SAKARJA

1 I åttonde månaden i Dareios andra regeringsår+ kom Jehovas ord till profeten Sakarja,*+ son till Berẹkja, son till Iddo. Det löd: 2 ”Jehova blev mycket upprörd på era förfäder.+

3 Säg till folket: ’Så här säger arméernas Jehova: ”’Vänd tillbaka till mig’, säger arméernas Jehova, ’så ska jag vända tillbaka till er’,+ säger arméernas Jehova.”’

4 ’Bli inte som era förfäder, som de tidigare profeterna förkunnade för och sa: ”Så här säger arméernas Jehova: ’Vänd er bort* från era onda vägar och ert onda uppförande.’”’+

’Men de lyssnade inte, och de brydde sig inte om mig’,+ säger Jehova.

5 ’Var är era förfäder nu? Och levde profeterna för evigt? 6 Men de ord och de påbud som jag gav mina tjänare, profeterna, fick era förfäder se gå i uppfyllelse, eller hur?’+ Då vände de tillbaka till mig och sa: ’Arméernas Jehova har handlat med oss precis som han hade beslutat, på grund av våra vägar och vårt uppförande.’”+

7 Den 24:e dagen i 11:e månaden, det vill säga shebat,* i Dareios andra regeringsår+ kom Jehovas ord till profeten Sakarja, son till Berẹkja, son till Iddo. 8 Sakarja sa: ”Jag fick en syn om natten. Jag såg en man som red på en röd häst, och han hade stannat bland myrtenträden i ravinen. Och bakom honom stod det röda, rödbruna och vita hästar.”

9 Då frågade jag: ”Vilka är det som rider på hästarna, min herre?”

Ängeln som talade med mig svarade då: ”Jag ska visa vilka det är.”

10 Sedan sa mannen som stod bland myrtenträden: ”Det är de som Jehova har sänt ut för att färdas omkring på jorden.” 11 Och de sa till Jehovas ängel som stod bland myrtenträden: ”Vi har färdats omkring på hela jorden, och överallt är det lugnt och stilla.”+

12 Då sa Jehovas ängel: ”Arméernas Jehova, hur länge ska du hålla tillbaka din barmhärtighet från Jerusalem och från Judas städer,+ som du har varit vred på i 70 år?”+

13 Jehova svarade ängeln som talade med mig, med vänliga och tröstande ord. 14 Sedan sa ängeln som talade med mig: ”Ropa ut: ’Så här säger arméernas Jehova: ”Med brinnande iver beskyddar jag Jerusalem och Sion.+ 15 Jag är fylld av vrede mot de sorglösa nationerna,+ för min vrede mot mitt folk var måttlig,+ men nationerna förvärrade olyckan.”’+

16 Därför säger Jehova: ’”Jag ska vända tillbaka till Jerusalem i barmhärtighet,+ och mitt hus ska byggas där”,+ säger arméernas Jehova, ”och ett mätsnöre ska sträckas ut över Jerusalem.”’+

17 Ropa också ut detta: ’Så här säger arméernas Jehova: ”Mina städer ska än en gång flöda över av det goda, och Jehova ska än en gång trösta Sion+ och än en gång utvälja Jerusalem.”’”+

18 Sedan tittade jag upp och såg fyra horn.+ 19 Så jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad betyder de?” Han svarade: ”Det här är de horn som skingrade Juda,+ Israel+ och Jerusalem.”+

20 Jehova visade mig sedan fyra hantverkare. 21 Då frågade jag: ”Vad ska de göra?”

Han sa: ”Hornen är de som skingrade Juda så att ingen kunde lyfta upp sitt huvud. Och hantverkarna ska komma för att skrämma dem, för att störta hornen på de nationer som lyfte sina horn mot Juda för att skingra dem som bor där.”

2 Och jag tittade upp och såg en man med ett mätsnöre+ i handen. 2 Jag frågade: ”Vart är du på väg?”

Han svarade: ”För att mäta Jerusalem, för att ta reda på stadens längd och bredd.”+

3 Och ängeln som talade med mig gick i väg, och en annan ängel kom och mötte honom. 4 Han sa till honom: ”Spring i väg och säg till den unge mannen: ’”Jerusalem kommer att bli som en stad+ som är helt öppen och utan murar, eftersom invånarna och djuren ska bli så många.+ 5 Och jag ska själv bli en mur av eld runt staden”,+ säger Jehova, ”och jag ska fylla staden med min härlighet.”’”+

6 ”Kom! Kom! Fly från landet i norr!”+ säger Jehova.

