MALAKI

1 Ett budskap:

Jehovas ord till Israel genom Mạlaki:*

2 ”Jag har visat att jag älskar er”,+ säger Jehova.

Men ni säger: ”Hur har du visat att du älskar oss?”

”Var inte Esau Jakobs bror?”+ säger Jehova. ”Men jag älskade Jakob 3 och hatade Esau,+ och jag gjorde hans bergsområde öde+ och överlät hans land* åt vildmarkens schakaler.”+

4 ”Även om Edom säger: ’Vi har blivit krossade, men vi ska återvända och bygga upp ruinerna’, så säger arméernas Jehova: ’De ska bygga, men jag ska riva ner. Och den platsen ska kallas ”ondskans område”, och de ska kallas ”folket som Jehova har fördömt för evigt”.+ 5 Ni ska se det med egna ögon, och ni ska säga: ”Må Jehova upphöjas över Israels område.”’”

6 ”’En son ärar sin far+ och en tjänare sin herre. Om jag alltså är far,+ var är då den ära jag förtjänar?+ Och om jag är herre,* var är då den respekt jag förtjänar?’ Så säger arméernas Jehova till er, ni präster som föraktar mitt namn.+

’Men ni säger: ”Hur har vi visat förakt för ditt namn?”’

7 ’Genom att frambära oren mat* på mitt altare.’

’Och ni säger: ”Hur har vi gjort dig oren?”’

’Genom att säga: ”Jehovas bord+ kan man förakta.” 8 Och när ni offrar ett blint djur säger ni: ”Det är ingen fara.” Och när ni offrar ett halt eller sjukt djur: ”Det är ingen fara.”’”+

”Försök komma med det till din ståthållare. Skulle han acceptera det och ta emot dig välvilligt?” säger arméernas Jehova.

9 ”Vädja nu till Gud,* så att han kan visa oss barmhärtighet. Kommer han att ta emot någon av er med välvilja, när det är sådana offer ni frambär?” säger arméernas Jehova.

10 ”Och vem av er är villig att stänga dörrarna?*+ Ni tänder ju inte ens upp eld på mitt altare utan att ta betalt.+ Ni har inte mitt godkännande”, säger arméernas Jehova, ”och jag accepterar inte en enda av era offergåvor.”+

11 ”För från soluppgång till solnedgång* ska mitt namn vara stort bland folken.+ Överallt ska röken från offer stiga upp, och man ska frambära offer åt mitt namn, som en ren gåva. För mitt namn ska vara stort bland folken”,+ säger arméernas Jehova.

12 ”Men ni vanhelgar mitt namn*+ när ni säger: ’Jehovas bord är orent, och det är inget speciellt med offergåvorna, maten som ligger där.’+ 13 Ni säger också: ’Vad besvärligt!’ och fnyser hånfullt åt det”, säger arméernas Jehova. ”Och ni kommer med stulna, halta och sjuka djur. Ja, sådant kommer ni med som gåva! Skulle jag ta emot sådana gåvor?”+ säger Jehova.

14 ”Förbannad är den som är beräknande, som har ett friskt handjur i sin hjord men avlägger ett löfte åt Jehova och offrar ett sjukt* djur. Jag är en stor kung”,+ säger arméernas Jehova, ”och mitt namn ska väcka vördnad bland nationerna.”+

2 ”Hör nu, ni präster, detta bud gäller er.+ 2 Om ni inte lyssnar och gör det till en hjärtesak att ära mitt namn”, säger arméernas Jehova, ”ska jag sända förbannelsen över er,+ och jag ska vända era välsignelser till förbannelser.+ Ja, jag har redan vänt välsignelserna till förbannelser, eftersom ni inte har gjort detta till en hjärtesak.”

3 ”På grund av er ska jag förstöra* den säd ni har sått,+ och jag ska kasta dynga i ansiktet på er, dyngan från era högtider,* och ni ska föras bort tillsammans med den. 4 Då ska ni inse att jag har gett er detta bud för att mitt förbund med Levi ska bestå”,+ säger arméernas Jehova.

5 ”Mitt förbund med honom var ett förbund om liv och frid. Detta gav jag honom så att han skulle ha djup respekt för mig. Han visade mig djup respekt, ja, han fylldes av vördnad för mitt namn. 6 Sanningens lag* var i hans mun,+ och ingen orättfärdighet kom över hans läppar. Han vandrade med mig i frid och uppriktighet,+ och han fick många att vända om från sin synd. 7 Prästens läppar ska förvalta kunskap, och hans mun ska man rådfråga när det gäller lagen,*+ för han är arméernas Jehovas budbärare.

8 Men ni har vikit av från vägen. Ni har fått många att snava med avseende på lagen.*+ Ni har fördärvat förbundet med Levi”,+ säger arméernas Jehova. 9 ”Därför ska jag göra så att folket föraktar er och ser ner på er, för ni har inte hållit er till mina vägar, utan ni har varit partiska när ni tillämpar lagen.”+

10 ”Har vi inte alla en och samme Far?+ Är vi inte skapade av en och samme Gud? Varför är vi då svekfulla mot varandra+ och vanhelgar våra förfäders förbund? 11 Juda har handlat svekfullt, och i Israel och i Jerusalem har man gjort något avskyvärt. För Juda har vanärat Jehova, som älskar det som är heligt,*+ och han har gift sig med en kvinna som tillber en främmande gud.*+ 12 Jehova ska utplåna var och en från Jakobs tält som gör detta, vem det än är,* även om han frambär en offergåva åt arméernas Jehova.”+

