JOEL
1 Detta är Jehovas ord som kom till Joel,* Pẹtuels son:
2 ”Hör på, ni äldste,
och lyssna, alla ni som bor i landet.*
Har något liknande hänt i era dagar
eller i era förfäders dagar?+
3 Berätta det för era barn,
och era barn ska berätta det för sina barn
och deras barn för nästa generation.
4 Det som lämnades kvar av de omättliga gräshopporna åt de svärmande gräshopporna upp,+
det som lämnades kvar av de svärmande gräshopporna åt de vinglösa gräshopporna upp,
och det som lämnades kvar av de vinglösa gräshopporna åt andra glupska gräshoppor upp.+
5 Vakna upp och gråt, ni drinkare!+
Jämra er, alla ni som dricker er rusiga av vin,
för det söta vinet har tagits bort från er mun.+
6 Ett folk har dragit upp mot mitt land, stort och mäktigt.+
De har käkar och tänder som ett lejon.+
7 De har förstört min vinstock och förvandlat mitt fikonträd till en stubbe.
De har skalat av dem barken och slängt bort dem,
lämnat grenarna vita och nakna.
9 Det frambärs inte längre sädesoffer+ eller dryckesoffer+ i Jehovas hus;
prästerna, Jehovas tjänare, sörjer.
10 Åkrarna har skövlats, marken sörjer,+
för säden är förstörd, det nya vinet har torkat bort och oljan har tagit slut.+
11 Jordbrukarna är förtvivlade och vinodlarna jämrar sig,
för vetets och kornets skull,
eftersom markens skörd har gått förlorad.
12 Vinrankan har vissnat
och fikonträdet torkat bort.
Granatäppelträdet, palmen och äppelträdet,
ja alla träd på marken, har torkat bort.+
För folkets glädje har vänts i vanära.
13 Klä er i säckväv* och sörj,* ni präster.
Jämra er, ni som tjänar vid altaret.+
Kom in och tillbringa natten i säckväv, ni Guds tjänare,
för ingen frambär längre sädesoffer+ eller dryckesoffer+ i Guds hus.
14 Utlys* en fasta, kalla till en högtidlig sammankomst.+
Samla de äldste och alla som bor i landet
till Jehovas, er Guds, hus,+ och vädja till Jehova om hjälp.
15 Vilken fruktansvärd dag!
Jehovas dag är nära,+
och den kommer med ödeläggelse från den Allsmäktige!
16 Har inte maten tagits bort mitt framför våra ögon,
jubel och glädje från vår Guds hus?
17 Utsädet är förtorkat* under deras skyfflar.
Ladorna står tomma.
Sädesmagasinen har rivits eftersom skörden har slagit fel.
18 Till och med boskapen suckar och stönar!
Korna irrar omkring för att de inte har bete,
och fårhjordarna lider.*
19 Jehova, till dig ska jag ropa.+
För eld har förtärt allt gräs i vildmarken,
en låga har slukat markens alla träd.
20 Till och med de vilda djuren längtar efter dig,
för vattendragen har torkat ut
och eld har förtärt allt gräs i vildmarken.”
2 ”Blås i horn på Sion!+
Höj ett stridsrop på mitt heliga berg.
2 Det är en dag av moln och mörker,+
en dag av skyar och kompakt mörker,+
som när gryningsljuset ännu inte nått över bergen.
Det är ett stort och mäktigt folk.+
Aldrig förr har ett sådant folk funnits,
och aldrig mer ska ett sådant folk uppstå
under kommande generationer.
3 Framför dem är en förtärande eld,
bakom dem en slukande låga.+
4 De ser ut som hästar,
de rusar fram som stridshästar.+
5 När de stormar fram över bergstopparna dundrar det som stridsvagnar,+
som dånet av en eld som förtär stubbåkrar.
De är som ett mäktigt folk uppställt i stridsformering.+
6 På grund av dem ska folk gripas av ångest,
deras ansikten ska skifta färg.
7 De rusar fram som krigare,
som soldater stormar de murar.
Var och en håller sig till sin kurs,
och de viker inte av från sina stigar.
