ROMAR­BREVET

1 Från Paulus, en Kristus Jesus slav, kallad till att vara apostel, utvald till* att förkunna Guds goda nyheter.+ 2 Dessa goda nyheter har Gud utlovat på förhand genom sina profeter i de heliga skrifterna. 3 De handlar om hans son, som fysiskt sett var en avkomling till David+ 4 men som förklarades vara Guds son+ när han genom kraften i helighetens ande blev uppväckt från de döda:+ Jesus Kristus, vår Herre. 5 Genom honom har vi* fått generös omtanke och ett apostlauppdrag+ för att hjälpa människor från alla nationer+ att visa tro och lydnad till ära för hans namn. 6 Ur dessa nationer har även ni fått kallelsen att tillhöra Jesus Kristus. 7 Till alla Guds älskade i Rom, kallade att vara heliga:

Må Gud, vår Far, och Herren Jesus Kristus visa er generös omtanke och ge er frid.

8 Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, därför att er tro är omtalad i hela världen. 9 Gud, som jag av hela mitt hjärta* utför helig tjänst åt när jag förkunnar de goda nyheterna om hans son, är vittne på att jag ständigt nämner er i mina böner.+ 10 Och jag ber att jag äntligen ska få tillfälle att komma till er, om det är Guds vilja. 11 För jag längtar efter att få träffa er så att jag kan ge er en andlig gåva och styrka er, 12 eller rättare sagt, så att vi kan uppmuntra varandra+ med hjälp av vår tro, både er och min.

13 Bröder,* jag vill att ni ska veta att jag många gånger har tänkt komma till er, men hittills har jag alltid blivit förhindrad. Jag vill nämligen att mitt arbete ska bära frukt bland er också, precis som bland de andra nationerna. 14 Jag står i skuld till både greker och utlänningar,* till både visa och oförståndiga. 15 Därför vill jag gärna förkunna de goda nyheterna också för er där i Rom.+ 16 Jag skäms ju inte för de goda nyheterna,+ för de är Guds kraft till räddning för alla som har tro,+ först för judarna+ och sedan för grekerna.+ 17 De som har tro förstår ju att Gud uppenbarar sin rättfärdighet genom de goda nyheterna, och det stärker deras tro,+ precis som det står skrivet: ”Men den rättfärdige ska leva på grund av sin tro.”+

18 Guds vrede+ blir nämligen uppenbarad från himlen och drabbar all ogudaktighet och orättfärdighet hos de människor som motarbetar sanningen+ med orättfärdiga metoder. 19 Det man kan känna till om Gud är helt uppenbart för dem, för Gud har uppenbarat det för dem.+ 20 Ända sedan världens skapelse har man tydligt kunnat se hans osynliga egenskaper, både hans eviga kraft+ och hans gudomlighet,+ för de kan uppfattas genom det som är skapat.+ Därför är man utan ursäkt. 21 För trots att de kände till Gud ville de varken ära honom som Gud eller tacka honom. I stället resonerade de enfaldigt och tomt, och deras oförnuftiga hjärtan blev förmörkade.+ 22 De utgav sig för att vara visa, men de blev dåraktiga. 23 De bytte ut den odödlige* Gudens härlighet mot avgudar som liknade dödliga* människor, fåglar, fyrbenta djur och kräldjur.+

24 Därför lät Gud dem följa sina inre begär och utlämnade dem åt orenhet, så att de förnedrade sina kroppar. 25 De bytte ut sanningen om Gud mot lögnen och vördade* och tjänade* det skapade i stället för Skaparen, han som ska lovprisas för evigt. Amen. 26 Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande sexuella lustar,+ för kvinnorna bytte ut det naturliga sexuella umgänget mot ett som är emot naturen,+ 27 och männen gjorde likadant. De övergav det naturliga sexuella umgänget med kvinnor och blev våldsamt upptända av begär till varandra.+ De gjorde det som var frånstötande med varandra och fick fullt ut ta konsekvenserna av* sin synd.+

28 Eftersom de inte brydde sig om att lära känna Gud* har han utlämnat dem åt ett tänkesätt som han inte godkänner, så att de gör sådant som är olämpligt.+ 29 De är helt igenom orättfärdiga,+ onda, giriga+ och usla, de är fulla av avund,+ blodtörst,+ stridslystnad, svek+ och hat.+ De skvallrar och 30 förtalar,+ de föraktar Gud, är fräcka, stolta och skrytsamma och smider onda planer.* De är olydiga mot föräldrar,+ 31 saknar förstånd+ och håller inte sitt ord. De är kärlekslösa* och hjärtlösa. 32 De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, nämligen att de som beter sig så förtjänar döden,+ och ändå nöjer de sig inte med att själva handla så, utan njuter också när andra gör likadant.

2 Så oavsett vem du är, du människa, har du ingen ursäkt om du dömer andra.+ För när du dömer någon fördömer du dig själv, eftersom du handlar likadant som den du dömer.+ 2 Nu vet vi att Guds dom är i harmoni med sanningen och ska drabba dem som handlar så.

3 Men du människa, du som dömer dem som handlar så och samtidigt gör likadant själv, hur kan du tro att du ska slippa undan Guds dom? 4 Föraktar du Guds stora omtanke,+ mildhet* och tålamod?+ Förstår du inte att han av omtanke vill hjälpa dig att vända om?+ 5 Men eftersom du är envis och inte vill vända om samlar du på dig vrede till vredens dag då Gud ska uppenbara sin rättfärdiga dom.+ 6 Och han ska ge var och en lön efter hans gärningar:+ 7 evigt liv åt dem som fortsätter göra det goda och söker härlighet, ära och ett oförstörbart liv,*+ 8 men vrede och ursinne+ över dem som är stridslystna och vägrar lyda sanningen och i stället lyder orättfärdigheten. 9 Varje människa som gör det onda kommer att få utstå svårigheter och lidande, först juden och sedan greken. 10 Men alla som gör det goda kommer att få uppleva härlighet, ära och frid, först juden+ och sedan greken.+ 11 För Gud är inte partisk.+

12 Alla som har syndat utan att vara underställda lagen kommer att dö utan lagen,+ och alla som har syndat och är underställda lagen kommer att dömas enligt lagen.+ 13 Lagens hörare är nämligen inte rättfärdiga inför Gud, men lagens görare kommer att förklaras rättfärdiga.+ 14 När folk från nationerna som inte har lagen+ av naturen gör det lagen säger, då visar de, trots att de inte är underställda lagen, att de styrs av en inre lag. 15 De visar att lagens innehåll är skrivet i deras hjärtan, eftersom deras samvete fungerar som ett vittne och deras egna tankar antingen anklagar eller frikänner dem. 16 Detta kommer att framstå tydligt den dag då Gud genom Kristus Jesus dömer människorna för det som är dolt hos dem,+ enligt de goda nyheter jag förkunnar.

