JOHANNESEVANGELIET
1 I begynnelsen var Ordet,+ och Ordet var hos Gud,+ och Ordet var en gud.*+ 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Allt blev till genom honom,+ och utan honom blev ingenting till.
Det som har blivit till 4 genom honom var liv, och livet var människornas ljus.+ 5 Och ljuset lyser i mörkret,+ och mörkret har inte fått makt över det.
6 Det kom en man som var utsänd som Guds representant, och hans namn var Johannes.+ 7 Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset,+ så att människor av alla slag skulle komma till tro genom honom. 8 Själv var han inte det ljuset,+ utan han skulle vittna om det ljuset.
9 Det sanna ljuset, som ger alla slags människor ljus, skulle snart komma in i världen.+ 10 Han var i världen,+ och världen blev till genom honom,+ men världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt hemland, men hans eget folk tog inte emot honom. 12 Men åt alla dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn,+ eftersom de visade tro på hans namn.+ 13 Och de föddes inte av kött och blod eller till följd av en mans vilja, utan av Gud.+
14 Och Ordet blev människa+ och bodde bland oss, och vi fick se hans storhet, en sådan storhet som en enfödd son+ får av sin far. Han var fylld av gudomlig omtanke* och sanning. 15 (Johannes vittnade om honom, ja, han ropade: ”Det var om honom jag sa: ’Den som kommer efter mig går framför mig, eftersom han var till före mig.’”)+ 16 Och vi har alla fått del av det som han var fylld av, ja ständigt flödande omtanke.* 17 För lagen gavs genom Mose,+ men den generösa omtanken+ och sanningen kom genom Jesus Kristus.+ 18 Ingen människa har någonsin sett Gud.+ Men den enfödde guden+ som är vid Faderns sida,*+ han har förklarat vem han är.+
19 Det här är det vittnesbörd Johannes gav när judarna skickade präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom: ”Vem är du?”+ 20 Han dolde inget utan sa rakt på sak: ”Jag är inte Messias.”* 21 Då frågade de honom: ”Vem är du då? Är du Elia?”+ Han svarade: ”Nej, det är jag inte.” ”Är du Profeten?”+ Han svarade: ”Nej.” 22 Då sa de: ”Men vem är du? Vi måste kunna svara dem som har skickat oss. Vad säger du om dig själv?” 23 Han sa: ”Jag är rösten som ropar i vildmarken: ’Gör vägen jämn och rak för Jehova’,*+ alldeles som profeten Jesaja sa.”+ 24 De här männen hade skickats av fariséerna, 25 och de frågade honom: ”Varför döper du då, om du inte är Messias* eller Elia eller Profeten?” 26 Johannes svarade: ”Jag döper i vatten. Bland er finns det en som ni inte känner, 27 han som kommer efter mig, och jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandaler.”+ 28 Detta hände i Betạnia på andra sidan Jordan, där Johannes döpte.+
29 Nästa dag såg han Jesus komma gående, och han sa: ”Se, Guds lamm+ som tar bort världens+ synd!+ 30 Det var om honom jag sa: ’Efter mig kommer det en man som går framför mig, eftersom han var till före mig.’+ 31 Inte heller jag kände honom, men skälet till att jag kom och döpte i vatten var att han skulle göras känd för Israel.”+ 32 Och Johannes vittnade: ”Jag såg anden komma ner som en duva från himlen och vila över honom.+ 33 Inte heller jag kände honom, men han som sände mig för att döpa i vatten sa till mig: ’Den som du ser anden komma ner och vila över,+ han är det som döper med helig ande.’+ 34 Och jag har sett det, och jag har vittnat om att han är Guds son.”+
35 Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar, 36 och när han såg Jesus komma gående sa han: ”Se, Guds lamm!”+ 37 När de båda lärjungarna hörde honom säga det följde de efter Jesus. 38 Jesus vände sig om, och när han såg dem frågade han vad de ville. Då sa de: ”Rabbi (som betyder ”lärare”), var bor du?” 39 Han sa: ”Kom, så ska ni få se.” De följde med och såg var han bodde. Det var vid tionde timmen,* och de stannade hos honom resten av dagen. 40 Andreas,+ Simon Petrus bror, var en av de två som hörde vad Johannes sa och följde med Jesus. 41 Sedan letade han upp sin bror, Simon, och sa till honom: ”Vi har funnit Messias!”+ (som betyder ”Kristus”). 42 Han tog med honom till Jesus, och när Jesus såg honom sa han: ”Du är Simon,+ Johannes son. Du ska heta Kefas” (som översätts ”Petrus”).+
43 Nästa dag bestämde sig Jesus för att gå till Galileen. Då träffade han Filippus+ och sa till honom: ”Bli min efterföljare.” 44 Filippus var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus. 45 Filippus träffade Natanael+ och sa till honom: ”Vi har funnit den som Mose skrev om i lagen och som profeterna har skrivit om: Jesus, Josefs son,+ från Nasaret.” 46 Men Natanael sa: ”Kan det komma något bra från Nasaret?” Filippus svarade: ”Följ med och se.” 47 Jesus såg Natanael komma och sa om honom: ”Här är verkligen en sann israelit, en som inte har något falskt i sig.”+ 48 Natanael sa: ”Hur kan du veta det om mig?” Jesus svarade: ”Jag såg dig under fikonträdet redan innan Filippus pratade med dig.” 49 Natanael sa: ”Rabbi, du är Guds son, du är Israels kung.”+ 50 Jesus frågade honom: ”Varför tror du på mig? Är det för att jag berättade att jag såg dig under fikonträdet? Du ska få uppleva större saker än så.” 51 Sedan sa han: ”Jag säger er sanningen: Ni ska få se himlen öppnad och Guds änglar stiga upp och stiga ner till Människosonen.”+
2 Två dagar senare hölls ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesus mor var där. 2 Jesus och hans lärjungar var också bjudna på bröllopet.
3 När vinet höll på att ta slut sa Jesus mor till honom: ”De har inget vin.” 4 Men Jesus sa till henne: ”Varför ska vi bekymra oss om det?* Min tid har inte kommit än.” 5 Hon sa till dem som passade upp: ”Gör precis som han säger till er.” 6 Det fanns sex vattenkrukor av sten där, i enlighet med judarnas reningsföreskrifter.+ Var och en av dem rymde två eller tre mått.* 7 Jesus sa till dem: ”Fyll krukorna med vatten.” Så de fyllde dem till brädden. 8 Sedan sa han: ”Ös upp lite och ge det till ledaren för festen.” Då gjorde de det. 9 Ledaren för festen smakade på vattnet, som nu hade förvandlats till vin. Och eftersom han inte visste varifrån det kom (men det visste tjänarna som hade öst upp vattnet) kallade han på brudgummen 10 och sa: ”Alla andra sätter fram det fina vinet först och väntar tills folk är berusade innan de sätter fram det sämre. Men du har sparat det fina vinet ända till nu.” 11 Jesus gjorde detta i Kana i Galileen som det första av alla sina underverk.* Han uppenbarade sin storhet,+ och lärjungarna trodde på honom.
12 Sedan gick han ner till Kapernaum+ tillsammans med sin mor, sina bröder+ och sina lärjungar, men de stannade bara några dagar.
13 Eftersom judarnas påsk+ närmade sig gick Jesus upp till Jerusalem. 14 I templet såg han dem som sålde nötboskap, får och duvor+ och dem som satt där och växlade pengar. 15 Han gjorde en piska av rep och drev ut försäljarna ur templet tillsammans med deras får och boskap, och han slog ut växlarnas pengar och välte deras bord.+ 16 Och han sa till dem som sålde duvor: ”Ta bort allt det här! Gör inte min Fars hus till en marknadsplats!”*+ 17 Hans lärjungar kom ihåg att det står skrivet: ”Jag ska brinna av hängivenhet för ditt hus.”+
18 Det fick judarna att fråga: ”Vilket tecken kan du göra+ som bevisar att du har rätt att göra detta?” 19 Jesus svarade: ”Riv ner det här templet, så ska jag bygga upp det på tre dagar.”+ 20 Då sa judarna: ”Det tog 46 år att bygga det här templet, och du säger att du ska bygga upp det på tre dagar?” 21 Men templet han syftade på var hans kropp.+ 22 Och när han hade blivit uppväckt från de döda kom hans lärjungar ihåg att han brukade säga detta,+ och de trodde på det Skriften sa och det Jesus hade sagt.
23 När han var i Jerusalem under påskhögtiden började många tro på honom när de såg alla underverk han gjorde. 24 Men Jesus anförtrodde sig inte åt dem, eftersom han visste hur de var 25 och ingen behövde förklara något om människan för honom. Han kunde nämligen se människors inre.+
3 Bland fariséerna fanns det en man som hette Nikodemos,+ och han var en av judarnas styresmän. 2 Han kom till Jesus på natten+ och sa: ”Rabbi,+ vi vet att du har kommit som lärare från Gud, för ingen kan göra sådana underverk+ som du gör om inte Gud är med honom.”+ 3 Jesus sa till honom: ”Jag säger dig sanningen: Den som inte föds på nytt*+ kan inte se Guds rike.”+ 4 Nikodemos sa till honom: ”Hur kan en vuxen människa födas? Hon kan väl inte komma tillbaka in i sin mor och födas igen?” 5 Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: Den som inte föds av vatten+ och ande+ kan inte komma in i Guds rike. 6 Det som föds av en människa är fysiskt, och det som föds av anden är andligt.* 7 Var inte förvånad över att jag sa till dig att ni måste födas på nytt. 8 Vinden blåser vart den vill och du hör ljudet av den, men du vet inte varifrån den kommer och vart den är på väg. Så är det med alla som är födda av anden.”+
9 Då sa Nikodemos: ”Hur är detta möjligt?” 10 Jesus svarade: ”Ska du vara lärare för Israel och vet inte det? 11 Jag säger dig sanningen: Vi berättar om det vi vet och vittnar om det vi har sett, men ni tar inte emot vårt vittnesbörd. 12 Om ni inte tror när jag talar med er om det jordiska, hur ska ni då kunna tro när jag talar med er om det himmelska? 13 Dessutom har ingen stigit upp till himlen+ utom den som steg ner från himlen,+ Människosonen. 14 Och precis som Mose höjde upp ormen i vildmarken,+ så måste Människosonen höjas upp,+ 15 för att alla som tror på honom ska få evigt liv.+
16 För Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde* son,+ för att den som tror på* honom inte ska gå under utan få evigt liv.+ 17 Gud sände nämligen inte sin son till världen för att han skulle döma världen, utan för att världen skulle bli räddad genom honom.+ 18 Den som tror på honom ska inte bli dömd.+ Den som inte tror är redan dömd, därför att han inte tror på Guds enfödde sons namn.+ 19 Och detta är grunden för domen: att ljuset har kommit till världen.+ Men människorna har älskat mörkret i stället för ljuset, eftersom deras gärningar är onda. 20 Den som gör det som är ont hatar nämligen ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska bli avslöjade. 21 Men den som gör det som är rätt* kommer till ljuset+ för att det ska bli uppenbart att han gör det som är i harmoni med Guds vilja.”
22 Sedan gick Jesus och hans lärjungar till landsbygden i Judeen, och där stannade han en tid tillsammans med dem och döpte.*+ 23 Men även Johannes döpte, i Enon nära Salim, eftersom det fanns gott om vatten där.+ Och folk kom dit och blev döpta,+ 24 för det här var innan Johannes hade kastats i fängelse.+
25 Johannes lärjungar hade en diskussion med en jude om rening. 26 Och de gick till Johannes och sa: ”Rabbi, den man som var hos dig på andra sidan Jordan och som du har vittnat om+ – nu döper han, och alla går till honom.” 27 Johannes svarade: ”En människa kan inte få något om hon inte får det från himlen. 28 Ni kan själva vittna om att jag sa: ’Jag är inte Messias,*+ utan jag har sänts ut framför honom.’+ 29 Den som är brudens tilltänkte, han är brudgummen.+ Men brudgummens vän, som står bredvid honom, känner glädje när han hör brudgummens röst. På samma sätt är jag uppfylld av glädje nu. 30 Han ska fortsätta att växa, men jag ska fortsätta att minska.”
31 Den som kommer från ovan+ är över alla andra. Den som är från jorden, han är från jorden, och han talar om sådant som gäller jorden. Den som kommer från himlen är över alla andra.+ 32 Han vittnar om det han har sett och hört,+ men ingen godtar hans vittnesbörd.+ 33 Den som har godtagit hans vittnesbörd har bekräftat* att Gud talar sanning.+ 34 För den som Gud har sänt ut talar Guds ord.+ Gud är nämligen inte snål* när han ger av sin ande. 35 Fadern älskar Sonen+ och har lagt allt i hans hand.+ 36 Den som tror på Sonen ska få evigt liv.+ Den som inte lyder Sonen ska inte få leva,+ utan Guds vrede blir kvar över honom.+
4 Herren förstod nu att fariséerna hade hört att han* gjorde fler lärjungar än Johannes och döpte+ fler, 2 även om det inte var Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar. 3 Så han lämnade Judeen och gav sig av till Galileen igen. 4 Men han var tvungen att ta vägen genom Samarien. 5 Och han kom till en stad i Samarien som heter Sykar. Den ligger i närheten av den åker som Jakob hade gett sin son Josef.+ 6 Där fanns Jakobs brunn.+ Jesus var trött efter vandringen, och därför satte han sig vid brunnen.* Det var omkring sjätte timmen.*
7 Då kom en samarisk kvinna dit för att hämta vatten. Jesus sa till henne: ”Ge mig lite att dricka.” 8 (Hans lärjungar hade nämligen gått in i staden för att köpa mat.) 9 Hon frågade: ”Hur kommer det sig att du som är jude ber mig om något att dricka, trots att jag är en samarisk kvinna?” (Judar vill nämligen inte ha med samarier att göra.)+ 10 Jesus svarade: ”Om du visste vad Gud kan ge dig*+ och vem det är som säger till dig: ’Ge mig lite att dricka’, så skulle du be honom om vatten, och han skulle ge dig levande vatten.”+ 11 Hon sa till honom: ”Herre, brunnen är djup och du har ju inte ens en hink att hämta upp vatten med, så varifrån ska du få detta levande vatten? 12 Du är väl inte större än vår förfader Jakob, som gav oss brunnen och själv drack vatten ur den tillsammans med sina söner och sin boskap?” 13 Jesus svarade: ”Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. 14 Men den som dricker av det vatten som jag ger honom kommer aldrig mer att bli törstig.+ Det vattnet kommer att bli en källa med vatten som flödar fram i honom och ger evigt liv.”+ 15 Kvinnan sa: ”Herre, ge mig det vattnet, så att jag inte behöver vara törstig eller fortsätta gå hit och hämta vatten.”
