HOSEA
1 Detta är Jehovas ord till Hosea,* Bẹeris son, i de dagar då Ussịa,+ Jotam,+ Ahas+ och Hiskia+ var kungar i Juda+ och i de dagar då Jerọbeam,+ Joas+ son, var kung i Israel. 2 Jehova valde att kungöra sitt ord genom Hosea. Jehova sa till honom: ”Gift dig med en kvinna som kommer att prostituera sig* och få barn med andra män.* För landet har prostituerat sig och helt slutat följa Jehova.”+
3 Så han gifte sig med Gomer, Dịblajims dotter, och hon blev gravid och födde en son åt honom.
4 Sedan sa Jehova till honom: ”Ge honom namnet Jịsreel,* för inom kort ska jag ställa Jẹhus hus+ till svars för Jịsreels* blodsutgjutelser, och jag ska göra slut på kungadömet i Israel.+ 5 Den dagen ska jag bryta sönder Israels båge i Jịsreeldalen.”*
6 Hon blev gravid igen och fick en dotter. Och Gud sa till Hosea: ”Ge henne namnet Lo-Ruhạma,* för jag ska inte längre visa Israels hus barmhärtighet,+ utan jag ska driva bort dem.+ 7 Men Judas hus ska jag visa barmhärtighet,+ och jag, Jehova, deras Gud, ska rädda dem.+ Jag ska inte rädda dem genom båge, svärd eller krig eller genom häst och ryttare.”+
8 När hon hade avvant Lo-Ruhạma blev hon gravid igen och fick en son. 9 Då sa Gud: ”Ge honom namnet Lo-Ammị,* för ni är inte mitt folk, och jag ska inte vara er Gud.
10 Och Israels folk* ska bli som sandkornen i havet, som inte kan mätas eller räknas.+ Och på den plats där det sades till dem: ’Ni är inte mitt folk’+ ska det sägas till dem: ’Ni är den levande Gudens söner.’+ 11 Och Judas folk och Israels folk ska förenas+ och välja ut en gemensam ledare. De ska dra ut ur landet, och det ska bli en stor dag för Jịsreel.+
2 Säg till era bröder: ’Mitt folk!’*+
och till era systrar: ’Ni kvinnor som visats barmhärtighet!’*+
2 Anklaga er mor, anklaga henne,
för hon är inte min hustru,+ och jag är inte hennes man.
Hon måste sluta med sin prostitution*
och avlägsna otroheten mellan sina bröst.
3 Annars ska jag klä av henne och göra henne lika naken som när hon föddes.
Jag ska göra henne till en vildmark,
till ett förbränt land,
och låta henne dö av törst.
4 Hennes barn ska jag inte visa barmhärtighet,
för de är otrohetens* barn.
5 Deras mor har prostituerat sig.*+
Hon som var gravid med dem har handlat skamligt+ och sagt:
’Jag tänker följa mina älskare,+
de som ger mig mitt bröd och mitt vatten,
min ull och mitt lin, min olja och mitt vin.’*
6 Därför ska jag spärra hennes väg med en häck av törnen.
Jag ska resa en stenmur framför henne
så att hon inte hittar sina stigar.
7 Hon ska springa efter sina älskare, men inte hinna upp dem,+
hon ska leta efter dem, men inte hitta dem.
8 Hon insåg inte att det var jag som hade gett henne det nya vinet, säden och oljan,+
att det var jag som hade gett henne silver i överflöd och guld,
som de använde när de tillbad Baal.+
9 ’Därför ska jag komma och ta tillbaka min säd när den har mognat
och mitt nya vin vid skördetiden.+
Jag ska rycka bort min ull och mitt lin som hon skyler sin nakenhet med.
10 Ja, jag ska blotta henne så att hon ligger naken inför ögonen på sina älskare,
och ingen ska kunna rädda henne ur min hand.+
11 Jag ska sätta stopp för hennes glädje,
hennes fester,+ hennes nymånar, hennes sabbater och alla hennes högtider.
12 Och jag ska ödelägga hennes vinstockar och fikonträd, om vilka hon har sagt:
”De är min lön, som mina älskare har gett mig.”