17 Du kallar dig jude+ och stöder dig på lagen och är stolt över din Gud, 18 och du vet vad hans vilja är och förstår vad som är väsentligt, eftersom du har blivit undervisad* i lagen,+ 19 och du är övertygad om att du är en vägledare för de blinda, ett ljus för dem i mörker, 20 en fostrare för de oförnuftiga, en lärare för små barn, och du menar att du har grepp om lagens struktur och den kunskap och sanning den innehåller – 21 du undervisar andra, men undervisar du dig själv?+ Du som predikar: ”Man ska inte stjäla”,+ stjäl du? 22 Du som säger: ”Man ska inte begå äktenskapsbrott”,+ begår du äktenskapsbrott? Du som avskyr avgudar, plundrar du tempel? 23 Du som är stolt över lagen, vanärar du Gud genom att bryta lagen? 24 Det är som Skriften säger: ”På grund av er hädar nationerna Guds namn.”+

25 Omskärelse+ är bara till nytta om du följer lagen,+ men om du bryter mot lagen har du faktiskt blivit som en oomskuren. 26 Och om en oomskuren+ följer lagens rättmätiga krav kommer han att räknas som en omskuren, eller hur?+ 27 Och den som rent fysiskt är oomskuren men som följer lagen kommer att döma dig. För du bryter ju mot lagen, trots att du både har den skrivna lagen och är omskuren. 28 Man är nämligen inte jude på utsidan,+ och omskärelsen hör inte heller till det yttre, till kroppen.+ 29 Nej, jude är man på insidan,+ för det är hjärtat som blir omskuret,+ och det blir omskuret genom ande, inte genom en skriven lag.+ Då får man sitt beröm av Gud, inte av människor.+

3 Vilka fördelar har då judarna, och till vilken nytta är omskärelsen? 2 Fördelarna är många. Först och främst blev de anförtrodda Guds heliga uttalanden.+ 3 Men några av dem har visat brist på tro. Betyder det att Gud inte kommer att hålla sitt ord?* 4 Absolut inte! Gud är pålitlig,+ även om varenda människa skulle vara en lögnare.+ Skriften säger ju: ”Så att det står klart att dina ord är rättfärdiga och du kan segra när du blir anklagad.”+ 5 Men om vår orättfärdighet framhäver Guds rättfärdighet, vad ska vi säga om det? Gud är väl inte orättvis när han ger utlopp för sin vrede? (Det är så en del människor resonerar.) 6 Verkligen inte! Hur ska Gud annars kunna döma världen?+

7 Men om jag skulle ljuga och Guds sanning på det viset blir framhävd och Gud blir ärad, varför blir jag då dömd som syndare? 8 Skulle man kunna säga: ”Låt oss göra det onda så att det goda kan komma”? En del påstår att vi säger så, och sådana människor ska få den dom som rättvisan kräver.+

9 Så hur förhåller det sig? Har vi judar en bättre ställning? Inte alls! Vi har ju redan framhållit att både judar och greker är under syndens inflytande.+ 10 För Skriften säger: ”Det finns ingen rättfärdig, inte en enda.+ 11 Det finns ingen som har insikt, det finns ingen som söker Gud. 12 Alla har kommit på avvägar, alla har blivit odugliga. Det finns ingen som visar omtanke, inte en enda.”+ 13 ”Deras strupe är en öppen grav, de bedrar med sina tungor.”+ ”Huggormsgift är bakom deras läppar.”+ 14 ”Deras mun är full av förbannelse och bitterhet.”+ 15 ”De* är snabba att utgjuta blod.”+ 16 ”Förödelse och elände följer dem i spåren, 17 och fridens väg känner de inte.”+ 18 ”De respekterar inte Gud.”+

19 Vi vet att allt i lagen riktas till dem som är underställda lagen, för att varje mun ska tystas och hela världen ska stå ansvarig inför Gud och straffas av honom.+ 20 Därför kommer ingen att förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar,+ för lagen gör oss fullt medvetna om synden.+

21 Men nu har det blivit uppenbart att man kan bli rättfärdig inför Gud utan lagen,+ något som också lagen och profeterna vittnar om.+ 22 Ja, genom tron på Jesus Kristus kan alla som har tro bli rättfärdiga inför Gud. Här görs nämligen ingen åtskillnad.+ 23 Alla har ju syndat och saknar Guds härlighet.*+ 24 Så det är en fri gåva+ att man blir förklarad rättfärdig genom Guds generösa* omtanke,+ och denna gåva kan vi få för att Kristus Jesus har betalat en lösen som befriar oss.+ 25 Gud frambar honom som ett försoningsoffer*+ till nytta för dem som tror på hans blod.+ På det sättet visade Gud att han följde sina egna normer för rättvisa* när han i sin resonlighet* förlät synder som begicks i det flydda. 26 Han visade också att han följer sina egna normer för rättvisa*+ i vår tid och att han är rättvis när han förklarar den människa rättfärdig som tror på Jesus.+

27 Har vi då något att vara stolta över? Inte alls. Enligt vilken lag? Gärningarnas lag?+ Nej, trons lag. 28 För vi menar att en människa förklaras rättfärdig genom tro, inte genom laggärningar.+ 29 Eller är han Gud bara för judarna?+ Är han inte Gud även för folk från nationerna?+ Jo, också för folk från nationerna.+ 30 Gud är en,+ och därför förklarar han omskurna rättfärdiga+ till följd av deras tro och oomskurna rättfärdiga+ genom deras tro. 31 Betyder det att vi upphäver lagen genom vår tro? Absolut inte! Tvärtom, vi upprätthåller lagen.+

4 Vad kan vi då säga att Abraham uppnådde, han som vårt folk härstammar från?* 2 Om Abraham hade förklarats rättfärdig till följd av gärningar hade han haft något att vara stolt över, men inte inför Gud. 3 För vad säger Skriften? ”Abraham trodde på Jehova,* och därför betraktades han som rättfärdig.”+ 4 Om någon utför ett arbete betraktas ju inte hans lön som generös* omtanke, utan som något han har rätt till.* 5 Men om någon tror på honom som kan förklara syndare rättfärdiga och inte stöder sig på sina egna gärningar, då betraktas han som rättfärdig på grund av sin tro.+ 6 David säger på liknande sätt att den som Gud betraktar som rättfärdig oberoende av gärningar är lycklig: 7 ”Lyckliga är de som har fått sina överträdelser förlåtna och sina synder övertäckta. 8 Lycklig är den som Jehova* inte håller ansvarig* för de synder han begått.”+

9 Är det då bara omskurna som får del av denna lycka, eller är det även oomskurna?+ Vi säger ju: ”Abraham betraktades som rättfärdig på grund av sin tro.”+ 10 När betraktades han som rättfärdig? När han var omskuren eller oomskuren? Det var innan han blev omskuren, när han fortfarande var oomskuren. 11 Och han fick omskärelsen som ett tecken,+ ett sigill,* som bekräftade att hans tro hade gjort honom rättfärdig när han fortfarande var oomskuren. På det sättet kunde han bli far både till alla oomskurna som har tro,+ så att de kan betraktas som rättfärdiga, 12 och till omskurna avkomlingar – inte bara till dem som håller fast vid omskärelsen utan också till dem som fortsätter vandra i vår far Abrahams+ fotspår genom att visa samma tro som han hade när han var oomskuren.

13 Det löfte som gavs åt Abraham och hans avkomlingar om att ärva en värld*+ gavs nämligen inte genom lag, utan genom rättfärdighet som kommer av tro.+ 14 För om det är de som håller sig till lagen som blir arvingar, då är tron meningslös och löftet utan kraft. 15 Lagen framkallar ju Guds vrede,+ men där det inte finns någon lag finns det inte heller någon överträdelse.+

16 Löftet gavs alltså som en följd av tro, för att det skulle vila på generös omtanke+ och därigenom gälla alla Abrahams avkomlingar,+ inte bara dem som håller fast vid lagen utan också dem som har tro som Abraham, allas vår far.+ 17 (Det är som Skriften säger: ”Jag har gjort dig till far till många nationer.”)+ Guds löfte var säkert, och Abraham hade tro på Gud, han som uppväcker de döda och som talar om det som inte finns som om det redan fanns.* 18 Fastän det såg hopplöst ut höll Abraham hoppet levande, för han hade tro på att han skulle bli far till många nationer enligt det som hade blivit sagt: ”Så många ska dina avkomlingar bli.”+ 19 Hans tro sviktade inte, trots att han visste att hans egen kropp var så gott som död (han var ju omkring 100 år gammal)+ och att Sara var för gammal för att få barn.*+ 20 Guds löfte gjorde att han inte vacklade och brast i tro. I stället fick han kraft av sin tro och gav ära åt Gud. 21 Han var helt övertygad om att det Gud hade lovat, det kunde han också genomföra.+ 22 Därför ”betraktades han som rättfärdig”.+

