DANIEL

1 Under kung Jehojạkims+ tredje regeringsår i Juda kom Nebukadnẹssar, Babylons kung, till Jerusalem och belägrade staden.+ 2 Och Jehova gav Jehojạkim, Judas kung, i hans hand,+ tillsammans med en del av redskapen från den sanne Gudens hus.* Nebukadnẹssar tog med redskapen till Shinars land,*+ till sin guds hus,* och förde in dem i sin guds skattkammare.+

3 Kungen gav Ạspenas, sin överste hovman, i uppdrag att hämta några israeliter,* däribland några från kungasläkten och andra förnäma släkter.+ 4 Det skulle vara ungdomar* som var friska och starka och som såg bra ut. De skulle vara förståndiga, kunniga och läraktiga+ och lämpade för tjänst i kungens palats. Ạspenas skulle undervisa dem i kaldéernas skrifter och språk. 5 Dessutom bestämde kungen att de varje dag skulle få äta och dricka av kungens fina mat och vin. De skulle få utbildning* i tre år, och därefter skulle de börja i kungens tjänst.

6 Bland dem fanns det några från Judas stam:* Daniel,*+ Hananja,* Mịsael* och Asarja.*+ 7 Överste hovmannen gav dem nya namn.* Daniel kallade han Beltesạssar,+ Hananja kallade han Sadrak, Mịsael kallade han Mesak, och Asarja kallade han Abed-Nego.+

8 Men Daniel bestämde sig i sitt hjärta för att inte göra sig oren genom att äta kungens fina mat eller dricka hans vin. Han bad därför överste hovmannen om att slippa bli oren på det sättet. 9 Och den sanne Guden fick överste hovmannen att vara välvilligt inställd till Daniel och att visa honom barmhärtighet.+ 10 Men överste hovmannen sa till Daniel: ”Jag är rädd för min herre och kung, som har bestämt vad ni ska äta och dricka. Tänk om han skulle tycka att ni inte ser lika friska ut som de andra ungdomarna* i er ålder. Då skulle kungen hålla mig* ansvarig för det.” 11 Daniel sa då till den förmyndare som överste hovmannen hade satt över Daniel, Hananja, Mịsael och Asarja: 12 ”Jag ber dig, låt oss, dina tjänare, bara äta grönsaker och dricka vatten under en tiodagarsperiod. 13 Jämför sedan oss med ungdomarna* som äter kungens fina mat, och utifrån det kan du avgöra vad du ska göra med oss.”

14 Han gick med på deras förslag och gav dem en försöksperiod på tio dagar. 15 Efter de tio dagarna såg de bättre och friskare* ut än alla ungdomar* som hade ätit kungens fina mat. 16 Förmyndaren gav dem därför grönsaker i stället för den fina maten och vinet. 17 Och den sanne Guden gav dessa fyra ungdomar* vishet, kunskap och insikt i alla slags skrifter. Daniel fick dessutom förmåga att uttyda alla slags syner och drömmar.+

18 Vid den tid som kung Nebukadnẹssar hade bestämt+ förde överste hovmannen fram dem inför kungen. 19 När kungen talade med dem fanns det ingen i hela gruppen som kunde mäta sig med Daniel, Hananja, Mịsael och Asarja,+ och de stannade kvar där i kungens tjänst. 20 Varje gång kungen frågade dem om något som krävde vishet och förstånd märkte han att de var tio gånger visare än rikets alla spåmän och magiker.*+ 21 Och Daniel var kvar där ända till kung Kyros*+ första år.

2 Under sitt andra regeringsår hade Nebukadnẹssar flera drömmar, och han* blev så orolig+ att han låg sömnlös. 2 Kungen befallde då att man skulle kalla dit magikerna,* spåmännen, trollkarlarna och kaldéerna* för att de skulle berätta för kungen vad han hade drömt. När de kom in och ställde sig inför kungen+ 3 sa han till dem: ”Jag har haft en dröm, och jag* får ingen ro förrän jag får veta vad det var jag drömde.” 4 Kaldéerna sa till kungen på arameiska:*+ ”Må kungen leva för evigt! Berätta för dina tjänare vad du har drömt, så ska vi berätta vad det betyder.”

5 Kungen svarade kaldéerna: ”Detta är mitt oåterkalleliga beslut: Berätta drömmen och uttydningen för mig, annars ska ni huggas i stycken, och era hus ska göras till offentliga latriner.* 6 Men om ni berättar drömmen och uttydningen för mig ska jag ge er gåvor, belöningar och stor ära.+ Så berätta nu vad jag har drömt och vad det betyder.”

7 De svarade för andra gången: ”Om kungen berättar för sina tjänare vad han har drömt, så ska vi berätta vad det betyder.”

8 Kungen sa: ”Jag förstår nog att ni försöker vinna tid, för ni har insett vad mitt beslut innebär för er. 9 Om ni inte berättar drömmen för mig, så väntar samma straff för er alla. Men ni har kommit överens om att ljuga och föra mig bakom ljuset, i hopp om att jag ska ändra mig. Berätta nu vad jag har drömt, för då vet jag om ni också kan berätta vad det betyder.”

10 Kaldéerna svarade kungen: ”Det finns inte en människa på jorden* som kan göra det kungen begär. Aldrig förr har en stor kung eller härskare krävt något liknande av sina magiker, spåmän och kaldéer. 11 Det kungen kräver är för svårt, och det finns ingen som kan berätta det för kungen, förutom gudarna, som inte bor bland oss dödliga.”

12 Då blev kungen fullständigt rasande och befallde att alla de visa männen i Babylon skulle avrättas.+ 13 När befallningen hade utfärdats och de visa männen skulle avrättas sökte man också efter Daniel och hans vänner för att döda dem.

14 Då vände sig Daniel på ett förståndigt och taktfullt sätt till Arjok, chefen för den kungliga livvakten, som var på väg ut för att döda de visa männen i Babylon. 15 Han frågade Arjok, kungens ämbetsman: ”Varför har kungen utfärdat en så sträng befallning?” Då berättade Arjok det för Daniel.+ 16 Och Daniel gick in till kungen och bad att få lite tid på sig, så skulle han tyda kungens dröm.

17 Daniel gick hem och berättade allt för sina vänner Hananja, Mịsael och Asarja. 18 Han ville att de skulle be himlens Gud om att visa barmhärtighet och uppenbara denna hemlighet, för att Daniel och hans vänner inte skulle bli avrättade tillsammans med resten av de visa männen i Babylon.

19 Då uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn om natten,+ och han lovprisade himlens Gud. 20 Daniel sa:

24 Sedan gick Daniel in till Arjok, som hade fått i uppdrag av kungen att avrätta de visa männen i Babylon,+ och han sa: ”Döda inte någon av de visa männen i Babylon. Låt mig komma inför kungen, så ska jag berätta för honom vad drömmen betyder.”

25 Arjok förde genast in Daniel till kungen och sa till honom: ”Jag har hittat en man bland dem som förts bort från Juda+ som kan tolka kungens dröm.” 26 Kungen sa till Daniel, som hade fått namnet Beltesạssar:+ ”Kan du verkligen tala om för mig vad jag drömde och vad det betyder?”+ 27 Daniel svarade kungen: ”Den hemlighet kungen undrar över kan ingen av de visa männen, spåmännen, magikerna eller astrologerna avslöja.+ 28 Men det finns en Gud i himlen som uppenbarar hemligheter,+ och han har låtit kung Nebukadnẹssar få veta vad som ska hända i de sista dagarna.* Detta är vad du drömde och de syner du såg när du låg i din säng:

29 Min kung, medan du låg i din säng gick dina tankar till vad som ska hända i framtiden, och han som uppenbarar hemligheter lät dig få veta vad som ska inträffa. 30 Det är inte för att jag har större vishet än någon annan levande som jag har fått inblick i denna hemlighet, utan för att kungen ska få veta vad drömmen betyder och för att du ska förstå dina innersta tankar.+

31 Min kung, det du såg var en väldig staty.* Den var enorm och starkt glänsande. Den stod framför dig och var skrämmande. 32 Huvudet på statyn var av fint guld,+ bröstet och armarna var av silver,+ buken och låren var av koppar,+ 33 benen var av järn,+ och fötterna var delvis av järn och delvis av lera.*+ 34 Medan du tittade bröts en sten loss, men inte med människohänder, och den träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem.+ 35 Då krossades alltsammans – järnet, leran, kopparn, silvret och guldet. Det blev som agnar från sommarens tröskplatser, och vinden förde bort det så att inte ett spår blev kvar. Men stenen som träffade statyn blev ett stort berg som uppfyllde hela jorden.