Jag ska förvandla dem till snårskog,
och markens vilda djur ska sluka dem.
13 Jag ska ställa henne till svars för de dagar hon offrade till baalsgudarna,+
då hon prydde sig med ringar och smycken och sprang efter sina älskare
och glömde mig’,+ säger Jehova.
14 ’Så jag ska övertala henne,
jag ska föra henne ut i vildmarken,
och jag ska försöka vinna hennes hjärta.
Där ska hon svara mig som när hon var ung,
som när hon drog ut ur Egypten.+
16 Och den dagen’, säger Jehova,
’ska hon kalla mig ”min man”, hon ska inte längre kalla mig ”min herre”.’*
17 ’Jag ska se till att hon aldrig mer tar baalsgudarnas namn i sin mun.+
Deras namn ska falla i glömska.+
18 För mitt folks skull ska jag den dagen sluta ett förbund med markens vilda djur,+
med himlens fåglar och jordens krypande djur.+
19 Jag ska förlova mig med dig så att du blir min för alltid,
jag ska förlova mig med dig i rättfärdighet och rättvisa,
i lojal kärlek och barmhärtighet.+
20 Jag ska förlova mig med dig i trohet,
och du ska verkligen känna Jehova.’+
21 ’Den dagen ska jag svara’, säger Jehova,
’jag ska svara himlen,
och den ska svara jorden,+
22 och jorden ska svara det nya vinet, säden och oljan,
23 Jag ska så henne i jorden som säd åt mig,+
och jag ska visa barmhärtighet mot henne som inte visades någon barmhärtighet.*
Jag ska säga till dem som inte är mitt folk:* ”Ni är mitt folk”,+
och de ska säga: ”Du är vår Gud.”’”+
3 Sedan sa Jehova till mig: ”Du ska än en gång älska den kvinna som är älskad av en annan man och som är otrogen,+ precis som Jehova älskar Israels folk,+ trots att de vänder sig till andra gudar+ och älskar russinkakor.”*
2 Så jag köpte henne för 15 silverstycken och 1,5 homer* korn. 3 Och jag sa till henne: ”Du ska vara min i många dagar. Du får inte prostituera dig,* och du får inte ligga med någon annan man, och jag ska inte heller ligga med dig.”
4 Under lång tid* ska Israels folk nämligen vara utan kung+ och furste, utan offer och heliga stoder, utan efod+ och husgudar.*+ 5 Därefter ska Israels folk vända tillbaka och söka Jehova, sin Gud,+ och David, sin kung.+ Och i de sista dagarna ska de bävande komma till Jehova för att få hans godhet.+
4 Lyssna på Jehovas ord, Israels folk!
Jehova har en rättssak mot landets invånare,+
för det finns varken sanning, lojal kärlek eller kunskap om Gud i landet.+
2 Man svär falskt och ljuger+ och mördar,+
man stjäl och begår äktenskapsbrott,+
det ena mordet följer på det andra.+
3 Därför ska landet sörja+
och alla invånare tyna bort.
De vilda djuren på marken och fåglarna i himlen ska dö,
ja till och med fiskarna i havet.
5 Ni ska snubbla mitt på ljusa dagen,
och profeten ska också snubbla, som om det vore natt.
Och jag ska tysta* er mor.
6 Mitt folk ska tystas,* för de saknar kunskap.
Eftersom ni har förkastat kunskap+
ska jag förkasta er som mina präster.
7 Ju fler de* blev, desto mer syndade de mot mig.+
Jag ska förvandla deras ära till vanära.*
8 De livnär sig på mitt folks synder
och längtar girigt efter att de ska begå fel.
9 Det ska gå med folket som med prästen.
Jag ska ställa dem till svars för det de har gjort,
de ska få ta konsekvenserna av sina handlingar.+
10 De ska äta, men inte bli mätta.+
12 Mitt folk rådfrågar sina avgudar av trä
och gör vad deras stav* säger till dem.