23 Men orden ”han betraktades som rättfärdig” skrevs inte bara för hans skull,+ 24 utan också för vår skull. Vi kommer nämligen att betraktas som rättfärdiga eftersom vi tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda.+ 25 Han utlämnades för våra överträdelsers skull+ och uppväcktes för att vi skulle förklaras rättfärdiga.+

5 Eftersom vi nu har förklarats rättfärdiga till följd av tro,+ så låt oss ha frid* med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.+ 2 Vår tro på Jesus har gjort det möjligt för oss att få generös omtanke, vilket vi också upplever nu.+ Och låt oss glädjas* över hoppet om att bli upphöjda av Gud.* 3 Men inte bara det, utan låt oss också glädjas* under svårigheter,+ eftersom vi vet att svårigheterna ger uthållighet,+ 4 uthålligheten i sin tur ett godkänt* tillstånd,+ det godkända tillståndet i sin tur hopp,+ 5 och hoppet gör oss inte besvikna,+ för våra hjärtan har blivit fyllda av Guds kärlek genom den heliga anden som han har gett oss.+

6 Ja, när tiden var inne och vi fortfarande var svaga+ dog Kristus för ogudaktiga människor. 7 Ingen vill väl dö för en rättfärdig? Möjligtvis skulle någon vara villig att dö för en som är god. 8 Men Gud bevisar att han älskar oss genom att Kristus dog för oss medan vi fortfarande var syndare.+ 9 Och när vi nu har blivit förklarade rättfärdiga genom hans blod+ kan vi vara ännu mer säkra på att bli räddade från Guds vrede tack vare honom.+ 10 För om vi blev försonade med Gud genom hans sons död+ medan vi var fiender, så kan vi vara ännu mer säkra på att bli räddade genom hans sons liv, nu när vi har blivit försonade. 11 Men inte bara det, utan vi gläder oss också i Gud* genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi har fått försoningen.+

12 Därför: Synden kom in i världen genom en enda människa, och genom synden kom döden.+ Och döden spred sig till alla människor därför att de alla hade syndat+ ... 13 För det fanns synd i världen innan lagen kom, men ingen kan anklagas för synd när det inte finns någon lag.+ 14 Ändå härskade döden som kung från Adam ända till Mose, även över dem som inte hade syndat* på samma sätt som Adam, han som liknade den som skulle komma.+

15 Men gåvan är inte som överträdelsen.* En enda människas överträdelse ledde ju till mångas död, men Guds generösa* omtanke och hans fria gåva är oändligt mycket större och kommer många till del,*+ tack vare den generösa omtanken från en enda människa,+ Jesus Kristus. 16 Inte heller kan resultatet av den fria gåvan jämföras med resultatet av den synd som begicks av en enda människa.+ Domen som följde på en enda överträdelse blev ju fördömelse,+ men gåvan som följde på många överträdelser var att människor blev förklarade rättfärdiga.+ 17 Om en enda människas överträdelse gjorde att döden började härska som kung genom honom,+ så är det ännu mer säkert att de som får ett överflöd av den generösa omtanken och får rättfärdighetens fria gåva+ ska leva och härska som kungar+ genom en enda människa, Jesus Kristus.+

18 Alltså: Precis som en enda överträdelse ledde till att alla slags människor blev fördömda,+ så har en enda rättfärdig gärning* lett till att alla slags människor+ blir förklarade rättfärdiga för liv.+ 19 För precis som en enda människas olydnad gjorde att många blev syndare,+ så ska en enda människas lydnad göra att många blir rättfärdiga.+ 20 Lagen kom in i bilden för att överträdelsen skulle bli större.*+ Men där synden överflödade, där överflödade den generösa omtanken ännu mer. 21 I vilket syfte? Jo, för att precis som synden härskade som kung tillsammans med döden,+ så skulle den generösa omtanken härska som kung genom rättfärdighet och leda till evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.+

6 Vad ska vi då säga om detta? Ska vi fortsätta synda för att den generösa* omtanken ska bli ännu större? 2 Absolut inte! När vi nu har dött med avseende på synden,+ hur skulle vi då kunna leva vidare i den?+ 3 Eller vet ni inte att alla vi som döptes till Kristus Jesus+ döptes till hans död?+ 4 Därför begravdes vi med honom genom vårt dop till hans död.+ Och precis som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet, så ska vi också leva ett nytt liv.+ 5 För om vi har blivit förenade med honom i en död som liknar hans,+ ska vi helt säkert också bli förenade med honom i en uppståndelse som liknar hans.+ 6 Vi vet ju att vår gamla personlighet hängdes på pålen tillsammans med honom+ för att vår syndiga kropp skulle förlora sin makt över oss,+ så att vi inte längre skulle vara slavar åt synden.+ 7 För den som har dött har blivit frikänd* från sin synd.

8 Dessutom, om vi har dött med Kristus är vi övertygade om att vi också ska leva med honom. 9 Vi vet ju att Kristus, nu när han har uppväckts från de döda,+ aldrig mer kommer att dö.+ Döden är inte längre herre över honom. 10 Den död han dog, dog han för synden* en gång för alla,+ men det liv han lever, lever han för Gud. 11 På samma sätt ska ni betrakta er som döda med avseende på synden men levande med avseende på Gud genom Kristus Jesus.+

12 Låt därför inte synden fortsätta härska som kung i era dödliga kroppar+ så att ni lyder kroppens begär. 13 Och låt inte kroppen* vara i syndens tjänst, så att den blir orättfärdighetens vapen. Nej, ställ er till förfogande i Guds tjänst, så att Gud kan använda er kropp som rättfärdighetens vapen.+ Ni var ju döda, men nu lever ni. 14 Synden får inte vara herre över er, för ni står inte under lag+ utan under generös* omtanke.+

15 Så vad betyder detta? Att vi kan begå en synd bara för att vi inte står under lag utan under generös omtanke?+ Absolut inte! 16 Om ni erbjuder er att tjäna som lydiga slavar åt någon, så vet ni väl att ni blir slavar åt den ni lyder?+ Antingen är ni syndens slavar,+ vilket leder till död,+ eller också lydnadens slavar, vilket leder till rättfärdighet. 17 Men låt oss tacka Gud för att ni som en gång var syndens slavar nu helhjärtat lyder den lära som ni blev anförtrodda. 18 Ja, eftersom ni har blivit befriade från synden+ har ni blivit slavar åt rättfärdigheten.+ 19 Jag använder enkla bildspråk på grund av er mänskliga natur. Förut lät ni era kroppar* vara slavar åt orenheten och laglösheten, med laglöshet som följd. Låt i stället era kroppar vara slavar åt rättfärdigheten, med helighet som följd.+ 20 För när ni var syndens slavar var ni inte bundna av rättfärdighet.

