MIKA
1 Detta är det budskap om Samaria och Jerusalem som Mika*+ från Mọreset fick från Jehova i en syn när Jotam,+ Ahas+ och Hiskia+ var kungar i Juda:+
2 ”Lyssna, alla ni folk,
hör, du jord och allt som fyller dig!
Jehova är i sitt heliga tempel.
Den suveräne Herren Jehova ska vittna mot er.+
3 Jehova drar ut från sin plats.
Han ska stiga ner och dra fram över jordens höjder.
4 Under honom ska bergen smälta+
och dalarna* rämna,
som vax för elden,
som vatten som störtar utför ett stup.
5 Allt detta händer på grund av Jakobs uppror,
på grund av Israels hus synder.+
Vem är skyldig till att Jakob har gjort uppror?
Är det inte Samaria?+
Och vem är skyldig till att det finns offerhöjder i Juda?+
Är det inte Jerusalem?
6 Jag ska göra Samaria till en ruinhög på marken,
en plats där vingårdar anläggs.
Jag ska kasta* ner hennes stenar i dalen
och blottlägga hennes grund.
Jag ska förstöra alla hennes avgudar.
För hon köpte dem för den lön hon fick som prostituerad,
och de ska återigen ges som lön till prostituerade.”
Jag ska yla som schakalerna
och ropa sorgset som strutsarna.
Plågan har nått till mitt folks port, till Jerusalem.+
10 ”Förkunna det inte i Gat.
Låt dem inte se er gråta.
Vältra er i stoftet, ni som bor i Bet-Afra.*
11 Dra bort nakna och förödmjukade, ni* som bor i Safir.
De* som bor i Sạanan har inte vågat sig ut.
Folket i Bet-Esel ska sörja och inte längre ge er sitt stöd.
12 De* som bor i Marot har väntat på något gott,
men olycka från Jehova har nått till Jerusalems port.
13 Spänn hästarna för stridsvagnen, ni* som bor i Lakis.+
14 Så ni ska ge avskedsgåvor åt Mọreset-Gat.
Husen i Aksib+ var en besvikelse för Israels kungar.
15 Ni* som bor i Marẹsa,+ jag ska sända erövraren* till er stad.+
Ända till Adụllam+ ska Israels härlighet nå.
16 Raka er skalliga, klipp av håret i sorg över era älskade barn.
2 ”Olycka ska drabba dem som tänker ut det som är ont
och som gör upp onda planer när de ligger i sina sängar!
När morgonen gryr sätter de planerna i verket,
därför att de har makt att göra det.+
2 De vill ha andras åkrar och lägger beslag på dem,+
de vill ha andras hus och tar dem.
3 Därför säger Jehova:
’Jag tänker ut en olycka mot er+ som ni inte ska kunna fly från.*+
Ni ska inte längre gå omkring och vara stolta,+ för det är en olyckans tid.+
4 Den dagen ska man använda ett ordspråk om er,
man ska sjunga klagosånger över er+
och säga: ”Vi har blivit av med allt!+
Han har tagit vårt folks arv och gett det till andra!+
Han ger våra åkrar till de illojala.”
5 Därför ska du inte ha någon som sträcker ut mätsnöret,
ingen som fördelar landet i Jehovas församling.
6 ”Sluta predika”, säger de.
”De borde inte predika detta,
vi ska inte alls bli förödmjukade!”
7 Jakobs hus, ni säger kanske:
”Har Jehovas ande blivit otålig?
Är det verkligen han som gör detta?”
Leder inte mina ord till något gott för dem som lever rättfärdigt?
8 Men på senare tid har mitt eget folk rest sig som en fiende.
Helt öppet river ni bort den imponerande prydnaden från* kläderna på dem som går förbi
och som är intet ont anande likt hemvändande krigshjältar.
9 Ni driver ut mitt folks kvinnor från deras trivsamma hem.
Ni berövar för alltid deras barn de välsignelser jag har gett dem.
10 Res er och ge er av, för det här är inte längre en trygg plats.*
På grund av orenhet+ ska landet bli ödelagt, fullständigt ödelagt.+
11 Om en man vandrar efter vind och bedrägeri och han ljuger och säger:
”Jag ska profetera för dig om vin och starka drycker”,
då skulle han vara den perfekte profeten för detta folk!+
12 Jag ska samla er alla, hela Jakob.
Jag ska församla dem som är kvar av Israel.+
Jag ska föra samman dem i enhet, som får i en fålla,
som en hjord på bete.+
Det ska vara ett sorl från alla människor.’+
13 Den som bryter igenom ska gå framför dem.
De ska bryta igenom och gå ut genom porten.+
Deras kung ska gå framför dem,
och Jehova ska gå i spetsen för dem.”+
3 Jag sa: ”Lyssna, det ber jag er, ni Jakobs överhuvuden
och ni befälhavare för Israels hus.+
Borde inte ni veta vad som är rätt?
