eller dödats av ett annat djur.’+

45 ’När ni fördelar landet som egendom*+ ska ni ge en del av landet som ett heligt bidrag åt Jehova.+ Området ska vara 25 000 alnar* långt och 10 000 alnar brett.+ Hela området* ska vara en helig del av landet. 2 Inom detta område ska man avskilja en kvadratisk del på 500 gånger 500 alnar*+ för den heliga platsen, och det ska vara 50 alnar betesmark på var sida.+ 3 Av detta uppmätta område ska du mäta en del som är 25 000 lång och 10 000 bred, och där ska helgedomen vara, det högheliga. 4 Denna del ska vara en helig del av landet. Den ska tillhöra prästerna,+ de som tjänar vid helgedomen och träder fram och utför tjänst inför Jehova.+ Det ska vara en plats där de kan ha sina hus och en helig plats för helgedomen.

5 Ett 25 000 alnar långt och 10 000 alnar brett område ska tillhöra leviterna,+ som tjänar vid templet, och de ska ha 20 matsalar*+ som egendom.

6 Som stadens egendom ska ni avsätta ett område som är 25 000 alnar långt (lika långt som det heliga bidraget) och 5 000 alnar brett.+ Det ska tillhöra hela Israels folk.

7 Och hövdingen ska ha mark på båda sidor om det heliga bidraget och stadens tilldelade område. Det ska ligga bredvid det heliga bidraget och stadens egendom. Det ska ligga på västra sidan och på östra sidan. Längden från västra gränsen till östra gränsen ska motsvara ett av stamområdena.+ 8 Detta markområde ska vara hövdingens egendom i Israel. Mina hövdingar ska inte längre behandla mitt folk illa,+ och de ska ge landet åt Israels folk, stam för stam.’+

9 Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Nu får det vara nog, Israels hövdingar!’

’Sluta med ert våld och förtryck, och gör det som är rätt och riktigt.+ Upphör med att beslagta mitt folks egendom’,+ säger den suveräne Herren Jehova. 10 ’Ni ska använda exakta vikter, ett exakt efamått* och ett exakt batmått.*+ 11 Det ska finnas ett bestämt mått för efamåttet och för batmåttet. Batmåttet ska rymma en tiondels homer,* och efamåttet ska rymma en tiondels homer. Homern ska vara standardmåttet. 12 En sikel*+ är 20 gera.* Och 20 siklar plus 25 siklar plus 15 siklar motsvarar en mina.’*

13 ’Detta är det bidrag som ni ska ge: en sjättedels efa av varje homer vete och en sjättedels efa av varje homer korn. 14 Det bidrag man ska ge i form av olja ska mätas i bat. Ett batmått är en tiondels kor,* och tio batmått är en homer, för tio batmått motsvarar en homer. 15 Och av israeliternas fårhjordar ska man ta ett djur av 200. Allt detta ska användas till sädesoffer,+ brännoffer+ och gemenskapsoffer,+ för att åstadkomma försoning för folket’,+ säger den suveräne Herren Jehova.

16 ’Alla i landet ska ge detta bidrag+ till hövdingen i Israel. 17 Men hövdingen ska ha ansvaret för brännoffren,+ sädesoffret+ och dryckesoffret under högtiderna,+ vid nymånarna, på sabbaterna+ och under Israels alla fastställda högtider.+ Det är han som ska tillhandahålla syndoffret, sädesoffret, brännoffret och gemenskapsoffren, för att åstadkomma försoning för Israels folk.’

18 Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’På första dagen i första månaden ska du ta en felfri ungtjur från boskapen, och du ska rena helgedomen.*+ 19 Prästen ska ta lite av syndoffrets blod och stryka det på templets dörrpost,+ på de fyra hörnen på den övre avsatsen på altaret och på dörrposten till den inre förgårdens port. 20 Du ska göra samma sak den sjunde dagen i månaden för alla som ouppsåtligt eller i okunskap har begått en synd.+ Och ni ska rena* templet.+

21 Den 14:e dagen i första månaden ska ni fira påskhögtiden.+ I sju dagar ska ni äta osyrat bröd.+ 22 Den dagen ska hövdingen tillhandahålla en ungtjur som syndoffer för sig själv och för hela landets folk.+ 23 Under de sju dagar högtiden varar ska han dagligen tillhandahålla sju felfria ungtjurar och sju felfria baggar som brännoffer åt Jehova samt en getabock som syndoffer varje dag.+ 24 Han ska också tillhandahålla ett sädesoffer, en efa för varje ungtjur och en efa för varje bagge, och dessutom en hin* olja för varje efa.

25 Varje dag från den 15:e dagen i sjunde månaden, under den sju dagar långa högtiden,+ ska han frambära likadana syndoffer, brännoffer och sädesoffer och lika mycket olja.’”

