HABACKUK
1 Ett budskap som profeten Habạckuk* fick i en syn:
2 Jehova, hur länge ska jag ropa på hjälp utan att du hör?+
Hur länge ska jag be om hjälp undan våldet utan att du ingriper?*+
3 Varför tvingar du mig att se all ondska?
Och varför tolererar du förtryck?
Varför är det våld och ödeläggelse runt omkring mig?
Och varför är det så mycket gräl och konflikter?
4 Lagen är tandlös,
och rättvisa skipas aldrig.
De ondskefulla omringar den rättfärdige,
och därför förhindras rättvisans gång.+
5 ”Se på folken, ja, titta noga!
Ni kommer att stirra förvånat och bli överraskade,
för det ska hända något i era dagar
som ni inte kommer att tro även om ni får höra om det.+
6 För nu reser jag upp kaldéerna,+
det hänsynslösa och våldsamma folket.
De drar fram över jordens vidder
för att ta andras hus i besittning.+
7 De är skrämmande och skräckinjagande.
De har sin egen rättvisa och myndighet.*+
8 Deras hästar är snabbare än leoparder
och vildare än vargar på natten.+
Deras krigshästar sätter av i galopp,
deras hästar kommer fjärran ifrån.
Som örnen slår de ner på sitt byte.+
9 Alla har de våld i sinnet.+
Förenade drar de fram som östanvinden,+
de hopar fångar som sand.
10 De hånar kungar
och skrattar åt ämbetsmän.+
De skrattar åt alla fästningar,+
de bygger jordvallar och intar dem.
11 Sedan far de fram som vinden och fortsätter vidare,
men de drar på sig skuld,+
12 Är du inte från evigheten, Jehova?+
Min Gud, min Helige, du dör aldrig.*+
13 Dina ögon är för rena för att se på det onda,
och du tolererar inte ondska.+
Så varför tolererar du förrädare?+
Varför tiger du när en ondskefull slukar en som är rättfärdigare än han?+
14 Varför låter du människorna behandlas som havets fiskar,
som de myllrande havsdjuren som ingen härskar över?
15 De* drar upp alla dessa med fiskkrok.
De fångar dem i sina dragnät,
de halar upp dem i sina fisknät.
Därför gläder de sig mycket.+
16 Därför offrar de åt sina dragnät
och frambär offer* åt sina fisknät,
för tack vare dem är deras måltider goda*
och deras mat så läcker.
17 Ska de få fortsätta att fylla och tömma sina nät?*
Ska de få fortsätta att skoningslöst slakta folken?+
2 Jag ska stå på min vaktpost,+
och jag ska ställa mig uppe på muren.
Jag ska hålla vakt för att se vad han ska tala genom mig
och vad jag ska säga när jag blir tillrättavisad.
2 Då svarade Jehova mig:
3 För synen ska uppfyllas vid en fastställd tid,
den närmar sig snabbt sin fullbordan,* och den ska inte slå fel.*
Även om den verkar dröja,* så fortsätt vänta* på den!+
För den ska utan tvekan förverkligas,
den kommer inte att bli försenad!
4 Titta på den som är stolt,
han är inte uppriktig i sitt innersta.
Men den rättfärdige ska leva på grund av sin trohet.*+
5 Eftersom vinet är förrädiskt
kommer den stolte mannen inte att nå sitt mål.
Han har lika stor aptit som graven,*
han är lika omättlig som döden.
Han samlar alla folk hos sig
och hämtar alla folkslag till sig.+
6 Ska de inte alla göra honom till måltavla för sina ordspråk, satirer och gåtor?+
De ska säga:
’Olycka ska drabba den som samlar på sig det som inte är hans
och som bara gör sin skuld större!
Hur länge?
7 Plötsligt kommer dina fordringsägare att resa sig mot dig.
De ska vakna upp och skaka dig våldsamt,
de ska plundra dig.+
8 Eftersom du själv har plundrat många folk
ska de som är kvar av folken plundra dig,+
för du har utgjutit människoblod
och ödelagt jorden
och städerna och alla som bor i dem.+
9 Olycka ska drabba den som skaffar sig vinster åt sitt hus på oärligt sätt
och som bygger sitt näste i höjden
för att komma undan olyckan!
10 Dina planer drar skam över ditt hus.
Du utplånar många folk och syndar därigenom mot dig själv.+
11 För en sten i muren ska ropa,
och en bjälke i trästommen ska svara.
12 Olycka ska drabba den som bygger en stad på blodsutgjutelse
och grundar den på orättfärdighet!
13 Är det inte arméernas Jehova som får folken att arbeta hårt för det som bränns upp i eld
och som får folkslagen att trötta ut sig till ingen nytta?+
14 Kunskapen om Jehovas härlighet ska uppfylla hela jorden,
precis som vattenmassorna täcker havets botten.+
15 Olycka ska drabba den som ger sina vänner att dricka,
som fyller på med raseri och vrede och gör dem berusade
för att kunna se dem nakna!
16 Du ska tvingas frossa i vanära i stället för ära.
Drick också du, och visa alla att du är oomskuren.*
Turen ska komma till dig att dricka bägaren i Jehovas högra hand,+
och din härlighet ska täckas med skam.