16 Han sa till henne: ”Gå och hämta din man.” 17 Kvinnan svarade: ”Jag har ingen man.” Jesus sa: ”Du har rätt när du säger att du inte har någon man. 18 För du har haft fem män, och den man du har nu är du inte gift med. Så du talar sanning.” 19 Kvinnan sa: ”Herre, jag inser att du är en profet.+ 20 Våra förfäder tillbad på det här berget, men ni säger att det är i Jerusalem man ska tillbe.”+ 21 ”Tro mig”, sa Jesus, ”den tid kommer då man varken ska tillbe Fadern på det här berget eller i Jerusalem. 22 Ni tillber i okunskap,*+ men vi tillber i kunskap, eftersom räddningen börjar med* judarna.+ 23 Men den tid kommer, ja, den är redan här, då de sanna tillbedjarna ska tillbe Fadern med* ande och sanning, och det är ju sådana tillbedjare Fadern söker efter.+ 24 Gud är en ande,+ och de som tillber honom måste tillbe med* ande och sanning.”+ 25 Kvinnan sa: ”Jag vet att Messias ska komma, han som kallas Kristus. När han kommer ska han förklara allt för oss.” 26 Jesus sa till henne: ”Det är jag, den som du pratar med.”+
27 Just då kom lärjungarna, och de blev förvånade över att han talade med en kvinna. Men det var naturligtvis ingen som sa: ”Vad vill du henne?” eller: ”Varför pratar du med henne?” 28 Då lämnade kvinnan kvar sin vattenkruka och gick in i staden och sa till alla: 29 ”Följ med och träffa en man som kunde berätta för mig om allt jag har gjort. Skulle han kanske kunna vara Messias?”* 30 Då gick de ut ur staden och kom till Jesus.
31 Under tiden trugade lärjungarna honom och sa: ”Rabbi,+ ät nu.” 32 Men han sa: ”Jag har mat som ni inte känner till.” 33 Lärjungarna sa till varandra: ”Det är väl ingen som har kommit med mat till honom?” 34 Jesus sa: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig+ och fullborda hans verk.+ 35 Visst säger ni att det är fyra månader kvar till skörden? Men jag säger er: Lyft blicken och se på fälten – de är vita och redo för skörd.+ 36 Den som skördar får redan lön och samlar in grödan till evigt liv, så att den som sår och den som skördar kan glädja sig tillsammans.+ 37 I det här fallet stämmer verkligen talesättet: En sår och en annan skördar. 38 Jag har sänt er för att skörda vad ni inte har sått. Andra har arbetat hårt, och ni har fått nytta av deras ansträngningar.”
39 Många av samarierna från den staden började tro på honom därför att kvinnan vittnade och sa: ”Han kunde berätta för mig om allt jag har gjort.”+ 40 Så när samarierna kom till honom bad de att han skulle stanna hos dem, och han var kvar där två dagar. 41 Tack vare hans undervisning började många fler tro, 42 och de sa till kvinnan: ”Nu tror vi inte bara på grund av det du har sagt. Nu har vi själva lyssnat på honom och vet att den här mannen verkligen är världens räddare.”+
43 Efter de två dagarna gick Jesus vidare mot Galileen. 44 Men han hade själv sagt att en profet inte blir ärad i sitt eget land.+ 45 När han kom till Galileen blev han väl mottagen av galiléerna, eftersom de hade sett allt han gjorde i Jerusalem vid högtiden.+ De hade nämligen också varit där vid högtiden.+
46 Sedan kom han tillbaka till Kana i Galileen, där han hade förvandlat vatten till vin.+ En kunglig ämbetsman hade en son som låg sjuk i Kapernaum. 47 Den här mannen hörde att Jesus hade lämnat Judeen och kommit till Galileen, och då gav han sig i väg och bad Jesus komma ner och bota hans son, för han var döende. 48 Men Jesus sa till honom: ”Ni tror bara om ni får se tecken och under.”+ 49 Mannen sa till honom: ”Herre, följ med innan mitt barn dör.” 50 Jesus sa: ”Gå hem igen, för din son lever.”+ Mannen trodde på Jesus och gick hemåt. 51 Medan han fortfarande var på väg möttes han av sina tjänare, som berättade att hans son levde.* 52 Han frågade vilken tid sonen hade blivit bättre. De svarade: ”I går vid sjunde timmen.* Då blev han feberfri.” 53 Då insåg mannen att detta hade hänt just när Jesus sa: ”Din son lever.”+ Och både han och hela hans familj* började tro. 54 Detta var det andra underverket+ som Jesus utförde vid de tillfällen han återvände till Galileen från Judeen.
5 Efter detta inföll en av judarnas högtider,+ och Jesus gick upp till Jerusalem. 2 Vid Fårporten+ i Jerusalem finns det en damm som på hebreiska kallas Betsạta. Den är omgiven av fem pelargångar, 3 och där låg många som var sjuka, blinda och rörelsehindrade och några som hade förtvinade* händer eller fötter. 4 *—— 5 Det var en man där som hade varit sjuk i 38 år. 6 Jesus såg honom ligga där och visste att han hade varit sjuk en lång tid, så han frågade honom: ”Vill du bli frisk?”+ 7 Den sjuke svarade: ”Herre, jag har ingen som kan hjälpa mig ner i dammen när vattnet rörs upp. När jag är på väg ner hinner alltid någon annan före.” 8 Jesus sa till honom: ”Res dig! Ta med dig din matta* och gå.”+ 9 Mannen blev genast frisk och tog sin matta* och gick.
Den dagen var det sabbat. 10 Därför sa judarna till den botade mannen: ”Det är sabbat, så du får inte bära din matta.”*+ 11 Han svarade: ”Men han som botade mig sa att jag skulle ta min matta* och gå.” 12 De frågade honom: ”Vem var det som sa att du skulle ta din matta* och gå?” 13 Men mannen som hade blivit botad visste inte vem det var, för Jesus hade försvunnit i folkmängden.
14 Senare träffade Jesus honom i templet och sa till honom: ”Nu har du blivit frisk. Synda inte mer, så att du inte drabbas av något ännu värre.” 15 Då gick mannen i väg och berättade för judarna att det var Jesus som hade botat honom. 16 Och eftersom Jesus gjorde sådana saker på sabbaten blev han förföljd av judarna. 17 Men han sa till dem: ”Min Far arbetar fortfarande, och även jag arbetar.”+ 18 Det var därför judarna blev ännu mer inställda på att döda honom, för de tyckte att han inte bara bröt sabbaten, utan också jämställde sig med Gud+ eftersom han kallade Gud sin Far.+
19 Därför sa Jesus till dem: ”Jag säger er sanningen: Sonen kan inte göra något alls av eget initiativ, utan bara det som han ser Fadern göra.+ Det som Fadern gör, det gör Sonen på samma sätt. 20 För Fadern älskar* Sonen+ och visar honom allt som han gör, och han ska visa honom gärningar som är större än dessa och som ska få er att häpna.+ 21 För precis som Fadern uppväcker de döda och ger dem liv,+ så ger också Sonen liv åt vilka han vill.+ 22 Fadern dömer nämligen ingen, utan han har överlåtit allt dömande åt Sonen,+ 23 för att alla ska ära Sonen precis som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.+ 24 Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig ska få evigt liv,+ och han kommer inte att dömas, utan har övergått från döden till livet.+
25 Jag säger er sanningen: Den tid kommer, ja, den är redan här, när de döda ska höra Guds sons röst, och de som lyssnar och lyder ska leva. 26 För precis som Fadern har liv i sig själv*+ har han också gett Sonen liv i sig själv.*+ 27 Och han har gett honom myndighet att döma,+ eftersom han är Människosonen.+ 28 Var inte förvånade över detta, för det kommer en tid då alla som är i gravarna* ska höra hans röst+ 29 och komma ut. Det blir en livets uppståndelse för dem som har gjort det goda och en domens uppståndelse för dem som har gjort det onda.+ 30 Jag kan inte göra något alls av eget initiativ. Jag dömer efter det jag hör,* och min dom är rättvis,+ för jag önskar inte göra min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.+
31 Om det bara var jag själv som vittnade om mig skulle mitt vittnesmål inte vara giltigt.*+ 32 Men det finns en annan som också vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesmål är sant.+ 33 Ni har skickat män till Johannes, och han har vittnat om sanningen.+ 34 Jag behöver inte en människas vittnesmål, utan jag säger detta för att ni ska bli räddade. 35 Johannes var en brinnande och lysande lampa, och för en kort stund ville ni gärna glädja er i hans ljus.+ 36 Men jag har ett vittnesmål som väger tyngre än det Johannes avgav, för det som min Far har gett mig i uppdrag att göra, och som jag också gör, vittnar om att det är Fadern som har sänt mig.+ 37 Och Fadern som har sänt mig har själv vittnat om mig.+ Ni har varken hört hans röst eller sett hans gestalt,+ 38 och ni har inte bevarat hans ord i ert hjärta, eftersom ni inte tror på den som han har sänt ut.
39 Ni forskar i Skrifterna+ därför att ni tror att ni ska få evigt liv genom dem, och det är just Skrifterna som vittnar om mig.+ 40 Ändå vill ni inte komma till mig+ för att få liv. 41 Jag är inte ute efter att bli ärad av människor, 42 men jag vet mycket väl att ni inte har någon kärlek till Gud.* 43 Jag har kommit i min Fars namn, och ni tar inte emot mig. Men om någon annan skulle komma i sitt eget namn, då skulle ni ta emot honom. 44 Hur skulle ni kunna tro, ni som gärna vill bli ärade av varandra men inte försöker få den ära* som kommer från den ende Guden?+ 45 Tro inte att jag tänker anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose,+ han som ni har satt ert hopp till. 46 Ja, om ni trodde på Mose skulle ni tro på mig, för han skrev om mig.+ 47 Men om ni inte tror på det han skrev, hur ska ni då kunna tro på det jag säger?”
6 Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, eller Tiberiassjön.+ 2 Det var många människor som följde efter honom,+ därför att de såg de underverk han gjorde när han botade sjuka.+ 3 Så Jesus gick upp på ett berg och satte sig där med sina lärjungar. 4 Det var inte långt till påsken,+ judarnas högtid. 5 När Jesus såg upp och märkte att en stor folkskara var på väg till honom sa han till Filippus: ”Var ska vi köpa bröd åt alla, så att de får något att äta?”+ 6 Men det sa han för att pröva Filippus, för han hade redan bestämt sig för vad han skulle göra. 7 Filippus svarade: ”Inte ens bröd för 200 denarer* skulle räcka för att ge alla lite grann att äta.” 8 En av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus bror, sa till honom: 9 ”Här är en liten pojke som har fem kornbröd och två små fiskar. Men det räcker ju inte långt.”+
10 Jesus sa: ”Säg till alla att slå sig ner.” Det fanns mycket gräs på den platsen, och alla satte sig ner. Det var omkring 5 000 män.+ 11 Jesus tog bröden och tackade Gud. Han delade ut bröden åt dem som satt där, och sedan gjorde han likadant med de små fiskarna. Alla fick så mycket de ville ha. 12 När de hade ätit sig mätta sa han till lärjungarna: ”Samla ihop allt bröd som är över så att inget går förlorat.” 13 Så de samlade ihop det som var över av de fem kornbröden när folket hade ätit, och det blev 12 fulla korgar.
14 När människorna såg underverket sa de: ”Det här måste vara den profet som skulle komma hit till världen.”+ 15 Men Jesus, som förstod att folket tänkte föra bort honom med våld för att göra honom till kung, drog sig undan+ till berget igen för att vara ensam.+
16 När det blev kväll gick hans lärjungar ner till sjön.+ 17 De steg i en båt och satte kurs mot Kapernaum. Det var redan mörkt, och Jesus hade fortfarande inte kommit tillbaka.+ 18 Det blåste kraftigt och vågorna på sjön gick höga.+ 19 Men när de hade rott ungefär fem eller sex kilometer* såg de Jesus komma gående på sjön och närma sig båten, och de blev rädda. 20 Men han sa till dem: ”Det är jag. Var inte rädda.”+ 21 Då lät de honom stiga i båten, och kort därefter kom de fram till den strand de var på väg till.+
22 Nästa dag insåg folket som var kvar på motsatta sidan av sjön att det bara hade legat en enda båt där och att Jesus inte hade följt med lärjungarna i den, utan att de hade gett sig av ensamma. 23 Men båtar från Tiberias kom och lade till nära platsen där Herren hade tackat Gud och där de hade ätit brödet. 24 Så när folket såg att varken Jesus eller hans lärjungar var där, steg de i båtarna och for över till Kapernaum för att leta efter Jesus.
25 När de hittade honom där på andra sidan sjön sa de: ”Rabbi,+ när kom du hit?” 26 Jesus svarade: ”Jag säger er sanningen: Ni letar inte efter mig för att ni har sett underverk, utan för att ni åt av bröden och blev mätta.+ 27 Arbeta inte för den mat som fördärvas, utan för den mat som består och ger evigt liv,+ den mat som Människosonen ska ge er. Fadern, ja Gud, har nämligen satt sitt sigill på honom för att visa sitt godkännande.”+
28 Då sa de till honom: ”Vad* är det Gud vill att vi ska göra?” 29 Jesus svarade: ”Detta är vad Gud vill att ni ska göra:* Utöva tro på den som han har sänt ut.”+ 30 Då sa de: ”Vilket tecken gör du+ så att vi kan se det och tro på dig? Vad är det du ska göra? 31 Våra förfäder åt mannat i vildmarken,+ precis som det står skrivet: ’Han gav dem bröd från himlen att äta.’”+ 32 Jesus svarade: ”Jag säger er sanningen: Mose gav er inte brödet från himlen, men min Far ger er det sanna brödet från himlen. 33 Guds bröd är han som kommer ner från himlen och ger världen liv.” 34 Då sa de till honom: ”Herre, ge oss alltid det brödet.”