13 På bergstopparna offrar de,+
på kullarna sänder de upp offerrök,
ja under ekarna och styraxträden och alla stora träd,+
eftersom de ger god skugga.
Det är därför era döttrar bedriver prostitution*
och era svärdöttrar begår äktenskapsbrott.
14 Jag ska inte straffa era döttrar för deras prostitution*
eller era svärdöttrar för deras äktenskapsbrott.
För männen drar sig själva undan med prostituerade
och offrar tillsammans med de tempelprostituerade.
Ett sådant folk, som ingenting förstår,+ kommer att gå under.
16 Israels folk har blivit som en bångstyrig ko.+
Ska Jehova nu låta dem beta som ungbaggar på öppna betesmarker?*
17 Efraim är i förbund med avgudar.+
Låt honom vara!
Folkets ledare* älskar det som är skamligt.+
19 Vinden ska svepa bort dem med sina vingar,
och de ska skämmas över sina offer.”
5 ”Hör detta, ni präster,+
ge akt, du Israels hus,
lyssna, ni som hör till kungahuset,
för domen gäller er.
Ni är ju en fälla för Mispa
och ett nät utbrett över Tabor.+
3 Jag känner Efraim,
Israel är inte dolt för mig.
4 Deras gärningar hindrar dem från att återvända till sin Gud,
för de präglas av en omoralisk anda,*+
och de erkänner inte Jehova som sin Gud.
5 Israels stolthet vittnar mot honom själv.*+
Både Israel och Efraim har syndat och snavat,
och Juda har snavat tillsammans med dem.+
6 Med sina får och tjurar gick de för att söka Jehova,
men de kunde inte finna honom.
Han hade dragit sig undan från dem.+
Inom loppet av en månad ska de och deras ägor* förtäras.
8 Blås i horn+ i Gịbea, blås i trumpet i Rama!+
Höj ett stridsrop i Bet-Aven:+ Efter dig, Benjamin!
9 Efraim, den dag straffet kommer ska du bli något man förfäras över.+
Bland Israels stammar har jag kungjort vad som ska hända.
10 Judas furstar är som sådana som flyttar gränsmärken.+
Jag ska ösa ut min vrede över dem som vatten.
11 Efraim är förtryckt, krossad av sin dom,
för han var besluten att följa sin motståndare.+
12 Jag blev därför som mal för Efraim
och som röta för Judas hus.
13 När Efraim såg sin sjukdom och Juda sitt sår,
vände sig Efraim till Assyrien+ och sände bud till den store kungen.
Men han kunde inte bota er,
han kunde inte läka ert sår.
14 Jag ska gå emot Efraim som ett ungt lejon,
emot Judas hus som ett starkt lejon.
15 Jag ska gå i väg, dra mig undan, tills de tagit konsekvenserna av sin synd.
Då ska de söka mitt godkännande.*+
När de är i nöd kommer de att söka mig.”+
6 ”Kom och låt oss återvända till Jehova.
Han har slitit oss i stycken,+ men han ska läka oss.
Han slog oss, men han ska förbinda våra sår.
2 Han ska göra oss levande efter två dagar.
På tredje dagen ska han resa oss upp,
och vi ska leva inför honom.
3 Vi ska lära känna Jehova, vi ska göra allt för att lära känna honom.
Lika säkert som att solen går upp ska han komma till oss.
Han ska komma till oss som ett hällregn,
som ett vårregn som genomdränker marken.”
4 ”Vad ska jag göra med dig, Efraim?
Vad ska jag göra med dig, Juda?
Er lojala kärlek är som morgondimman,
som dagg som snabbt försvinner.
Och mina domar över er ska lysa klart.+
6 För jag uppskattar lojal kärlek,* inte slaktoffer,
jag uppskattar kunskap om Gud mer än brännoffer.+
7 Men mitt folk är syndiga människor som har brutit förbundet.+
De har svikit mig i sitt land.
9 Prästhopen är som rövarskaror som ligger i bakhåll.
De begår mord längs vägen vid Sikem,+
de uppför sig skamligt.