8 De stöter inte ihop med varandra.
Var och en följer sin givna kurs.
Även om någon träffas av pilarna*
faller de andra inte ur ledet.
9 De väller in i staden, springer på muren.
De klättrar upp på husen, tar sig in genom fönstren som tjuvar.
10 Landet skälver inför dem och himlen skakar.
Solen och månen har förmörkats,+
och stjärnorna har förlorat sitt sken.
11 Jehova ska låta sin röst höras framför sin armé.+
Hans armé är mycket stor,+ och den som fullgör hans ord är mäktig.
Ja, Jehovas dag är stor och väcker vördnad.+
Vem kan uthärda den?”+
För han är medkännande,* barmhärtig och tålmodig*+ och överflödar av lojal kärlek,+
och han ska ändra sitt beslut om* olyckan.
14 Vem vet, han kanske vänder om och ändrar sitt beslut*+
och lämnar kvar en välsignelse,
så att ni kan offra ett sädesoffer och ett dryckesoffer åt Jehova, er Gud.
15 Blås i horn på Sion!
Utlys* en fasta, kalla till en högtidlig sammankomst.+
16 Samla folket, gör församlingen helig.+
Församla de gamla männen,* samla barnen, även de minsta.*+
Må brudgummen komma ut från sin kammare och bruden från sin bröllopskammare.
17 Mellan förhallen och altaret+ ska prästerna, Jehovas tjänare, gråta och säga:
’Jehova, ha medlidande med ditt folk.
Låt dem* inte bli hånade,
låt inte andra folk härska över dem.
Varför skulle folken få säga: ”Var är deras Gud?”’+
19 Jehova ska säga till sitt folk:
’Jag ger er säd, nytt vin och olja,
och ni ska bli mätta.+
Jag ska inte längre låta folken håna er.+
20 Jag ska driva den som kommer från norr långt bort från er.
Jag ska förvisa honom till ett torrt och öde område,
med hans förtrupp* mot havet i öster*
och hans eftertrupp mot havet i väster.*
Stanken av honom ska stiga upp,
ja, den vidriga lukten av honom ska fortsätta stiga upp,+
för Gud ska utföra storverk.’
21 Var inte rädd, du land.
Jubla och var glad, för Jehova ska utföra storverk.
Fikonträdet och vinstocken ska ge full avkastning.+
23 Jubla, ni Sions söner, och gläd er i Jehova, er Gud,+
för han ska ge er höstregn i rätt mängd.
Han ska låta regnet falla över er,
både höstregn och vårregn, precis som tidigare.+
24 Tröskplatserna ska vara fulla av säd,
vinpressarna och oljepressarna ska flöda över.+
25 Och jag ska ge er gottgörelse för de år
då landet härjades av svärmande gräshoppor, vinglösa gräshoppor, omättliga gräshoppor och andra glupska gräshoppor
– min stora armé som jag sände mot er.+
26 Ni ska äta och bli mätta,+
och ni ska lovprisa er Guds namn, Jehova,+
han som har gjort underverk för er skull.
Mitt folk ska aldrig mer stå med skam.+
Mitt folk ska aldrig mer stå med skam.
28 Efter detta ska jag utgjuta min ande+ över alla slags människor.
Era söner och era döttrar ska profetera,
era gamla män ska drömma drömmar
och era unga män ska se syner.+
29 Även över mina slavar och slavinnor
ska jag utgjuta min ande i de dagarna.
31 Solen ska förvandlas till mörker och månen till blod+
innan Jehovas stora och vördnadsbjudande dag kommer.+
32 Och alla som anropar Jehovas namn ska bli räddade.+
För de som kommer undan ska vara på Sions berg+ och i Jerusalem, precis som Jehova har sagt,
de överlevande som Jehova kallar på.”
3 ”I de dagarna och på den tiden,
när jag för tillbaka fångarna från Juda och Jerusalem,+
2 ska jag samla alla folk
Där ska jag döma dem+
på grund av det de har gjort mot mitt folk och min egendom, Israel.