2 Men ni hatar det goda+ och älskar det onda.+
Ni sliter huden av mitt folk och köttet från deras ben.+
3 Ni äter mitt folks kött+
och flår huden av dem,
slår sönder deras ben och krossar dem,+
precis som något som ska kokas i en gryta,* som kött i en kittel.
4 Vid den tiden ska de ropa till Jehova,
men han ska inte svara dem.
5 Så här säger Jehova till de profeter som leder mitt folk vilse,+
men som förklarar* krig mot den som inte ger dem något att stoppa i munnen:
6 ’Ni ska ha natt,+ inga syner.+
Ni ska bara ha mörker, ingen spådom.
Solen ska gå ner över profeterna,
dagen ska bli mörk för dem.+
7 Synskådarna ska få stå med skam+
och spåmännen bli besvikna.
De ska alla tvingas täcka över mustaschen,*
för det kommer inget svar från Gud.’”
8 Men jag är uppfylld av kraft från Jehovas ande,
av rättvisa och styrka,
så att jag kan förkunna för Jakob om hans uppror och för Israel om hans synd.
9 Lyssna, ni överhuvuden för Jakobs hus
och ni befälhavare för Israels hus,+
ni som avskyr rättvisa och som gör allt rakt krokigt,+
10 ni som bygger Sion med blodsutgjutelse och Jerusalem med orättfärdighet.+
Ändå lutar de sig mot Jehova* och säger:
Ӏr inte Jehova med oss?+
Ingen olycka ska drabba oss.”+
4 I de sista dagarna*
ska berget med Jehovas hus+
bli fast grundat ovanför bergens toppar,
och det ska lyftas upp över höjderna,
och folk ska strömma dit.+
2 Och många folk ska dra upp och säga:
”Kom, vi går upp till Jehovas berg,
till Jakobs Guds hus.+
Han ska undervisa oss om sina vägar,
och vi ska vandra på hans stigar.”
För lag* ska gå ut från Sion
och Jehovas ord från Jerusalem.
3 Han ska vara domare bland många folk+
och rätta till förhållandena bland mäktiga nationer både nära och fjärran.
De ska smida sina svärd till plogskär
och sina spjut till vingårdsknivar.+
Nation ska inte lyfta svärd mot nation,
och de ska inte längre lära sig att kriga.+
4 Var och en ska sitta* under sin vinstock och under sitt fikonträd,+
och ingen ska skrämma dem,+
för det har Jehova, arméernas Gud,* själv sagt.
6 ”Den dagen”, säger Jehova,
”ska jag samla dem* som haltat
och samla ihop dem som skingrats,+
tillsammans med dem jag behandlat hårt.
7 Jag ska rädda en kvarleva+ av dem* som haltat,
och jag ska göra dem som förts långt bort till ett mäktigt folk.+
Jag, Jehova, ska styra som kung över dem på Sions berg,
från nu och till evig tid.
9 Men varför skriker du högt nu?
Har du ingen kung,
eller har din rådgivare försvunnit?
Är det därför du plågas av smärtor som en födande kvinna?+
10 Du ska vrida dig i smärtor och skrika, du dotter Sion,
som en födande kvinna,
för du ska lämna staden och bo ute på de öppna fälten.
Där ska Jehova köpa tillbaka dig från dina fiender.+
11 Nu ska många folk samlas mot dig.
De ska säga: ’Sion ska bli vanärad,
och vi ska med egna ögon se detta drabba henne.’
12 Men de förstår inte Jehovas tankar,
och de känner inte till hans avsikter,*
för han ska samla ihop dem som kärvar med nyskördad säd till tröskplatsen.
13 Res dig och tröska, du dotter Sion,+
för jag ska förvandla dina horn till järn,
dina klövar till koppar,
och du ska krossa många folk.+
Du ska viga skatterna de roffat åt sig åt Jehova
och deras rikedomar åt hela jordens sanne Herre.”+
5 ”Nu rispar du dig själv,
du dotter under angrepp.
som är för liten för att räknas till Judas städer,*
från dig ska jag låta en härskare över Israel komma.+
Hans ursprung är från forna dagar, från urminnes tider.
3 De ska vara övergivna av Gud
till dess hon som ska föda har fött.
Och resten av härskarens bröder ska återvända till Israels folk.
4 Han ska träda fram och vara herde med kraft från Jehova,+
i Jehovas, sin Guds, upphöjda namn.