35 Jesus sa till dem: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig bli hungrig, och den som har tro på mig ska aldrig någonsin bli törstig.+ 36 Men som jag sa till er: Ni har sett mig, och ändå tror ni inte.+ 37 Alla som Fadern ger mig ska komma till mig, och jag ska aldrig köra i väg någon som kommer till mig,+ 38 eftersom jag inte har kommit ner från himlen+ för att göra min vilja, utan hans vilja som har sänt mig.+ 39 Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte ska låta någon gå förlorad av alla dem som han har gett mig, utan att jag ska uppväcka+ dem på den sista dagen. 40 För detta är min Fars vilja: att alla som erkänner Sonen och tror på honom ska få evigt liv,+ och jag ska uppväcka+ dem på den sista dagen.”
41 Judarna blev mycket irriterade på honom eftersom han sa: ”Jag är det bröd som har kommit ner från himlen.”+ 42 Och de sa: ”Visst är det här Jesus, Josefs son? Vi känner ju hans far och mor.+ Så varför säger han: ’Jag har kommit ner från himlen’?” 43 Jesus sa till dem: ”Var inte så upprörda. 44 Ingen kan komma till mig om inte Fadern, som har sänt mig, drar honom.+ Och jag ska uppväcka honom på den sista dagen.+ 45 Det står skrivet i profeterna: ’De ska alla vara lärda av Jehova.’*+ Alla som har lyssnat på Fadern och har lärt av honom kommer till mig. 46 Men ingen har sett Fadern,+ utom han som kommer från Gud. Han har sett Fadern.+ 47 Jag säger er sanningen: Den som tror får evigt liv.+
48 Jag är livets bröd.+ 49 Era förfäder åt mannat i vildmarken, och ändå dog de.+ 50 Men den som äter av brödet som kommer ner från himlen behöver inte dö. 51 Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Om någon äter av det brödet ska han få leva för evigt. Och det bröd jag ska ge är min kropp, som jag ger så att människor* kan få liv.”+
52 Judarna började diskutera med varandra och sa: ”Hur kan den här människan ge oss sin kropp att äta?” 53 Så Jesus sa till dem: ”Jag säger er sanningen: Om ni inte äter Människosonens kropp och dricker hans blod kommer ni inte att få liv.*+ 54 Den som äter min kropp och dricker mitt blod får evigt liv, och jag kommer att uppväcka+ honom på den sista dagen. 55 För min kropp är sann* mat, och mitt blod är sann* dryck. 56 Den som äter min kropp och dricker mitt blod kommer att vara förenad med mig och jag med honom.+ 57 Alldeles som den levande Fadern har sänt ut mig och jag lever på grund av Fadern, ska också den som äter mig leva på grund av mig.+ 58 Det här är alltså brödet som har kommit ner från himlen. Det är inte som det bröd era förfäder åt av och ändå dog. Den som äter det här brödet ska få leva för evigt.”+ 59 Detta sa han när han undervisade i en synagoga* i Kapernaum.
60 Många av hans lärjungar som hörde det sa: ”Det han säger är chockerande, det kan man inte lyssna på.” 61 Jesus visste att lärjungarna var irriterade, så han sa till dem: ”Tar ni anstöt av det här? 62 Tänk om ni skulle få se Människosonen stiga upp till den plats han kom ifrån.+ 63 Det är anden som ger liv,+ köttet är inte till någon nytta alls. Det jag har sagt till er är ande och liv.+ 64 Men det är några av er som inte tror.” Redan från början visste Jesus nämligen vilka det var som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom.+ 65 Och han fortsatte: ”Det är därför som jag har sagt till er: Ingen kan komma till mig om inte Fadern ger honom den förmånen.”+
66 På grund av detta gick många av lärjungarna tillbaka till det de hade lämnat+ och ville inte längre följa honom. 67 Så Jesus sa till de tolv: ”Vill ni också gå er väg?” 68 Simon Petrus svarade: ”Herre, vem skulle vi gå till?+ Dina ord leder till evigt liv.+ 69 Och vi tror på och har insett att du är Guds helige.”+ 70 Jesus svarade: ”Är det inte jag själv som har utvalt er tolv?+ Ändå är en av er en förtalare.”*+ 71 Den han syftade på var Judas, Simon Iskariots son, för han skulle förråda honom trots att han var en av de tolv.+
7 Efter detta fortsatte Jesus att vandra* omkring i Galileen. Han undvek Judeen, eftersom judarna* ville döda honom.+ 2 Men den judiska lövhyddohögtiden+ närmade sig, 3 så hans bröder+ sa till honom: ”Ge dig av till Judeen i stället, så att dina lärjungar också får se allt du gör. 4 För den som vill bli känd gör inget i skymundan. Om du nu gör sådana här gärningar, så måste du visa det för omvärlden.” 5 Hans bröder trodde faktiskt inte på honom.+ 6 Därför sa Jesus till dem: ”Min tid har inte kommit än,+ men det är annorlunda för er.* 7 Världen har inget skäl att hata er, men den hatar mig därför att jag vittnar om att världens gärningar är onda.+ 8 Ni kan gå till högtiden, men jag går inte dit just nu, för min tid har inte kommit än.”+ 9 Efter att ha sagt detta stannade han kvar i Galileen.
10 Men när hans bröder hade gått upp till högtiden gick han också dit, fast inte öppet utan i hemlighet. 11 Judarna började leta efter honom vid högtiden och sa: ”Var är den där människan?” 12 Och det pratades en hel del i smyg om honom. Några sa: ”Han är en bra människa.” Andra sa: ”Det är han inte alls. Han vilseleder folket.”+ 13 Men naturligtvis vågade ingen prata öppet om honom, eftersom de var rädda för judarna.*+
14 Halvvägs in i högtiden gick Jesus upp till templet och började undervisa. 15 Och judarna sa förvånat: ”Hur kan den mannen ha sådan kunskap om Skrifterna?+ Han har väl inte studerat vid skolorna?”*+ 16 Då sa Jesus: ”Det jag lär ut kommer inte från mig utan från honom som har sänt mig.+ 17 Om någon vill göra Guds vilja kommer han att förstå om det jag lär ut är från Gud+ eller om det bara är mina egna idéer. 18 Den som för fram sina egna idéer söker sin egen ära. Men den som vill ära den som har sänt honom,+ han talar sanning, och det finns ingen orättfärdighet i honom. 19 Mose gav er lagen,+ eller hur? Men ingen av er håller lagen. Varför vill ni döda mig?”+ 20 Folket svarade: ”Du måste vara demonbesatt. Det är väl ingen som vill döda dig?” 21 Jesus sa: ”Jag gjorde en enda sak, och då blir ni helt förvånade. 22 Tänk på det här: Mose har gett er omskärelsen+ – egentligen kommer den inte från Mose, utan från förfäderna+ – och därför omskär ni även på en sabbat. 23 Så om ni omskär på sabbaten för att inte bryta Moses lag, varför blir ni då så arga för att jag botar på sabbaten?+ 24 Sluta döma efter det yttre, döm i stället med rättvisa.”+
25 Då sa några av invånarna i Jerusalem: ”Är det inte den här mannen som de vill döda?+ 26 Och ändå står han här och talar offentligt utan att de säger något. Våra ledare har väl inte blivit övertygade om att han är Messias?* 27 Vi vet ju varifrån den här mannen är,+ men när Messias* kommer ska ingen veta varifrån han är.” 28 Medan Jesus undervisade i templet sa han med hög röst: ”Ni känner mig, och ni vet varifrån jag är. Jag har inte kommit på eget initiativ,+ utan han som har sänt mig är verklig, men ni känner inte honom.+ 29 Jag känner honom,+ eftersom jag är en representant för honom, och han har sänt mig.” 30 Då försökte de hitta en möjlighet att gripa honom,+ men de kunde inte göra något, för hans tid hade ännu inte kommit.+ 31 Men många började tro på honom,+ och de sa: ”När Messias* kommer ska han väl inte göra fler underverk än den här mannen?”
32 Fariséerna fick höra vad folket sa om honom, och de främsta prästerna och fariséerna skickade i väg tempelvakter för att gripa honom. 33 Jesus sa: ”Jag stannar kvar hos er en liten tid till, innan jag ger mig av till honom som har sänt mig.+ 34 Ni kommer att leta efter mig, men ni kommer inte att hitta mig, och där jag är, dit kan ni inte komma.”+ 35 Då sa judarna till varandra: ”Vart ska han ta vägen, eftersom vi inte ska kunna hitta honom? Han tänker väl inte ge sig av till judarna som är kringspridda bland grekerna och undervisa greker? 36 Vad menar han när han säger: ’Ni kommer att leta efter mig, men ni kommer inte att hitta mig, och där jag är, dit kan ni inte komma’?”
37 På högtidens+ sista och största dag ställde sig Jesus upp och sa med hög röst: ”Om någon är törstig, så kom till mig och drick!+ 38 Den som tror på mig, ’från hans innersta ska det strömma levande vatten’, precis som det står skrivet.”+ 39 Men detta sa han om anden, som alla som trodde på honom skulle få. Hittills hade ingen fått anden,+ eftersom Jesus inte hade blivit upphöjd än.+ 40 Några av dem som hörde honom sa: ”Han måste vara Profeten.”+ 41 Andra sa: ”Det är Messias.”*+ Och några sa: ”Men Messias* ska väl inte komma från Galileen?+ 42 Står det inte att Messias* ska komma från Davids släkt+ och från Betlehem,+ samma by som David kom ifrån?”+ 43 Alltså blev folket oense och hade olika uppfattningar om honom. 44 Några av dem ville gripa honom, men ingen gjorde något.
45 Sedan gick tempelvakterna tillbaka till de främsta prästerna och fariséerna, som frågade: ”Varför har ni inte fört hit honom?” 46 Tempelvakterna svarade: ”Aldrig har en människa talat så här förut.”+ 47 Då sa fariséerna: ”Har ni också blivit vilseledda? 48 Det är ju knappast någon av styresmännen eller fariséerna som har börjat tro på honom.+ 49 Men den här hopen som inte kan lagen, de är fördömda.” 50 Nikodemos, som var en av deras egna och som hade sökt upp Jesus tidigare, sa nu: 51 ”Enligt lagen* ska man väl förhöra en person och låta honom förklara sig innan man dömer honom?”+ 52 De sa: ”Är du också från Galileen? Undersök Skriften så ser du att det inte ska komma någon profet från Galileen.”*
8 12 Sedan talade Jesus till dem igen och sa: ”Jag är världens ljus.+ Den som följer mig behöver inte vandra i mörker utan har livets ljus.”+ 13 Då sa fariséerna till honom: ”Du vittnar om dig själv, så ditt vittnesbörd är inte giltigt.”* 14 Jesus svarade: ”Trots att jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd giltigt,* för jag vet varifrån jag har kommit och vart jag är på väg.+ Men ni vet inte varifrån jag har kommit och vart jag är på väg. 15 Ni dömer efter mänskliga normer,+ jag dömer ingen över huvud taget. 16 Om jag ändå dömer, dömer jag rättvist, för jag är inte ensam, utan Fadern som har sänt mig är med mig.+ 17 Det står dessutom skrivet i er egen lag: ’Två personers vittnesmål är giltigt.’*+ 18 Jag vittnar om mig själv, och min Far som har sänt mig vittnar också om mig.”+ 19 Då sa de till honom: ”Var är din Far?” Jesus svarade: ”Ni känner varken mig eller min Far.+ Om ni kände mig skulle ni känna min Far också.”+ 20 Han sa detta när han undervisade vid bidragsbössorna*+ i templet. Men ingen grep honom, för hans tid hade ännu inte kommit.+
21 Än en gång sa han till dem: ”Jag ska lämna er, och ni kommer att leta efter mig, men ni ska dö som syndare.+ Dit jag går kan ni inte komma.”+ 22 Då började judarna säga: ”Han tänker väl inte ta livet av sig, eftersom han säger: ’Dit jag går kan ni inte komma’?” 23 Då sa han: ”Ni är här nerifrån, jag kommer från ovan.+ Ni är från den här världen, jag är inte från den här världen. 24 Det var därför jag sa till er: ’Ni ska dö som syndare.’ För om ni inte tror att jag är den jag är,* kommer ni att dö i era synder.” 25 Då sa de till honom: ”Men vem är du då?” Jesus svarade: ”Varför pratar jag över huvud taget med er? 26 Jag har mycket att säga om er och mycket att döma er för. Men det jag säger till världen har jag hört från honom som har sänt mig, och han talar sanning.”+ 27 De förstod inte att han talade om Fadern. 28 Sedan sa Jesus: ”När ni har lyft upp* Människosonen,+ då kommer ni att förstå att jag är den jag är+ och att jag inte gör något på eget initiativ.+ Det jag säger är det som Fadern har lärt mig. 29 Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam och övergiven, eftersom jag alltid gör det som gläder honom.”+ 30 När han hade sagt detta började många tro på honom.
31 Och Jesus sa till de judar som hade börjat tro på honom: ”Om ni håller er till min undervisning är ni verkligen mina lärjungar, 32 och ni ska förstå sanningen,+ och sanningen ska göra er fria.”+ 33 De sa:* ”Vi härstammar från Abraham, och vi har aldrig varit slavar åt någon. Så varför säger du att vi ska bli fria?” 34 Jesus svarade: ”Jag säger er sanningen: Den som syndar är syndens slav.+ 35 Och slaven blir inte kvar i hushållet för evigt, men sonen blir kvar för evigt. 36 Så om Sonen gör er fria kommer ni att vara verkligt fria. 37 Jag vet att ni härstammar från Abraham. Men ni vill döda mig, eftersom ni inte tar emot mitt ord. 38 Jag talar om det jag har sett hos min Far,+ men ni gör det som ni har hört från er far.” 39 ”Vår far är Abraham”, svarade de. ”Om ni vore Abrahams barn”,+ sa Jesus, ”skulle ni ha gjort Abrahams gärningar. 40 Men nu vill ni döda mig, den som har sagt er sanningen, som jag har hört från Gud.+ Något sådant skulle Abraham aldrig ha gjort. 41 Ni gör er fars gärningar.” De sa till honom: ”Vi är inga oäkta barn.* Vi har bara en enda Far: Gud.”