”För jag har spritt er för himlens fyra vindar”,+ säger Jehova.

7 ”Kom, Sion! Sätt dig i säkerhet, du som bor i Babylon.*+ 8 För så här säger arméernas Jehova, som efter att ha blivit ärad* har sänt mig* till de folk som plundrade er:+ ’Den som rör vid er, han rör vid min ögonsten.*+ 9 För nu ska jag lyfta min hand mot dem, och de ska bli sina egna slavars byte.’+ Ni ska inse att det är arméernas Jehova som har sänt mig.

10 Ropa av glädje, dotter Sion,+ för jag kommer+ och ska bo hos dig”,+ säger Jehova. 11 ”Många folk ska den dagen sluta sig till Jehova,+ och de ska bli mitt folk. Och jag ska bo hos dig.” Du ska inse att det är arméernas Jehova som har sänt mig till dig. 12 Jehova ska ta Juda i besittning som sin andel på den heliga marken, och han ska återigen utvälja Jerusalem.+ 13 Stilla er inför Jehova, alla människor, för han skrider till handling från sin heliga boning.

3 Och han visade mig översteprästen Josua,+ som stod inför Jehovas ängel. Satan+ stod vid hans högra sida och motarbetade honom. 2 Jehovas ängel sa till Satan: ”Må Jehova tillrättavisa dig, Satan,+ ja, må Jehova, som har utvalt Jerusalem,+ tillrättavisa dig! Är inte Josua ett brinnande vedträ som ryckts ur elden?”

3 Josua stod inför ängeln i smutsiga kläder. 4 Ängeln sa till de andra som stod inför honom: ”Ta av honom de smutsiga kläderna.” Sedan sa han till Josua: ”Jag har tagit bort din synd,* och du ska kläs i högtidsdräkt.”+

5 Då sa jag: ”Sätt en ren turban på hans huvud.”+ Och de satte på honom den rena turbanen och klädde honom, och Jehovas ängel stod bredvid. 6 Sedan sa Jehovas ängel till Josua: 7 ”Så här säger arméernas Jehova: ’Om du vandrar på mina vägar och fullgör dina plikter mot mig, ska du bli domare i mitt hus+ och ta hand om* mina förgårdar. Och jag ska ge dig tillträde till min närvaro, precis som de har som står här.’

8 ’Lyssna, du överstepräst Josua, du och de präster som sitter framför dig, för ni tjänar som ett tecken: Jag låter min tjänare+ Telningen*+ komma! 9 Se på den sten som jag har lagt framför Josua! På denna enda sten är det sju ögon, och jag graverar in en inskription på den’, säger arméernas Jehova, ’och jag ska ta bort landets skuld på en enda dag.’+

10 ’Den dagen ska ni alla bjuda in era vänner att komma och sitta under era vinstockar och fikonträd’,+ säger arméernas Jehova.”

4 Ängeln som hade talat med mig kom tillbaka och väckte mig, som när man väcker någon som sover. 2 Och han frågade mig: ”Vad ser du?”

Jag svarade: ”Jag ser ett lampställ av massivt guld+ med en skål ovanpå. Det är sju lampor på det,+ ja sju, och lamporna, som sitter överst, har sju rör. 3 Och bredvid det står det två olivträd,+ ett till höger och ett till vänster om skålen.”

4 Sedan frågade jag ängeln som talade med mig: ”Vad betyder detta, min herre?” 5 Ängeln sa då: ”Vet du inte vad detta betyder?”

”Nej, min herre”, svarade jag.

6 Han sa till mig: ”Detta är Jehovas ord till Serubbạbel: ’”Inte genom militär styrka, och inte genom mänsklig kraft,+ utan genom min ande”,+ säger arméernas Jehova. 7 Vem är du, du stora berg? Inför Serubbạbel+ ska du bli plan mark.*+ Och han ska föra fram slutstenen* under höga rop: ”Så vacker! Så vacker!”’”