13 ”Det är också något annat* ni gör, som leder till att Jehovas altare översköljs med tårar, med gråt och suckan, så att han inte längre bryr sig om era offergåvor eller med glädje tar emot något från er hand.+ 14 Och ni säger: ’Varför inte det?’ Därför att Jehova har vittnat mot dig. Du har svikit* din ungdoms hustru, trots att hon är din partner, den kvinna du ingått ett förbund med.*+ 15 Men det var några bland er som inte gjorde så, eftersom de hade det som var kvar av anden. Vad satte de värde på?* Guds avkomma. Så se upp med din inställning,* och svik inte* din ungdoms hustru. 16 För jag* hatar skilsmässa”,+ säger Jehova, Israels Gud, ”och den som utövar våld”,* säger arméernas Jehova. ”Så se upp med er inställning, och var inte svekfulla.+

17 Ni har tröttat ut Jehova med era ord.+ Men ni säger: ’Hur har vi tröttat ut honom?’ Jo, genom att säga: ’Den som gör det som är ont är god i Jehovas ögon, och honom tycker han om’,+ eller: ’Var är rättvisans Gud?’”

3 ”Jag sänder min budbärare, och han ska röja en väg framför* mig.+ Och plötsligt ska den sanne Herren, som ni söker, komma till sitt tempel.+ Och förbundets budbärare ska komma, han som ni längtar efter. Ja, han ska komma”, säger arméernas Jehova.

2 ”Men vem kan uthärda den dag han kommer, och vem kan bestå när han visar sig? För han ska vara som smältarens eld och som tvättarnas lut.*+ 3 Som en som smälter och renar silver+ ska han sitta och rena Levis söner. Han ska luttra dem som guld och som silver, och de ska bli sådana som frambär en offergåva åt Jehova i rättfärdighet. 4 Och Judas och Jerusalems offergåva ska glädja Jehova, som i forna dagar, som i gången tid.+

5 Jag ska komma till er för att hålla dom, och jag ska utan dröjsmål vittna mot trollkarlarna,+ mot dem som är otrogna,* mot dem som svär falskt,+ mot dem som bedrar inhyrda arbetare,+ änkor och faderlösa*+ och mot dem som vägrar hjälpa utlänningar.*+ Ingen av dem visar mig respekt”, säger arméernas Jehova.

6 ”För jag är Jehova, och jag förändras inte.*+ Och ni är Jakobs söner, ni har ännu inte utplånats. 7 Ända sedan era förfäders dagar har ni vikit av från mina lagar och inte följt dem.+ Vänd tillbaka till mig, så ska jag vända tillbaka till er”,+ säger arméernas Jehova.

Men ni säger: ”På vilket sätt ska vi vända tillbaka?”

8 ”Ska en människa stjäla från Gud? Ni stjäl ju från mig.”

Ni säger: ”Hur har vi stulit från dig?”

”I förbindelse med tiondet* och bidragen. 9 Ni är under förbannelse,* för ni stjäl från mig, ja, hela nationen gör det. 10 För in hela tiondet* i förrådshuset,+ så att det finns mat i mitt hus.+ Jag ber er, pröva mig när det gäller detta”, säger arméernas Jehova, ”och jag kommer att öppna himlens dammluckor+ och ösa* välsignelser i överflöd över er.”+

11 ”För er skull ska jag sätta stopp för skadedjuren,* så att de inte ödelägger markens gröda för er och så att vinstockarna inte blir utan frukt”,+ säger arméernas Jehova.

12 ”Alla nationerna kommer att prisa er lyckliga,+ för ni ska bli ett land som man gläder sig över”, säger arméernas Jehova.

13 ”Era ord mot mig har varit hårda”, säger Jehova.

Ni undrar: ”Vad har vi sagt om dig?”+

14 ”Ni säger: ’Det är meningslöst att tjäna Gud.+ Vad har vi vunnit på att fullgöra våra förpliktelser mot honom och gå omkring och vara förkrossade inför arméernas Jehova? 15 Är det inte de fräcka som är lyckliga? Ja, det är de onda som har framgång.+ De trotsar Gud och kommer undan med det.’”

16 Men då talade de som tillbad* Jehova med varandra, var och en med sin vän, och Jehova lyssnade uppmärksamt. Och inför Jehova skrevs en minnesbok+ om dem som tillber* honom och som tänker på* hans namn.+

17 ”Och de ska bli mina”,+ säger arméernas Jehova, ”den dag då jag gör dem till mitt särskilda folk.*+ Jag ska visa medkänsla med dem, på samma sätt som en man visar medkänsla med sin son som tjänar honom.+ 18 Och ni ska återigen se skillnad på en rättfärdig och en ondskefull,+ på en som tjänar Gud och en som inte tjänar honom.”

4 ”Ja, dagen kommer, den brinner som en ugn.+ Då ska alla som är arroganta och alla som gör det som är ont vara som halm. Och dagen som kommer ska förtära dem”, säger arméernas Jehova, ”och varken rot eller gren ska bli kvar. 2 Men på er som ärar* mitt namn ska rättfärdighetens sol lysa med sina läkande strålar,* och ni ska skutta omkring som gödda kalvar.”

3 ”Och ni ska trampa ner de onda, de ska bli som jord under era fötter den dag jag ingriper”, säger arméernas Jehova.

4 ”Kom ihåg min tjänare Moses lag, de bud och föreskrifter som jag vid Horeb befallde att hela Israel skulle följa.+

5 Jag sänder profeten Elia till er,+ innan Jehovas stora och vördnadsbjudande dag kommer.+ 6 Och han ska få fädernas hjärtan att bli som sönernas+ och sönernas hjärtan att bli som fädernas,* för att jag inte ska komma och ödelägga jorden.”*

(Slut på de hebreiska och arameiska skrifterna. De kristna grekiska skrifterna följer.)