10 Jag har sett något fasansfullt i Israels hus.
Där prostituerar sig Efraim.+
Israel har orenat sig.+
11 Också för dig, Juda, är en tid för skörd bestämd,
när jag ska samla in mitt folk och föra dem tillbaka från fångenskap.”+
2 Men tanken slår dem inte att jag kommer ihåg all deras ondska.+
Nu har deras handlingar hunnit upp dem,
allt ligger blottat inför mig.
3 De gläder kungen med sin ondska
och furstarna med sina bedrägerier.
4 De är alla äktenskapsbrytare,
de brinner som en ugn som en bagare hettat upp.
Han behöver inte röra om i elden medan han knådar degen och väntar på att den ska jäsa.
5 På kungens dag blir furstarna sjuka,
vinet gör dem rasande.+
Han räcker ut sin hand till smädare.
6 Deras hjärtan brinner som en ugn.*
Hela natten sover bagaren,
på morgonen flammar elden i ugnen.
7 De är allesammans heta som en ugn,
och de slukar sina härskare.*
Alla deras kungar har fallit.+
Ingen av dem ropar till mig.+
8 Efraim blandar sig med andra folk.+
Efraim är som en brödkaka som bara gräddats på ena sidan.
9 Främlingar har slukat hans kraft,+ men han vet inte om det.
Hans grå hår har blivit vitt, men han märker det inte.
10 Israels stolthet vittnar mot honom själv.+
Men de återvänder inte till Jehova, sin Gud,+
och söker inte honom trots allt detta.
11 Efraim är som en duva, godtrogen och utan förstånd.*+
De har kallat på Egypten,+ de har vänt sig till Assyrien.+
12 Vart de än går kastar jag mitt nät över dem.
Jag ska dra ner dem som himlens fåglar.
Jag ska straffa* folket, precis som jag varnade dem.+
13 Olycka över dem, för de har övergett mig!
Ödeläggelse över dem, för de har syndat mot mig!
Jag var beredd att friköpa dem, men de har inte talat sanning om mig.+
14 De ropar inte till mig av hjärtat,+
fastän de ligger och jämrar sig på sina sängar.
De ristar sig för att få säd och nytt vin.
De vänder sig emot mig.
15 Trots att jag tillrättavisade dem och gjorde deras armar starka
vänder de sig emot mig och gör upp onda planer.
Deras furstar ska falla för svärd på grund av sina trotsiga tungor.
Detta ska de bli hånade för i Egypten.”+
8 ”Sätt hornet till munnen!+
2 De ropar högt till mig: ’Vår Gud! Vi, Israel, känner dig.’+
3 Israel har förkastat det som är gott.+
Låt en fiende förfölja honom.
4 De har tillsatt kungar, men inte genom mig.
De har tillsatt furstar, men jag erkände dem inte.
5 Din kalv har förkastats, Samaria.+
Min vrede flammar upp mot dem.+
Varför ska det vara så omöjligt för dem att vara rena?*
6 Den är tillverkad i Israel.
En hantverkare gjorde den, och den är inte Gud.
Samarias kalv ska bli till splitter.
7 För vind sår de,
och storm ska de skörda.+
Inga strån bär mogna ax.+
8 Israel ska uppslukas.+
Nu ska de vara bland folken,+
som ett värdelöst kärl.
9 De drog upp till Assyrien,+ som en vildåsna som går sin egen väg.
Efraim har köpt sig älskare.+
10 De köper sig älskare bland folken,
men jag ska samla ihop dem.
De ska få lida+ under den börda som kungar och furstar lägger på dem.
11 För Efraim har gjort många altaren och syndat.+
De har blivit syndens altare för honom.+
12 Jag skrev mina många lagar till Efraim,
men han brydde sig inte om dem.+
13 De frambär offergåvor till mig, och de äter köttet,
men jag, Jehova, uppskattar inte deras gåvor.+
Nu ska jag komma ihåg det onda de har gjort och straffa dem för deras synder.+
De har vänt sig* till Egypten igen.+
Men jag ska sända eld mot hans städer
och bränna ner alla tornen i dem.”+
9 ”Gläd dig inte, Israel.+
Jubla inte som de andra folken.