42 Jesus sa till dem: ”Om Gud var er Far hade ni älskat mig,+ för jag har kommit från honom och är nu här. Och jag har inte kommit på eget initiativ, nej, det är Gud som har sänt mig.+ 43 Varför förstår ni inte vad jag pratar om? Därför att ni inte kan ta emot mitt ord. 44 Ni har djävulen till far, och ni vill göra hans vilja.+ Han var en mördare från första början,+ och han höll inte fast vid sanningen därför att det inte finns någon sanning i honom. Han ljuger därför att det är sådan han är, han är en lögnare och far till all lögn.+ 45 Men jag säger sanningen, och därför tror ni mig inte. 46 Vem av er kan bevisa att jag har syndat? Och om jag talar sanning, varför tror ni mig inte i så fall? 47 Den som är från Gud lyssnar till det som kommer från Gud.+ Detta är orsaken till att ni inte lyssnar: Ni är inte från Gud.”+
48 Judarna svarade honom: ”Det är inte utan anledning vi säger att du är samarier+ och är demonbesatt!”+ 49 Jesus sa: ”Jag är inte demonbesatt. Jag ärar min Far, men ni visar mig förakt. 50 Jag är inte ute efter att bli ärad.+ Men det finns en som vill ge mig ära, och han är domare. 51 Jag säger er sanningen: Om någon håller mitt ord kommer han aldrig att se döden.”+ 52 Judarna sa: ”Nu vet vi att du är demonbesatt. Abraham dog, och det gjorde profeterna också, men du säger: ’Om någon håller mitt ord kommer han aldrig att smaka döden.’ 53 Du är väl inte större än vår förfader Abraham? Han dog, och det gjorde profeterna också. Vem påstår du att du är?” 54 Jesus svarade: ”Om jag ärar mig själv betyder det ingenting. Det är min Far som ärar mig,+ han som ni säger är er Gud. 55 Och ändå känner ni honom inte.+ Men jag känner honom.+ Om jag skulle säga att jag inte känner honom skulle jag vara en lögnare, som ni. Men jag känner honom och håller hans ord. 56 Abraham, er far, såg verkligen fram emot att få uppleva min dag, och han såg den och gladde sig.”+ 57 Då sa judarna till honom: ”Du är inte ens 50 år, och ändå säger du att du har sett Abraham?” 58 Jesus sa till dem: ”Jag säger er sanningen: Jag fanns till redan innan Abraham blev till.”+ 59 Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus gömde sig och lämnade sedan templet.
9 När Jesus gick längs vägen såg han en man som hade fötts blind. 2 Och lärjungarna frågade honom: ”Rabbi,+ vem har syndat, eftersom han föddes blind? Är det mannen själv eller hans föräldrar?” 3 Jesus svarade: ”Det är varken han eller hans föräldrar som har syndat. Men på det här sättet kan Guds gärningar göras kända genom honom.+ 4 Medan det är dag måste vi arbeta för honom som har sänt mig.+ Natten kommer då ingen kan arbeta. 5 Så länge jag är i världen är jag världens ljus.”+ 6 När han hade sagt det spottade han på marken och gjorde en lerblandning med saliven. Sedan lade han leran på mannens ögon+ 7 och sa till honom: ”Gå och tvätta dig i Siloamdammen” (Sịloam betyder ”utsänd”). Då gick han och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se.+
8 Grannarna och de som hade sett honom när han tiggde sa: ”Är det inte han som brukade sitta och tigga?” 9 Några sa: ”Jo, det är han.” Andra sa: ”Nej, men han liknar honom.” Men mannen stod på sig och sa: ”Det är jag.” 10 Då frågade de: ”Hur gick det till när dina ögon öppnades?” 11 Han svarade: ”Han som heter Jesus gjorde en lerblandning och lade den på mina ögon och sa: ’Gå till Sịloam och tvätta dig.’+ Så jag gick och tvättade mig, och sedan kunde jag se.” 12 Då sa de till honom: ”Var är den där människan?” Han sa: ”Jag vet inte.”
13 De tog med sig mannen som hade varit blind till fariséerna. 14 Nu var det så att det var sabbat+ när Jesus hade gjort lerblandningen och botat den blinde mannen.+ 15 Därför frågade även fariséerna mannen hur det hade gått till när han fick synen tillbaka. Han svarade: ”Han lade lera på mina ögon, sedan tvättade jag mig, och nu kan jag se.” 16 Då sa några av fariséerna: ”Den mannen kan inte vara sänd av Gud, för han håller inte sabbaten.”+ Andra sa: ”Hur skulle en syndare kunna göra ett sådant underverk?”+ De var alltså inte överens,+ 17 så de frågade den blinde igen: ”Vad anser du? Det var ju dina ögon han öppnade!” Mannen svarade: ”Han är en profet.”
18 Men judarna trodde inte på att han hade varit blind och blivit botad, så de kallade på hans föräldrar. 19 Och de frågade dem: ”Är detta er son som ni påstår var blind från födseln? Hur kommer det sig då att han kan se nu?” 20 Föräldrarna svarade: ”Ja, det här är vår son, och det stämmer att han föddes blind. 21 Men vi vet inte hur det kommer sig att han kan se eller vem det är som har botat honom. Ni får väl fråga honom. Han är vuxen, han kan svara själv.” 22 Detta sa föräldrarna därför att de var rädda för judarna.+ Judarna hade nämligen beslutat att den som erkände Jesus som Messias* skulle bli utesluten ur synagogan.+ 23 Det var därför föräldrarna sa: ”Han är vuxen. Fråga honom själv.”
24 För andra gången kallade de därför på mannen som hade varit blind och sa till honom: ”Ära Gud.* Vi vet att den mannen är en syndare.” 25 Han svarade: ”Jag kan inte svara på om han är en syndare eller inte. Men en sak är jag säker på: jag var blind, och nu kan jag se.” 26 Då sa de: ”Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?” 27 Han svarade: ”Jag har ju redan berättat det, men ni lyssnade inte. Varför vill ni höra det igen? Tänker ni också bli hans lärjungar?” 28 Då sa de hånfullt till honom: ”Du är hans lärjunge, men vi är Moses lärjungar. 29 Vi vet att Gud talade till Mose, men vi har ingen aning om vem som har sänt den här mannen.”* 30 Han svarade: ”Det är verkligen märkligt att ni inte förstår vem som har sänt honom,* trots att han har öppnat mina ögon. 31 Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare.+ Men om någon verkligen har djup respekt för Gud och gör hans vilja, då lyssnar han till honom.+ 32 Aldrig förr har man hört att någon har botat en som föddes blind. 33 Om den här mannen inte hade varit sänd av Gud skulle han inte ha kunnat göra något över huvud taget.”+ 34 De svarade: ”Du föddes full av synd, och så står du här och undervisar oss!” Sedan kastade de ut honom.*+
35 Jesus fick höra att de hade kastat ut mannen, och när han träffade honom frågade han: ”Tror du på Människosonen?” 36 Mannen svarade: ”Vem är han, herre? Berätta det, så att jag kan tro på honom.” 37 Jesus sa: ”Du har sett honom, och det är faktiskt han som pratar med dig nu.” 38 Då sa mannen: ”Jag tror på honom, herre.” Sedan böjde han sig ner för honom.* 39 Då sa Jesus: ”Jag kom till den här världen för att människor skulle kunna bli dömda, för att de som är blinda ska se+ och för att de som ser ska bli blinda.”+ 40 De fariséer som var med honom hörde det och sa: ”Men vi är väl inte blinda?” 41 Jesus sa: ”Om ni hade varit blinda skulle ni vara fria från synd. Men nu säger ni att ni ser. Er synd är kvar.”+
10 ”Jag säger er sanningen: Den som inte går in i fårfållan genom dörren utan klättrar över på något annat ställe, han är en tjuv och en plundrare.+ 2 Men den som går in genom dörren, han är fårens herde.+ 3 Dörrvakten öppnar för honom,+ och fåren lyssnar till hans röst.+ Han ropar på sina får med deras namn och leder dem ut. 4 När alla hans får har kommit ut går han framför dem, och fåren följer honom eftersom de känner igen hans röst. 5 De skulle aldrig följa en främling, utan de skulle fly från honom, eftersom de inte känner igen en främmande röst.” 6 Jesus berättade den här liknelsen för dem, men de förstod inte vad han menade.
7 Därför sa Jesus: ”Jag säger er sanningen: Jag är dörren som fåren går in genom.+ 8 Alla som har kommit och påstått att de är jag,* de är tjuvar och plundrare, men fåren har inte lyssnat på dem. 9 Jag är dörren. Den som går in genom mig ska bli räddad, och han ska gå in och ut och hitta bete.+ 10 Tjuven kommer bara för att stjäla och slakta och förgöra.+ Men jag har kommit för att de ska få liv, ja liv i överflöd. 11 Jag är den gode herden,+ och den gode herden ger sitt liv för fåren.+ 12 Den som bara är en anställd arbetare, som inte är herde och inte äger fåren, överger dem och flyr när han ser vargen komma. Och vargen river fåren och skingrar dem. 13 Den som är anställd bryr ju sig inte om fåren. 14 Jag är den gode herden. Jag känner mina får, och mina får känner mig,+ 15 precis som min Far känner mig och jag känner min Far.+ Och jag ger mitt liv* för fåren.+
16 Jag har också andra får, som inte tillhör den här fållan.+ Även dem måste jag föra in, och de ska lyssna till min röst, och de ska alla bli en enda hjord under en enda herde.+ 17 Fadern älskar mig+ därför att jag ger mitt liv,+ så att jag kan få det tillbaka igen. 18 Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av egen fri vilja. Jag har rätten att ge det, och jag har rätten att få det tillbaka.+ Uppmaningen att göra detta* har jag fått av min Far.”
19 När han sa detta blev judarna oense igen.+ 20 Många av dem sa: ”Han är demonbesatt och galen. Varför lyssnar ni på honom?” 21 Andra sa: ”Så talar inte en demonpåverkad man. Och en demon kan väl inte öppna ögonen på blinda?”
22 Vid den tiden pågick invigningshögtiden* i Jerusalem. Det var vinter, 23 och Jesus gick omkring i templet, i Salomos pelarhall.+ 24 Då omringade judarna honom och sa: ”Hur länge ska du hålla oss i spänning? Om du är Messias,* så säg det rakt ut.” 25 Jesus svarade: ”Jag har berättat det för er, men ni tror ju ändå inte. Det jag gör i min Fars namn, det vittnar om mig.+ 26 Men ni tror inte, därför att ni inte är mina får.+ 27 Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig.+ 28 Jag ger dem evigt liv,+ och de kommer aldrig att gå under, och ingen kommer att ta dem ifrån mig.+ 29 Fåren som min Far har gett mig betyder mer än allt annat, och ingen kan ta dem ur Faderns hand.+ 30 Jag och Fadern är ett.”*+
31 Återigen tog judarna upp stenar för att stena honom. 32 Jesus sa: ”Jag har gjort många goda gärningar som min Far har bett mig om. Vilken av de gärningarna tänker ni stena mig för?” 33 Judarna svarade: ”Vi stenar dig inte för att du har gjort något gott, utan för att du hädar.+ Du är bara en människa, men du försöker göra dig själv till en gud.” 34 Jesus svarade: ”Står det inte i er lag: ’Jag sa: ”Ni är gudar”’?*+ 35 Gud kallade alltså dem som fördöms i Skriften för ’gudar’,+ och man kan ju inte säga emot Skriften. 36 Så hur kan ni säga till mig som Fadern har utvalt* och sänt till världen: ’Du hädar’, därför att jag sa att jag är Guds son?+ 37 Om jag inte gör de gärningar som min Far vill att jag ska göra, ska ni inte tro på mig. 38 Men om jag gör dem, så tro i alla fall på gärningarna+ även om ni inte tror på mig, så att ni kan inse och förstå att Fadern är i förening med mig och jag i förening med Fadern.”+ 39 Då försökte de gripa honom igen, men han kom undan.
40 Återigen gav han sig av över Jordan till det ställe där Johannes tidigare hade döpt,+ och han stannade kvar där. 41 Många kom till honom och sa till varandra: ”Johannes gjorde visserligen inget tecken, men allt han sa om den här mannen var sant.”+ 42 Och många började tro på honom där.
11 En man som hette Lasarus var sjuk. Han var från Betạnia, byn där Maria och hennes syster Marta bodde.+ 2 Det var den Maria som hällde väldoftande olja över Herren och torkade hans fötter med sitt hår,+ och det var hennes bror Lasarus som var sjuk. 3 Därför skickade systrarna bud till Jesus: ”Herre, den som du tycker så mycket om är sjuk.” 4 Men när Jesus hörde det sa han: ”Den här sjukdomen kommer inte att sluta med döden. Den ska bli till ära för Gud,+ så att Guds son får ära genom den.”
5 Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus, 6 men när han hörde att Lasarus var sjuk stannade han faktiskt kvar två dagar till på den plats där han var. 7 Sedan sa han till lärjungarna: ”Kom, så går vi till Judeen igen.” 8 Lärjungarna sa: ”Rabbi,+ nyss ville judéerna stena dig,+ och nu vill du gå dit igen?” 9 Jesus svarade: ”Är det inte 12 timmars dagsljus?+ Om någon vandrar på dagen snubblar han inte på något, eftersom ljuset lyser upp världen. 10 Men om någon vandrar på natten kommer han att snubbla därför att ljuset inte är i honom.”
11 När han hade sagt detta fortsatte han: ”Vår vän Lasarus sover,+ men jag är på väg dit för att väcka honom.” 12 Lärjungarna sa: ”Herre, om han sover kommer han att bli frisk.” 13 Jesus menade faktiskt att han hade dött, men lärjungarna trodde att han pratade om vanlig sömn. 14 Då sa Jesus rent ut: ”Lasarus har dött,+ 15 och för er skull är jag glad att jag inte var där, så att ni kan få tro. Men nu går vi till honom.” 16 Då sa Tomas, som kallades Tvillingen, till de andra lärjungarna: ”Vi följer med, så att vi kan dö med honom.”+
17 När Jesus kom fram hade Lasarus redan legat fyra dagar i graven.* 18 Betạnia låg nära Jerusalem, ungefär tre kilometer* bort. 19 Många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras bror. 20 När Marta hörde att Jesus var på väg gick hon för att möta honom, men Maria+ satt kvar hemma. 21 Marta sa till Jesus: ”Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött. 22 Men jag vet ändå att Gud kommer att ge dig allt du ber om.” 23 Jesus sa till henne: ”Din bror ska uppstå.” 24 Marta sa: ”Jag vet att han kommer att uppstå i uppståndelsen+ på den sista dagen.” 25 Jesus sa till henne: ”Jag är uppståndelsen och livet.+ Den som tror på mig ska få liv, även om han dör. 26 Och den som lever och tror på mig kommer aldrig att dö.+ Tror du på det?” 27 Hon svarade: ”Ja, herre. Jag tror på att du är Messias,* Guds son, den som skulle komma till den här världen.” 28 När hon hade sagt det gick hon och kallade på sin syster Maria, och utan att någon annan hörde det sa hon till henne: ”Läraren+ är här och frågar efter dig.” 29 Då reste hon sig genast och gick till honom.