46 ”Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Den port till den inre förgården som vetter mot öster+ ska vara stängd+ under de sex arbetsdagarna,+ men på sabbatsdagen och på nymånedagen ska den vara öppen. 2 Hövdingen ska gå in från den yttre förgården genom förhallen i portbyggnaden+ och ställa sig vid portens dörrpost. Prästerna ska frambära hans brännoffer och hans gemenskapsoffer, och han ska böja sig ner vid portens tröskel och sedan gå ut. Men porten ska inte stängas förrän på kvällen. 3 Även folket i landet ska böja sig ner inför Jehova vid ingången till denna port på sabbaterna och vid nymånarna.+

4 På sabbatsdagen ska hövdingen frambära sex felfria bagglamm och en felfri bagge som brännoffer åt Jehova.+ 5 Sädesoffret för baggen ska utgöra en efa,* och sädesoffret för bagglammen så mycket som han har möjlighet till. För varje efa ska han dessutom ge en hin* olja.+ 6 På nymånedagen ska hans offer bestå av en felfri ungtjur från boskapen, sex bagglamm och en bagge. Det ska vara felfria djur.+ 7 Som sädesoffer ska han frambära en efa för ungtjuren och en efa för baggen, och för bagglammen så mycket som han har råd med. Och för varje efa ska han ge en hin olja.

8 När hövdingen kommer ska han gå in genom förhallen i portbyggnaden, och han ska gå ut samma väg.+ 9 Och när folket i landet kommer och träder fram inför Jehova vid högtiderna+ ska de som går in genom den norra porten+ för att tillbe gå ut genom den södra.+ Och de som går in genom den södra porten ska gå ut genom den norra. Ingen får gå tillbaka genom den port han kom in genom, utan man ska gå ut genom porten på motsatta sidan. 10 Hövdingen bland dem ska gå in när folket går in, och han ska gå ut när de går ut. 11 Vid högtiderna och festerna ska sädesoffret vara en efa mjöl för ungtjuren och en efa för baggen, och för bagglammen så mycket som han har möjlighet till. För varje efa ska han dessutom ge en hin olja.+

12 Om hövdingen kommer med ett frivilligt offer åt Jehova, antingen ett brännoffer+ eller gemenskapsoffer, ska porten som vetter mot öster öppnas för honom, och han ska komma med sitt brännoffer och sina gemenskapsoffer, precis som han gör på sabbatsdagen.+ När han har gått ut ska porten stängas efter honom.+

13 Varje dag ska du tillhandahålla ett felfritt årsgammalt bagglamm som brännoffer åt Jehova.+ Det ska du göra varje morgon. 14 Tillsammans med det ska du varje morgon tillhandahålla en sjättedels efa mjöl som sädesoffer samt en tredjedels hin olja att stänka på det fina mjölet. Detta är ett dagligt sädesoffer åt Jehova, och det ska vara en bestående stadga. 15 Man ska offra bagglammet, sädesoffret och oljan varje morgon som ett dagligt brännoffer.’

16 Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Om hövdingen ger ett landområde som gåva åt var och en av sina söner ska det bli deras egendom, deras arv. Det ska tillhöra sönerna. 17 Men om han ger en del av sitt landområde* som gåva åt en av sina tjänare ska det tillhöra tjänaren fram till frihetsåret.+ Sedan ska det återgå till hövdingen. Det är bara sönerna som får behålla det landområde de har fått. 18 Hövdingen får inte ta något landområde som tillhör folket och tvinga bort dem från deras egendom. Det han ger sina söner ska han ta från sitt eget landområde, så att mitt folk inte drivs bort från sin egendom.’”

19 Han förde mig nu in genom den ingång+ som var bredvid porten, ingången till prästernas heliga matsalar* som vette mot norr.+ Där såg jag en öppen plats på baksidan mot väster. 20 Han sa till mig: ”På den här platsen ska prästerna koka skuldoffret och syndoffret och baka sädesoffret,+ så att de inte bär ut något av det på den yttre förgården och därmed gör folket heligt.”+

21 Sedan förde han mig ut till den yttre förgården och runt till förgårdens fyra hörn, och jag såg att det var en muromgärdad gård i varje hörn av den yttre förgården. 22 Dessa små gårdar låg i förgårdens fyra hörn, och de var 40 alnar* långa och 30 alnar breda. Alla fyra hade samma mått.* 23 Inne i alla fyra var det avsatser* hela vägen runt om, och nedanför avsatserna fanns platser där köttet kunde kokas. 24 Han sa till mig: ”Detta är de kök där de som tjänar i templet kokar folkets offer.”+

47 Sedan förde han mig tillbaka till templets ingång,+ och där såg jag vatten komma fram under templets tröskel,+ och det rann österut. Templets framsida vette mot öster. Vattnet rann ner från en plats på templets högra sida, söder om altaret.