För du har prostituerat dig* och övergett din Gud.+
Du har älskat den lön du fått som prostituerad på alla tröskplatser.+
2 Men tröskplatsen och vinpressen kommer att vara tom,
det nya vinet uteblir.+
3 De ska inte bo kvar i Jehovas land,+
i stället ska Efraim återvända till Egypten,
i Assyrien ska de äta oren mat.+
4 De ska inte längre hälla ut vinoffer åt Jehova.+
Han ska inte glädja sig över deras offer,+
de är som sorgens bröd.
Alla som äter det blir orena.
För deras bröd är bara till dem själva,
det får inte komma in i Jehovas hus.
5 Vad ska ni göra på festdagen,*
på Jehovas högtidsdag?
6 De ska tvingas fly på grund av ödeläggelsen.+
Egypten ska samla dem,+ och Memfis ska begrava dem.+
Deras dyrbara silver ska bli övervuxet av nässlor,
törnbuskar ska frodas i deras tält.
Profeten ska avslöjas som dåre, den inspirerade mannen som vansinnig.
Eftersom din synd är stor ska hatet mot dig vara stort.”
8 En gång höll sig Efraims väktare+ till Gud.+
Men nu är hans profeters+ alla vägar som en fågelfångares fällor.
Det råder fientlighet i Guds hus.
9 De har sjunkit djupt i sitt fördärv, som i Gịbeas dagar.+
Han ska komma ihåg det de har gjort och straffa dem för deras synder.+
10 ”När jag fann Israel var det som att finna druvor i vildmarken,+
jag såg era förfäder som tidiga fikon.
Men de gick till Baal-Peor,+
de vigde sig åt den skamliga avguden,*+
och de blev lika avskyvärda som den de älskade.
11 Efraims ära flyger i väg som en fågel.
Där ska ingen föda barn, ingen vänta barn, ingen vara fruktsam.+
12 Och de barn de har tar jag ifrån dem,
så att inga blir kvar.+
Ja, stackars dem när jag vänder mig ifrån dem!+
13 Efraim var som Tyros+ för mig, planterad på en äng.
Men nu måste Efraim föra ut sina söner till slakt.”
14 Jehova, ge dem det du bör ge dem
– en livmoder som stöter bort fostren och bröst som saknar mjölk.*
15 ”All den ondska de begick i Gilgal+ fick mig att hata dem.
Jag ska driva bort dem från mitt hus på grund av deras onda handlingar.+
Jag kan inte längre älska dem.+
Alla deras furstar är trotsiga.
16 Efraim ska huggas ner.+
Deras rot ska torka ut, och de ska inte bära frukt.
Och om de ändå skulle föda ska jag döda deras älskade barn.”
17 Min Gud ska förkasta dem,
för de har inte lyssnat på honom,+
och de ska bli flyktingar bland folken.+
10 ”Israel har blivit en vildvuxen* vinstock som bär frukt.*+
Ju mer frukt han bär, desto fler altaren skaffar han sig.+
Ju större skördar landet ger, desto finare gör han sina heliga stoder.+
2 Deras hjärtan är hycklande,*
nu ska de dömas skyldiga.
Det finns en som ska bryta ner deras altaren och förstöra deras heliga stoder.
3 Då ska de säga: ’Vi har ingen kung,+ för vi har inte fruktat Jehova.
Och vad skulle en kung kunna göra för oss?’
4 De talar tomma ord, svär falska eder+ och sluter förbund,
och orättvisa domar skjuter upp som giftigt ogräs i åkerns plogfåror.+
5 Invånarna i Samaria ska oroa sig för Bet-Avens avgudakalv.+
Folket ska sörja den,
och det ska även avgudaprästerna som gladde sig över den och dess härlighet,
för den ska föras bort från dem.