30 Jesus hade inte kommit in i byn än, utan var fortfarande kvar där Marta hade träffat honom. 31 Judarna som var hemma hos Maria och tröstade henne såg att hon reste sig och skyndade sig i väg. Då följde de efter henne, eftersom de tänkte att hon var på väg till graven+ för att gråta. 32 När Maria kom till Jesus kastade hon sig ner vid hans fötter och sa: ”Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött!” 33 Jesus blev sorgsen och djupt berörd* när han såg henne gråta och när han såg att judarna som hade följt med henne också grät. 34 Han frågade: ”Var har ni lagt honom?” De svarade: ”Herre, följ med så får du se.” 35 Jesus brast i gråt.+ 36 Då sa judarna: ”Tänk vad han älskade honom!” 37 Men några av dem sa: ”Han som öppnade den blinde mannens ögon+ kunde väl ha gjort så att Lasarus inte dog?”
38 Jesus fylldes återigen av starka känslor. Han kom fram till graven, som var en grotta med en sten framför ingången. 39 Jesus sa: ”Ta bort stenen.” Marta, den dödes syster, sa till honom: ”Herre, han luktar säkert, för det har gått fyra dagar nu.” 40 Jesus sa till henne: ”Sa jag inte att om du har tro ska du få se Guds stora kraft?”+ 41 Då tog de bort stenen. Jesus lyfte blicken mot himlen+ och sa: ”Far, jag tackar dig för att du har hört mig. 42 Jag vet att du alltid hör mig, men jag säger detta för att alla de som står här ska tro på att du har sänt mig.”+ 43 När han hade sagt detta ropade han med hög röst: ”Lasarus, kom ut!”+ 44 Då kom han ut, mannen som hade varit död, med händerna och fötterna inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sa till dem: ”Ta bort bindlarna och låt honom gå.”
45 Många av judarna som hade kommit till Maria och såg vad Jesus gjorde började tro på honom.+ 46 Men några av dem gick till fariséerna och berättade vad Jesus hade gjort. 47 De främsta prästerna och fariséerna kallade samman Sanhedrịn* och sa: ”Vad ska vi göra? Den här människan utför många underverk.+ 48 Om vi låter honom hållas kommer alla att börja tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både vårt tempel* och vårt folk.” 49 Men en av dem, Kaifas,+ som var överstepräst det året, sa: ”Ni förstår ingenting. 50 Begriper ni inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela nationen går under?” 51 Men detta var inte något han själv kom på att säga. Han var överstepräst det året, och därför profeterade han att Jesus skulle dö för nationen, 52 och inte bara för nationen, utan också för att förena Guds barn, som var kringspridda. 53 Från den dagen konspirerade de för att döda honom.
54 Därför rörde sig Jesus inte längre öppet bland judarna, utan han drog sig undan till området nära vildmarken, till staden Efraim.+ Där stannade han med lärjungarna. 55 Judarnas påsk+ närmade sig, och många från landsbygden gick upp till Jerusalem före högtiden för att rena sig ceremoniellt. 56 De letade efter Jesus, och när de stod runt om i templet sa de till varandra: ”Vad tror ni? Kommer han till högtiden över huvud taget?” 57 Men de främsta prästerna och fariséerna hade gett order och sagt att om någon fick reda på var han befann sig skulle han rapportera det, så att de kunde gripa honom.
12 Sex dagar före påsken kom Jesus till Betạnia, där Lasarus+ bodde, han som Jesus hade uppväckt från döden. 2 Så man dukade upp till fest för honom, och Marta passade upp+ medan Lasarus var en av dem som åt* tillsammans med honom. 3 Maria tog ett pund* väldoftande olja, äkta och mycket dyrbar nardus, och hällde på Jesus fötter. Sedan torkade hon hans fötter med sitt hår, och hela huset fylldes av doften från oljan.+ 4 Men Judas Iskariot,+ den av hans lärjungar som skulle förråda honom, sa: 5 ”Varför sålde man inte den här oljan för 300 denarer* och gav pengarna åt de fattiga?” 6 Men det sa han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan för att han var en tjuv och hade hand om kassaskrinet och brukade stjäla pengar ur det. 7 Då sa Jesus: ”Låt henne vara, så att hon kan följa den här seden inför min begravningsdag.+ 8 De fattiga finns alltid hos er,+ men jag kommer inte alltid att finnas hos er.”+
9 Under tiden hade många judar fått reda på att Jesus var där. Och de kom dit, inte bara för hans skull, utan också för att få se Lasarus, som han hade uppväckt från döden.+ 10 Då började de främsta prästerna konspirera för att döda Lasarus också, 11 eftersom det var för hans skull som många judar gick dit och började tro på Jesus.+
12 Nästa dag fick alla människor som hade kommit till högtiden höra att Jesus var på väg till Jerusalem. 13 Så de tog palmkvistar och gick ut för att möta honom, och de ropade: ”Bevara honom, ber vi dig!* Välsignad är han som kommer i Jehovas* namn,+ ja Israels kung!”+ 14 Jesus fick tag på en ungåsna och satte sig på den,+ precis som det var skrivet: 15 ”Var inte rädd, Sion.* Se! Din kung kommer, ridande på en ungåsna.”+ 16 Just då förstod lärjungarna inte något av det här, men när Jesus blev upphöjd+ kom de ihåg att detta var skrivet om honom och att man hade gjort detta mot honom.+
17 Alla som hade varit med när han kallade Lasarus ut ur graven*+ och uppväckte honom från döden fortsatte att berätta om det för andra.+ 18 Det var därför så många gick och mötte honom, för de hade hört talas om det underverket. 19 Så fariséerna sa till varandra: ”Vi kommer ju inte någon vart. Titta! Varenda människa springer efter honom.”+
20 Några av dem som kom för att tillbe vid högtiden var greker. 21 De gick till Filippus,+ som var från Betsaida i Galileen, och sa: ”Herre, vi skulle gärna vilja träffa Jesus.” 22 Filippus gick och sa det till Andreas, och Andreas och Filippus gick och sa det till Jesus.
23 Men Jesus svarade: ”Tiden är inne för Människosonen att bli upphöjd.+ 24 Jag säger er sanningen: Om ett vetekorn inte faller i jorden och dör fortsätter det bara att vara ett enda korn, men om det dör,+ då ger det stor avkastning. 25 Den som älskar sitt liv mister* det, men den som hatar sitt liv+ i den här världen bevarar det och får evigt liv.+ 26 Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska min tjänare också vara.+ Om någon vill tjäna mig kommer min Far att ära honom. 27 Nu känner jag mig orolig.+ Vad ska jag säga? Far, rädda mig från denna prövning.*+ Men det är ändå därför jag har kommit. 28 Far, förhärliga ditt namn.” Då hördes det en röst+ från himlen: ”Jag har förhärligat det och ska förhärliga det igen.”+
29 Folket som stod där och hörde det sa att det var åskan. Andra sa: ”Det var en ängel som talade till honom.” 30 Jesus sa: ”Den här rösten hördes inte för min skull, utan för er skull. 31 Nu blir den här världen dömd. Nu ska den här världens härskare+ kastas ut.+ 32 Men när jag lyfts upp* från jorden+ kommer jag att dra alla slags människor till mig.” 33 Detta sa han egentligen för att antyda hur han skulle dö.+ 34 Då sa folket: ”Vi har hört ur lagen att Messias* ska bli kvar för evigt.+ Hur kan du då säga att Människosonen ska lyftas upp?+ Vem är den här Människosonen?” 35 Jesus sa till dem: ”Ljuset ska vara hos er ännu en liten tid. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte besegrar er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han är på väg.+ 36 Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn.”+
När Jesus hade sagt detta gick han i väg och höll sig undan från dem. 37 Trots att de hade sett honom utföra så många underverk började de inte tro på honom, 38 och det uppfyllde profeten Jesajas ord: ”Jehova,* vem har trott på det som de har hört av oss?*+ Och vem har Jehovas* kraft* uppenbarats för?”+ 39 Skälet till att de inte kunde tro är detta, som Jesaja också har sagt: 40 ”Han har förblindat dem och gjort dem oemottagliga, för att de inte ska se med sina ögon eller förstå med sina hjärtan och ändra sig så att de kan bli läkta av mig.”+ 41 Jesaja sa detta därför att han såg hans storhet, och han talade om honom.+ 42 Ändå började till och med många styresmän tro på honom,+ men på grund av fariséerna ville de inte erkänna det öppet för att inte bli uteslutna ur synagogan.+ 43 De ville nämligen hellre bli ärade av människor än av Gud.+
44 Men Jesus ropade: ”Den som tror på mig, han tror inte bara på mig, utan också på honom som har sänt mig.+ 45 Och den som ser mig ser också honom som har sänt mig.+ 46 Jag har kommit som ett ljus till världen+ för att den som tror på mig inte ska vara kvar i mörkret.+ 47 Men om någon hör mina ord och inte håller dem dömer jag honom inte, för jag har inte kommit för att döma världen utan för att rädda den.+ 48 Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord har mött sin domare. Det ord som jag har talat kommer att döma honom på den sista dagen. 49 För jag har inte talat på eget initiativ, utan det är min Far, som har sänt mig, som har befallt vad jag ska säga och vad jag ska tala.+ 50 Och jag vet att hans befallning leder till evigt liv.+ Allt jag säger, det säger jag därför precis som min Far har sagt till mig.”+
13 Före påskhögtiden visste Jesus att tiden var inne+ då han skulle lämna den här världen och återvända till sin Far.+ Han hade älskat sina egna som levde i världen, och han fortsatte att älska dem ända till slutet.+ 2 Kvällsmåltiden hade börjat, och djävulen hade redan gett Judas Iskariot,+ Simons son, tanken i hjärtat att förråda Jesus.+ 3 Eftersom Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han kom från Gud och var på väg till Gud,+ 4 steg han upp från bordet, tog av sig sin mantel och band en handduk om sig.+ 5 Sedan hällde han vatten i en skål och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit omkring sig. 6 När det blev Simon Petrus tur sa han: ”Herre, ska du tvätta mina fötter?” 7 Jesus svarade: ”Just nu kanske du inte förstår vad jag gör, men du kommer att förstå det längre fram.” 8 Petrus sa: ”Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!” Jesus svarade: ”Om jag inte tvättar dig+ har vi inget gemensamt, du och jag.” 9 Då sa Simon Petrus: ”Herre, tvätta inte bara fötterna, ta händerna och huvudet också!” 10 Jesus sa: ”Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, för han är helt ren. Och ni är rena, men inte alla.” 11 Han visste ju vem som skulle förråda honom,+ och det var därför han sa: ”Alla är inte rena.”
12 När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln lade han sig till bords igen och sa till dem: ”Förstår ni vad jag har gjort för er? 13 Ni kallar mig ’lärare’ och ’herre’, och det är helt rätt, för det är jag.+ 14 Så om jag, som är er herre och lärare, har tvättat era fötter,+ ska ni också* tvätta varandras fötter.+ 15 Jag har nämligen gett er ett mönster för att ni ska göra precis som jag har gjort mot er.+ 16 Jag säger er sanningen: En tjänare är inte större än sin herre, och den som är utsänd är inte större än den som har sänt honom. 17 Nu vet ni detta, och ni är lyckliga om ni gör så.+ 18 Jag talar inte om er allihop, för jag känner dem som jag har utvalt. Men detta uppfyller Skriften,+ som säger: ’Den som åt av mitt bröd har vänt sig emot mig.’*+ 19 Jag berättar det för er nu, innan det händer, så att ni kan tro på att jag är den jag är när det väl händer.+ 20 Jag säger er sanningen: Den som tar emot någon som jag sänder tar också emot mig,+ och den som tar emot mig tar också emot honom som har sänt mig.”+
21 Efter att Jesus hade sagt detta blev han upprörd, och han sa rakt på sak: ”Jag säger er sanningen: En av er ska förråda mig.”+ 22 Lärjungarna tittade på varandra och undrade vem han menade.+ 23 En av lärjungarna, den som Jesus var särskilt fäst vid,+ låg till bords bredvid Jesus.* 24 Så Simon Petrus nickade mot honom och frågade: ”Vem menar han?” 25 Då lutade han sig bakåt mot Jesus och frågade: ”Herre, vem är det?”+ 26 Jesus svarade: ”Det är han som ska få brödbiten som jag doppar.”+ Och när han hade doppat brödbiten gav han den till Judas, Simon Iskariots son. 27 När Judas hade fått brödbiten trängde Satan in i honom.+ Jesus sa då: ”Skynda dig och gör det du ska.” 28 Men ingen av dem som låg där vid bordet förstod varför han sa detta till honom. 29 Eftersom Judas hade hand om kassaskrinet+ trodde faktiskt några att Jesus bad honom köpa det som behövdes till högtiden eller att han skulle ge något till de fattiga. 30 När Judas hade tagit brödbiten gick han genast ut. Och det var natt.+
31 När Judas hade lämnat dem sa Jesus: ”Nu blir Människosonen ärad,+ och Gud blir ärad genom honom. 32 Gud ska själv ära honom,*+ och han ska göra det omedelbart. 33 Mina vänner, jag är kvar hos er en liten stund till. Ni kommer att leta efter mig, och jag säger samma sak till er som jag sa till judarna: ’Dit jag går kan ni inte komma.’+ 34 Jag ger er nu ett nytt bud, att ni ska älska varandra. Ni ska älska varandra+ på samma sätt som jag har älskat er.+ 35 Om ni har kärlek till varandra kommer alla att förstå att ni är mina lärjungar.”+
36 Simon Petrus sa till honom: ”Herre, vart är du på väg?” Jesus svarade: ”Dit jag går kan du inte följa mig just nu, men du ska följa efter senare.”+ 37 Petrus sa till honom: ”Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Jag är beredd att dö för dig.”+ 38 Jesus svarade: ”Är du villig att dö för mig? Jag säger dig sanningen: Innan en tupp gal kommer du tre gånger att förneka att du känner mig.”+
14 ”Var inte oroliga.+ Tro på Gud,+ och tro också på mig. 2 I min Fars hus finns många rum.* Om inte, skulle jag ha berättat det för er, men jag går nu i väg och gör i ordning en plats åt er.+ 3 Och när jag har gått min väg och gjort i ordning en plats åt er ska jag komma tillbaka och ta er hem till mig, för att ni ska vara där jag är.+ 4 Och ni vet vägen till den plats jag går till.”