21 Vad var det för frukt som ni brukade skörda på den tiden? Sådant ni skäms för nu, sådant som leder till död.+ 22 Men nu när ni har blivit befriade från synden och har blivit slavar åt Gud har ni skördat helighet som frukt,+ och det leder till evigt liv.+ 23 För den lön synden betalar ut är död,+ men den gåva Gud ger är evigt liv+ genom Kristus Jesus, vår Herre.+

7 Vet ni inte, bröder (jag talar ju till sådana som är kunniga i lagen), att lagen är herre över en människa så länge hon lever? 2 En gift kvinna är till exempel bunden vid sin man genom lag så länge han lever, men om mannen dör är hon löst från hans lag.+ 3 Därför räknas hon som äktenskapsbrytare om hon blir någon annans hustru medan hennes man fortfarande är i livet.+ Men om mannen dör är hon fri från hans lag, och då bryter hon inte lagen om hon blir en annan mans hustru.+

4 Det är på samma sätt med er, mina bröder. På grund av Kristus offer* dog ni i förhållande till lagen. Därför kan ni tillhöra en annan,+ nämligen honom som uppväcktes från de döda.+ På det sättet kan vi bära frukt åt Gud.+ 5 För under den tid vi lät kroppen* styra oss var de syndfulla begären som lagen väckte till liv* verksamma i våra kroppar,* så att vi bar frukt som leder till död.+ 6 Men nu har vi blivit lösta från lagen,+ eftersom vi har dött i förhållande till det som höll oss bundna, så att vi kan vara slavar på ett nytt sätt, genom anden,+ och inte på det gamla sättet, genom den skrivna lagen.+

7 Vad ska vi då säga om detta? Är lagen synd? Absolut inte! Jag skulle faktiskt inte ha lärt känna synden om det inte hade varit för lagen.+ Jag skulle till exempel inte ha vetat vad begär var om inte lagen hade sagt: ”Du ska inte ha begär.”+ 8 Men synden grep tillfället som budet gav och väckte alla slags begär i mig, för utan lag var synden död.+ 9 Ja, en gång levde jag utan lag, men när budet kom fick synden liv igen, och jag dog.+ 10 Och budet som skulle leda till liv+ visade sig leda till död. 11 För synden grep tillfället som budet gav, och synden förledde mig och dödade mig genom budet. 12 Alltså är lagen i sig själv helig, och budet är heligt och rättfärdigt och gott.+

13 Betyder det att något som är gott ledde till min död? Absolut inte! Det var synden som ledde mig till död genom det som är gott,+ så att det skulle bli tydligt vad synd är. Budet fick alltså synden att framstå som ännu mer syndig.+ 14 Vi vet ju att lagen är andlig, men jag är köttslig, såld till slaveri under synden.+ 15 Jag förstår inte vad jag håller på med. För jag gör inte det jag vill göra, utan det jag hatar. 16 Om jag gör det jag inte vill, så håller jag med om att lagen är utmärkt. 17 Det är alltså inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig.+ 18 Jag vet ju att det inte bor något gott i mig, det vill säga i min ofullkomliga kropp. Jag har viljan att göra det som är rätt, men saknar förmågan till det.+ 19 Jag gör inte det goda som jag gärna vill, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 20 Om jag nu gör det som jag inte vill, då är det egentligen inte jag som utför det, utan synden som bor i mig.

21 Jag inser alltså att jag styrs av denna lag: När jag vill göra det rätta, då finns det onda hos mig.+ 22 Den jag är innerst inne+ älskar verkligen Guds lag, 23 men i min kropp* ser jag en annan lag. Den för krig mot mitt sinnes lag+ och gör mig till fånge under syndens lag+ som är i min kropp.* 24 Jag eländiga människa! Vem ska rädda mig från denna kropp som leder mig i döden? 25 Mitt tack går till Gud, som räddar mig genom Jesus Kristus, vår Herre! Med mitt sinne är jag alltså slav under Guds lag, men med min kropp under syndens lag.+

8 Det finns alltså ingen fördömelse för dem som är förenade med Kristus Jesus. 2 Andens lag, som ger liv åt dem som är förenade med Kristus Jesus, har ju befriat er+ från syndens och dödens lag. 3 Människans ofullkomlighet gjorde lagen svag,+ men det som lagen inte kunde göra+ kunde Gud göra. Han sände sin son+ i en gestalt som liknade en syndig* människas+ för att avlägsna synden och fördöma synden hos den fysiska människan. 4 På det sättet kunde lagens rättfärdiga krav uppfyllas i oss+ som inte låter oss ledas av vårt syndiga kött, utan av anden.+ 5 De som lever enligt köttet inriktar nämligen tankarna på det köttsliga,+ men de som lever enligt anden inriktar tankarna på anden.+ 6 Att inrikta tankarna på det köttsliga leder ju till död,+ men att inrikta tankarna på anden leder till liv och frid.+ 7 För om man inriktar tankarna på det köttsliga leder det till fiendskap med Gud,+ eftersom köttet inte underordnar sig Guds lag och inte heller kan göra det. 8 De som låter sig styras av köttet kan alltså inte behaga Gud.

9 Men ni låter er inte styras av köttet utan av anden,+ om nu Guds ande bor i er. Den som inte har Kristus ande* tillhör inte honom. 10 Men om Kristus är i gemenskap med er+ är kroppen visserligen död på grund av synd, men anden ger liv på grund av rättfärdighet. 11 Om nu han som uppväckte Jesus från döden låter sin ande bo i er, då ska han som uppväckte Kristus Jesus från döden+ också göra era dödliga kroppar levande+ genom sin ande som bor i er.

12 Bröder, vi har alltså skyldigheter, men inte mot köttet, så att vi måste leva enligt det.+ 13 För om ni lever enligt köttet kan ni vara säkra på att dö, men om ni dödar kroppens gärningar+ med hjälp av anden kommer ni att leva.+ 14 Alla som leds av Guds ande är nämligen Guds söner.+ 15 För ni har inte fått en ande som gör er till slavar och får er att känna fruktan igen, utan ni har fått en ande som tillhör dem som blir adopterade som söner. Denna ande får oss att ropa: ”Abba,* Far!”+ 16 Anden själv vittnar tillsammans med vår ande+ om att vi är Guds barn.+ 17 Och är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristus medarvingar,+ förutsatt att vi lider tillsammans med Kristus+ så att vi kan bli förhärligade tillsammans med honom.+

18 Jag anser att den här tidens svårigheter inte betyder någonting i jämförelse med den härlighet som ska uppenbaras i förbindelse med oss.+ 19 Hela skapelsen* väntar ju med spänd förväntan på att Guds söner ska uppenbaras.+ 20 Skapelsen har blivit underkastad tomheten,+ inte av egen vilja utan genom honom som bestämde det. Samtidigt lades grunden för ett hopp: 21 Skapelsen ska befrias+ från slaveriet under förgängelsen* och uppnå Guds barns härliga frihet. 22 Vi vet ju att hela skapelsen fortfarande suckar och lider tillsammans. 23 Inte nog med det, vi som har fått förstlingsfrukten,* nämligen anden, vi suckar också tungt inom oss+ medan vi ivrigt väntar på att adopteras som söner,+ att befrias från våra kroppar med hjälp av lösen. 24 Ja, vi blev räddade i detta hopp. Men ett hopp som man har sett gå i uppfyllelse är inte längre ett hopp. För när man ser något hoppas man ju inte på det. 25 Om vi däremot hoppas+ på det vi inte ser,+ så fortsätter vi ivrigt vänta på det med uthållighet.+

26 På liknande sätt kan anden hjälpa oss i vår svaghet,+ för problemet är att vi inte alltid vet vad vi ska be om när vi behöver be, men när vi saknar ord vädjar anden för oss i vårt ställe.* 27 Och han som utforskar hjärtan+ vet vad anden menar, eftersom den vädjar för de heliga i harmoni med Guds vilja.