8 Jehovas ord kom ännu en gång till mig, och det löd: 9 ”Serubbạbel har med egna händer lagt grunden till detta hus,+ och han ska med egna händer slutföra det.+ Och du ska inse att det är arméernas Jehova som har sänt mig till er. 10 För vem vill förakta den dag då allt tog sin ringa början?+ De ska glädja sig och se lodlinan* i Serubbạbels hand. Dessa sju ögon är Jehovas ögon, som sveper över hela jorden.”+

11 Då frågade jag honom: ”Vad betyder de två olivträden till höger och till vänster om lampstället?”+ 12 Jag frågade också: ”Vad betyder kvistarna* på de två olivträden som producerar den gyllene oljan som rinner ner genom två guldrör?”

13 Han frågade mig: ”Vet du inte vad de betyder?”

”Nej, min herre”, svarade jag.

14 Han sa: ”Det är de två smorda som står bredvid hela jordens Herre.”+

5 Jag tittade upp igen och fick se en flygande bokrulle. 2 Han frågade mig: ”Vad ser du?”

Jag svarade: ”Jag ser en flygande bokrulle, som är 20 alnar* lång och 10 alnar bred.”

3 Då sa han till mig: ”Det är förbannelsen som går ut över hela jordens yta. För alla som stjäl,+ som det står skrivet på ena sidan, har gått fria från straff, och alla som svär en ed,+ som det står skrivet på andra sidan, har gått fria från straff. 4 ’Jag har sänt ut den’, säger arméernas Jehova, ’och den ska tränga in hos tjuven och hos den som svär falskt i mitt namn. Den ska stanna kvar i huset och ödelägga det, både trävirket och stenarna.’”

5 Ängeln som talade med mig kom sedan fram till mig och sa: ”Lyft blicken och se vad det är som kommer.”

6 ”Vad är det?” frågade jag.

Han svarade: ”Det är efamåttet.”* Han fortsatte: ”Så ser dessa människor ut på hela jorden.” 7 Och jag såg att det runda blylocket lyftes av, och det satt en kvinna inuti efamåttet. 8 Då sa han: ”Detta är Ondskan.” Och han knuffade tillbaka henne ner i efamåttet och lade på blylocket igen.

9 Sedan tittade jag upp och fick se två kvinnor komma flygande med vinden. De hade vingar som storken. Och de lyfte upp efamåttet i luften.* 10 Jag frågade ängeln: ”Vart ska de med efamåttet?”

11 Han svarade: ”Till landet Shinar*+ för att bygga ett hus åt henne. Och när det är färdigt ska hon sättas ner där på sin rätta plats.”

6 Sedan tittade jag upp igen och fick se fyra vagnar komma fram mellan två berg, och bergen var av koppar. 2 Den första vagnen drogs av röda hästar och den andra vagnen av svarta hästar.+ 3 Den tredje vagnen drogs av vita hästar och den fjärde vagnen av spräckliga, skäckiga hästar.+

4 Jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad betyder det här, min herre?”

5 Ängeln svarade: ”Det är himlens fyra andar+ som drar ut efter att ha stått inför hela jordens Herre.+ 6 Vagnen med de svarta hästarna drar ut mot landet i norr,+ de vita drar ut mot landet bortom havet och de spräckliga drar ut mot landet i söder. 7 De skäckiga var ivriga att dra ut över jorden.” Sedan sa han: ”Gå, dra ut över jorden.” Och de drog ut över jorden.

8 Sedan ropade han till mig: ”De som drar ut till landet i norr har fått Jehovas ande att vila i landet i norr.”

9 Jehovas ord kom till mig ännu en gång: 10 ”Ta emot det som Heldaj, Tobịja och Jedạja har tagit med sig från folket som är i landsflykt. Och den dagen ska du gå till Josịas, Sefanjas sons, hus tillsammans med dem som har kommit från Babylon. 11 Du ska ta silver och guld och göra en krona* och sätta den på översteprästen Josua,+ Jehosạdaks son. 12 Och du ska säga till honom:

’Så här säger arméernas Jehova: ”Här är den man vars namn är Telningen.*+ Han ska skjuta upp från sin plats, och han ska bygga Jehovas tempel.+ 13 Det är han som ska bygga Jehovas tempel, och det är han som ska få majestätisk storhet. Han ska sätta sig på sin tron och styra, och han ska också vara präst på tronen,+ och det ska råda harmoni mellan hans två ämbeten.* 14 Och kronan* ska vara kvar i Jehovas tempel till minne av Helem,* Tobịja, Jedạja+ och Hen,* Sefanjas son. 15 Fjärran ifrån ska man komma för att bygga på Jehovas tempel.” Och ni ska förstå att det är arméernas Jehova som har sänt mig till er. Och det ska ske – om ni lyssnar till Jehova, er Gud.’”