5 Tomas+ sa till honom: ”Herre, vi vet inte vart du ska. Så hur skulle vi kunna veta vägen?”
6 Jesus sa till honom: ”Jag är vägen+ och sanningen+ och livet.+ Ingen kan komma till Fadern utom genom mig.+ 7 Om ni hade känt mig skulle ni ha känt min Far också. Från och med nu känner ni honom, och ni har faktiskt redan sett honom.”+
8 Filippus sa: ”Herre, visa oss Fadern, det räcker för oss.”
9 Jesus sa till honom: ”Filippus, känner du inte mig, trots att jag har varit så länge hos er? Den som har sett mig, han har också sett min Far.+ Varför säger du: ’Visa oss Fadern’? 10 Tror du inte på att jag är förenad med Fadern och att Fadern är förenad med mig?+ Det jag säger till er kommer inte från mig själv,+ utan det är Fadern som är förenad med mig som utför sina gärningar genom mig. 11 Tro mig när jag säger att jag är förenad med Fadern och att Fadern är förenad med mig. Om inte annat, så tro åtminstone på grund av gärningarna.+ 12 Jag säger er sanningen: Den som tror på mig ska utföra samma gärningar som jag. Han ska göra ännu större gärningar,+ eftersom jag går min väg till Fadern.+ 13 Och vad ni än ber om i mitt namn, det ska jag göra, så att Fadern blir ärad genom Sonen.+ 14 Om ni ber om något i mitt namn så kommer jag att göra det.
15 Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud.+ 16 Och jag ska be min Far, och han kommer att ge er en annan hjälpare* som ska vara med er för evigt,+ 17 sanningens ande.+ Världen kan inte ta emot den, därför att världen inte ser den eller känner den.+ Ni känner den, eftersom den stannar hos er och är i er. 18 Jag ska inte lämna er ensamma.* Jag ska komma till er.+ 19 Om en liten stund ska världen inte längre se mig, men ni kommer att se mig,+ därför att jag lever och ni ska leva. 20 Den dagen kommer ni att förstå att jag är förenad med min Far och att ni är förenade med mig och jag med er.+ 21 Den som har tagit emot mina bud och håller dem, han älskar mig. Och den som älskar mig, han kommer att bli älskad av min Far, och jag kommer att älska honom och visa mig tydligt för honom.”
22 Judas+ (inte Judas Iskariot) sa till honom: ”Herre, hur kommer det sig att du tänker visa dig tydligt för oss men inte för världen?”
23 Jesus svarade: ”Om någon älskar mig kommer han att hålla mitt ord,+ och min Far kommer att älska honom, och vi ska komma till honom och bo hos honom.+ 24 Den som inte älskar mig håller inte mina ord. Och mina ord kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig.+
25 Jag har sagt detta medan jag fortfarande är kvar hos er. 26 Men hjälparen, den heliga anden som Fadern ska sända i mitt namn, den ska lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt till er.+ 27 Jag låter min frid vara kvar hos er, jag ger er den.+ Den frid som jag ger er skiljer sig från den som världen ger. Var inte oroliga och var inte rädda. 28 Ni hörde att jag sa till er: Jag går min väg, och jag ska komma tillbaka till er. Om ni älskade mig skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, eftersom Fadern är större än jag.+ 29 Jag har berättat det här i förväg för att ni ska tro när det väl händer.+ 30 Jag ska inte säga så mycket mer till er, för världens härskare+ kommer, och han har ingen makt över mig.*+ 31 Men för att världen ska veta att jag älskar min Far gör jag det han har befallt mig.+ Res er, så går vi härifrån.
15 Jag är den sanna vinstocken, och min Far är vinodlaren. 2 Han tar bort varje ranka i mig som inte bär frukt och ansar varje ranka som bär frukt för att den ska bära mer frukt.+ 3 Ni är redan ansade* genom det ord som jag har talat till er.+ 4 Fortsätt vara förenade med mig, så ska jag fortsätta vara förenad med er. Rankan måste sitta kvar på vinstocken, för den kan inte bära frukt av sig själv, och ni kan inte heller bära frukt om ni inte är förenade med mig.+ 5 Jag är vinstocken, ni är rankorna. Om någon är förenad med mig, och jag med honom, bär han mycket frukt,+ för utan mig kan ni inte göra någonting. 6 Om någon inte fortsätter vara förenad med mig blir han som en ranka som kastas och torkar bort. Sådana rankor samlar man ihop och slänger i elden så att de brinner upp. 7 Om ni fortsätter vara förenade med mig och mina ord stannar kvar i er, då kan ni be om vad ni vill och det ska bli så.+ 8 Min Far blir ärad när ni fortsätter att bära mycket frukt och visar att ni är mina lärjungar.+ 9 Precis som Fadern har älskat mig,+ så har jag älskat er. Stanna kvar i min kärlek. 10 Om ni håller mina bud kommer ni att vara kvar i min kärlek, precis som jag har hållit Faderns bud och är kvar i hans kärlek.
11 Jag har sagt detta till er för att ni ska få känna samma glädje som jag känner och göra det fullt ut.+ 12 Det här är mitt bud: att ni ska älska varandra precis som jag har älskat er.+ 13 Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv* för sina vänner.+ 14 Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er.+ 15 Jag kallar er inte längre tjänare, för en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, för jag har berättat allt för er som jag har hört av min Far. 16 Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er för att ni ska bära frukt, frukt som består, så att Fadern kan ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.+
17 Därför befaller jag er att ni ska älska varandra.+ 18 Om världen hatar er, tänk då på att den hatade mig innan den hatade er.+ 19 Om ni var en del av världen skulle världen älska er för att ni tillhörde den. Men nu är ni ingen del av världen,+ för jag har utvalt er ur världen, och därför hatar världen er.+ 20 Kom ihåg det jag sa till er: En tjänare är inte större än sin herre. Om de har förföljt mig ska de förfölja er också,+ och om de har hållit mitt ord ska de hålla ert också. 21 Men allt detta ska de göra mot er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig.+ 22 Om jag inte hade kommit och talat till dem skulle de ha varit utan synd.+ Men nu har de ingen ursäkt för sin synd.+ 23 Den som hatar mig hatar också min Far.+ 24 Jag har gjort gärningar bland dem som ingen annan har gjort. Om jag inte hade gjort det skulle de ha varit utan synd,+ men nu har de sett mig och hatat både mig och min Far. 25 Men detta hände för att det som står skrivet i deras lag skulle uppfyllas: ’De har hatat mig utan orsak.’+ 26 När hjälparen kommer, som jag ska sända er från Fadern, sanningens ande+ som kommer från Fadern, ska den vittna om mig.+ 27 Ni ska också vittna,+ för ni har varit med mig ända från början.
16 Jag har sagt detta till er för att ni inte ska tappa tron.* 2 Man kommer att utesluta er ur synagogan.+ Ja, det kommer en tid då alla som dödar er+ ska tro att de gör sin plikt mot Gud.* 3 Men de ska göra detta därför att de varken har lärt känna Fadern eller mig.+ 4 Jag har berättat det här för att ni ska komma ihåg det när det väl händer.+
Jag berättade det inte från början, eftersom jag var hos er då. 5 Men nu går jag till honom som har sänt mig,+ och ändå är det ingen av er som frågar: ’Vart är du på väg?’ 6 Det jag har berättat för er nu har gjort er bedrövade.+ 7 Men jag säger er sanningen: Det är till ert bästa att jag går bort. För om jag inte lämnar er kommer inte hjälparen+ till er. Men när jag lämnar er ska jag sända honom till er. 8 Och när hjälparen kommer ska han ge världen tydliga bevis i fråga om synd, rättfärdighet och dom: 9 först om synd,+ eftersom de inte tror på mig,+ 10 sedan om rättfärdighet, eftersom jag går till Fadern och ni inte ska se mig längre, 11 och sedan om dom, eftersom den här världens härskare har blivit dömd.+
12 Jag har mycket mer att säga till er, men ni kan inte bära det just nu. 13 Men när denne* kommer, sanningens ande,+ ska han vägleda er så att ni förstår hela sanningen, för han kommer inte att tala på eget initiativ, utan det han har hört ska han säga, och han ska berätta om det som ska ske.+ 14 Han ska ära mig,+ eftersom han ska ta emot det jag säger till honom och förkunna det för er.+ 15 Allt som Fadern har är mitt.+ Det var därför jag sa att anden ska förkunna det han tar emot från mig.* 16 Snart ska ni inte se mig längre,+ men strax därefter ska ni få se mig.”
17 Då sa några av lärjungarna till varandra: ”Vad menar han när han säger: ’Snart ska ni inte se mig längre, men strax därefter ska ni få se mig’, och: ’eftersom jag går till Fadern’?” 18 Och de sa: ”Vad menar han när han säger ’snart’? Vi förstår inte vad han pratar om.” 19 Jesus visste att de gärna ville fråga honom, så han sa: ”Diskuterar ni varför jag sa: ’Snart ska ni inte se mig längre, men strax därefter ska ni få se mig’? 20 Jag säger er sanningen: Ni kommer att gråta och jämra er, men världen ska glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg ska vändas i glädje.+ 21 En kvinna som föder har det svårt under förlossningen, men när barnet har fötts glömmer hon smärtorna eftersom hon är så glad över att en människa har kommit till världen. 22 På samma sätt har ni det svårt nu, men när ni ser mig igen kommer ni att glädja er,+ och ingen ska ta ifrån er den glädjen. 23 Den dagen kommer ni inte att fråga mig om något. Jag säger er sanningen: Om ni ber Fadern om något+ kommer han att ge er det i mitt namn.+ 24 Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Be och ni ska få, så att er glädje blir mycket stor.
25 Jag har sagt det här till er med hjälp av liknelser. Det kommer en tid då jag inte ska använda liknelser längre, utan berätta klart och tydligt för er om Fadern. 26 Den dagen ska ni be till Fadern i mitt namn, och då menar jag inte att jag ska be för er skull. 27 För Fadern själv älskar er, eftersom ni har älskat mig+ och har trott på att jag har kommit som Guds representant.+ 28 Jag kom hit till världen som Faderns representant. Nu lämnar jag världen och går till Fadern.”+
29 Lärjungarna sa: ”Nu talar du så att vi förstår och använder inte liknelser. 30 Nu förstår vi att du vet allting och att ingen behöver ställa några frågor till dig. Därför tror vi på att du har kommit från Gud.” 31 Jesus svarade: ”Tror ni nu? 32 Det kommer en tid, och den är faktiskt redan här, då ni ska skingras. Var och en ska gå hem till sig, och ni ska lämna mig ensam.+ Men jag är inte ensam, för Fadern är med mig.+ 33 Jag har sagt det här till er för att ni ska ha frid genom mig.+ Ni kommer att möta svårigheter i världen, men fatta mod! Jag har segrat över världen.”+
17 När Jesus hade sagt detta såg han upp mot himlen och bad: ”Far, stunden har kommit. Ära din son, så att din son kan ge dig ära.+ 2 Du har gett honom myndighet över alla människor,+ så att han kan ge evigt liv+ till alla dem som du har gett honom.+ 3 Detta leder till evigt liv:+ att de lär känna dig,* den ende sanne Guden,+ och den som du har sänt, Jesus Kristus.+ 4 Jag har ärat dig på jorden+ genom att ha slutfört uppdraget du har gett mig.+ 5 Min Far, upphöj mig och ge mig den ärofyllda ställning jag hade vid din sida redan innan världen fanns till.+
6 Jag har uppenbarat ditt namn* för de människor som du har gett mig ur världen.+ De var dina, och du gav dem åt mig, och de har hållit ditt ord. 7 Nu förstår de att allt du har gett mig kommer från dig, 8 för jag har berättat för dem allt som du har berättat för mig,+ och de har tagit emot det och verkligen insett att jag har kommit som din representant.+ Och de tror på att du har sänt mig.+ 9 Jag ber för dem. Jag ber inte för människor i världen, utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. 10 Jag har blivit ärad av* dem, och allt mitt är ditt och allt ditt är mitt.+
11 Jag är inte längre i världen, men de är i världen,+ och jag kommer nu till dig. Helige Far, vaka över dem+ för ditt namns skull, det som du har gett mig,* för att de ska vara ett* precis som vi är ett.*+ 12 När jag var hos dem vakade jag över dem+ för ditt namns skull, det som du har gett mig.* Jag har skyddat dem, och ingen av dem kommer att bli tillintetgjord+ utom den som ska tillintetgöras,*+ för att Skriften ska uppfyllas.+ 13 Men nu kommer jag till dig, och jag säger detta medan jag är kvar här, så att de helt kan uppfyllas av min glädje.+ 14 Jag har gett dem ditt ord, men människor har hatat dem eftersom de inte är någon del av världen,+ precis som jag inte är någon del av världen.
15 Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen, men jag ber att du ska vaka över dem och skydda dem från den onde.+ 16 De är inte någon del av världen,+ precis som jag inte är någon del av världen.+ 17 Gör dem heliga* med hjälp av sanningen.+ Ditt ord är sanning.+ 18 På samma sätt som du har sänt ut mig i världen har jag sänt ut dem i världen.+ 19 Och för deras skull bevarar jag mig helig, så att de också kan vara heliga med hjälp av sanningen.