36 Detta var drömmen, och nu ska vi förklara för kungen vad den betyder. 37 Du, o kung – kungarnas kung, som himlens Gud har gett riket,+ makten, styrkan och äran, 38 som han har gett herradöme över människor var de än bor, även över markens djur och himlens fåglar, och som han har gjort till härskare över dem alla+ – det är du som är huvudet av guld.+

39 Men efter dig ska det uppstå ett annat rike,+ svagare än ditt. Därefter kommer ett tredje rike, av koppar, och det ska härska över hela jorden.+

40 Det fjärde riket ska vara starkt som järn.+ För precis som järn krossar och pulvriserar och slår sönder allt annat, ska det krossa och slå sönder alla de andra rikena.+

41 Som du såg var fötterna och tårna delvis av krukmakarlera och delvis av järn, och det betyder att riket ska vara delat men ändå ha något av järnets hårdhet. Du såg ju att järnet var blandat med mjuk lera. 42 Och precis som tårna på fötterna var delvis av järn och delvis av lera ska riket vara delvis starkt och delvis svagt. 43 Precis som du såg att järnet var blandat med mjuk lera ska de* vara blandade med folket.* Men de ska inte hålla samman inbördes, lika lite som järn kan blandas med lera.

44 I de kungarnas dagar ska himlens Gud upprätta ett rike+ som aldrig ska förstöras.+ Och det riket ska inte överlåtas till något annat folk.+ Det ska krossa och göra slut på alla de andra rikena,+ och det ska ensamt bestå för evigt.+ 45 Du såg ju att en sten bröts loss från berget, inte med människohänder, och att den krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet.+ Den store Guden har låtit kungen få veta vad som ska hända i framtiden.+ Drömmen är sann och uttydningen pålitlig.”

46 Då böjde sig kung Nebukadnẹssar ner med ansiktet mot marken och visade Daniel vördnad. Och han befallde att man skulle ge Daniel en gåva och bränna rökelse till ära för honom. 47 Kungen sa till Daniel: ”Er gud är verkligen en gudarnas Gud och en kungarnas Herre och en hemligheternas Uppenbarare, eftersom du kunde uppenbara den här hemligheten.”+ 48 Kungen upphöjde Daniel och gav honom många fina gåvor, och han gjorde honom till härskare över hela provinsen Babylon+ och till överste prefekt* över alla de visa männen i Babylon. 49 Och på Daniels begäran utsåg kungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego+ till att sköta förvaltningen av provinsen Babylon. Men Daniel själv tjänade vid kungens hov.

3 Kung Nebukadnẹssar gjorde en staty* av guld som var 60 alnar* hög och 6 alnar* bred. Han ställde upp den på Duraslätten i provinsen Babylon. 2 Sedan sände kung Nebukadnẹssar bud och kallade på satraperna, prefekterna, ståthållarna, rådgivarna, skattmästarna, domarna, skiljemännen och provinsernas alla förvaltare för att de skulle komma till invigningen av statyn som kung Nebukadnẹssar hade ställt upp.

3 Satraperna, prefekterna, ståthållarna, rådgivarna, skattmästarna, domarna, skiljemännen och provinsernas alla förvaltare samlades då till invigningen av statyn som kung Nebukadnẹssar hade ställt upp. När de stod framför Nebukadnẹssars staty 4 ropade härolden med hög röst: ”Detta är befallningen till er, alla folk, nationer och språkgrupper: 5 När ni hör ljudet av horn, flöjt,* cittra, harpa,* lyra, säckpipa och andra instrument ska ni falla ner och tillbe guldstatyn som kung Nebukadnẹssar har ställt upp. 6 Den som inte faller ner och tillber den ska omedelbart kastas i den brinnande ugnen.”+ 7 Så när alla folk, nationer och språkgrupper hörde ljudet av horn, flöjt, cittra, harpa, lyra och andra instrument, föll de ner och tillbad kung Nebukadnẹssars guldstaty.

8 Då kom några kaldéer fram och framförde anklagelser mot* judarna. 9 De sa till kung Nebukadnẹssar: ”Må kungen leva för evigt! 10 Du, o kung, befallde att alla skulle falla ner och tillbe guldstatyn när de hörde ljudet av horn, flöjt, cittra, harpa, lyra, säckpipa och andra instrument 11 och att den som inte föll ner och tillbad skulle kastas i den brinnande ugnen.+ 12 Men det finns några judar, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, som du har utsett till att sköta förvaltningen av provinsen Babylon,+ och de har inte brytt sig om din befallning, o kung. De tjänar inte dina gudar, och de vägrar tillbe guldstatyn som du har ställt upp.”

13 Då blev Nebukadnẹssar fullständigt rasande och befallde att man skulle hämta Sadrak, Mesak och Abed-Nego. Så de fördes fram inför kungen. 14 Nebukadnẹssar sa till dem: ”Är det verkligen sant, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, att ni inte tjänar mina gudar+ och att ni vägrar tillbe guldstatyn som jag har ställt upp? 15 Om ni nu, när ni hör ljudet av horn, flöjt, cittra, harpa, lyra, säckpipa och andra instrument, faller ner och tillber statyn som jag har gjort, låter jag detta passera. Men om ni vägrar tillbe den ska ni omedelbart kastas i den brinnande ugnen. Och vilken gud kan rädda er ur mina händer?”+

16 Sadrak, Mesak och Abed-Nego svarade: ”Kung Nebukadnẹssar, vi behöver inte ens fundera på vad vi ska svara. 17 Om vi kastas i den brinnande ugnen, o kung, kan vår Gud som vi tjänar rädda oss både ur den och ur din hand.+ 18 Men även om han inte gör det, o kung, skulle vi aldrig tjäna dina gudar eller tillbe guldstatyn som du har ställt upp.”+

19 Då blev Nebukadnẹssar så ursinnig på Sadrak, Mesak och Abed-Nego att hans ansikte förvreds av raseri.* Han gav order om att ugnen skulle göras sju gånger hetare än vanligt. 20 Han befallde några starka män i armén att binda Sadrak, Mesak och Abed-Nego och kasta dem i den brinnande ugnen.

21 De blev bundna medan de fortfarande var klädda i sina mantlar, skjortor, mössor och andra kläder, och de kastades i den brinnande ugnen. 22 Eftersom kungen hade gett en så sträng befallning och ugnen var så extremt het, blev männen som förde upp Sadrak, Mesak och Abed-Nego dödade av lågorna. 23 Men de tre männen, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, föll bundna ner i den brinnande ugnen.

24 Plötsligt reste sig kung Nebukadnẹssar och frågade förskräckt sina ämbetsmän: ”Var det inte tre män som vi band och kastade i elden?” De svarade: ”Jo, det stämmer, vår kung.” 25 Han sa: ”Men det är ju fyra män som går omkring mitt i elden, helt oskadda, och den fjärde ser ut som en gudason.”