7 I kung Dareios fjärde regeringsår, på fjärde dagen i nionde månaden, i kislev,* kom Jehovas ord till Sakarja.+ 2 Folket i Betel sände Sarẹser och Regem-Melek och hans män för att bönfalla Jehova om hans välvilja.* 3 De frågade prästerna i arméernas Jehovas hus* och profeterna: ”Ska vi* gråta och avstå från mat i femte månaden,+ som vi* har gjort i så många år?”

4 Arméernas Jehovas ord kom till mig igen: 5 ”Säg till hela landets befolkning och till prästerna: ’När ni fastade och höll klagan i den femte och den sjunde månaden+ i 70 år,+ var det verkligen för mig ni fastade då? 6 Och när ni åt och drack, var det inte för er egen skull ni gjorde det? 7 Borde ni inte lyda de ord som Jehova kungjorde genom de tidigare profeterna,+ då Jerusalem och de omgivande städerna fortfarande var bebodda och hade fred och då Negev och Shefẹla fortfarande var bebodda?’”

8 Jehovas ord kom ännu en gång till Sakarja: 9 ”Så här säger arméernas Jehova: ’Döm med sann rättvisa,+ och visa varandra lojal kärlek+ och barmhärtighet. 10 Bedra inte änkor och faderlösa,*+ invandrare+ och fattiga,+ och tänk inte ut onda planer mot varandra.’+ 11 Men de vägrade lyssna.+ De vände trotsigt ryggen till+ och höll för sina öron för att slippa höra.+ 12 De gjorde sina hjärtan hårda som diamant*+ och vägrade lyda lagen* och de ord som arméernas Jehova med hjälp av sin ande hade sänt genom de tidigare profeterna.+ Därför väcktes arméernas Jehovas stora vrede.”+

13 ”’Eftersom de inte lyssnade när jag* ropade,+ lyssnade inte jag när de ropade’,+ säger arméernas Jehova. 14 ’Och genom en stormvind skingrade jag dem bland folk som de inte kände.+ Landet lämnades öde, och ingen färdades genom det eller återvände dit,+ för de hade gjort det underbara landet till något man förfärades över.’”

8 Arméernas Jehovas ord kom ännu en gång: 2 ”Så här säger arméernas Jehova: ’Med brinnande iver ska jag beskydda Sion,+ och med stor vrede brinner jag för staden.’”

3 ”Så här säger Jehova: ’Jag ska återvända till Sion+ och bo i Jerusalem.+ Jerusalem ska kallas ”sanningens stad”*+ och arméernas Jehovas berg ”det heliga berget”.’”+

4 ”Så här säger arméernas Jehova: ’Det ska återigen sitta gamla män och kvinnor på torgen i Jerusalem, alla med käpp i handen på grund av sin höga ålder.*+ 5 Och det ska vara fullt av pojkar och flickor som leker på torgen i staden.’”+

6 ”Så här säger arméernas Jehova: ’Detta kan verka omöjligt för dem som är kvar av folket i de dagarna, men skulle det då verka omöjligt även för mig?’ säger arméernas Jehova.”

7 ”Så här säger arméernas Jehova: ’Jag räddar mitt folk från länderna i öster och i väster.*+ 8 Jag ska hämta dem, och de ska bo i Jerusalem.+ De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras sanne* och rättfärdige Gud.’”+

9 ”Så här säger arméernas Jehova: ’Var starka och modiga,*+ ni som nu hör dessa ord från profeterna,+ samma ord som de talade den dag man lade grunden till arméernas Jehovas hus, till templet som skulle byggas. 10 Före den tiden fick varken människor eller djur någon lön.+ Och på grund av fienden var det inte tryggt för någon att komma och gå, för jag vände alla människor mot varandra.’