28 Vi vet att Gud låter allt det han gör samverka till nytta för dem som älskar honom, för dem som han har kallat enligt sin vilja.+ 29 Dem som han har gett sitt första erkännande har han nämligen förutbestämt till att formas efter hans sons bild,+ så att Sonen skulle bli den förstfödde+ bland många bröder.+ 30 Dem som han har förutbestämt+ har han också kallat.+ Dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga.+ Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också visat ära.*+

31 Vad ska vi då säga om detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?+ 32 Han skonade ju inte ens sin egen son, utan utlämnade honom för oss alla.+ Så om han gav oss sin son, varför skulle han då inte ge oss allt annat i sin godhet? 33 Vem kan anklaga dem som Gud har utvalt?+ Det är Gud som förklarar dem rättfärdiga.+ 34 Vem kan fördöma dem? Kristus Jesus är den som har dött, och inte bara det, han är den som har uppväckts, den som är på Guds högra sida+ och den som vädjar för vår skull.+

35 Vem kan skilja oss från Kristus kärlek?+ Svårigheter eller lidande, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd?+ 36 Det står ju skrivet: ”För din skull blir vi dödade hela dagen, vi betraktas som får som ska slaktas.”+ 37 Men i allt detta står vi som fullständiga segrare+ tack vare honom som har visat oss sin kärlek. 38 För jag är övertygad om att varken död eller liv, änglar eller regeringar, något nuvarande eller något kommande eller krafter+ 39 eller höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek som är i Kristus Jesus, vår Herre.

9 Jag säger sanningen i Kristus, jag ljuger inte. Och mitt samvete bekräftar med hjälp av helig ande 2 att jag känner mig djupt bedrövad och har ständiga kval i hjärtat. 3 Jag skulle önska att jag själv vore skild från Kristus som en som är under förbannelse, om det kunde hjälpa mina bröder, mina köttsliga släktingar 4 som är israeliter. Det var ju de som blev adopterade som söner+ och fick äran, förbunden,+ lagen,+ den heliga tjänsten+ och löftena.+ 5 De är avkomlingar till de förfäder+ som Kristus fysiskt sett härstammar från.+ Må Gud, som är över allting, bli ärad för evigt. Amen.

6 Ändå kan man inte säga att Guds ord har slagit fel. Det är nämligen inte alla som härstammar från Israel som verkligen är ”Israel”.+ 7 Inte heller är de alla barn bara för att de är Abrahams avkomlingar.+ Det står ju: ”Den avkomma som du blev lovad ska komma genom Isak.”+ 8 Det är alltså inte de fysiska avkomlingarna som är Guds barn,+ utan det är barnen som kom till tack vare löftet+ som räknas som hans avkomma. 9 Löftet var ju: ”Vid den här tiden ska jag komma tillbaka, och då kommer Sara att ha en son.”+ 10 Och löftet gavs inte bara då, utan också när Rebecka skulle få tvillingar med sin man, Isak, vår förfader.+ 11 Guds avsikt var att utväljandet inte skulle bero på gärningar utan på honom som ger kallelsen. Innan barnen hade fötts och varken hade gjort gott eller ont 12 fick hon därför höra: ”Den äldre ska tjäna den yngre.”+ 13 Som det står skrivet: ”Jag älskade Jakob men hatade Esau.”+

14 Vad ska vi då säga om detta? Är Gud orättvis? Absolut inte!+ 15 Han säger ju till Mose: ”Jag ska visa barmhärtighet mot den som jag vill visa barmhärtighet, och jag ska visa medkänsla med den som jag vill visa medkänsla.”+ 16 Så utväljandet beror inte på en persons önskningar eller ansträngningar,* utan på Gud, som är barmhärtig.+ 17 Skriften säger ju till farao: ”Av detta skäl har jag låtit dig leva: för att visa min makt i förbindelse med dig och för att mitt namn ska bli känt över hela jorden.”+ 18 Han visar alltså barmhärtighet mot vem han vill, och han låter vem han vill bli hårdhjärtad.+

19 Därför kommer du att säga till mig: ”Varför fortsätter han att hitta fel? Vem kan stå emot hans vilja?” 20 Men vem är du, människa, som ifrågasätter Gud?+ Ska det som har blivit format säga till den som har format det: ”Varför gjorde du mig på det här sättet?”+ 21 Bestämmer inte krukmakaren över leran,+ så att han av samma klump kan göra ett fint kärl och ett annat som är värdelöst? 22 Så om Gud önskar visa sin vrede och manifestera sin makt, men ändå i sitt stora tålamod tolererar vredens kärl som förtjänar att tillintetgöras, vem skulle då kunna säga något om det? 23 Och om han gör detta för att kunna visa sin stora härlighet mot barmhärtighetens kärl,+ som han i förväg har berett till härlighet, 24 det vill säga mot oss, som han inte bara kallade från judarna utan också från andra nationer,+ vem skulle då kunna säga något om det? 25 Det är som han också säger genom Hosea: ”Dem som inte var mitt folk+ ska jag kalla ’mitt folk’, och henne som inte var älskad ska jag kalla ’den älskade’.+ 26 Och på den plats där det sades till dem: ’Ni är inte mitt folk’, där ska de kallas ’den levande Gudens söner’.”+

27 Dessutom utropar Jesaja om Israel: ”Även om israeliterna skulle vara lika många som sandkornen i havet är det bara några få som ska bli räddade.+ 28 För Jehova* ska hålla räkenskap på jorden, snabbt och slutgiltigt.”+ 29 Jesaja förutsade också: ”Om inte arméernas Jehova* hade lämnat kvar en avkomma åt oss skulle vi ha blivit som Sodom, vi hade liknat Gomorra.”+

30 Vad ska vi då säga om detta? Jo, att folk från nationerna, trots att de inte försökte bli rättfärdiga, uppnådde rättfärdighet,+ den rättfärdighet som är ett resultat av tro.+ 31 Israeliterna däremot, som försökte bli rättfärdiga genom lag, kunde inte hålla lagen. 32 Varför inte det? Därför att de inte försökte bli rättfärdiga genom tro, utan genom gärningar. De snavade på stötestenen.+ 33 Som det står skrivet: ”Jag lägger i Sion en stötesten+ och en klippa som blir till fall, men den som tror på den ska inte bli besviken.”+

10 Bröder, min uppriktiga önskan och min innerliga* bön till Gud är att israeliterna ska bli räddade.+ 2 Jag kan vittna om att de visar hängivenhet för Gud+ men att de saknar ingående kunskap. 3 För de känner inte till Guds rättfärdighet+ utan försöker hävda sin egen,+ och därför har de inte underordnat sig Guds rättfärdighet.+ 4 Kristus är slutet på lagen,+ och det betyder att alla som tror kan bli rättfärdiga.+

5 Mose skriver ju om den rättfärdighet som man uppnår genom lagen: ”Den människa som följer buden ska leva genom dem.”+ 6 Men om den rättfärdighet som kommer av tro sägs det: ”Tänk inte:+ ’Vem ska stiga upp till himlen?’+ det vill säga för att hämta ner Kristus, 7 eller: ’Vem ska stiga ner i avgrunden?’+ det vill säga för att hämta upp Kristus från de döda.” 8 Vad säger Skriften? ”Ordet finns nära dig, i din egen mun och i ditt eget hjärta”,+ det vill säga trons ord, som vi predikar. 9 För om du med din mun offentligt bekänner att Jesus är Herre+ och i ditt hjärta tror att Gud uppväckte honom från de döda kommer du att bli räddad. 10 För med hjärtat tror man, och det leder till rättfärdighet, men med munnen avger man offentlig bekännelse,*+ och det leder till räddning.