5 Och han ska införa fred.+
Om assyriern invaderar vårt land och tränger in i våra befästa torn,+
då ska vi ställa upp sju herdar mot honom, ja, åtta människor ska vara furstar.*
Och härskaren ska rädda oss+
när assyriern invaderar vårt land och tränger in i vårt område.
7 De som är kvar av Jakob ska vara mitt ibland många folkslag.
Där ska de vara som daggen från Jehova,
som regnskurarna på gräset,
som inte hoppas på en människa
och inte väntar på en dödlig.
8 De som är kvar av Jakob ska vara bland folken,
mitt ibland många folkslag.
Där ska de vara som ett lejon bland skogens djur,
som ett ungt lejon bland fårhjordar,
som både attackerar och sliter i stycken,
och ingen kan rädda bytet.
9 Du ska lyfta din hand i triumf över dina motståndare,
och alla dina fiender ska utplånas.”
10 ”Den dagen”, säger Jehova,
”ska jag utplåna dina hästar och förstöra dina stridsvagnar.
11 Jag ska förstöra städerna i ditt land
och riva ner alla dina fästningar.
12 Jag ska sätta stopp för trolldomen du håller på med,*
det ska inte längre finnas någon hos dig som använder magi.+
13 Jag ska förstöra dina avgudabilder och heliga stoder,
och du ska inte längre böja dig ner för det du själv har gjort.+
15 I vrede och raseri tar jag hämnd
på de folk som inte har lytt mig.”
6 Lyssna på vad Jehova säger.
Res dig, lägg fram din rättssak inför bergen,
och låt kullarna höra din röst.+
2 Lyssna, ni berg, till Jehovas rättssak,
ni jordens orubbliga grundvalar,+
för Jehova har en rättstvist med sitt folk.
Lyssna när han ställer Israel till svars:+
3 ”Mitt folk, vad har jag gjort mot dig?
Hur har jag tröttat ut dig?+
Vittna mot mig.
Jag lät Mose, Aron och Mirjam+ gå i spetsen för dig.
5 Mitt folk, jag ber dig, kom ihåg vad Balak, Moabs kung, föreslog,+
och vad Bịleam, Beors son, svarade honom+
så att du inser att Jehova alltid gör det som är rätt.”
6 Vad ska jag träda fram inför Jehova med?
Vad ska jag ge Gud i höjden när jag böjer mig ner för honom?
Ska jag träda fram inför honom med brännoffer,
med årsgamla kalvar?+
7 Vill Jehova ha baggar i tusental,
ändlösa strömmar av olja?+
8 Han har talat om för dig, du människa, vad som är gott.
Så vad förväntar Jehova av dig?*
9 Jehovas rop hörs i staden.
De visa* kommer att respektera ditt namn.
Lyssna på käppens röst, och tänk på vem som fastställt straffet.+
10 Finns det fortfarande orättmätigt förvärvade skatter i den ondes hus
och avskyvärda, missvisande efamått?*
13 ”Därför ska jag slå dig och skada dig,+
ödelägga dig på grund av dina synder.
14 Du ska äta men inte bli mätt,
din mage ska vara tom.+
Det du gömmer undan ska du inte kunna rädda,
och det du får med dig ska jag ge åt svärdet.
15 Du ska så men inte få skörda,
trampa oliver men inte få använda oljan,
16 För du följer Omris stadgar och allt Ahabs hus har gjort,+
och du vandrar på deras vägar.
Du ska få utstå folkens förakt.”+
7 Stackars mig! Jag är lik en man
som inte hittar någon druvklase att äta
eller något tidigt fikon att njuta av,
när sommarfrukten är skördad
och efterskörden av druvorna är över.
2 Den lojale har försvunnit från jordens yta,
det finns ingen människa som är rättfärdig.+
3 De är experter på att göra det som är ont.+
Fursten ställer krav,
domaren kräver pengar+
och den mäktige talar om vad han vill ha,+
ja, tillsammans konspirerar de.*
4 Den bäste av dem är som ett törnsnår,
den ärligaste värre än en taggig buske.
Dagen som dina väktare varnat för, räkenskapens dag, ska komma.+
Då ska de gripas av panik.+
5 Lita inte på din vän,
tro inte på den som står dig nära.+
Se upp med vad du säger till den som är i din famn.
En man har fiender i sin egen familj.*+
7 Men jag ska spana efter Jehova.+
Jag ska vänta* på min räddnings Gud.+
Min Gud kommer att höra mig.+
8 Triumfera inte över mig, du min fiende.*
Jag har fallit, men jag ska resa mig igen.
Jag bor i mörkret, men Jehova ska vara mitt ljus.