20 Men jag ber inte bara för dem, utan också för dem som börjar tro på mig när de hör deras undervisning. 21 Jag ber att de alla ska vara ett,*+ precis som du, Far, är förenad med mig och jag är förenad med dig.+ Låt dem vara förenade med oss, så att människor kan tro på att du har sänt mig. 22 Jag har upphöjt dem på samma sätt som du har upphöjt mig, så att de kan vara ett alldeles som vi är ett:+ 23 jag i förening med dem och du i förening med mig, så att de är fullkomligt förenade.* Då kan människor förstå att du har sänt mig och att du älskar dem precis som du älskar mig. 24 Far, min önskan är att de som du har gett mig ska vara hos mig där jag är,+ så att de kan se den upphöjda ställning du har gett mig, eftersom du älskade mig redan före världens grundläggning.+ 25 Rättfärdige Far, världen känner dig verkligen inte,+ men jag känner dig,+ och de som du har gett mig förstår att du har sänt mig. 26 Jag har gjort ditt namn känt* för dem och ska göra det känt,+ så att de kan visa samma kärlek som du har visat mig och jag kan vara förenad med dem.”+
18 När Jesus hade avslutat sin bön gick han och lärjungarna över till andra sidan Kidrondalen,*+ där det låg en trädgård, och de gick in där.+ 2 Judas, som skulle förråda honom, kände också till den platsen, för Jesus hade varit där många gånger tillsammans med lärjungarna. 3 Så Judas tog med sig en grupp soldater och några av de främsta prästernas och fariséernas tempelvakter och kom dit med facklor, oljelampor och vapen.+ 4 Eftersom Jesus visste vad som skulle hända med honom gick han fram till dem och sa: ”Vem söker ni?” 5 De svarade: ”Jesus från Nasaret.”+ Han sa till dem: ”Det är jag.” Judas, hans förrädare, stod också där.+
6 När Jesus sa: ”Det är jag”, ryggade de tillbaka och föll till marken.+ 7 Så han frågade igen: ”Vem söker ni?” ”Jesus från Nasaret”, svarade de. 8 Jesus sa: ”Jag har redan sagt att det är jag. Om det är mig ni är ute efter, så låt de här männen gå.” 9 Det var för att det han hade sagt skulle uppfyllas: ”Ingen av dem som du har gett mig har jag låtit gå förlorad.”+
10 Simon Petrus, som hade ett svärd, drog det och gjorde ett utfall mot översteprästens slav och högg av honom högra örat.+ Slaven hette Malkos. 11 Men Jesus sa till Petrus: ”Stick tillbaka svärdet i skidan.+ Varför skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har gett mig?”*+
12 Då grep soldaterna och militärbefälhavaren och judarnas tempelvakter Jesus och band honom. 13 Först tog de honom till Hannas, för han var svärfar till Kaifas,+ som var överstepräst det året.+ 14 Det var Kaifas som hade gett judarna rådet att det var till deras bästa att en enda människa dog för hela folket.+
15 Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus.+ Den lärjungen var bekant med översteprästen och följde efter in på översteprästens gård, 16 men Petrus stod kvar utanför vid porten.* Så den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick ut och pratade med tjänsteflickan som vaktade porten och tog med sig Petrus in. 17 Tjänsteflickan sa då till Petrus: ”Du är väl också en lärjunge till den där människan?” Han svarade: ”Nej, det är jag inte.”+ 18 Det var kallt, så tjänarna och tempelvakterna hade gjort upp en koleld och stod och värmde sig. Petrus stod också och värmde sig tillsammans med dem.
19 Den främste prästen frågade ut Jesus om hans lärjungar och hans undervisning. 20 Jesus sa: ”Jag har alltid undervisat i synagogorna och i templet,+ där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet, utan jag har talat till världen offentligt. 21 Varför frågar du mig? Fråga dem som hörde vad jag sa till dem. De vet precis vad jag har sagt.” 22 När Jesus sa det gav en av tempelvakterna honom en örfil+ och sa: ”Är det så man svarar den främste prästen?” 23 Jesus sa till honom: ”Om jag har sagt något som är fel, så bevisa* det, men om jag har rätt, varför slår du mig då?” 24 Sedan skickade Hannas i väg honom bunden till översteprästen Kaifas.+
25 Under tiden stod Simon Petrus fortfarande kvar och värmde sig. De sa till honom: ”Du är väl också en av hans lärjungar?” Han förnekade det och sa: ”Nej, det är jag inte.”+ 26 Sedan sa en av översteprästens slavar, som var släkt med den som Petrus hade huggit örat av:+ ”Var det inte dig jag såg i trädgården tillsammans med honom?” 27 Men Petrus förnekade det igen, och i samma ögonblick hördes en tupp gala.+
28 Jesus fördes från Kaifas till ståthållarens palats.+ Det var tidigt på dagen. Men judarna själva stannade utanför palatset. De ville nämligen inte bli orena,+ för då kunde de inte äta påskmåltiden. 29 Så Pilatus kom ut till dem och frågade: ”Vad anklagar ni den här mannen för?” 30 De svarade: ”Han är en brottsling,* annars skulle vi inte ha överlämnat honom till dig.” 31 Då sa Pilatus: ”Ta honom själva och döm honom enligt er egen lag.”+ Judarna sa: ”Vi har inte rätt att döda någon.”+ 32 Detta hände för att Jesus ord om hur han skulle dö skulle uppfyllas.+
33 Då gick Pilatus tillbaka in i ståthållarens palats och kallade till sig Jesus och frågade: ”Är du judarnas kung?”+ 34 Jesus svarade: ”Är det något du undrar själv, eller har andra sagt det om mig?” 35 Pilatus svarade: ”Jag är väl ingen jude! Det är ditt eget folk och de främsta prästerna som har överlämnat dig åt mig. Säg vad du har gjort.” 36 Jesus svarade:+ ”Mitt rike är ingen del av den här världen.+ Om det hade varit en del av den här världen skulle mina efterföljare ha kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna.+ Men nu är mitt rike inte härifrån.” 37 Pilatus sa: ”Så du är alltså en kung?” Jesus svarade: ”Du säger själv* att jag är en kung.+ Jag föddes och kom hit till världen för att vittna om sanningen.+ Den som är på sanningens sida lyssnar till min röst.” 38 Pilatus sa: ”Vad är sanning?”
När han hade sagt det gick han ut till judarna igen och sa: ”Jag kan inte se att han är skyldig till något.+ 39 Förresten har ni ju den seden att jag ska frige en fånge åt er vid påsken.+ Vill ni att jag ska frige judarnas kung?” 40 Då skrek de igen: ”Inte den mannen, utan Bạrabbas!” Men Bạrabbas var en brottsling.+
19 Då tog Pilatus Jesus och pryglade* honom.+ 2 Och soldaterna gjorde en krona av törnen och satte den på hans huvud och hängde på honom en lila* mantel.+ 3 De gick fram till honom och sa: ”Leve* judarnas kung!” Och de slog honom i ansiktet.+ 4 Sedan gick Pilatus ut igen och sa till judarna: ”Nu för jag ut honom till er så att ni förstår att jag inte anser honom skyldig till något.”+ 5 Och Jesus kom ut, klädd i den lila manteln och med törnekronan på huvudet. Pilatus sa: ”Se! Människan!” 6 Men när de främsta prästerna och tempelvakterna fick syn på honom skrek de: ”På pålen med honom!* På pålen med honom!”+ Pilatus sa: ”Ta honom själva och avrätta honom,* för jag har inte hittat något att anklaga honom för.”+ 7 Judarna svarade: ”Vi har en lag, och enligt den måste han dö,+ för han har gjort sig till Guds son.”+
8 När Pilatus hörde det blev han riktigt rädd. 9 Han gick tillbaka in i ståthållarens palats och sa till Jesus: ”Varifrån kommer du?” Men Jesus svarade inte.+ 10 Därför sa Pilatus till honom: ”Vägrar du tala med mig? Vet du inte att jag har makt att både frige dig och avrätta dig?”* 11 Jesus svarade: ”Du skulle inte ha någon makt alls över mig om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som överlämnade mig åt dig gjort sig skyldig till större synd.”
12 Därför fortsatte Pilatus att försöka hitta ett sätt att frige honom. Men judarna skrek: ”Om du släpper den mannen är du inte kejsarens vän! Den som gör sig till kung gör uppror mot* kejsaren!”+ 13 När Pilatus hörde det förde han ut Jesus. Och han satte sig på ett domarsäte på en plats som kallas Stenläggningen, på hebreiska Gạbbata. 14 Det här var förberedelsedagen+ vid påsken, och det var omkring sjätte timmen.* Pilatus sa till judarna: ”Se! Er kung!” 15 Men de skrek: ”Bort med honom! Bort med honom! På pålen med honom!”* Pilatus frågade: ”Ska jag avrätta er kung?” De främsta prästerna svarade: ”Vi har ingen annan kung än kejsaren!” 16 Då utlämnade han Jesus för att avrättas på pålen.+
Och de förde bort Jesus. 17 Han fick själv bära tortyrpålen* ut till den så kallade Huvudskalleplatsen,+ som på hebreiska kallas Gọlgota.+ 18 Där hängde de honom och två andra män på pålar,+ Jesus i mitten och en på var sida om honom.+ 19 Pilatus skrev också anklagelsen och satte upp den på tortyrpålen.* Den löd: ”Jesus från Nasaret, judarnas kung.”+ 20 Många av judarna läste anklagelsen, eftersom platsen där man hängde Jesus på pålen låg nära staden, och texten var på hebreiska, latin och grekiska. 21 Men judarnas främsta präster sa till Pilatus: ”Skriv inte: ’Judarnas kung’, utan att han sa: ’Jag är judarnas kung.’” 22 Pilatus svarade: ”Vad jag har skrivit har jag skrivit.”
23 När soldaterna hade hängt upp Jesus på pålen tog de hans ytterkläder och delade upp dem i fyra delar, en åt varje soldat. De tog också innerklädnaden, men den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke. 24 Därför sa de till varandra: ”Vi river inte sönder den utan kastar lott om den i stället.”+ Detta var för att skriftstället skulle uppfyllas: ”De delade mina kläder mellan sig, de kastade lott om min klädnad.”+ Och det var faktiskt så soldaterna gjorde.
25 Vid Jesus tortyrpåle* stod hans mor+ och hans moster och Maria, som var gift med Klopas, och Maria Magdalena.+ 26 När Jesus såg sin mor och den lärjunge han var särskilt fäst vid+ stå där, sa han till sin mor: ”Se! Din son!” 27 Sedan sa han till lärjungen: ”Se! Din mor!” Från och med då fick hon bo hemma hos lärjungen.
28 Efter detta, när Jesus visste att allt hade fullbordats, sa han: ”Jag är törstig.” Det var för att skriftstället skulle uppfyllas.+ 29 Det stod en kruka med surt vin där, så de satte en svamp indränkt med vin på en ịsopstjälk* och höll den mot hans mun.+ 30 När Jesus hade fått det sura vinet sa han: ”Det har fullbordats!”+ Och han böjde sitt huvud och gav upp andan.*+
31 Eftersom det var förberedelsedag*+ och man inte ville att kropparna skulle vara kvar på tortyrpålarna*+ över sabbaten (det var nämligen en stor sabbat),+ gick judarna till Pilatus och begärde att man skulle krossa benen* och ta ner kropparna. 32 Därför kom soldaterna och slog sönder benen både på den förste och den andre som hängde bredvid honom. 33 Men när de kom till Jesus såg de att han redan var död, och därför slog de inte sönder hans ben. 34 Men en av soldaterna stack ett spjut i sidan på honom,+ och genast rann det ut blod och vatten. 35 Den som såg detta har vittnat, och hans vittnesmål är sant. Han vet att han talar sanning, och han säger det för att ni också ska tro.+ 36 Ja, detta hände för att skriftstället skulle uppfyllas: ”Inget ben ska krossas på honom.”+ 37 Och ett annat skriftställe lyder: ”De ska se på honom som de har genomborrat.”+
38 Josef från Arimatẹa, som var lärjunge till Jesus i hemlighet eftersom han var rädd för judarna,+ gick sedan till Pilatus och bad att få ta ner Jesus kropp. Pilatus gav honom tillåtelse, så Josef gick och hämtade kroppen.+ 39 Nikodemos+ gick också dit, han som första gången hade sökt upp Jesus på natten. Han hade med sig en blandning* av myrra och ạloe* som vägde ungefär 100 pund.*+ 40 De tog Jesus kropp och lindade in den i linnebindlar tillsammans med de väldoftande kryddorna,+ som judarna brukar göra vid begravningar. 41 På platsen där han hade avrättats* fanns det en trädgård, och i den fanns en ny grav*+ där ingen hade blivit lagd än. 42 Och eftersom det var judarnas förberedelsedag+ och graven låg i närheten lade de Jesus där.
20 På första dagen i veckan kom Maria Magdalena tidigt till graven,*+ medan det fortfarande var mörkt, och hon såg att stenen hade tagits bort från graven.*+ 2 Så hon sprang till Simon Petrus och den andre lärjungen, som Jesus var särskilt fäst vid,+ och sa till dem: ”De har tagit bort Herren från graven,+ och vi vet inte var de har lagt honom.”
3 Då gav sig Petrus och den andre lärjungen i väg till graven. 4 Båda två började springa, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och hann fram till graven före honom. 5 Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där,+ men han stannade utanför. 6 Strax efter honom kom Simon Petrus. Han gick in i graven och såg linnebindlarna som låg där. 7 Tygstycket som hade täckt huvudet låg inte ihop med bindlarna, utan låg hoprullat på ett ställe för sig. 8 Sedan gick också den andre lärjungen in i graven, han som hade kommit dit först, och han såg och trodde. 9 Men de hade fortfarande inte förstått orden i Skriften om att Jesus måste uppstå från döden.+ 10 Lärjungarna gick sedan tillbaka hem.