11 Skriften säger ju: ”Ingen som tror på honom ska bli besviken.”+ 12 Det är nämligen ingen skillnad på judar och greker.+ Alla har samme Herre, som är generös mot* alla som anropar honom. 13 För ”alla som anropar Jehovas* namn ska bli räddade”.+ 14 Men hur ska de kunna anropa honom som de inte tror på? Och hur ska de kunna tro på honom som de inte har hört något om? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar? 15 Och hur ska någon kunna predika om de inte har blivit utsända?+ Som det står skrivet: ”Så underbart det är att se dem* som kommer och förkunnar goda nyheter!”+

16 Men det var inte alla som lydde de goda nyheterna. Jesaja säger ju: ”Jehova,* vem har trott på det som de har hört av oss?”*+ 17 Tron kommer alltså av det man hör.+ Och det man hör kommer av att någon förkunnar om Kristus. 18 Men jag undrar: Har de verkligen inte hört? Jo, visst har de det. ”Ljudet har nått ut över hela jorden och budskapet till jordens yttersta ändar.”+ 19 Men jag undrar: Förstod Israel verkligen inte?+ Mose sa på sin tid: ”Jag ska väcka er svartsjuka genom dem som inte är en nation, genom en oförståndig nation ska jag väcka ert raseri.”+ 20 Och Jesaja sa rakt på sak: ”Jag blev funnen av dem som inte letade efter mig,+ jag gjorde mig känd för dem som inte frågade efter mig.”+ 21 Men om Israel säger han: ”Hela dagen har jag stått med öppna armar mot ett olydigt och trotsigt folk.”+

11 Nu frågar jag: Har Gud förskjutit sitt folk?+ Inte alls! Jag är ju också israelit, en avkomling till Abraham, av Benjamins stam. 2 Gud har inte förskjutit det folk som han först erkände som sitt.+ Vet ni inte vad Skriften säger när den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel? 3 ”Jehova,* de har dödat dina profeter och rivit ner dina altaren. Bara jag är kvar, och nu försöker de ta livet av mig!”*+ 4 Men vad svarar Gud? ”Jag har fortfarande 7 000 män som inte har böjt knä för Baal.”+ 5 På samma sätt finns det även i vår tid några få kvar+ som har blivit utvalda på grund av generös* omtanke. 6 Om utväljandet beror på generös omtanke+ beror det alltså inte på gärningar,+ annars skulle den generösa omtanken inte vara generös omtanke.

7 Vad betyder detta? Jo, att Israels folk inte har uppnått det som de så ivrigt strävar efter. Det har däremot de utvalda gjort.+ De övrigas sinnen har blivit tröga,+ 8 precis som det står skrivet: ”Gud har låtit en djup sömn* falla över dem,+ deras ögon kan inte se och deras öron kan inte höra, fram till denna dag.”+ 9 Och David säger: ”Låt deras bord* bli en snara och en fälla och en sten att snava på och ett straff för dem. 10 Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser, och låt dem alltid gå med böjd rygg.”+

11 Därför frågar jag: Har de snavat så illa att de inte kan resa sig igen? Absolut inte! Men Israels felsteg har lett till räddning för folk från nationerna, för att väcka Israels svartsjuka.+ 12 Om nu deras felsteg betyder välsignelse för världen och deras tillbakagång betyder välsignelse för folk från nationerna,+ så betyder det ännu större välsignelser när deras antal blir fullt.

13 Nu riktar jag mig till er som kommer från nationerna. Jag är ju en apostel för nationerna.+ Och jag värderar* min tjänst högt,+ 14 för jag hoppas kunna väcka mitt eget folks svartsjuka och rädda några av dem. 15 Om deras förkastelse+ betyder försoning för världen, vad betyder då deras godkännande? Inget annat än liv för dem som varit döda. 16 Dessutom, om den del av degen som man offrar som en förstling* är helig, då är hela degen helig. Och om roten är helig, då är grenarna det också.

17 Men om några av grenarna bröts bort och du, trots att du är en gren från ett vilt olivträd, blev inympad bland de övriga och fick del av näringen från olivträdets rot, 18 se då inte ner på* de andra grenarna.+ Om du ändå gör det, kom då ihåg att du inte bär roten, utan roten bär dig. 19 Du kommer säkert att säga: ”Grenar bröts bort för att jag skulle kunna ympas in.”+ 20 Det är sant. Det var deras brist på tro som gjorde att de bröts bort,+ men du står stadigt på grund av tro.+ Var inte stolt, akta dig! 21 För om Gud inte skonade de naturliga grenarna ska han inte heller skona dig. 22 Lägg märke till att Gud är både god+ och sträng. Han är sträng mot dem som avfallit,+ men han är god mot dig, förutsatt att du förblir i hans godhet. Annars kommer du också att kapas av. 23 Men om de börjar visa tro ska även de ympas in,+ för Gud kan ympa in dem igen. 24 För om du skars av från det vilda olivträdet som du av naturen tillhörde och ympades in på det ädla olivträdet mot naturens ordning, så är det ju självklart att de ädla grenarna kan ympas in på sitt eget olivträd.

25 Jag vill nämligen att ni, bröder, ska känna till denna heliga hemlighet,+ så att ni inte får för höga tankar om er själva. En del av Israel har fått sina sinnen bedövade, och så kommer det att förbli ända tills det fulla antalet av folk från nationerna har kommit in. 26 På det sättet ska hela Israel+ bli räddat. Det är som det står skrivet: ”Befriaren* ska komma från Sion+ och avlägsna ogudaktiga handlingar från Jakob.* 27 Och när jag tar bort deras synder+ ska jag sluta ett förbund med dem.”+ 28 Det är sant att om man ser till de goda nyheterna* är de Guds fiender, vilket är till er nytta. Men ser man till Guds utväljande är de älskade, tack vare sina förfäder.+ 29 För Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse. 30 Ni var en gång olydiga mot Gud,+ men nu har ni blivit barmhärtigt behandlade+ på grund av deras olydnad.+ 31 På samma sätt har de också varit olydiga, vilket har lett till barmhärtighet för er, men nu kan även de bli barmhärtigt behandlade. 32 Gud har nämligen låtit alla vara olydnadens fångar+ för att kunna visa barmhärtighet mot alla.+

33 Vilket djup av rikedom och vishet och kunskap det finns hos Gud! Det är omöjligt att helt förstå hans domar eller utforska hans vägar! 34 För ”vem har lärt känna Jehovas* tankar, eller vem har blivit hans rådgivare”?+ 35 Eller ”vem har först gett honom något, så att han måste betala tillbaka”?+ 36 För allt är från honom och genom honom och till honom. Må han bli ärad för evigt. Amen.

12 Bröder,* med tanke på Guds barmhärtighet vädjar jag därför till er att ni ska frambära era kroppar+ som ett levande och heligt+ offer som Gud kan godkänna – er tillbedjan* som grundar sig på ert förnuft.+ 2 Och låt er inte längre formas av den här världen,* utan låt er förvandlas genom att förnya ert sinne,+ så att ni kan avgöra+ vad som är Guds vilja, vad som är gott, godkänt och fullkomligt.

3 Genom den generösa* omtanke som jag har fått säger jag till var och en av er att inte tänka högre om sig själv än man bör tänka,+ utan tänka på ett sätt som återspeglar gott omdöme,* efter den tro som Gud har tilldelat var och en.+ 4 En kropp har många kroppsdelar,+ men alla fyller inte samma funktion. 5 På samma sätt är vi, fast vi är många, en enda kropp i gemenskap med Kristus. Ändå är vi, var och en av oss, delar som tillhör varandra.+ 6 Genom den generösa omtanken har vi fått gåvor av olika slag.+ Om vi har fått gåvan att profetera, så låt oss profetera enligt den tro som har tilldelats oss. 7 Om vi har fått en tjänst, så låt oss utföra den tjänsten. Den som undervisar ska fortsätta undervisa,+ 8 den som uppmuntrar* ska fortsätta uppmuntra,*+ den som delar ut* ska göra det generöst,+ den som tar ledningen* ska göra det ansvarsfullt,*+ den som visar barmhärtighet ska göra det med glädje.+