11 ’Men nu ska jag inte behandla dem som är kvar av folket som i gångna tider’,+ säger arméernas Jehova. 12 ’För fredens säd ska sås, och vinstocken ska ge sin frukt, jorden sin gröda+ och himlen sin dagg. Jag ska låta dem som är kvar av folket få allt detta som sitt arv.+ 13 Och liksom ni, Juda och Israel, nämndes i förbannelser bland folken,+ ska ni bli en välsignelse,+ för jag ska rädda er. Var inte rädda!+ Var starka och modiga.’*+

14 För så här säger arméernas Jehova: ’”Precis som jag hade bestämt mig för att låta olycka drabba er”, säger arméernas Jehova, ”för att era förfäder väckte min vrede – och jag ändrade mig inte+ – 15 så har jag nu bestämt mig för att göra gott mot Jerusalem och mot Judas hus.+ Var inte rädda!”’+

16 ’Detta är vad ni ska göra: Tala sanning med varandra,+ och låt domarna ni avkunnar i stadsporten främja sanning och frid.+ 17 Tänk inte ut onda planer mot varandra,+ och sluta svära falska eder,+ för jag hatar allt sådant’,+ säger Jehova.”

18 Och arméernas Jehovas ord kom till mig igen: 19 ”Så här säger arméernas Jehova: ’Fastan i fjärde månaden,+ fastan i femte månaden,+ fastan i sjunde månaden+ och fastan i tionde månaden+ ska bli tillfällen för Judas hus att jubla och glädja sig, glädjefyllda högtider.+ Så älska sanning och frid.’

20 Så här säger arméernas Jehova: ’Folk och invånare från många städer ska återigen komma, 21 och invånarna i den ena staden ska gå till den andra och säga: ”Kom, så går vi och vädjar om Jehovas godhet* och söker arméernas Jehova. Jag själv ska också gå.”+ 22 Och många folk och mäktiga nationer ska komma och söka arméernas Jehova i Jerusalem+ och vädja om Jehovas godhet.’*

23 Så här säger arméernas Jehova: ’I de dagarna ska tio män från nationernas alla språkgrupper+ ta tag, ja ta ett fast tag, i manteln* på en jude* och säga: ”Vi vill följa med er,+ för vi har hört att Gud är med er.”’”+

9 Ett budskap:

Hon ska förtäras av eld.+

 5 Ạshkelon ska se det och frukta.

 9 Ropa ut din glädje, dotter Sion.

Jubla i triumf, dotter Jerusalem.

Se! Din kung kommer till dig.+

Krigets bågar ska förintas.

Och han ska förkunna fred för folken.+

12 Återvänd till fästet, ni fångar som har ett hopp.+

I dag förkunnar jag:

’Du kvinna, jag ska ge dig dubbel gottgörelse.+

13 För jag ska spänna* Juda som min båge.

De ska gnistra över hans mark som juveler i en krona.*+

10 ”Be Jehova om regn när vårregnet ska falla.

Därför kommer folket att irra omkring som får.

De kommer att lida, för de saknar herde.

 3 Mot herdarna har min vrede upptänts.

De förtryckande ledarna* ska jag avkräva räkenskap.

Alla Nilens djup ska torka ut.

4 Så här säger Jehova, min Gud: ’Var en herde för fåren som ska slaktas.+ 5 De som köper dem slaktar dem+ utan att ställas till svars, och de som säljer dem+ säger: ”Lovprisa Jehova, för jag kommer att bli rik.” Deras herdar har ingen medkänsla med dem.’+

6 ’Jag ska inte längre visa medkänsla med landets invånare’, säger Jehova. ’Därför låter jag dem falla i händerna på varandra och på sin kung. De ska ödelägga landet, och jag ska inte rädda dem.’”

7 Så jag blev en herde för fåren som skulle slaktas,+ och det blev jag för er skull, ni plågade i hjorden. Jag tog två stavar och kallade den ena Välvilja och den andra Enhet,+ och jag började valla hjorden. 8 Och jag avskedade tre herdar på en månad, eftersom jag blev otålig på dem, och de kunde inte stå ut med mig heller. 9 Jag sa: ”Jag tänker inte längre vara herde för er. Låt den som är döende dö, och låt den som håller på att förgås förgås. Och de som blir kvar ska äta upp varandra.” 10 Så jag tog min stav Välvilja+ och högg den i bitar, och jag bröt mitt förbund som jag hade slutit med hela folket. 11 Och det bröts samma dag, och de plågade i hjorden som betraktade mig insåg att detta var Jehovas ord.