6 Den ska föras till Assyrien som en gåva till den store kungen.+
Efraim ska få stå med skam,
Israel ska få skämmas på grund av råden de följde.+
8 Bet-Avens offerhöjder,+ Israels synd,+ ska utplånas.+
Törnen och tistlar ska växa på deras altaren.+
Man ska säga till bergen: ’Göm oss!’
och till kullarna: ’Fall över oss!’+
9 Ända sedan Gịbeas dagar har du syndat,+ Israel,
du har inte ändrat dig.
Orättfärdighetens söner utplånades inte fullständigt i kriget i Gịbea.
10 När jag vill straffa dem ska jag göra det.
Och folk ska samlas mot dem
när deras två synder läggs som ett ok på dem.*
11 Efraim var en kviga som var van att tröska och som älskade det.
Jag skonade hennes vackra hals.
Men nu ska jag låta någon sela på* Efraim.+
Juda ska plöja och Jakob ska harva.
12 Så rättfärdighet och skörda lojal kärlek.
Plöj upp odlingsbar mark+
medan det finns tid att söka Jehova,+
så ska han komma och lära er rättfärdighet.+
För ni har förlitat er på er själva
och på era många krigare.
14 Ett stridsrop ska höjas mot ert folk,
och era befästa städer ska ödeläggas,+
som när Salman ödelade Bet-Arbel på stridens dag,
då mödrar krossades tillsammans med sina barn.
15 Så ska man göra mot er, mot Betel,+ på grund av er stora ondska.
I gryningen ska Israels kung avlägsnas.”*+
3 Det var jag som lärde Efraim att gå+ och som tog dem i mina armar,+
men de erkände inte att jag hade läkt dem.
4 Med omtankens band* ledde jag dem, med kärlekens linor.+
Jag blev som en som lyfter av ett ok från dem,*
och varsamt gav jag var och en något att äta.
5 De ska inte vända tillbaka till Egypten, utan Assyrien ska bli deras kung,+
för de vägrade återvända till mig.+
6 Ett svärd ska svingas mot deras städer,+
förstöra stadsportarnas bommar och förgöra folket på grund av deras onda planer.+
7 Mitt folk är benäget att vara trolöst mot mig.+
Även om de kallas till något upphöjt* är det ingen som reser sig.
8 Hur skulle jag kunna överge dig, Efraim?+
Hur skulle jag kunna utlämna dig, Israel?
Hur skulle jag kunna göra med dig som med Adma?
Hur skulle jag kunna behandla dig som Sẹbojim?+
9 Jag ska inte ge utlopp för min flammande vrede.
Jag ska inte fördärva Efraim igen,+
för jag är Gud och inte en människa,
den Helige i din mitt,
och jag ska inte komma emot dig i raseri.
10 De ska följa Jehova, och han ska ryta som ett lejon.+
När han ryter ska hans barn komma bävande från väster.+
11 De ska darra som en fågel när de kommer ut ur Egypten,
som en duva när de kommer ut ur Assyrien.+
Jag ska låta dem återvända hem”, säger Jehova.+
12 ”Efraim har omgett mig med lögn,
Israels folk har omringat mig med svek.+
Men Juda vandrar ännu med Gud,
han är trofast mot den Allraheligaste.”+
12 ”Efraim livnär sig på vind.
Han jagar östanvinden hela dagen.
Lögn och våld hopar han.
Han sluter ett förbund med Assyrien+ och ger olja till Egypten.+
2 Jehova har en rättstvist med Juda.+
Han ska avkräva Jakob räkenskap för hans handlingar,
han ska straffa honom för det han har gjort.+
3 I livmodern grep han sin bror i hälen.+
Med all sin kraft kämpade han med Gud.+
4 Han kämpade med en ängel och fick övertaget.
Han grät och vädjade om en välsignelse.”+
Jehova, det är namnet man ska minnas honom med.+
6 ”Så återvänd till din Gud.+
Håll fast vid lojal kärlek och rättvisa,+
och förtrösta alltid på din Gud.
7 Men köpmannen har en falsk våg i handen,
han älskar att lura andra.+
Och i allt mitt hårda arbete har jag inte gjort mig skyldig till någon synd.’