9 Låt er kärlek vara uppriktig.+ Avsky det onda,+ håll fast vid det goda. 10 Var kärleksfulla och innerligt omtänksamma mot varandra, som i en familj.* Ta initiativet till* att visa varandra ära.+ 11 Var flitiga och inte lata.+ Var brinnande i anden.+ Tjäna som slavar åt Jehova.*+ 12 Gläd er i hoppet. Håll ut under prövningar.+ Fortsätt med att be.+ 13 Dela med er till de heliga efter deras behov.+ Var alltid gästfria.+ 14 Fortsätt att välsigna dem som förföljer.+ Ni ska välsigna, inte förbanna.+ 15 Gläd er med dem som gläder sig, gråt med dem som gråter. 16 Ha samma syn på andra som ni har på er själva. Inrikta er inte på det som är högt,* utan låt er ledas av ödmjukhet.+ Var inte visa i era egna ögon.+

17 Löna inte ont med ont.+ Ta hänsyn till vad som är rätt och riktigt i alla människors ögon. 18 Om möjligt och så långt det beror på er, håll fred med alla människor.+ 19 Hämnas inte, mina älskade, utan ge plats för Guds vrede.+ Det står ju skrivet: ”’Min är hämnden, jag ska utkräva den’, säger Jehova.”*+ 20 Men ”är din fiende hungrig, ge honom något att äta, är han törstig, ge honom något att dricka, för om du gör det hopar du glödande kol på hans huvud”.*+ 21 Låt dig inte övervinnas av det onda utan övervinn alltid det onda med det goda.+

13 Alla ska underordna sig myndigheterna,*+ för det finns ingen myndighet som inte är från Gud.+ De existerande myndigheterna har inordnats av Gud i sina relativa ställningar.+ 2 De som sätter sig upp mot myndigheterna gör alltså motstånd mot Guds anordning, och de som har gjort det drar dom över sig själva. 3 För de styrande är ett hot, men inte mot den som gör det goda utan mot den som gör det onda.+ Så vill du slippa frukta myndigheterna? Fortsätt i så fall göra det goda,+ så kommer du att få beröm av dem, 4 för myndigheterna är Guds tjänare till din nytta. Men om du gör det som är ont har du anledning att känna fruktan, för det är inte utan orsak som de bär svärdet. De fungerar som Guds tjänare, en hämnare som straffar* den som gör det onda.

5 Därför är det nödvändigt att ni underordnar er, inte bara för att undgå straff,* utan också för ert samvetes skull.+ 6 Det är också orsaken till att ni betalar skatt. Myndigheterna är nämligen Guds tjänare* som utför den uppgift de har fått. 7 Ge alla det de har rätt till: skatt åt den som kräver skatt,+ tull åt den som kräver tull, respekt åt den som kräver respekt,+ ära åt den som kräver ära.+

8 Var inte skyldiga någon någonting, utom att älska varandra,+ för den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen.+ 9 Buden ”du ska inte begå äktenskapsbrott,+ du ska inte mörda,+ du ska inte stjäla,+ du ska inte ha begär”+ och vilket som helst annat bud sammanfattas ju med dessa ord: ”Du ska älska din medmänniska* som dig själv.”+ 10 Den som har kärlek gör inte något ont mot sin medmänniska.+ Kärleken är alltså lagens uppfyllelse.+

11 Gör detta eftersom ni vet vilken tid ni lever i. Det är dags för er att vakna upp ur sömnen,+ för nu är vår räddning närmare än när vi blev troende. 12 Natten är långt liden, dagen närmar sig. Låt oss därför lägga bort de gärningar som hör mörkret till+ och ta upp ljusets vapen.+ 13 Låt oss leva anständigt+ som på dagen, utan några vilda fester och supande, utan omoraliskt sex och skamlöst uppförande,*+ utan konflikter och svartsjuka.+ 14 Klä er i stället i* Herren Jesus Kristus,+ och gör inte upp planer för att uppfylla era själviska önskningar.*+

14 Om någon är svag i tron* ska ni ta emot honom,+ och var inte dömande i frågor där det finns skilda meningar.* 2 Den enes tro tillåter honom att äta allt, men den som är svag äter bara grönsaker. 3 Den som äter ska inte se ner på den som inte äter. Och den som inte äter ska inte döma den som äter,+ för Gud har tagit emot honom. 4 Vilken rätt har du att döma någon annans tjänare?+ Det är hans herre som bestämmer om han står eller faller.+ Men han kommer att stå, för Jehova* kan hålla honom uppe.

5 Den ene tycker att en dag är viktigare än en annan,+ medan den andre tycker att alla dagar är lika.+ Låt var och en följa sin egen övertygelse. 6 Den som uppmärksammar en speciell dag gör det för Jehova.* Och den som äter, han äter för Jehova,* eftersom han tackar Gud.+ Men den som undviker viss mat, han undviker den för Jehova,* och han tackar också Gud.+ 7 Ingen av oss lever ju bara för sin egen skull,+ och ingen dör bara för sin egen skull. 8 För om vi lever, lever vi för Jehova,*+ och om vi dör, dör vi för Jehova.* Så både om vi lever och om vi dör tillhör vi Jehova.*+ 9 För Kristus dog och fick liv igen för att bli Herre över både de döda och de levande.+

10 Men varför dömer du din broder?+ Eller varför ser du ner på din broder? Vi ska ju alla stå inför Guds domarsäte.+ 11 För det står skrivet: ”’Så sant jag lever’,+ säger Jehova,* ’varje knä ska böja sig för mig, och varje tunga ska öppet erkänna att jag är Gud.’”+ 12 Var och en av oss ska alltså själv stå till svars inför Gud.+

13 Låt oss därför inte längre döma varandra.+ Nej, bestäm er för att inte lägga ut hinder eller stötestenar för någon broder.+ 14 Som en lärjunge till Herren Jesus har jag både kunskapen och övertygelsen om att ingenting är orent i sig självt.+ Men om någon anser att något är orent, då är det orent för honom. 15 Och om det du äter får din broder att ta anstöt följer du inte längre kärlekens väg.+ Låt inte det du äter leda till att den som Kristus har dött för går under.+ 16 Gör alltså inte sådant som egentligen är gott men som kan få andra att tala illa om dig. 17 För Guds rike handlar inte om vad man äter eller dricker,+ utan om rättfärdighet och frid och glädje med helig ande. 18 Den som tjänar Kristus på det här sättet blir godkänd av Gud och respekterad av människor.

19 Låt oss därför sträva efter det som leder till frid+ och göra sådant som bygger upp varandra.+ 20 Sluta riva ner Guds verk bara för matens skull.+ Det är sant att allt är rent, men om det orsakar fall blir det till skada* att äta det.+ 21 Det är bäst att inte äta kött eller dricka vin eller göra någonting annat som får din broder att snava.+ 22 Den övertygelse du har, tillämpa den på dig själv inför Gud. Lycklig är den som inte dömer sig själv för det han väljer att göra. 23 Men om någon äter trots att han känner sig tveksam är han redan dömd, eftersom hans beslut att äta inte grundar sig på tro. Ja, allt som inte grundar sig på tro är synd.

15 Vi som är starka är skyldiga att hjälpa de svaga med deras bördor,+ vi ska inte bara tänka på oss själva.+ 2 Vi ska alla bry oss om våra medmänniskor och göra gott mot dem för att bygga upp dem.+ 3 Kristus tänkte ju inte på sig själv,+ för som det står skrivet: ”Det hån som riktas mot dig drabbar också mig.”+ 4 Allt som har skrivits förr skrevs ju för att ge oss undervisning,+ och det ger oss hopp+ eftersom Skrifterna ger oss tröst och hjälper oss att hålla ut.+ 5 Jag ber att den Gud som ger tröst och uthållighet ska hjälpa er alla att ha samma inställning som Kristus Jesus hade, 6 så att ni samstämmigt,+ med en mun, kan ge ära åt vår Herre Jesus Kristus Far och Gud.