12 Sedan sa jag till dem: ”Om ni anser att det är rätt, så ge mig min lön, men om inte, så låt bli.” Då betalade de* min lön, 30 silverstycken.+

13 Jehova sa till mig: ”Kasta in det i skattkammaren – den imponerande summa som de har värderat mig till.”+ Så jag tog de 30 silverstyckena och kastade in dem i skattkammaren i Jehovas hus.+

14 Sedan tog jag min andra stav, Enhet,+ och högg den i bitar, och jag upplöste broderskapet mellan Juda och Israel.+

15 Och Jehova sa till mig: ”Utrusta dig nu som en värdelös herde.+ 16 För jag ska låta en herde framträda i landet. Han kommer inte att ta hand om fåren som håller på att dö.+ Han kommer inte att söka efter de unga, sköta om de skadade+ eller ge mat åt de friska. I stället ska han äta köttet från de feta fåren+ och slita klövarna av dem.+

17 Olycka ska drabba den värdelöse herden,+ som överger hjorden!+

Ett svärd ska träffa hans arm och hans högra öga.

12 Ett budskap:

2 ”Jag gör Jerusalem till en bägare* som får alla folken runt omkring att ragla. Både Juda och Jerusalem ska belägras.+ 3 Den dagen ska jag göra Jerusalem till en tung sten för alla folken. Alla som lyfter den kommer att skada sig allvarligt.+ Och alla jordens nationer ska samla sig mot staden.+ 4 Den dagen”, säger Jehova, ”ska jag slå alla hästar med panik och alla ryttare med galenskap. Jag ska vaka över* Judas hus, men jag ska slå de andra folkens alla hästar med blindhet. 5 Och Judas schejker* ska tänka: ’Jerusalems invånare är en styrka för oss, eftersom arméernas Jehova är deras Gud.’+ 6 Den dagen ska jag göra Judas schejker till brinnande fyrfat bland ved och till brinnande facklor bland sädeskärvar.+ De ska förtära alla folken runt omkring, både till höger och till vänster.+ Och Jerusalems invånare ska återigen bo i sin egen stad,* i Jerusalem.+

7 Och Jehova ska rädda Judas tält först, så att Davids hus och Jerusalems invånare inte ska överglänsa Judas skönhet.* 8 Den dagen ska Jehova vara en sköld för Jerusalems invånare.+ Den dagen ska den som snubblar* vara lika stark som David, och Davids hus ska vara lika mäktigt som Gud, lika mäktigt som Jehovas ängel som går framför dem.+ 9 Och den dagen ska jag utplåna alla nationer som drar ut mot Jerusalem.+

10 Jag ska utgjuta välviljans och bönens ande över Davids hus och över Jerusalems invånare. De ska se på honom som de har genomborrat,+ och de ska sörja honom, som man sörjer den ende sonen. Och de ska gråta bittert över honom, som man gråter över den förstfödde sonen. 11 Den dagen ska sorgen i Jerusalem vara stor, som sorgen i Hadadrịmmon på Megiddoslätten.+ 12 Och landet ska sörja, varje släkt för sig: Davids släkt* för sig och deras kvinnor för sig, Natans+ släkt* för sig och deras kvinnor för sig, 13 Levis+ släkt* för sig och deras kvinnor för sig, simeiternas+ släkt för sig och deras kvinnor för sig, 14 och alla de släkter som är kvar, varje släkt för sig och deras kvinnor för sig.

13 Den dagen ska det öppnas en brunn för Davids hus och för Jerusalems invånare, så att de kan bli renade från synd och orenhet.+

2 Den dagen”, säger arméernas Jehova, ”ska jag utplåna avgudarnas namn från landet,+ och ingen kommer att minnas dem längre. Jag ska avlägsna profeterna+ och orenhetens ande från landet. 3 Och om en man ändå profeterar, så ska hans far och mor som satte honom till världen säga till honom: ’Du får inte leva, för du har uttalat lögner i Jehovas namn.’ Och hans far och mor som satte honom till världen ska hugga ner honom därför att han profeterade.+

4 Den dagen kommer profeterna att skämmas för sina syner när de profeterar, och de kommer att låta bli att bära en mantel* av hår+ för att bedra. 5 Och de ska säga: ’Jag är ingen profet. Jag är en som odlar jorden, för en man köpte mig som slav när jag var ung.’ 6 Och om någon frågar: ’Vad är det för sår du har mellan skuldrorna?’* kommer han att svara: ’Det är sår jag har fått hemma hos mina vänner.’”*

”Slå herden,+ och fåren* ska skingras.+

Och jag ska vända min hand mot de obetydliga.”