9 Men jag, Jehova, har varit din Gud ända sedan du var i Egypten.+
Jag ska låta dig bo i tält igen,
som du gjorde under en bestämd period.*
11 I Gilead har man ägnat sig åt svek*+ och lögn.
I Gilgal har de offrat tjurar.+
Deras altaren är som stenhögar i åkerns plogfåror.+
12 Jakob flydde till Arams område.*+
14 Efraim har väckt bitter vrede,+
blodskuld vilar på honom.
Hans Herre ska straffa honom för den vanära han dragit över Honom.”+
13 ”När Efraim talade, då skälvde man;
han var framträdande i Israel.+
Men han drog på sig skuld genom Baal+ och dog.
2 Nu syndar de ännu mer
och gjuter statyer av sitt silver.+
Skickliga hantverkare tillverkar avgudar,
och man säger: ’Låt dem som offrar kyssa kalvarna.’+
3 Därför ska de bli som morgondimman,
som dagg som snabbt försvinner,
som agnar som blåser bort från tröskplatsen,
som rök som kommer ut genom hålet i taket.
4 Men jag, Jehova, har varit din Gud ända sedan du var i Egypten.+
Du kände ingen annan Gud än mig,
och förutom mig finns ingen som kan rädda.+
5 Jag tog hand om dig i vildmarken,+ i torkans land.
6 De betade och blev mätta.+
De blev mätta, de blev stolta,
och så glömde de mig.+
7 Så jag ska bli som ett ungt lejon för dem,+
som en leopard ska jag ligga på lur vid stigen.
8 Jag ska överfalla dem som en björn som mist sina ungar,
och jag ska riva upp bröstkorgen på dem.*
Som ett lejon ska jag sluka dem där,
ett vilt djur ska slita dem i stycken.
9 Det ska ödelägga dig, Israel,
därför att du vände dig emot mig, den som hjälpte dig.
10 Var är då din kung, så att han kan rädda dig i alla dina städer?+
Var är dina härskare?* Du sa ju:
’Ge mig en kung och furstar!’+
13 Födslosmärtorna ska komma.
Men han är ett oförståndigt barn,
han kommer inte ut ur moderlivet när tiden är inne.
Död, var är din udd?+
Grav, var är din tillintetgörande makt?+
Medkänslan kommer att vara dold för mina ögon.
15 Även om han blomstrar bland vassen
ska det komma en östanvind, en vind från Jehova.
Den kommer från vildmarken och får hans brunn att torka ut, hans källa att sina.
Den ska plundra hans skattkammare på allt dyrbart.+
16 Samaria ska dömas skyldig,+ för hon har gjort uppror mot sin Gud.+
14 ”Israel, kom tillbaka till Jehova, din Gud,+
för din synd har fått dig på fall.
2 Kom tillbaka till Jehova, och säg till honom:
’Förlåt vår synd,+ och ta emot det som är gott.
Vår lovprisning+ ska vara som ungtjurarna vi offrar till dig.*
3 Assyrien kommer inte att rädda oss.+
Vi ska inte rida på hästar,+
och aldrig mer ska vi säga ”Vår Gud!” till sådant vi själva har gjort,
4 Jag ska bota deras trolöshet.+
5 Jag ska bli som dagg för Israel.
Han ska blomstra som en lilja
och ha djupa rötter som träden på Libanonberget.
6 Hans grenar ska breda ut sig,
han ska vara frodig som ett olivträd
och dofta som Libanons träd.
7 De ska återigen få bo i min skugga.
De ska odla säd, och de ska blomstra som vinrankan.+
Jag ska bli lika väl omtalad som vinet från Libanon.
8 Efraim ska säga: ’Har jag något med avgudarna att göra längre?’+
Jag ska svara och vaka över honom.+
Jag ska vara som ett frodigt enträd.
Det är jag som ska ge dig frukt.”
9 Må den som är vis förstå detta.
Må den som är förståndig uppfatta det.
En kortform av Hosaja, som betyder ”räddad av Jah”, ”Jah har räddat”.
Eller ”vara otrogen”, ”vara promiskuös”.
Eller ”få barn genom otrohet”.
Betyder ”Gud ska så säd”.