2 Därefter förde han mig ut genom den norra porten+ och tog med mig runt till den yttre porten som vette mot öster,+ och där såg jag vattnet sakta rinna fram på höger sida.

3 Mannen gick ut mot öster med ett mätsnöre i handen,+ och han mätte upp 1 000 alnar* och lät mig gå genom vattnet. Vattnet nådde upp till fotknölarna.

4 Sedan mätte han upp 1 000 alnar till och lät mig vada genom vattnet, och det nådde upp till knäna.

Han mätte upp 1 000 alnar till och lät mig vada genom vattnet, och det nådde upp till höfterna.

5 Han mätte upp 1 000 alnar till, och nu var det en flod som jag inte kunde vada över. Vattnet var så djupt att man var tvungen att simma, det var omöjligt att vada över.

6 Han frågade mig: ”Har du sett detta, människoson?”

Sedan förde han mig tillbaka till strandkanten. 7 När jag kom tillbaka såg jag att det växte många träd på båda sidor av floden.+ 8 Han sa till mig: ”Det här vattnet rinner ut mot det östra området och fortsätter ner genom Ạraba*+ och ut i havet.* När det kommer ut i havet+ blir vattnet där friskt. 9 Det kommer att myllra av levande varelser överallt där vattnet* flyter fram. Där ska finnas massor av fisk på grund av vattnet som kommer dit. Saltvattnet ska bli sött, och där floden flyter fram ska allt leva.

10 Det ska stå fiskare utmed havet från En-Gedi+ ända upp till En-Ẹglajim, där det ska finnas en torkplats för dragnät. Det ska finnas gott om all slags fisk, precis som i Stora havet.*+

11 Men de träsk och sankmarker som finns där ska inte bli friska, de ska lämnas åt saltet.+

12 På båda sidor av floden ska det växa alla slags fruktträd. Löven ska inte vissna, och frukten ska inte ta slut. Varje månad ska de bära ny frukt, för de får sitt vatten från helgedomen.+ Frukten ska man ha till mat, och löven ska ge läkedom.”+

13 Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Detta är det landområde som ni ska fördela mellan Israels 12 stammar som egendom,* och Josef ska få två andelar.+ 14 Det ska bli er egendom, och ni ska få lika stora områden.* Jag lovade att ge det här landet till era förfäder,+ och nu fördelas det som er egendom.

15 Detta är landets norra gräns: från Stora havet längs vägen till Hetlon+ mot Sedad,+ 16 Hamat,+ Berọta,+ Sịbrajim, som ligger mellan Damaskus område och Hamats område, till Hạser-Hạttikon, som ligger vid gränsen mot Haurạn.+ 17 Så gränsen ska gå från havet till Hasar-Enon,+ längs gränsen mot Damaskus i norr och gränsen mot Hamat.+ Detta är den norra gränsen.

18 Den östra gränsen går mellan Haurạn och Damaskus och längs Jordan mellan Gilead+ och Israels land. Ni ska mäta ut den från norra gränsen till havet i öster.* Detta är den östra gränsen.

19 Den södra gränsen* ska gå från Tamar till vattnen vid Mẹribat-Kạdes,+ vidare till flodbädden* och till Stora havet.+ Detta är den södra gränsen.*

20 Den västra gränsen är Stora havet, från den södra gränsen upp till en punkt i höjd med Lebo-Hamat.*+ Detta är den västra gränsen.”

21 ”Ni ska fördela detta land mellan er, mellan Israels 12 stammar. 22 Ni ska dela upp landet i andelar åt er och åt invandrarna som bor bland er och som har fått barn medan de har bott bland er. Ni ska betrakta dem som infödda israeliter, och tillsammans med er ska de få en arvslott bland Israels stammar. 23 Ni ska ge invandraren en arvslott i det stamområde där han har bosatt sig”, säger den suveräne Herren Jehova.

48 ”Detta är stammarnas namn, med början från den norra änden: Dans andel+ sträcker sig längs Hetlonvägen till Lebo-Hamat*+ och till Hasar-Enan, längs gränsen mot Damaskus i norr, bredvid Hamat.+ Andelen sträcker sig från den östra till den västra gränsen. 2 Asers andel+ gränsar till Dans område, från östra gränsen till västra gränsen. 3 Nạftalis andel+ gränsar till Asers område, från östra gränsen till västra gränsen. 4 Manasses andel+ gränsar till Nạftalis område, från östra gränsen till västra gränsen. 5 Efraims andel gränsar till Manasses område,+ från östra gränsen till västra gränsen. 6 Rubens andel gränsar till Efraims område,+ från östra gränsen till västra gränsen. 7 Judas andel gränsar till Rubens område,+ från östra gränsen till västra gränsen. 8 Längs med Judas område, från östra gränsen till västra gränsen, ska det landområde som ni ger som bidrag ligga. Det ska vara 25 000 alnar* brett,+ och längden ska motsvara de angränsande stamområdenas längd, från östra gränsen till västra gränsen. Helgedomen ska ligga i mitten.