Men en tredjedel ska lämnas kvar.

 9 Och jag ska låta den tredjedelen gå genom eld.

14 ”Se, dagen kommer, dagen som tillhör Jehova, när bytet som tagits från dig* ska delas upp i din mitt. 2 Jag ska samla alla nationerna till krig mot Jerusalem. Staden ska bli intagen och husen plundrade och kvinnorna våldtagna. Hälften av stadens befolkning ska föras bort i landsflykt, men resten av folket ska bli kvar i staden.

3 Jehova ska dra ut och föra krig mot dessa nationer,+ så som han brukar strida när han för krig.+ 4 Den dagen ska han stå med fötterna på Olivberget,+ som ligger öster om Jerusalem. Och Olivberget ska klyvas på mitten, från öster* till väster,* så att det bildas en mycket stor dal. Ena halvan av berget ska flytta sig mot norr och andra halvan mot söder. 5 Och ni ska fly till dalen mellan mina berg, för dalen mellan bergen ska sträcka sig ända till Asel. Ni ska fly precis som ni flydde för jordbävningen när Ussịa var kung i Juda.+ Och Jehova Gud ska komma, tillsammans med alla de heliga.+

6 Den dagen ska det inte finnas något dyrbart ljus+ – allt ska stelna.* 7 Och det ska bli en särskild dag, känd som Jehovas dag.+ Det ska varken vara dag eller natt, och vid kvällstiden ska det vara ljust. 8 Den dagen ska det strömma livgivande vatten+ från Jerusalem,+ hälften mot havet i öster*+ och hälften mot havet i väster.*+ Vattnet ska strömma både sommar och vinter. 9 Och Jehova ska vara kung över hela jorden.+ Den dagen ska Jehova vara en,+ och hans namn ska vara ett.+

10 Hela landet ska bli som Ạraba,+ från Geba+ till Rimmon,+ söder om Jerusalem. Och Jerusalem ska resa sig på sin plats och bli bebott,+ från Benjaminporten+ ända till platsen där Första porten stod, ända till Hörnporten, och från Hạnaneltornet+ ända till kungens vinpressar.* 11 Och man ska bo i staden, och den ska aldrig mer dömas till ödeläggelse.+ Jerusalems invånare ska bo i trygghet.+

12 Och detta är den plåga som Jehova ska låta drabba dem som drar ut i krig mot Jerusalem:+ deras kött ska ruttna medan de fortfarande står på sina fötter, deras ögon ska ruttna i sina hålor, och deras tunga ska ruttna i deras mun.

13 Den dagen ska Jehova låta det uppstå stor förvirring bland dem. De ska gripa tag i varandra, och den ene ska lyfta sin hand mot* den andre.+ 14 Juda ska också delta i striden i Jerusalem. Och de omgivande nationernas rikedomar ska samlas ihop: stora mängder guld, silver och kläder.+

15 En liknande plåga ska även drabba hästarna, mulorna, kamelerna, åsnorna och alla andra djur i fiendens läger.

16 Alla som blir kvar från de nationer som kommer mot Jerusalem ska år efter år dra upp+ för att böja sig ner för* kungen, arméernas Jehova,+ och för att fira lövhyddohögtiden.+ 17 Men om det är någon av släkterna på jorden som inte drar upp till Jerusalem för att böja sig ner för kungen, arméernas Jehova, så ska de inte få något regn.+ 18 Och om egyptierna inte drar upp och inte kommer in i staden ska de inte få något regn. I stället ska de drabbas av den plåga som Jehova låter drabba de nationer som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden. 19 Detta blir straffet för Egypten och för alla andra nationer som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden.

20 Den dagen ska orden ’Helighet tillhör Jehova!’+ stå skrivna på hästarnas bjällror. Och grytorna*+ i Jehovas hus ska vara som skålarna+ framför altaret. 21 Och alla grytor* i Jerusalem och Juda ska vara heliga och tillhöra arméernas Jehova, och alla som kommer in för att offra ska använda någon av dem för att koka köttet i. Den dagen ska det inte längre finnas några kanaanéer* i arméernas Jehovas hus.”+