26 Nebukadnẹssar gick fram till dörren till den brinnande ugnen och ropade: ”Sadrak, Mesak och Abed-Nego, ni den högste Gudens tjänare,+ kom hit ut!” Då klev Sadrak, Mesak och Abed-Nego ut ur elden. 27 Och satraperna, prefekterna, ståthållarna och kungens höga ämbetsmän som var samlade där+ såg att elden inte hade skadat dem på något sätt.*+ Inte ett hår på deras huvuden hade bränts, och deras mantlar såg ut som förut. De luktade inte ens rök.

28 Nebukadnẹssar sa då: ”Prisa Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud,+ som sände sin ängel och räddade sina tjänare. De litade på honom och gick emot kungens befallning och ville hellre dö* än att tjäna eller tillbe någon annan gud än sin egen.+ 29 Jag utfärdar därför denna befallning: Alla, oavsett folk, nation eller språkgrupp, som smädar Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud ska huggas i stycken, och deras hus ska göras till offentliga latriner.* För det finns ingen annan gud som har samma makt att rädda som denne Gud.”+

30 Kungen gav* sedan Sadrak, Mesak och Abed-Nego höga ställningar i provinsen Babylon.+

4 ”Från kung Nebukadnẹssar till alla folk, nationer och språkgrupper som bor på hela jorden: Må ni ha stor frid! 2 Härmed vill jag tillkännage de tecken och under som den högste Guden har utfört i förbindelse med mig. 3 Hans tecken är storslagna, hans underverk är mäktiga! Hans rike är ett evigt rike, hans herravälde varar i generation efter generation.+

4 Jag, Nebukadnẹssar, var hemma i mitt palats, nöjd och obekymrad, 5 när jag fick en dröm som gjorde mig rädd. Bilderna och synerna som jag såg när jag låg i min säng förskräckte mig.+ 6 Så jag sände bud efter alla de visa männen i Babylon för att de skulle tyda drömmen.+

7 När magikerna,* spåmännen, kaldéerna* och astrologerna+ kom och jag berättade vad jag hade drömt för dem kunde de inte tyda drömmen.+ 8 Till sist trädde Daniel fram inför mig, han som har fått namnet Beltesạssar+ efter namnet på min gud+ och som har de heliga gudarnas ande i sig,+ och jag återgav drömmen för honom:

9 ’Beltesạssar, du som är satt över magikerna,+ jag vet att de heliga gudarnas ande är i dig+ och att ingen gåta är för svår för dig.+ Förklara synerna jag såg i min dröm och vad de betyder.

10 När jag låg i min säng såg jag i mina syner ett träd+ som stod mitt på jorden, och det var mycket högt.+ 11 Trädet växte och blev mäktigt, och toppen nådde upp till himlen, och det syntes från den ena änden av jorden till den andra. 12 Det hade ett vackert lövverk, och det bar så mycket frukt att det gav mat åt alla. Markens djur sökte skugga under det, himlens fåglar höll till på grenarna, och allt levande fick mat från det.

13 När jag låg i min säng såg jag i mina syner en väktare, en helig budbärare, komma ner från himlen.+ 14 Han ropade med hög röst: ”Hugg ner trädet,+ hugg av grenarna, skaka av löven och sprid ut frukten! Djuren ska fly från trädets skugga och fåglarna från grenarna. 15 Men lämna kvar stubben med rötterna* i jorden, mitt bland gräset på marken, med band av järn och koppar runt den. Den ska fuktas av himlens dagg, och den ska vara där med djuren bland markens växter.+ 16 Dess hjärta ska förändras, så att den får ett djurs hjärta i stället för en människas, och sju tider+ ska passera.+ 17 Domen kungörs av väktarna,+ och denna begäran förmedlas av de heliga budbärarna, för att alla som lever ska inse att den Högste är härskare över människornas riken+ och att han ger makten åt vem han vill, till och med åt den mest obetydliga av människor.”

18 Detta är drömmen som jag, kung Nebukadnẹssar, drömde. Beltesạssar, berätta nu för mig vad den betyder, för ingen av de andra visa männen i riket kan tyda den.+ Men du kan det, eftersom heliga gudars ande är i dig.’

19 Daniel, som hade fått namnet Beltesạssar,+ stelnade till av skräck, och hans tankar skrämde honom.

Kungen sa: ’Beltesạssar, låt inte drömmen och uttydningen skrämma dig.’

Beltesạssar svarade: ’Min herre, om drömmen ändå hade gällt dem som hatar dig och uttydningen dina fiender.

20 Trädet som växte sig stort och mäktigt, som blev så högt att toppen nådde upp till himlen och syntes över hela jorden,+ 21 som hade ett vackert lövverk, bar rikligt med frukt och gav mat åt alla, som gav skydd åt markens djur och på vars grenar himlens fåglar höll till,+ 22 det är du, o kung. För du har vuxit dig stor och mäktig, och din storhet har vuxit så att den når upp till himlen+ och ditt välde till jordens ändar.+

23 Och kungen såg en väktare, en helig budbärare,+ som kom ner från himlen och sa: ”Hugg ner trädet och förstör det, men lämna kvar stubben med rötterna* i jorden, mitt bland gräset på marken, med band av järn och koppar runt den. Den ska fuktas av himlens dagg, och den ska vara där med markens djur tills sju tider har passerat.”+ 24 Detta är uttydningen, o kung, det är den Högstes dom som ska drabba min herre och kung. 25 Du ska drivas bort från människorna, du ska bo bland markens djur och äta gräs som oxar, och du ska fuktas av himlens dagg.+ Sju tider+ ska passera+ innan du inser att den Högste är härskare över människornas riken och att han ger makten åt vem han vill.+

26 Men att trädets stubbe och rötterna* skulle lämnas kvar+ betyder att du ska få tillbaka ditt rike igen när du har insett att det är himlen som har makten. 27 Därför, o kung, lyssna till mitt råd. Vänd om från dina synder genom att göra det som är rätt och från dina överträdelser genom att visa barmhärtighet mot de fattiga. Kanske kan du då fortsätta att leva i frid och lycka.’”+

28 Allt detta drabbade kung Nebukadnẹssar.

29 Tolv månader senare, när kungen en dag gick omkring på taket till sitt palats i Babylon, 30 sa han: ”Detta är det stora Babylon som jag i egen kraft och styrka har byggt till kungligt residens, till ära för mitt majestät!”

31 Innan kungen avslutat meningen kom det en röst från himlen: ”Detta budskap är till dig, kung Nebukadnẹssar: ’Riket har tagits ifrån dig,+ 32 och du ska drivas bort från människorna. Du ska bo bland markens djur och äta gräs som oxar. Sju tider ska passera innan du inser att den Högste är härskare över människornas riken och att han ger makten åt vem han vill.’”+

33 I samma ögonblick uppfylldes detta på Nebukadnẹssar. Han drevs bort från människorna, och han började äta gräs som oxar, och hans kropp fuktades av himlens dagg. Hans hår blev långt som örnfjädrar, och hans naglar blev som fågelklor.+

34 ”När tidsperioden hade gått+ såg jag, Nebukadnẹssar, upp mot himlen, och jag fick tillbaka mitt förstånd. Jag prisade den Högste, jag upphöjde och ärade honom som lever för evigt, för hans herravälde är ett evigt herravälde, och hans rike varar i generation efter generation.+ 35 I jämförelse med honom räknas alla jordens invånare som ingenting, och han gör vad han vill med himlens armé och jordens invånare. Ingen kan hindra honom+ eller ifrågasätta det han gör.+

36 I samma stund fick jag tillbaka mitt förstånd, och jag återfick min kungavärdighet, mitt majestät och min prakt.+ Mina ämbetsmän och mina stormän sökte upp mig, och jag blev åter insatt som kung i mitt rike, och jag blev mäktigare än någonsin tidigare.