7 Så välkomna* varandra,+ precis som Kristus också har välkomnat er,+ till ära för Gud. 8 Det jag vill säga är att Kristus blev en tjänare åt de omskurna+ för att slå fast att Gud talar sanning och för att bekräfta löftena som Gud hade gett deras förfäder+ 9 och för att nationerna skulle kunna ära Gud för hans barmhärtighet.+ Det står ju skrivet: ”Därför ska jag öppet erkänna dig bland nationerna, jag ska lovprisa ditt namn i sång.”+ 10 Han säger också: ”Gläd er, ni nationer, tillsammans med hans folk.”+ 11 Och igen: ”Lovprisa Jehova,* alla nationer, låt alla folk lovprisa honom.”+ 12 Och Jesaja säger: ”Isais rot+ ska vara där, den som reser sig för att styra nationerna.+ Till honom ska nationerna sätta sitt hopp.”+ 13 Jag ber att den Gud som ger hopp ska uppfylla er med glädje och frid, eftersom ni litar på honom, så att ert hopp kan överflöda med hjälp av den heliga andens kraft.+

14 Mina bröder, jag för min del är övertygad om att ni själva är fyllda av godhet och uppfyllda av all kunskap och att ni kan undervisa* varandra. 15 Men bitvis har jag skrivit mer rättframt till er, för att ge er en extra påminnelse. Det har jag gjort på grund av den generösa omtanke Gud visade mig 16 när han gjorde mig till en offentlig tjänare åt Kristus Jesus för nationerna.+ Jag tar del i det heliga arbetet med Guds goda nyheter+ för att nationerna ska kunna bli ett godkänt offer, heligt genom helig ande.

17 Därför har jag anledning att jubla i Kristus Jesus när det gäller tjänsten för Gud. 18 För jag vill inte ta mig friheten att tala om något annat än det som Kristus har utfört genom mig för att göra nationerna lydiga mot honom. Detta har varit möjligt genom det jag sagt och gjort, 19 genom kraften i tecken och under*+ och genom kraften från Guds ande. På det sättet har jag vittnat grundligt om de goda nyheterna om Kristus,+ från Jerusalem och överallt ända bort till Illỵrien. 20 Jag hade som mål att inte förkunna de goda nyheterna där Kristus namn redan hade gjorts känt. Jag ville nämligen inte bygga vidare på en grund som någon annan hade lagt. 21 Det står ju skrivet: ”De som inte har fått budskapet om honom, de ska se, och de som inte har hört, de ska förstå.”+

22 Det är detta som gång på gång har hindrat mig från att komma till er. 23 Men nu har jag inte längre några orörda distrikt i dessa trakter, och i många* år har jag längtat efter att besöka er. 24 Därför hoppas jag få träffa er på min väg till Spanien. Och efter att jag har stannat hos er ett tag hoppas jag att ni vill följa med mig en bit på vägen. 25 Men nu ska jag snart resa till Jerusalem för att ge de heliga hjälp.*+ 26 De som bor i Makedonien och Akạja vill nämligen gärna dela med sig av det de har och ge ett bidrag till de fattiga bland de heliga i Jerusalem.+ 27 Ja, de har bestämt sig för det och känner sig rentav skyldiga att göra det. Eftersom folk från nationerna har fått del av de heligas andliga goda är de i sin tur skyldiga att hjälpa* dem med det materiella.+ 28 När jag har genomfört detta och tryggt överlämnat bidraget* till dem ska jag ge mig av till Spanien och besöka er på vägen. 29 Och jag vet att när jag väl kommer till er, så har jag med mig rika välsignelser från Kristus.

30 Bröder, genom vår Herre Jesus Kristus och genom den kärlek anden ger uppmanar jag er att be intensivt till Gud tillsammans med mig för min skull.+ 31 Be att jag ska bli räddad+ från dem i Judeen som inte är troende och att den hjälp jag kommer med till* de heliga i Jerusalem ska tas emot väl.+ 32 Om det är Guds vilja ska jag med glädje komma till er, så att vi tillsammans kan få förnyade krafter. 33 Må den Gud som ger frid vara med er alla.+ Amen.

16 Jag vill göra er bekanta med* vår syster Febe, som är tjänare i församlingen i Kẹnkreai,+ 2 så att ni kan ta emot henne i Herren på ett sätt som är värdigt de heliga och ge henne den hjälp hon kan behöva.+ Hon har nämligen själv ställt upp och hjälpt många, däribland mig.

3 Hälsa till Prisca och Ạquila,+ mina medarbetare i Kristus Jesus. 4 De har riskerat sina liv för min skull.+ Och det är inte bara jag som är tacksam mot dem, utan också alla församlingarna bland nationerna. 5 Hälsa också till församlingen i deras hus.+ Hälsa min älskade Epẹnetus, som var en av de första lärjungarna till Kristus i provinsen Asia. 6 Hälsa till Maria, som har arbetat så hårt för er. 7 Hälsa till Andronịkos och Jụnias, mina släktingar+ och medfångar, som apostlarna känner mycket väl och som har varit efterföljare till Kristus längre än jag.

8 Hälsa till Ampliạtus, min älskade broder i Herren. 9 Hälsa till Urbạnus, vår medarbetare i Kristus, och till min älskade Stakys. 10 Hälsa till Apẹlles, den godkände i Kristus. Hälsa till dem i Aristoboulos hushåll. 11 Hälsa till min släkting Herọdion och till dem i Narkịssos hushåll som är lärjungar till Herren. 12 Hälsa till Tryfẹna och Tryfọsa, kvinnor som arbetar hårt för Herren. Hälsa till vår älskade syster Persis, för hon har arbetat hårt i Herrens tjänst. 13 Hälsa till Rufus, som Herren har utvalt, och hans mor, som har varit som en mor även för mig. 14 Hälsa till Asỵnkritos, Flegon, Hermes, Pạtrobas, Hermas och bröderna* som är hos dem. 15 Hälsa till Filọlogos och Julia, Nẹreus och hans syster och Olympas och alla de heliga som är hos dem. 16 Hälsa varandra med en helig kyss. Alla Kristus församlingar hälsar till er.

17 Jag uppmanar er, bröder, att se upp med dem som skapar splittring och som får andra att snava genom att gå emot det ni har fått lära er. Undvik dem.+ 18 Sådana människor är ju inte slavar åt vår Herre Kristus utan åt sina egna begär,* och genom att tala övertygande och inställsamt vilseleder de godtrogna människor.* 19 Er lydnad mot Gud har blivit allmänt känd, och jag gläder mig över er. Men jag vill att ni ska vara visa när det gäller det goda och oskyldiga när det gäller det onda.+ 20 Den Gud som ger frid kommer snart att krossa Satan+ under era fötter. Må vår Herre Jesus generösa omtanke vara med er.

21 Min medarbetare Timoteus hälsar till er, och det gör också mina släktingar+ Lụcius, Jason och Sosịpatros.

22 Jag, Tẹrtius, som har fått skriva ner det här brevet, hälsar också till er i Herren.

23 Gajus,+ som är min och hela församlingens värd,* hälsar till er. Erạstos, stadens skattmästare,* hälsar till er, och det gör även hans bror Quạrtus. 24 *⁠——

25 Må Gud bli ärad, han som kan styrka er genom de goda nyheter och det budskap om Jesus Kristus som jag förkunnar och genom uppenbarandet av den heliga hemlighet+ som har varit dold i långa tider 26 men som nu har gjorts känd.* Denna hemlighet har blivit kungjord genom de profetiska skrifterna bland alla nationerna för att de ska ha tro och vara lydiga, enligt den evige Gudens befallning. 27 Ja, Gud, som ensam är vis,+ ska bli ärad genom Jesus Kristus för evigt. Amen.