17 Ditt våld mot Libanon ska slå tillbaka mot dig själv,
och ödeläggelsen som skrämde djuren ska drabba dig,
för du har utgjutit människoblod
och ödelagt jorden
och städerna och alla som bor i dem.+
18 Till vilken nytta är en skulpterad bild
när det är en människa som gjort den?
Och till vilken nytta är en metallstaty* och en lögnens lärare?
Hur kan den som har gjort dessa värdelösa gudar förtrösta på dem?
De är ju stumma!+
19 Olycka ska drabba den som säger till en träbit: ”Vakna!”
eller till en stum sten: ”Vakna! Vägled oss!”
20 Men Jehova är i sitt heliga tempel.+
Stilla er inför honom, hela jorden!’”+
3 Profeten Habạckuks bön, i form av sorgesånger:*
2 Jehova, jag har hört budskapet om dig.
Jag fylls av vördnad inför dina gärningar, Jehova.
När tiden är inne,* gör det igen!
När tiden är inne,* gör dem kända!
Men kom ihåg att visa barmhärtighet under kaoset.+
Hans majestät täckte himlen,+
jorden fylldes av lovprisning till honom.
4 Glansen från honom var som dagsljuset.+
Två ljusstrålar kom från hans hand,
där hans styrka var dold.
5 Framför honom gick pest,+
och brinnande feber följde i hans fotspår.
De eviga bergen krossades,
höjderna från forna tider sjönk ihop.+
De uråldriga stigarna tillhör honom.
7 Jag såg paniken i Kusans tält,
tältdukarna i Midjan darrade.+
8 Är det mot floderna, Jehova,
är det mot floderna som din vrede flammar?
Eller är det mot havet som du riktar ditt raseri?+
9 Din båge är redo och skjutklar.
Käpparna* sänds i väg enligt en ed.* (Selah)
Du klyver jorden med floder.
10 Bergen vred sig i smärtor vid blotta åsynen av dig.+
Ett störtregn svepte fram.
Havsdjupet dånade,+
det sträckte händerna mot höjden.
11 Sol och måne stod stilla i sin upphöjda boning.+
Dina pilar for fram som ljuset,+
ditt glänsande spjut blixtrade.
12 I vrede marscherade du över jorden.
I raseri trampade du ner* folken.
13 Du drog ut för att rädda ditt folk, för att rädda din smorde.
Du krossade ledaren* för den ondes hus,
och huset blev blottlagt från grunden ända upp till taket.* (Selah)
14 Du genomborrade hans krigares huvud med hans egna vapen*
när de stormade fram för att skingra oss.*
De jublade över att i hemlighet sluka den nödställde.
15 Du drog fram med dina hästar genom havet,
genom de svallande vattenmassorna.
16 Jag hörde det och skälvde inombords,*
vid ljudet darrade mina läppar.
Röta trängde in i benen i min kropp,+
jag stod på skakiga ben.
Men jag väntar i stillhet på nödens dag,+
för den ska drabba dem som angriper oss.
17 Även om fikonträdet inte blommar
och vinstockarna inte ger någon frukt,
även om olivskörden slår fel
och åkrarna* inte ger någon gröda,
även om fåren försvinner från fållan
och boskap saknas i stallen,
18 ska jag ändå jubla i Jehova,
jag ska glädjas i Gud, min räddare.+
19 Den suveräne Herren Jehova är min styrka.+
Han gör mig snabbfotad som hjorten
och låter mig springa över höjderna.+
Till musikledaren. På mina stränginstrument.
Betyder möjligen ”innerlig omfamning”.
Eller ”räddar”.
Eller ”värdighet”.
Eller möjligen ”deras styrka är deras gud”.
Eller möjligen ”vi ska inte dö”.
Eller ”tillrättavisa”.
Dvs. kaldéerna.
Eller ”sänder upp offerrök”.
Ordagrant ”rika på olja”.
Eller möjligen ”att dra sina svärd”.
Eller ”så att den som högläser kan göra det flytande”.
Eller ”sitt slut”.
Eller ”den ljuger inte”.
Eller ”skulle dröja”.
Eller ”så vänta ivrigt”, ”så lev i spänd förväntan”.
Eller möjligen ”tro”.
Eller ”Sheol”, dvs. den bildliga plats dit människor kommer när de dör. Se Ordförklaringar.
Eller möjligen ”och ragla”.
Eller ”gjuten staty”.
Eller ”det finns ingen andedräkt i den”.
Eller ”klagosånger”.
Eller möjligen ”I vår tid”.
Eller möjligen ”I vår tid”.
Se Ordförklaringar.
Eller ”räddning”.
Eller möjligen ”Pilarna”.
Eller möjligen ”Stammarnas svurna eder är fastställda”.
Ordagrant ”tröskade du”.
Ordagrant ”huvudet”.
Ordagrant ”nacken”.
Ordagrant ”hans käppar”.
Ordagrant ”mig”, används här i kollektiv bemärkelse.
Ordagrant ”och min buk skälvde”.
Eller ”terrasserna”.