37 Jag, Nebukadnẹssar, lovprisar och upphöjer och ärar nu himlens kung,+ därför att allt han gör är rätt och riktigt,+ och han förödmjukar dem som vandrar i stolthet.”+

5 Kung Belsạssar+ hade en stor fest för tusen av sina stormän, och han drack vin inför dem.+ 2 Påverkad av vinet befallde Belsạssar att man skulle hämta de kärl av guld och silver som hans far* Nebukadnẹssar hade tagit från templet i Jerusalem,+ så att kungen och hans stormän, bihustrur och konkubiner kunde dricka ur dem. 3 Då hämtade man kärlen av guld som hade tagits från templet i Guds hus i Jerusalem, och kungen och hans stormän, bihustrur och konkubiner drack ur dem. 4 De drack vin och lovprisade gudarna av guld och silver, koppar och järn, trä och sten.

5 Plötsligt syntes en människohand, och fingrarna började skriva på putsen på väggen i kungens palats, precis intill lampstället, och kungen följde handen med blicken. 6 Kungens tankar skrämde honom, och han blev likblek,* benen skakade och knäna darrade.+

7 Kungen röt att man skulle hämta in spåmännen, kaldéerna* och astrologerna.+ Han sa till de visa männen i Babylon: ”Den som kan läsa den här skriften och berätta vad den betyder ska bli klädd i purpur, få en guldkedja om halsen+ och bli rikets tredje man.”+

8 Då kom kungens alla visa män in, men ingen av dem kunde läsa skriften eller tyda den.+ 9 Kung Belsạssar blev utom sig av skräck och hans ansikte tappade all färg, och stormännen var helt ställda.+

10 När drottningen* fick höra vad kungen och hans stormän hade sagt gick hon in i festsalen och sa: ”Må kungen leva för evigt! Det finns ingen anledning att blekna av skräck. 11 Det finns en man* i ditt rike som har heliga gudars ande i sig. På din fars tid visade han sig ha kunskap och insikt och vishet lik gudarnas.+ Din far, kung Nebukadnẹssar, satte honom över magikerna,* spåmännen, kaldéerna och astrologerna.+ Ja, din far gjorde detta, o kung. 12 För Daniel, som kungen gav namnet Beltesạssar,+ hade kunskap och insikt och en unik förmåga att tyda drömmar, förklara gåtor och lösa invecklade problem.*+ Kalla nu på Daniel, så kommer han att tyda skriften åt dig.”

13 Daniel fördes in till kungen, och kungen frågade honom: ”Är du Daniel, en av fångarna+ som min far kungen förde hit från Juda?+ 14 Jag har hört att gudars ande är i dig+ och att du har kunskap och insikt och stor vishet.+ 15 De visa männen och spåmännen har hämtats hit för att läsa skriften och tyda den, men de klarar inte av att tyda budskapet.+ 16 Men jag har hört att du kan ge uttydningar+ och lösa invecklade problem.* Om du kan läsa denna skrift och berätta vad den betyder ska du bli klädd i purpur, få en guldkedja om halsen och bli rikets tredje man.”+

17 Daniel svarade kungen: ”Behåll dina gåvor och ge belöningarna åt andra. Men jag ska ändå läsa skriften för kungen och berätta vad den betyder. 18 Ärade kung, det var den högste Guden som gav din far Nebukadnẹssar riket och storheten, äran och majestätet.+ 19 Han fick en sådan storhet av Gud att alla folk, nationer och språkgrupper bävade för honom i fruktan.+ Han dödade vem han ville och skonade vem han ville, och han upphöjde och förödmjukade folk efter behag.+ 20 Men när han blev så stolt i sitt hjärta och förhärdad i sin ande att han började uppföra sig högmodigt+ störtades han från kungatronen och förlorade sin värdighet. 21 Han drevs bort från människorna, och han fick ett djurs hjärta och bodde bland vildåsnor. Han åt gräs som oxar, och hans kropp fuktades av himlens dagg, tills han insåg att den högste Guden är härskare över människornas riken och att han ger makten åt vem han vill.+

22 Men du, Belsạssar, hans son, har inte ödmjukat ditt hjärta fastän du kände till allt detta. 23 I stället har du satt dig upp mot himlens Herre,+ och kärlen från hans hus hämtade du.+ Du och dina stormän, bihustrur och konkubiner drack vin ur dem och lovprisade gudarna av silver och guld, koppar och järn, trä och sten, gudar som varken ser eller hör eller vet något.+ Men den Gud som har ditt liv+ och din framtid i sin hand, honom har du inte ärat. 24 Därför sände han denna hand och lät skriva denna skrift.+ 25 Skriften lyder: Menẹ, menẹ, tekẹl och parsịn.

26 Detta är vad orden betyder. Menẹ: Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort slut på det.+

27 Tekẹl: Du har blivit vägd på en våg och väger för lätt.

28 Perẹs: Ditt rike har blivit delat och överlämnat åt meder och perser.”+

29 Då befallde Belsạssar att man skulle klä Daniel i purpur och hänga en guldkedja om hans hals, och han utropades till rikets tredje man.+

30 Samma natt dödades Belsạssar, den kaldeiske kungen.+ 31 Och medern Dareios+ övertog riket, omkring 62 år gammal.

6 Dareios bestämde sig för att tillsätta 120 satraper* över hela riket.+ 2 De skulle ha tre höga ämbetsmän över sig, och Daniel var en av dem.+ Satraperna+ skulle avge rapport till dem för att skydda kungens intressen. 3 Daniel utmärkte sig bland de höga ämbetsmännen och satraperna med sina unika förmågor,+ och kungen planerade att sätta honom över hela riket.

4 Då försökte de höga ämbetsmännen och satraperna hitta något att anklaga Daniel för i hans sätt att sköta statsangelägenheterna,* men de kunde inte hitta något att anklaga honom för eller några oegentligheter, för han var pålitlig. Han var varken vårdslös eller korrumperad. 5 Då sa männen: ”Vi hittar aldrig något att anklaga den där Daniel för, om vi inte kan komma på något som har med hans gudsdyrkan att göra.”*+

6 Ämbetsmännen och satraperna gick då in till kungen i samlad trupp, och de sa: ”Må du leva för evigt, kung Dareios! 7 De kungliga ämbetsmännen, prefekterna, satraperna, de kungliga rådgivarna och ståthållarna har enats om att kungen bör utfärda följande förbud och stadga: Den som under de närmaste 30 dagarna ber till någon annan än till dig, o kung, vare sig gud eller människa, ska kastas i lejongropen.+ 8 Utfärda nu stadgan, o kung, och underteckna den,+ så att den enligt medernas och persernas lag inte kan ändras eller upphävas.”+

9 Då undertecknade kung Dareios stadgan och förbudet.

10 Men så snart Daniel fick veta att stadgan var undertecknad gick han in i sitt hus, som hade en takkammare med fönster öppna mot Jerusalem.+ Och tre gånger om dagen föll han ner på sina knän och bad och lovprisade sin Gud, precis som han alltid hade gjort. 11 Och medan Daniel höll på att be och vädja till sin Gud stormade männen in.

12 Sedan gick de in till kungen och påminde honom om det kungliga förbudet: ”Har du inte undertecknat en stadga om att den som under de närmaste 30 dagarna ber till någon annan än till dig, o kung, vare sig gud eller människa, ska kastas i lejongropen?” Kungen svarade: ”Det står fast i enlighet med medernas och persernas lag, som inte kan upphävas.”+ 13 Genast sa de till kungen: ”Daniel, en av dem som förts hit från Juda,+ visar ingen respekt för dig, o kung, eller för det förbud som du har undertecknat, utan han ber till sin Gud tre gånger om dagen.”+ 14 När kungen fick höra detta blev han mycket olycklig, och han försökte komma på ett sätt att rädda Daniel. Ända till solnedgången gjorde han allt han kunde för att hitta en lösning. 15 Till slut gick männen återigen in till kungen i samlad trupp, och de sa till honom: ”O kung, kom ihåg att medernas och persernas lag säger att inget förbud och ingen stadga som har utfärdats av kungen får ändras.”+

16 På kungens befallning hämtade man då Daniel och kastade honom i lejongropen.+ Kungen sa till honom: ”Din Gud, som du så troget tjänar, kommer att rädda dig.” 17 Sedan hämtade man en sten och lade den över gropens öppning, och kungen förseglade den med sin egen signetring och sina stormäns signetring, så att inget skulle kunna ändras i Daniels fall.