9 Det bidrag ni avskiljer åt Jehova ska vara 25 000 alnar långt och 10 000 alnar brett. 10 Detta ska vara det heliga bidraget till prästerna.+ Norra sidan ska vara 25 000 alnar, västra sidan 10 000 alnar, östra sidan 10 000 alnar och södra sidan 25 000 alnar. Jehovas helgedom ska ligga i mitten. 11 Bidraget ska tillhöra prästerna, Sadoks söner,+ de som är helgade, de som skötte plikterna de hade mot mig och som inte vände sig bort från mig när israeliterna och leviterna gjorde det.+ 12 Av det landområde som har getts som bidrag ska de få en andel som ska avskiljas som höghelig. Den ska gränsa till leviternas område.

13 Utmed prästernas område ska leviterna få en andel som är 25 000 alnar lång och 10 000 alnar bred. (Hela längden ska vara 25 000 och bredden 10 000.) 14 De får inte sälja, byta bort eller överlåta någon del av det här området, som är den bästa delen av landet, eftersom den är helig för Jehova.

15 Det återstående området, som är 5 000 alnar brett och ligger längs den 25 000 alnar långa gränsen, ska tillhöra staden och vara för allmänt bruk,+ för bostäder och betesmarker. Staden ska ligga i mitten.+ 16 Detta är stadens mått: Norra sidan är 4 500 alnar, södra sidan 4 500, östra sidan 4 500 och västra sidan 4 500. 17 Stadens betesmark ska vara 250 alnar i norr, 250 alnar i söder, 250 alnar i öster och 250 alnar i väster.

18 Längden på det återstående området ska motsvara det heliga bidragets längd,+ 10 000 alnar i öster och 10 000 i väster. Det ska motsvara det heliga bidraget. Avkastningen från detta område ska livnära dem som arbetar i staden. 19 De från Israels alla stammar som arbetar i staden ska odla marken där.+

20 Hela bidraget är kvadratiskt, 25 000 gånger 25 000 alnar. Ni ska avskilja det som ett heligt bidrag tillsammans med den mark som tillhör staden.

21 De landområden som är kvar på båda sidor av det heliga bidraget och av stadens mark ska tillhöra hövdingen.+ De ska ligga intill bidragets östra och västra gränser, som är 25 000 alnar långa. Detta område ska motsvara de angränsande områdena och ska tillhöra hövdingen. Det heliga bidraget och templets helgedom ska ligga i mitten.

22 Leviternas område och den mark som tillhör staden ska ligga mellan de områden som tillhör hövdingen. Hövdingens område ska ligga mellan Judas område+ och Benjamins område.

23 De övriga stammarna: Benjamins andel går från östra gränsen till västra gränsen.+ 24 Simeons andel gränsar till Benjamins område,+ från östra gränsen till västra gränsen. 25 Isạskars andel+ gränsar till Simeons område, från östra gränsen till västra gränsen. 26 Sẹbulons andel gränsar till Isạskars område,+ från östra gränsen till västra gränsen.+ 27 Gads andel gränsar till Sẹbulons område,+ från östra gränsen till västra gränsen. 28 Landets södra gräns ska gå från Tamar,+ utmed gränsen till Gad, till vattnen vid Mẹribat-Kạdes+ och vidare till flodbädden*+ och ut till Stora havet.*

29 Detta är det land som ni ska fördela mellan Israels stammar som egendom,*+ och detta ska vara deras andelar”,+ säger den suveräne Herren Jehova.

30 ”Det här ska vara stadens utgångar: Norra sidan ska mäta 4 500 alnar.+

31 Stadens portar ska få namn efter Israels stammar. På norra sidan ska det vara tre portar: en för Ruben, en för Juda och en för Levi.

32 Östra sidan ska vara 4 500 alnar lång och ha tre portar: en för Josef, en för Benjamin och en för Dan.

33 Södra sidan ska mäta 4 500 alnar och ha tre portar: en för Simeon, en för Isạskar och en för Sẹbulon.

34 Västra sidan ska vara 4 500 alnar lång och ha tre portar: en för Gad, en för Aser och en för Nạftali.

35 Omkretsen ska vara 18 000 alnar. Och från och med den dagen ska staden heta ’Jehova är där’.”+