För de skingrade dem bland folken,
och de delade upp mitt land mellan sig.+
3 De kastade lott om mitt folk.+
De bytte en pojke mot en prostituerad
och sålde en flicka för att få vin att dricka.
4 Vad har ni emot mig,
Tyros och Sidon och alla områden i Filisteen?
Hämnas ni på mig för något jag har gjort?
Om ni hämnas på mig
ska jag genast, ja på en gång, låta det slå tillbaka mot er själva.+
5 Ni har tagit mitt silver och mitt guld,+
ni har fört mina finaste skatter till era tempel,
6 och folket i Juda och Jerusalem har ni sålt till grekerna+
för att få dem långt bort från deras eget område.
7 Därför ska jag föra dem tillbaka från den plats ni sålde dem till,+
och jag ska låta er hämnd slå tillbaka mot er själva.
8 Jag ska överlämna* era söner och döttrar till folket i Juda,+
och de i sin tur ska överlämna* dem till männen från Saba, till ett folk långt borta,
för det är Jehova själv som har talat.
9 Kungör detta bland folken:+
’Gör er redo för* strid! Kalla in de mäktiga krigarna!
Låt alla soldater dra ut och gå till anfall!+
10 Smid era plogskär till svärd och era vingårdsknivar till spjut.*
Den svage ska säga: ”Jag är stark.”
11 Församla er och hjälp varandra, alla ni folk runt omkring!’”+
Jehova, för ner dina mäktiga* till den platsen.
12 ”Folken måste göra sig redo och dra upp till Jehosạfats dal.*
Där ska jag sitta och döma alla omgivande nationer.+
13 Svinga skäran, för skörden är mogen!
Kom ner och trampa, för vinpressen är full!+
Karen flödar över, för folkens ondska är stor.
15 Solen och månen ska förmörkas,
och stjärnorna ska förlora sitt sken.
16 Jehova ska ryta från Sion,
från Jerusalem ska hans röst höras.
Himmel och jord ska skaka.
Men Jehova ska vara en tillflykt för sitt folk,+
en fästning för Israels folk.
17 Och ni ska inse att jag är Jehova, er Gud, som bor på Sion, mitt heliga berg.+
18 Den dagen ska bergen drypa av sött vin,+
kullarna ska flöda av mjölk,
bäckarna i Juda ska vara fulla av vatten.
19 Men Egypten ska bli öde,+
och Edom ska bli en övergiven vildmark,+
på grund av våldet mot Judas folk+
och det oskyldiga blod de utgöt i deras land.+
20 Men Juda ska vara bebott för alltid
och Jerusalem i generation efter generation.+
21 Dem som jag tidigare betraktade som skyldiga ska jag nu betrakta som oskyldiga.*+
Och Jehova ska bo på Sion.”+
Betyder ”Jehova är Gud”.
Eller ”på jorden”.
Ordagrant ”en jungfru”.
Eller ”äkta man”.
Ordagrant ”Bind om er”.
Eller ”slå er på bröstet”.
Ordagrant ”Helga”.
Eller möjligen ”De torkade fikonen har skrumpnat”.
Eller ”bär straffet”.
Eller ”på jorden”.
Eller ”kastvapnen”.
Eller ”nådig”.
Eller ”sen till vrede”.
Eller ”känna ånger över”.
Eller ”känner ånger”.
Ordagrant ”Helga”.
Eller ”de äldste”.
Eller ”dem som ammas”.
Ordagrant ”din arvedel”.
Eller ”visa brinnande iver för”.
Ordagrant ”ansikte”.
Dvs. Döda havet.
Dvs. Medelhavet.
Eller ”ge förebud”.
Betyder ”Jehova är domare”.
Eller ”lågslätt”.
Ordagrant ”sälja”.
Ordagrant ”sälja”.
Ordagrant ”Helga”.
Eller ”lansar”.
Eller ”krigare”.
Eller ”lågslätt”.
Eller ”på avgörandets lågslätt”.
Eller ”på avgörandets lågslätt”.
Eller ”utlänningar”.
Eller ”wadi”.
Eller ”Jag ska ta bort deras blodskuld”.