18 Sedan gick kungen tillbaka till sitt palats. Han fastade hela kvällen och avböjde all underhållning,* och han låg sömnlös hela natten.* 19 Tidigt i gryningen steg kungen upp och skyndade sig till lejongropen. 20 När han närmade sig gropen ropade han till Daniel med sorgsen röst: ”Daniel, du den levande Gudens tjänare, har din Gud, som du så troget tjänar, kunnat rädda dig från lejonen?” 21 Genast svarade Daniel kungen: ”Må kungen leva för evigt! 22 Min Gud sände sin ängel och stängde till lejonens gap+ så att de inte skadade mig,+ för i hans ögon var jag oskyldig. Inte heller mot dig, min kung, har jag gjort något ont.”

23 Kungen blev överlycklig och befallde att Daniel skulle lyftas upp ur gropen. Daniel var helt oskadd när han kom upp ur gropen, eftersom han hade litat på sin Gud.+

24 På kungens befallning hämtade man männen som hade anklagat* Daniel, och de och deras hustrur och barn kastades i lejongropen. De hade knappt nått gropens botten förrän lejonen kastade sig över dem och krossade alla deras ben.+

25 Sedan skrev kung Dareios till alla folk, nationer och språkgrupper på hela jorden:+ ”Må ni ha stor frid! 26 Härmed befaller jag att man i hela mitt rike ska frukta och respektera Daniels Gud.+ För han är den levande Guden, och han består för alltid. Hans rike ska aldrig förstöras, och hans herravälde* varar för evigt.+ 27 Han räddar+ och befriar, han utför tecken och under i himlen och på jorden,+ och det är han som har räddat Daniel ur lejonens klor.”

28 Och Daniel hade framgång under både Dareios regering+ och persern Kyros regering.+

7 Under Belsạssars,+ Babylons kungs, första år hade Daniel en dröm och såg syner medan han låg i sin säng.+ Sedan skrev han ner drömmen+ och gav en fullständig redogörelse. 2 Här är Daniels skildring:

”I mina syner om natten såg jag hur himlens fyra vindar rörde upp det stora havet.+ 3 Och fyra stora djur+ kom upp ur havet, inget var det andra likt.

4 Det första liknade ett lejon,+ men det hade vingar som en örn.+ Medan jag såg på rycktes vingarna av. Det restes upp från marken och ställdes på två fötter precis som en människa, och det fick ett människohjärta.

5 Och jag såg ett annat djur, det andra i ordningen, och det liknade en björn.+ Det reste sig upp på ena sidan, och det hade tre revben i gapet, mellan tänderna. Man sa till det: ’Res dig och sluka mycket kött.’+

6 Sedan såg jag ett djur till. Det liknade en leopard,+ men det hade fyra fågelvingar på ryggen. Det hade fyra huvuden,+ och det fick makt att härska.

7 I synerna om natten såg jag sedan ett fjärde djur, fruktansvärt och skräckinjagande och ovanligt starkt, och det hade stora tänder av järn. Det slukade och krossade, och det som blev kvar trampade det ner under fötterna.+ Det var annorlunda än de andra djuren, och det hade tio horn. 8 Medan jag betraktade hornen sköt ett annat horn upp mitt ibland dem, ett litet,+ och då rycktes tre av de ursprungliga hornen upp. Detta horn hade ögon precis som en människa och en mun som talade stora* ord.+

9 Sedan såg jag hur troner ställdes fram och den Gamle av dagar+ satte sig.+ Hans kläder var vita som snö,+ och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var flammor av eld, och hjulen under den var brinnande eld.+ 10 En ström av eld flöt fram från platsen där han satt.+ Tusen gånger tusen betjänade honom, och tio tusen gånger tio tusen stod inför honom.+ Domstolen+ intog sin plats, och böcker öppnades.

11 Jag fortsatte att titta på grund av de stora* ord som hornet talade.+ Jag såg att djuret dödades och att kroppen kastades i elden och förstördes. 12 De övriga djuren+ miste också sin makt, och deras liv förlängdes med en tid och en tidsperiod.

13 Jag såg vidare i synerna om natten att en som var lik en människoson+ kom med himlens moln. Han fick tillträde till den Gamle av dagar+ och fördes fram inför honom. 14 Åt honom gavs makt+ och ära+ och ett rike, för att alla folk, nationer och språkgrupper skulle tjäna honom.+ Hans herravälde är ett evigt herravälde som aldrig ska försvinna, och hans rike ska aldrig förstöras.+

15 Jag, Daniel, blev skakad i mitt inre* och orolig på grund av synerna jag såg.+ 16 Jag gick fram till en av dem som stod där och bad om en förklaring på allt detta. Han svarade och berättade vad det betydde:

17 ’De fyra stora djuren+ betyder fyra kungar som ska träda fram på jorden.+ 18 Men den Allrahögstes heliga+ ska få riket,+ och de ska behålla riket+ för evigt, ja i evigheters evighet.’

19 Sedan ville jag veta mer om det fjärde djuret, som var annorlunda än de andra. Det var verkligen skräckinjagande, med tänder av järn och klor av koppar. Det slukade och krossade, och det som blev kvar trampade det ner under fötterna.+ 20 Jag ville också veta mer om de tio hornen+ på dess huvud och om det nya hornet som sköt upp och fick tre att falla av,+ hornet som hade ögon och en mun som talade stora* ord och som såg större ut än de andra.

21 Jag såg hur detta horn förde krig mot de heliga och fick övertaget över dem,+ 22 tills den Gamle av dagar+ kom och domen avkunnades till förmån för den Allrahögstes heliga+ och den bestämda tiden kom då de heliga skulle ta emot riket.+

23 Detta är vad han svarade: ’Det fjärde djuret betyder ett fjärde rike som ska uppstå på jorden. Det ska vara annorlunda än alla de andra rikena, och det ska sluka hela jorden och trampa ner den och krossa den.+ 24 Och de tio hornen betyder tio kungar som ska träda fram ur det riket. Efter dem ska ytterligare en annan träda fram. Han ska vara annorlunda än de första, och han ska förödmjuka tre kungar.+ 25 Han ska tala emot den Högste,+ och han ska utan uppehåll ansätta den Allrahögstes heliga. Han ska försöka förändra tider och lag, och de heliga ska vara utlämnade åt honom under en tid och två tider* och en halv tid.+ 26 Men domstolen tog plats, och de tog ifrån honom hans herravälde, och han tillintetgjordes och krossades fullständigt.+

27 Riket och väldet och all den storhet som tillhörde rikena under hela himlen gavs åt det folk som är den Allrahögstes heliga.+ Deras rike är ett evigt rike,+ och alla välden ska tjäna och lyda dem.’

28 Här slutar redogörelsen. Mina tankar gjorde mig, Daniel, så förskräckt att jag blev alldeles blek.* Men jag bevarade detta i mitt hjärta.”

8 Under kung Belsạssars+ tredje regeringsår fick jag, Daniel, ytterligare en syn.+ 2 Jag fick synen, och medan jag såg den var jag i borgen* Susa,+ som ligger i provinsen Elam.+ I synen var jag i närheten av vattendraget Ulaj. 3 När jag lyfte blicken såg jag en bagge+ stå framför vattendraget, och den hade två horn.+ De två hornen var långa, men det ena var längre än det andra, och det längre hade vuxit ut senare.+ 4 Jag såg baggen stånga mot väster och mot norr och mot söder. Inga vilda djur hade något att sätta emot den, och ingen kunde rädda dem ur dess våld.*+ Den gjorde som den ville och uppträdde överlägset.