11 Men Maria stod kvar utanför graven och grät. Och medan hon grät lutade hon sig fram och tittade in i graven, 12 och då såg hon två änglar+ i vita kläder sitta där Jesus kropp hade legat, en vid huvudändan och en vid fotändan. 13 De sa till henne: ”Varför gråter du?” Hon svarade: ”De har tagit bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom.” 14 När hon hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han.+ 15 Jesus sa till henne: ”Varför gråter du? Vem letar du efter?” Eftersom hon tänkte att det var trädgårdsmästaren sa hon till honom: ”Herre, om du har burit bort honom, så berätta var du har lagt honom så att jag kan hämta honom.” 16 Jesus sa till henne: ”Maria!” Hon vände sig om och sa på hebreiska: ”Rabbouni!” (som betyder ”lärare”). 17 Jesus sa till henne: ”Klamra dig inte fast vid mig, för jag har inte gett mig av upp till min Far än. Gå nu till mina bröder+ och säg till dem att jag ger mig av upp till min Far+ och er Far, till min Gud+ och er Gud.” 18 Maria Magdalena berättade nyheten för lärjungarna: ”Jag har sett Herren!” Och hon berättade vad han hade sagt till henne.+
19 Sent den dagen, den första dagen i veckan, var lärjungarna samlade. Dörrarna var låsta, eftersom de var rädda för judarna, men Jesus kom in och ställde sig mitt ibland dem och sa: ”Må ni ha frid.”+ 20 När han hade sagt det visade han dem sina händer och sin sida,+ och lärjungarna fylldes av glädje när de såg Herren.+ 21 Jesus sa till dem igen: ”Må ni ha frid.+ Som Fadern har sänt mig+ sänder jag er.”+ 22 När han hade sagt det blåste* han på dem och sa: ”Ta emot helig ande.+ 23 Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, men om ni inte förlåter någon hans synder, så är de inte förlåtna.”
24 Men Tomas,+ som var en av de tolv och kallades Tvillingen, var inte tillsammans med dem när Jesus kom. 25 Så de andra lärjungarna berättade för honom: ”Vi har sett Herren!” Då sa han: ”Om jag inte får se märkena efter spikarna i hans händer och känna på märkena efter spikarna och röra vid hans sida+ kan jag inte tro på det.”
26 Åtta dagar senare hade lärjungarna samlats inomhus igen, och Tomas var också där. Jesus kom in fast dörrarna var låsta och ställde sig mitt ibland dem och sa: ”Må ni ha frid.”+ 27 Sedan sa han till Tomas: ”Ta ditt finger och känn efter och titta på mina händer, och ta handen och känn här på min sida. Sluta tvivla och börja tro.” 28 Tomas svarade: ”Min Herre och min Gud!”* 29 Jesus sa: ”Är det för att du har sett mig som du tror? Lyckliga är de som inte har sett och ändå tror.”
30 Jesus utförde också många andra underverk inför lärjungarna som inte har skrivits ner i den här bokrullen.+ 31 Men de här har skrivits ner för att ni ska tro på att Jesus är Messias,* Guds son, och få liv genom hans namn tack vare er tro.+
21 Sedan visade* sig Jesus igen för lärjungarna, vid Tiberiassjön. Det här är vad som hände: 2 Simon Petrus, Tomas (som kallades Tvillingen),+ Natanael+ från Kana i Galileen, Sebedẹus söner+ och två andra lärjungar var tillsammans. 3 Simon Petrus sa: ”Jag ger mig ut och fiskar.” ”Vi följer med”, sa de andra. De steg i båten och gav sig av, men den natten fick de ingenting.+
4 När det började ljusna stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han.+ 5 Då sa Jesus till dem: ”Mina vänner, har ni inte något* att äta?” ”Nej”, svarade de. 6 Han sa: ”Kasta ut nätet till höger om båten, så ska ni få.” Så de kastade ut nätet, men de orkade inte dra upp det för att det var så fullt av fisk.+ 7 Då sa lärjungen som Jesus var särskilt fäst vid+ till Petrus: ”Det är Herren!” När Simon Petrus hörde att det var Herren tog han på sig överklädnaden,* för han var inte klädd,* och kastade sig i vattnet. 8 Men de andra lärjungarna följde efter i båten och drog nätet fullt av fisk efter sig, för de var inte långt från land, bara omkring 90 meter.*
9 När de steg i land såg de en glödande kolbädd. Det låg fisk på den, och det fanns bröd. 10 Jesus sa: ”Hämta lite av fisken ni fick nyss.” 11 Då gick Simon Petrus ombord och drog i land nätet fullt med stora fiskar, 153 stycken. Men trots att det var så många gick nätet inte sönder. 12 Jesus sa: ”Kom och ät er frukost.” Ingen av lärjungarna vågade fråga honom vem han var eftersom de förstod att det var Herren. 13 Jesus tog brödet och gav dem det, och sedan fisken. 14 Det här var tredje gången+ som Jesus visade sig för lärjungarna efter sin uppståndelse.
15 När de hade ätit frukost sa Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son, älskar* du mig mer än de här?” Han svarade: ”Ja, herre, du vet att jag älskar* dig.” Han sa till honom: ”Se till att mina lamm får bete.”+ 16 För andra gången frågade han: ”Simon, Johannes son, älskar* du mig?” Han svarade: ”Ja, herre, du vet att jag älskar* dig.” Han sa till honom: ”Var en herde för mina små får.”+ 17 Han frågade för tredje gången: ”Simon, Johannes son, älskar* du mig?” Petrus blev bedrövad när Jesus frågade honom för tredje gången: ”Älskar du mig?” Så han svarade: ”Herre, du vet ju redan allt. Du vet att jag älskar* dig!” Jesus sa: ”Se till att mina små får har bete.+ 18 Jag säger dig sanningen: När du var yngre brukade du klä dig själv och gå vart du ville. Men när du blir gammal ska du sträcka ut armarna och någon annan ska klä dig och föra dig dit du inte vill.” 19 Han sa detta för att antyda på vilket sätt Petrus skulle dö och genom det ära Gud. Och när han hade sagt detta sa han till honom: ”Fortsätt följa mig.”+
20 Petrus vände sig om och såg att den lärjunge som Jesus var särskilt fäst vid+ följde efter, han som vid kvällsmåltiden hade lutat sig bakåt mot Jesus och frågat: ”Herre, vem är det som ska förråda dig?” 21 När Petrus fick syn på honom frågade han Jesus: ”Herre, vad kommer att hända med honom?” 22 Jesus svarade: ”Om jag vill att han ska vara kvar här tills jag kommer, så är det inget du behöver tänka på. Fortsätt bara följa mig.” 23 Därför spred sig ryktet bland Jesus efterföljare att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus sa inte att han inte skulle dö, utan: ”Om jag vill att han ska vara kvar här tills jag kommer, så är det inget du behöver tänka på.”
24 Det är den lärjungen+ som vittnar om detta och som har skrivit ner det, och vi vet att hans vittnesmål är sant.
25 Jesus gjorde också mycket annat, och om allt skulle skrivas ner i detalj tror jag inte ens hela världen skulle kunna rymma alla bokrullar som blev skrivna.+
Eller ”var av gudomlig natur”.
Eller ”av generös omtanke”.
Eller ”ja generös omtanke på generös omtanke”.
Eller ”på platsen vid Faderns bröst”, dvs. en särskilt ärofull plats.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Se Tillägg A5.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Dvs. ca kl. 16.
Ordagrant ”Vad för mig och för dig, kvinna?” Ett idiom som användes för att invända mot något. På den tiden var ”kvinna” ett artigt tilltal.
Förmodligen avses batmått. En bat motsvarade 22 l. Se Tillägg B14.
Ordagrant ”tecken”.
Eller ”saluhall”.
Eller möjligen ”inte blir född från ovan”.
Eller ”är ande”.
Dvs. den ende som är skapad direkt av Gud.
Det grekiska uttrycket innebär mer än att bara erkänna att någon existerar. Det visar att handlingar är inbegripna.
Ordagrant ”sant”.
Tydligtvis skedde detta under Jesus ledning. Jämför Joh 4:2.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”har satt sitt sigill på”.
Ordagrant ”Han ger inte efter mått”.
Ordagrant ”Jesus”.
Eller ”källan”.
Dvs. ca kl. 12.
Eller ”kände till Guds fria gåva”.
Eller ”vad ni inte känner”.
Eller ”kommer från”.
Eller ”i överensstämmelse med”.
Eller ”i överensstämmelse med”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”var på bättringsvägen”.
Dvs. ca kl. 13.
Eller ”hushåll”.
Eller ”förlamade”.
Se Tillägg A3.
Eller ”bår”, ”säng”.
Eller ”bår”, ”säng”.
Eller ”bår”, ”säng”.
Eller ”bår”, ”säng”.
Eller ”bår”, ”säng”.
Eller ”har tillgivenhet för”.
Eller ”kraft att ge liv”.
Eller ”kraft att ge liv”.
Eller ”minnesgravarna”. Det grekiska ordet är besläktat med ett verb som betyder ”att påminna”, vilket för tanken till att minnet av den döde bevaras.
Dvs. efter det Fadern säger.
Ordagrant ”sant”.
Eller ”inte har Guds kärlek i er”.
Eller ”det godkännande”.
Se Tillägg B14.
Ordagrant ”omkring 25 eller 30 stadier”. Se Tillägg B14.
Eller ”Vilka gärningar”.
Eller ”Detta är Guds gärning”.
Se Tillägg A5.
Ordagrant ”världen”.
Ordagrant ”har ni inget liv i er själva”.
Eller ”verklig”.
Eller ”verklig”.
Eller ”vid ett offentligt möte”.
Eller ”djävul”.
Eller ”resa”.
Dvs. de judiska ledarna.
Eller ”men er tid är alltid här”.
Dvs. de judiska ledarna.
Dvs. de rabbinska skolorna.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Dvs. Moses lag.
Flera äldre, tillförlitliga handskrifter utelämnar avsnittet i 7:53–8:11.
Ordagrant ”sant”.
Ordagrant ”sant”.
Ordagrant ”sant”.
Eller ”i skattkammaren”.
Eller ”är den som skulle komma”.
Dvs. på tortyrpålen.
Eller ”De andra sa”.
Eller ”inte ett resultat av sexuell omoral”. Grekiska: porneia. Se Ordförklaringar under ”Sexuell omoral”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
En uppmaning att säga sanningen inför Gud.
Eller ”varifrån den här mannen kommer”.
Eller ”varifrån den här mannen kommer”.
Dvs. uteslöt honom ur synagogan.
Eller ”visade han honom vördnad”.
Dvs. Messias.
Eller ”min själ”. Se Ordförklaringar under ”Själ”.
Eller ”Det här budet”.
Se Ordförklaringar.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”eniga”.
Eller ”gudalika”.
Ordagrant ”helgat”.
Eller ”minnesgraven”.
Ordagrant ”omkring 15 stadier”. Se Tillägg B14.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Ordagrant ”suckade i anden”.
Se Ordförklaringar.
Ordagrant ”vår plats”.
Eller ”låg till bords”.
Dvs. ett romerskt pund, ca 327 g. Se Tillägg B14.
Se Tillägg B14.
Ordagrant ”Hosianna”. En bön om räddning, användes även som hyllning.
Se Tillägg A5.
Ordagrant ”dotter Sion”, ”Sions dotter”. Syftar antingen på staden Jerusalem, som låg på berget Sion, eller på stadens invånare.
Eller ”minnesgraven”.
Ordagrant ”tillintetgör”.
Ordagrant ”ur denna timme”.
Dvs. på tortyrpålen.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Se Tillägg A5.
Eller ”på vårt budskap”.
Se Tillägg A5.
Ordagrant ”arm”.
Eller ”är ni också skyldiga att”.
Eller ”har lyft sin häl mot mig”.
Eller ”vid Jesus bröst”.
Eller ”ge honom en upphöjd ställning”.
Eller ”boningar”.
Eller ”tröstare”.
Eller ”lämna er som föräldralösa barn”.
Eller ”ingen hållhake på mig”.
Eller ”rena”.
Eller ”sin själ”. Se Ordförklaringar under ”Själ”.
Ordagrant ”snava”.
Eller ”utför en helig tjänst åt Gud”.
Både ”denne” och ”han” i vers 13 och 14 syftar tillbaka på ”hjälparen” i vers 7. Jesus använde ”hjälparen” (maskulinum på grekiska) för att personifiera den heliga anden (neutrum på grekiska), som är en opersonlig kraft.
Eller ”anden ska ta emot det jag säger till honom och förkunna det för er”.
Eller ”skaffar sig kunskap om dig”.
Eller ”gjort ditt namn känt”.
Eller ”bland”.
Eller ”som du har gett mig att bära”. Namnet Jesus betyder ”Jehova är räddning”.
Eller ”eniga”.
Eller ”eniga”.
Eller ”som du har gett mig att bära”. Namnet Jesus betyder ”Jehova är räddning”.
Eller ”utom tillintetgörelsens son”.
Eller ”Avskilj dem”.
Eller ”eniga”.
Eller ”fullkomnade till ett”.
Eller ”uppenbarat ditt namn”.
Eller ”vinterbäcken Kidron”.
Bägaren symboliserar Guds avsikt att låta Jesus dö, falskt anklagad för hädelse.
Eller ”ingången”.
Eller ”vittna om”.
Eller ”är kriminell”.
Ett idiomatiskt uttryck som användes för att bekräfta något.
Eller ”gisslade”. Se Ordförklaringar.
Eller ”purpurröd”.
Eller ”Var hälsad”.
Eller ”Avrätta honom på pålen!”
Eller ”avrätta honom på pålen”.
Eller ”avrätta dig på pålen”.
Eller ”talar emot”.
Dvs. ca kl. 12.
Eller ”Avrätta honom på pålen!”
Se Ordförklaringar.
Se Ordförklaringar.
Se Ordförklaringar.
Se Ordförklaringar under ”Isop”.
Ordagrant ”anden”.
Se Ordförklaringar.
Se Ordförklaringar.
Detta gjorde man troligtvis för att påskynda döden.
Eller möjligen ”en rulle”.
Namnet på ett träslag som innehåller ett välluktande eller aromatiskt ämne som på Bibelns tid användes till parfym.
Dvs. romerska pund. 100 pund motsvarade drygt 30 kg. Se Tillägg B14.
Eller ”avrättats på en påle”.
Eller ”minnesgrav”.
Eller ”minnesgraven”.
Eller ”minnesgraven”.
Eller ”andades”.
Dvs. ”Gud” i egenskap av talesman och representant för Jehova. Tomas kan också ha tilltalat Jesus ”min Gud” i betydelsen att han var ”en gud” men inte ”den allsmäktige Guden”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”uppenbarade”.
Eller ”ingen fisk”.
Eller ”band han överklädnaden om sig”.
Ordagrant ”var naken”.
Ordagrant ”200 alnar”. Se Tillägg B14.
Från grekiskans agapạō.
Från grekiskans filẹō.
Från grekiskans agapạō.
Från grekiskans filẹō.
Från grekiskans filẹō.
Från grekiskans filẹō.