9 Eftersom jag har syndat mot Jehova+
måste jag uthärda hans raseri,
tills han tar upp min rättssak och skipar rättvisa åt mig.
Han ska föra mig ut i ljuset,
jag ska få se hans rättfärdighet.
10 Och min fiende ska se det,
och skam ska övertäcka henne, hon som sa till mig:
”Var är Jehova, din Gud?”+
Jag ska se på henne
när hon trampas ner som smuts på gatan.
11 Det kommer en dag när dina stenmurar ska byggas upp.
Den dagen ska dina gränser utvidgas.*
12 Den dagen ska de komma till dig
ända från Assyrien och från Egyptens städer,
från Egypten ända till Floden,*
från hav till hav och från berg till berg.+
13 Och landet ska bli öde på grund av sina invånare,
på grund av det de har gjort.*
14 Valla ditt folk med din stav, den fårhjord som är din egendom,*+
som bodde för sig själva i en skog, mitt i en fruktträdgård.
Låt dem beta i Basan och Gilead+ som förut.
15 ”Precis som när ni drog ut ur Egypten
ska jag låta er få se storverk.+
16 Folken ska se det och skämmas, trots att de är så mäktiga.+
De ska lägga handen för munnen,
de ska slås med dövhet.
17 De ska slicka stoftet som ormar,+
som kräldjur på marken ska de komma darrande ur sina tillhåll.
Skräckslagna ska de komma till Gud, Jehova.
18 Vilken gud är som du?
Du förlåter synd och bortser från överträdelserna+ hos dem som är kvar av ditt folk.*+
Du håller inte fast vid din vrede för evigt,
för du älskar lojal kärlek.+
19 Du ska visa oss barmhärtighet+ igen och besegra* våra synder.
Du ska kasta alla våra synder i havets djup.+
20 Du ska handla trofast mot Jakob,
visa lojal kärlek mot Abraham,
precis som du med ed lovade våra förfäder i forna dagar.+
Kortform av Mikael (”vem är som Gud?”) eller Mikaja (”vem är som Jehova?”).
Eller ”lågslätterna”.
Ordagrant ”hälla”.
Eller ”all lön hon fick som prostituerad”.
Eller ”Afras hus”.
Ordagrant ”du kvinna”.
Ordagrant ”Hon”.
Ordagrant ”Hon”.
Ordagrant ”du kvinna”.
Ordagrant ”dottern Sions”.
Ordagrant ”Du kvinna”.
Eller ”fördrivaren”.
Eller ”örnen”.
Ordagrant ”arvedel”.
Ordagrant ”inte ska kunna dra undan era nackar från”.
Eller ”tillsammans med”.
Ordagrant ”en viloplats”.
Eller ”en gryta med vid öppning”.
Eller möjligen ”samtidigt som de biter med tänderna”.
Ordagrant ”helgar”.
Eller ”munnen”.
Ordagrant ”Hennes huvuden”.
Eller ”silver”.
Eller ”menar de att de har Jehovas stöd”.
Eller ”husets berg”.
Eller ”I dagarnas slutskede”.
Eller ”undervisning”.
Eller ”bo”.
Ordagrant ”arméernas Jehovas mun”.
Ordagrant ”vandrar i sina gudars namn”.
Ordagrant ”vandra i Jehovas, vår Guds, namn”.
Ordagrant ”henne”.
Ordagrant ”henne”.
Ordagrant ”dottern Sions”.
Eller ”tidigare”.
Ordagrant ”dottern Jerusalem”.
Eller ”råd”.
Eller ”tusenden”, ”släkter”.
Eller ”ledare”.
Ordagrant ”valla”.
Ordagrant ”från din hand”.
Se Ordförklaringar.
Eller ”friköpte”.
Ordagrant ”slavhuset”.
Eller ”min livsfrukt”.
Eller ”kräver Jehova i gengäld av dig”.
Eller ”att din kärlek är lojal och omtänksam”. Ordagrant ”älskar lojal kärlek”.
Eller ”De som har praktisk vishet”.
Se Tillägg B14.
Eller ”vara oskyldig”.
Eller ”göra nytt vin”.
Ordagrant ”visslar åt”.
Eller ”efter blod”.
Ordagrant ”de väver det samman”.
Eller ”sitt eget hushåll”.
Eller ”Jag ska vara inställd på att vänta”.
På hebreiska är ordet för ”fiende” femininum.
Eller möjligen ”ska förordningen vara långt borta”.
Dvs. Eufrat.
Ordagrant ”deras gärningars frukt”.
Ordagrant ”arvedel”.
Ordagrant ”dig”.
Ordagrant ”din arvedel”.
Eller ”trampa ner”.