5 Medan jag såg på kom det en bock+ från väster* som for fram över hela jordens yta utan att röra vid marken. Och bocken hade ett framträdande horn mellan ögonen.+ 6 Den kom emot baggen med de två hornen som jag hade sett stå framför vattendraget. Ja, den kom springande mot den i våldsamt raseri.

7 Jag såg att den närmade sig baggen, uppfylld av vrede. Den stångade baggen och bröt av båda hornen på den, och baggen hade inget att sätta emot. Bocken kastade den till jorden och trampade ner den, och ingen kunde rädda den ur dess våld.*

8 Bocken uppträdde mycket överlägset, men så fort den hade blivit mäktig bröts det stora hornet av. Det sköt upp fyra framträdande horn i dess ställe, riktade mot de fyra väderstrecken.*+

9 Från ett av hornen sköt det upp ett annat horn, ett litet, och det växte och blev mycket stort, mot söder och mot öster* och mot det härliga landet.*+ 10 Det blev så stort att det nådde ända upp till himlens armé, och det fick några ur armén och några av stjärnorna att falla till jorden, och det trampade ner dem. 11 Det uppträdde överlägset rentav mot arméns Furste. Han berövades det regelbundna offret,* och helgedomen som han hade grundat bröts ner.+ 12 Och på grund av överträdelse blev en armé utlämnad tillsammans med det regelbundna offret.* Hornet fortsatte att kasta sanningen till jorden, och det agerade och hade framgång.

13 Och jag hörde en av de heliga tala, och en annan helig sa till honom: ”Hur länge pågår det jag såg i synen som gäller det regelbundna offret* och den överträdelse som orsakar förödelse+ och nedtrampandet av den heliga platsen och armén?” 14 Han sa till mig: ”2 300 kvällar och morgnar. Sedan ska den heliga platsen föras tillbaka till sitt rätta tillstånd.”

15 När jag, Daniel, hade sett synen och försökte förstå den stod det plötsligt någon framför mig som liknade en man. 16 Sedan hörde jag en människoröst mitt ute i Ulaj+ som ropade: ”Gabriel,+ hjälp mannen att förstå synen!”+ 17 Så han kom fram till mig där jag stod, men jag blev så rädd att jag kastade mig ner med ansiktet mot marken. Han sa till mig: ”Människoson, du ska veta att synen gäller ändens tid.”+ 18 Medan han talade med mig föll jag i djup sömn med ansiktet mot marken. Så han rörde vid mig och reste mig upp igen.+ 19 Sedan sa han: ”Jag ska låta dig veta vad som ska hända när vredens tid lider mot sitt slut, för synen gäller ändens fastställda tid.+

20 Baggen med två horn som du såg står för Mediens och Persiens kungar.+ 21 Bocken* står för Greklands kung,+ och det stora hornet som den hade mellan ögonen står för den förste kungen.+ 22 Och att det bröts av och att fyra andra sköt upp i dess ställe+ betyder att fyra riken ska uppstå ur hans nation, men de ska inte vara lika mäktiga som han.

23 Och under den sista tiden för deras välde, när överträdarna har nått gränsen,* ska det träda fram en kung med hård uppsyn, en intrigernas mästare.* 24 Han ska bli mycket mäktig, men inte i egen kraft. Han ska orsaka fruktansvärd förödelse,* och han ska lyckas med allt han gör. Han ska störta mäktiga, även det heliga folket.+ 25 På utstuderade sätt ska han använda svek för att få framgång. I sitt hjärta ska han upphöja sig själv, och under en tid av trygghet* ska han fördärva många. Han ska till och med resa sig mot furstarnas Furste, men han ska krossas, dock inte av människohand.

26 Det som sades i synen om kvällarna och morgnarna är sant, men du ska hålla synen hemlig, för den handlar om en avlägsen framtid.”*+

27 Jag, Daniel, kände mig utmattad och låg sjuk i flera dagar.+ Sedan steg jag upp och återupptog arbetet för kungen,+ men jag kände mig lamslagen av det jag hade sett, och ingen kunde förstå synen.+

9 Under Dareios,+ Ahasvẹros sons, första regeringsår – han som var av medisk härkomst och hade gjorts till kung över kaldéernas rike+ – 2 ja under första året av hans regering, urskilde jag, Daniel, i böckerna* hur många år som Jerusalem skulle ligga öde enligt Jehovas ord till profeten Jeremia,+ nämligen 70 år.+ 3 Så jag vände mig till Jehova, den sanne Guden, och bad innerligt till honom. Jag fastade+ och klädde mig i säck och aska. 4 Jag bad till Jehova, min Gud, och bekände och sa:

”O Jehova, den sanne Guden, du som är stor och vördnadsbjudande, som håller ditt förbund och visar lojal kärlek+ mot dem som älskar dig och följer dina bud,+ 5 vi har syndat och gjort fel, handlat orätt och gjort uppror.+ Vi har vikit av från dina bud och lagar.* 6 Vi har inte lyssnat på dina tjänare profeterna,+ som talade i ditt namn till våra kungar, furstar och förfäder och till hela folket i landet. 7 Du, Jehova, är rättfärdig, men vi är i dag fulla av skam.* Skammen vilar över Judas män och Jerusalems invånare, ja över hela Israel, som du har skingrat till länder i både när och fjärran på grund av deras svek mot dig.+

8 Jehova, vi är fulla av skam,* vi, våra kungar, våra furstar och våra förfäder, därför att vi har syndat mot dig. 9 Jehova, vår Gud, du är barmhärtig och förlåtande,+ men vi har gjort uppror mot dig.+ 10 Vi har inte lyssnat på dig, Jehova, vår Gud, och vi har inte följt de lagar du gav oss genom dina tjänare profeterna.+ 11 Hela Israel har överträtt din lag och vänt sig bort från dig och inte lyssnat på dig. Över oss har du utgjutit förbannelsen och den svurna ed som det står om i lagen som den sanne Gudens tjänare Mose skrev ner,+ för vi har syndat mot dig. 12 Du har gjort verklighet av orden du talade mot oss+ och mot de styresmän som härskade över oss* genom att låta stor olycka drabba oss. Under himlen har det aldrig förr inträffat en sådan stor olycka som den som drabbade Jerusalem.+ 13 I enlighet med det som står skrivet i Moses lag drabbade all denna olycka oss,+ och ändå, Jehova, vår Gud, har vi inte vädjat till dig om välvilja,* vi har inte vänt om från våra synder+ och insett hur trofast du är.*

14 Jehova, du var vaksam och lät till slut olyckan drabba oss. Du, Jehova, vår Gud, är rättfärdig i allt du gör, och ändå har vi inte lytt dig.+

15 Jehova, vår Gud, du som förde ditt folk ut ur Egypten med mäktig hand+ och gjorde ditt namn ryktbart som det är än i dag,+ vi har syndat och handlat orätt. 16 Jehova, du som alltid handlar rättfärdigt,+ vänd nu bort din vrede och ditt raseri från din stad Jerusalem, ditt heliga berg. För på grund av våra synder och våra förfäders överträdelser blir Jerusalem och ditt folk hånat av alla runt omkring.+ 17 Lyssna, du vår Gud, till din tjänares bön och vädjanden, och för din egen skull, Jehova, låt ditt ansikte lysa över din helgedom+ som ligger öde.+ 18 Min Gud, vänd ditt öra till oss och lyssna! Öppna dina ögon och se ödeläggelsen som drabbat både oss och den stad som bär ditt namn. För vi förlitar oss inte på vår egen rättfärdighet när vi vädjar till dig, utan på din stora barmhärtighet.+ 19 Jehova, hör! Jehova, förlåt!+ Jehova, lyssna och ingrip! Min Gud, för din egen skull, dröj inte. Din stad och ditt folk bär ju ditt namn.”+

20 Medan jag fortfarande bad och bekände min synd och mitt folk Israels synd och bönföll Jehova, min Gud, om att visa välvilja mot min Guds heliga berg,+ 21 ja medan jag fortfarande bad, kom Gabriel+ till mig, den man som jag tidigare hade sett i en syn.+ Det var vid tiden för kvällsoffret, och jag var helt utmattad. 22 För att hjälpa mig att förstå sa han:

”Daniel, jag har kommit för att ge dig insikt och förstånd. 23 Så fort du började be gick ett budskap ut, och jag har kommit för att delge dig det, för du är innerligt älskad.*+ Lyssna till det jag säger och sätt dig in i synen.