Jisreel var residensstad för kungarna i nordriket Israel, medan Samaria var huvudstaden.
Eller ”på Jisreelslätten”.
Betyder ”inte visad barmhärtighet”.
Betyder ”inte mitt folk”.
Ordagrant ”söner”.
Se not till Hos 1:9.
Se not till Hos 1:6.
Eller ”otrohet”, ”promiskuitet”.
Eller ”prostitutionens”, ”promiskuitetens”.
Eller ”varit otrogen”.
Ordagrant ”min dryck”.
Eller ”lågslätt”.
Eller ”min Baal”.
Eller ”lägga sig ner”.
Betyder ”Gud ska så säd”.
Se not till Hos 1:6.
Se not till Hos 1:9.
Dvs. sådana som användes i avgudadyrkan.
330 l. En homer motsvarade 220 l. Se Tillägg B14.
Eller ”vara otrogen”, ”vara promiskuös”.
Ordagrant ”många dagar”.
Eller ”terafimbilder”.
Eller ”göra slut på”.
Eller ”Jag ska göra slut på mitt folk”.
Eller ”undervisning”.
Syftar tydligen på prästerna.
Eller möjligen ”Min härlighet har de bytt ut mot vanära”.
Eller ”prostituera sig”.
Eller ”Otrohet”, ”Promiskuitet”.
Ordagrant ”tar bort hjärtat”.
Eller ”spådomsstav”.
Eller ”prostitutionens”, ”promiskuitetens”.
Eller ”otrohet”, ”promiskuitet”.
Eller ”otrohet”, ”promiskuitet”.
Eller ”otrohet”, ”promiskuitet”.
Eller ”är otrogen”, ”är promiskuös”.
Ordagrant ”en rymlig plats”.
Eller ”veteöl”.
Eller ”gör de sig skyldiga till grov omoral”, ”prostituerar de sig”.
Ordagrant ”sköldar”.
Eller ”upproriska”.
Eller ”har sjunkit djupt”.
Eller ”jag ska straffa”.
Eller ”prostituerat dig”, ”handlat promiskuöst”.
Eller ”de är promiskuösa”, ”de prostituerar sig”.
Ordagrant ”mot hans ansikte”.
Möjligen söner födda av utländska hustrur.
Eller ”andelar”.
Ordagrant ”ansikte”.
Eller ”barmhärtighet”.
Eller möjligen ”Deras hjärtan är som en ugn när de närmar sig med sina onda planer”.
Ordagrant ”domare”.
Ordagrant ”hjärta”.
Eller ”tukta”.
Dvs. inte till en upphöjd form av tillbedjan.
Eller ”Hur länge ska det vara omöjligt för dem att vara oskyldiga?”
Eller ”utlänningar”.
Eller möjligen ”De ska vända sig”.
Eller ”varit otrogen”, ”varit promiskuös”.
Eller ”mötesdagen”.
Eller ”åt skamligheten”.
Eller ”förtorkade bröst”.
Eller ”degenererad”.
Eller möjligen ”en vinstock som breder ut sig och bär frukt”.
Eller ”hala”.
Ordagrant ”tystas”.
Dvs. när de får bära sitt straff.
Eller ”rida på”.
Ordagrant ”tystas”.
Dvs. profeter och andra som skulle vägleda Israel.
Eller ”människors band”, band som föräldrar kunde använda för att lära sitt barn att gå.
Ordagrant ”deras käkar”.
Dvs. en upphöjd form av tillbedjan.
Eller ”blivit glödande”.
Eller möjligen ”under högtiden”.
Eller ”magi”, ”något övernaturligt”.
Ordagrant ”fält”.
Ordagrant ”deras hjärtas hölje”.
Ordagrant ”domare”.
Eller ”är insvept”.
Eller ”är lagrad”.
Eller ”Sheols”, dvs. den bildliga plats dit människor kommer när de dör. Se Ordförklaringar.
Ordagrant ”Vi ska i gengäld frambära våra läppars ungtjurar”.
Eller ”föräldralösa”.
Eller ”av egen fri vilja”.