24 Det har fastställts 70 veckor* för ditt folk och din heliga stad,+ för att göra slut på överträdelsen, få synd att upphöra,+ åstadkomma försoning för missgärning,+ införa evig rättfärdighet,+ bekräfta* synen och profetian*+ och smörja det allra heligaste.* 25 Detta ska du veta och inse: Från det att ordet om att återställa och återuppbygga Jerusalem utgår+ tills ledaren,+ Messias,*+ kommer ska det gå 7 veckor och 62 veckor.+ Staden ska återställas och återuppbyggas, med torg och vallgravar, trots svåra tider.

26 Efter de 62 veckorna ska Messias dödas,+ helt utblottad.+

Och en anförare ska komma med sin armé, som ska förstöra staden och den heliga platsen.+ Slutet ska komma genom flodvågen. Och ända till slutet ska det vara krig. Det som är bestämt är ödeläggelse.+

27 Han ska låta förbundet vara giltigt för de många i en vecka, och i mitten av veckan ska han få slaktoffer och offergåvor att upphöra.+

Och på avskyvärdhetens vinge kommer den som ödelägger,+ och det som är beslutat ska utgjutas över den som ligger öde till dess en utrotning sker.”

10 Under den persiske kungen Kyros+ tredje regeringsår fick Daniel, som hade fått namnet Beltesạssar,+ en uppenbarelse. Budskapet var sant, och det gällde en stor konflikt. Och han förstod budskapet, och han fick insikt i det han hade sett.

2 Vid det laget hade jag, Daniel, tillbringat tre hela veckor i sorg.+ 3 Jag åt inga delikatesser, och jag avhöll mig från kött och vin, och jag smorde inte in mig med olja på tre veckor. 4 På 24:e dagen i första månaden, medan jag stod på stranden av den stora floden, Tigris,*+ 5 lyfte jag blicken och fick se en man som var klädd i linne+ och hade ett bälte av guld från Ufas runt midjan. 6 Hans kropp gnistrade som krysolit,+ hans ansikte lyste som en blixt, hans ögon var som brinnande facklor och hans armar och fötter såg ut som polerad koppar.+ Och rösten lät som en stor folkmassa. 7 Det var bara jag, Daniel, som såg synen. Männen som var med mig såg ingenting,+ men de blev så skräckslagna att de sprang och gömde sig.

8 Jag lämnades ensam kvar, och när jag såg denna överväldigande syn rann kraften ur mig. Jag blev vit i ansiktet och kände mig matt och kraftlös.+ 9 Då hörde jag hans röst, men när han började tala föll jag i djup sömn med ansiktet mot marken.+ 10 Men en hand rörde vid mig,+ och den ruskade om mig och hjälpte mig upp på mina händer och knän. 11 Han sa till mig:

”Daniel, du innerligt älskade,*+ lyssna på det som jag nu ska säga dig. Res dig upp, för jag har blivit sänd till dig.”

När han sa detta ställde jag mig upp på darrande ben.

12 Han fortsatte: ”Var inte rädd,+ Daniel. Från den dag du bestämde dig för att söka efter insikt och ödmjuka dig själv inför Gud har han hört dina böner, och det är därför jag har kommit.+ 13 Men fursten+ över Persiens rike motarbetade mig under 21 dagar. Sedan kom Mikael,*+ en av de främsta furstarna, och hjälpte mig. Och jag blev kvar där hos Persiens kungar. 14 Jag har kommit för att låta dig få veta vad som ska hända ditt folk i kommande dagar,*+ för det är en syn som gäller framtiden.”+

15 När han hade sagt detta böjde jag ner ansiktet och blev stum. 16 Då rörde någon som liknade en människa vid mina läppar,+ så att jag fick tillbaka talförmågan. Jag sa till den som stod framför mig: ”Min herre, jag är skakad i mitt innersta av synen, och jag har ingen styrka kvar.+ 17 Så hur skulle jag, din tjänare, kunna tala med dig, min herre?+ Jag är tömd på kraft och kan knappt andas.”+

18 Den som såg ut som en människa rörde vid mig igen och styrkte mig.+ 19 Sedan sa han: ”Var inte rädd,+ du innerligt älskade.*+ Allt kommer att gå bra för dig.+ Var stark, ja, var stark!” Medan han talade med mig återvände krafterna, och jag sa: ”Tala, min herre, för du har gett mig styrka.”

20 Då sa han: ”Vet du varför jag har kommit till dig? Jag ska återvända för att strida mot Persiens furste,+ och när jag drar ut kommer Greklands furste. 21 Men först ska jag berätta vad som står skrivet i sanningens bok. Det är ingen förutom Mikael,+ er furste,+ som stöder mig i detta.

11 Jag trädde fram för att styrka och skydda* honom i medern Dareios+ första regeringsår. 2 Det som jag nu ska berätta för dig är sanningen:

Ytterligare tre kungar ska framträda i Persien, och en fjärde ska samla större rikedom än alla de andra. Och när han har blivit mäktig genom sin rikedom kommer han att mobilisera alla sina resurser mot Grekland.+

3 Och en mäktig kung ska träda fram och härska med stor makt*+ och göra som han vill. 4 Men när han har framträtt ska hans rike splittras och delas efter de fyra väderstrecken.*+ Det ska inte tillfalla hans ättlingar och inte vara lika mäktigt som när han styrde, för det ska ryckas upp och tillfalla andra.

5 Och en av hans furstar, söderns kung, ska bli mäktig. Men en annan ska bli starkare än han och härska med stor makt, ja med en makt större än hans.

6 Efter några år ingår de en allians, och dottern till söderns kung kommer till nordens kung för att bekräfta avtalet.* Men hon ska inte behålla sin arms kraft, och han ska förlora sin makt. Hon ska utlämnas, hon själv och de som förde henne dit, och även hennes far och han som gjorde henne stark på den tiden. 7 Men ett skott från hennes rötter ska träda fram i hans ställe, och han ska rycka fram mot armén och gå emot nordens kungs fästning, och han ska angripa dem och få övertaget. 8 Och deras gudar, metallstatyer,* dyrbara föremål av silver och guld, och deras fångar, ska han föra till Egypten. Under några år ska han hålla sig borta från nordens kung, 9 som ska angripa söderns kungs rike men sedan tvingas vända tillbaka till sitt eget land.

10 Hans* söner rustar sig till krig och samlar ihop en stor armé. Han ska rycka fram och skölja in över landet som en flodvåg. Men han ska återvända, och han ska föra krig ända fram till fästningen.

11 Söderns kung blir rasande och drar ut i strid mot honom, det vill säga mot nordens kung, som uppbådar en stor armé. Men armén ska utlämnas åt den andre kungen, 12 och den ska röjas ur vägen. Hans* hjärta blir stolt, och han får tiotusenden att falla, men han utnyttjar inte sin starka ställning.

13 Nordens kung ska återvända och uppbåda en större armé än den första. Längre fram, efter några år, ska han rycka fram med en stor, välrustad armé. 14 På den tiden ska det vara många som sätter sig upp mot söderns kung.

Och våldsmännen* bland ditt folk ska ryckas med i ett försök att få en syn att bli verklighet, men de kommer att snava.

15 Nordens kung ska komma och kasta upp en belägringsvall och inta en befäst stad. Och söderns armé ska inte kunna hålla ställningarna, inte ens de bästa soldaterna. De har inget att sätta emot. 16 Den som kommer emot honom* gör som han vill, och ingen kan försvara sig mot honom. Han ska ställa sig i det härliga landet,*+ och han ska ha makt att utrota. 17 Han ska besluta sig för* att komma med hela sitt rikes kraft, och ett avtal ska ingås,* och han ska agera. Vad kvinnornas dotter angår, ska han få tillåtelse att ödelägga henne. Hon ska inte stå fast, och hon ska inte fortsätta tillhöra honom. 18 Han ska vända sig mot kustländerna och inta flera av dem. Men en befälhavare ska göra slut på hans hån, så att det upphör. Han ska låta det slå tillbaka mot honom själv. 19 Då ska han vända sig till fästningarna i sitt eget land, och han ska snava och falla och inte mer finnas till.

20 I hans ställe ska det träda fram en som sänder ut en indrivare* genom det praktfulla riket. Efter några få dagar ska han krossas, dock inte i vrede eller i krig.

21 Och i hans ställe ska det träda fram en föraktad* man, som man inte ger kungavärdighet. Han ska komma under en tid av trygghet* och gripa kungamakten med list.* 22 Och arméerna som sköljer in som en flodvåg ska svepas bort på grund av honom, och de ska krossas, likaså förbundets+ ledare.+ 23 Och på grund av en allians med honom kommer han att handla svekfullt, och han ska dra ut och bli mäktig genom en liten nation. 24 Under en tid av trygghet* kommer han att dra in i provinsens bördigaste delar* och göra sådant som hans fäder och deras fäder inte har gjort. Plundringsgods, byte och egendom ska han fördela bland dem, och han ska smida planer mot befästa platser, men bara för en tid.

25 Han ska samla kraft och mod* och gå emot söderns kung med en stor armé, och söderns kung ska rusta sig till krig med en enormt stor och mäktig armé. Och han ska inte bestå, eftersom man kommer att smida planer mot honom. 26 De som äter hans delikatesser ska krossa honom.

Hans armé ska svepas bort, och många ska stupa.

27 Båda kungarna är beslutna att göra det som är ont, och de ska sitta vid samma bord och ljuga för varandra. Men de ska inte lyckas, för slutet kommer först vid den bestämda tiden.+

28 Han ska återvända till sitt land med stora rikedomar, och han kommer att vara fientligt inställd till* det heliga förbundet. Han ska agera och återvända till sitt land.

29 Vid den bestämda tiden drar han återigen ut mot södern. Men den här gången går det inte som tidigare, 30 för skepp från Kittim+ ska komma emot honom, och han ska bli förödmjukad.

Han ska återvända och rikta sin vrede* mot det heliga förbundet+ och gå till handling. Han ska återvända och rikta uppmärksamheten mot dem som överger det heliga förbundet. 31 Arméer* som utgår från honom ska träda fram, och de ska vanhelga helgedomen,+ fästningen, och avlägsna det regelbundna offret.*+

Och man ska ställa upp avskyvärdheten som orsakar förödelse.+

32 Och dem som handlar ondskefullt och bryter förbundet ska han förleda till avfall med svekfulla* ord. Men det folk som känner sin Gud ska segra och handla beslutsamt. 33 Och de som har insikt+ bland folket ska ge kunskap till många. Men under några dagar ska de förmås att snava på grund av svärd och eld, fångenskap och plundring. 34 När de snavar ska de få viss hjälp, och många ska ansluta sig till dem genom falska* ord. 35 Och några av dem som har insikt ska förmås att snava, för att en luttring ska ske* och för att folket ska renas och göras vita+ fram till ändens tid, för slutet kommer först vid den bestämda tiden.

36 Kungen ska göra som han vill, och han ska upphöja sig själv och göra sig större än alla gudar, och mot gudarnas Gud+ ska han uttala chockerande ord. Och han ska lyckas med allt tills vredens* tid är förbi, för det som är beslutat måste ske. 37 Han visar ingen respekt för sina fäders gud eller någon annan gud, inte heller tar han hänsyn till det kvinnor önskar, utan han gör sig själv större än alla andra. 38 Han ger sin ära åt fästningarnas gud. En gud som hans fäder inte kände ska han ära med guld och silver, ädelstenar och dyrbarheter. 39 Han kommer att ingripa mot de starkaste fästningarna, tillsammans med* en främmande gud. Alla som ger honom sitt erkännande* ska han visa stor ära, och han ska låta dem härska över många och dela ut landområden mot betalning.

40 I ändens tid ska söderns kung mäta sina krafter med* honom. Nordens kung ska storma fram mot honom med vagnar, ryttare och många skepp, och han ska tränga in i länderna och skölja in över dem som en flodvåg. 41 Han ska också tränga in i det härliga landet,*+ och många länder ska förmås att snava. Men följande ska undkomma hans hand: Edom och Moab och de främsta av ammoniterna. 42 Och han ska fortsätta lyfta sin hand mot länderna, och Egypten ska inte heller komma undan. 43 Han kommer att härska över dolda skatter av guld och silver och över alla Egyptens dyrbarheter. Libyer och etiopier kommer att följa honom.*

44 Men rapporter från öster* och från norr ska skaka om honom, och han ska dra ut i stort raseri för att förgöra och tillintetgöra många. 45 Och han ska slå upp sina kungliga tält* mellan det stora havet och härlighetens*+ heliga berg. Men han går sin undergång till mötes, och ingen hjälper honom.

12 Vid den tiden ska Mikael,*+ den store fursten+ som står som ditt folks* försvarare, gå till handling.* Och det ska komma en tid av nöd, den värsta sedan det uppstod nationer. Men vid den tiden ska ditt folk räddas,+ alla som står skrivna i boken.+ 2 Och många av dem som sover i mullen ska vakna, några till evigt liv och andra till vanära och evigt förakt.

3 De som har insikt ska lysa lika klart som himlavalvet, och de som för många till rättfärdighet ska stråla som stjärnorna, i evigheters evighet.

4 Men du, Daniel, håll orden hemliga och försegla boken intill ändens tid.+ Många kommer att forska i den, och den sanna kunskapen ska bli stor.”+

5 Jag, Daniel, fick se att det stod två andra där, en på den ena sidan floden och en på den andra.+ 6 Sedan sa en av dem till mannen som var klädd i linnekläder+ och som befann sig ovanför vattnet i floden: ”Hur länge dröjer det innan dessa underbara händelser uppfylls helt och hållet?” 7 Mannen som var klädd i linnekläder och som befann sig ovanför vattnet i floden lyfte sin högra och sin vänstra hand mot himlen, och jag hörde honom svära en ed vid den som lever för evigt:+ ”Det har fastställts en tid och två tider* och en halv tid. Så snart man helt har krossat det heliga folkets makt+ ska allt detta avslutas.”

8 Jag hörde det men förstod det inte,+ så jag frågade: ”Min herre, hur kommer detta att sluta?”

9 Han svarade: ”Gå, Daniel, för orden ska hållas hemliga och vara förseglade fram till ändens tid.+ 10 Många ska rena sig och bli vita och luttrade.+ De onda ska handla ondskefullt, och ingen av dem ska förstå, men de som har insikt kommer att förstå.+

11 Och från den tid då det regelbundna offret*+ har avlägsnats och avskyvärdheten som orsakar förödelse har ställts upp+ ska det gå 1 290 dagar.

12 Lycklig är den som bevarar sin förväntan* och når fram till de 1 335 dagarna!

13 Och du själv, håll ut till slutet. Du ska gå till vila, men du ska uppstå och få din andel* vid dagarnas slut.”+