ANDRA KORINTHIER­BREVET

1 Från Paulus, en apostel för Kristus Jesus genom Guds vilja, och Timoteus,+ vår broder. Till Guds församling i Korinth och till alla de heliga runt om i Akạja:+

2 Må Gud, vår Far, och Herren Jesus Kristus visa er generös omtanke och ge er frid.

3 Vår Herre Jesus Kristus Gud och Far+ förtjänar all lovprisning. Han är den innerliga barmhärtighetens Far+ och all trösts Gud,+ 4 som tröstar* oss i alla våra prövningar,*+ så att vi kan trösta andra+ oavsett vad de drabbas av, med hjälp av den tröst vi själva får av Gud.+ 5 Precis som vårt lidande för Kristus överflödar,+ så överflödar också den tröst vi får genom Kristus. 6 När vi drabbas av prövningar* blir det till tröst och räddning för er. Och när vi blir tröstade blir det till tröst även för er, för det hjälper er att uthärda samma svårigheter som vi. 7 Vi har orubblig tillit till er,* eftersom vi vet att precis som ni delar lidandet med oss ska ni också dela trösten.+

8 Bröder,* vi vill att ni ska känna till de svårigheter som vi råkade ut för i provinsen Asia.+ Vi upplevde extrem press som vi inte kunde klara i egen kraft. Vi var till och med rädda att vi skulle förlora livet.+ 9 Ja, vi kände att vi hade fått dödsdomen. Men det här lärde oss att vi inte ska lita på oss själva, utan på den Gud+ som uppväcker de döda. 10 När våra liv var i fara räddade han oss, och han kommer att göra det igen. Ja, vi litar på att han även i fortsättningen kommer att rädda oss.+ 11 Ni kan också hjälpa oss genom att be innerligt* för oss.+ För om många ber* kommer Gud att hjälpa oss,+ och då kommer många att tacka honom.

12 Vi är stolta över detta: Vi kan med gott samvete säga att vi i världen, och speciellt inför er, har uppfört oss med helighet och uppriktighet från Gud. Vi har inte varit ledda av mänsklig vishet+ utan av Guds generösa omtanke. 13 För det vi skriver till er är ju sådant ni kan läsa och förstå,* och jag hoppas att ni i fortsättningen ska förstå detta fullt ut.* 14 En del av er har ju redan förstått att ni kan vara stolta över oss, precis som vi kommer att vara stolta över er på vår Herre Jesus dag.

15 Eftersom jag var säker på detta tänkte jag besöka er först, så att ni kunde få anledning till glädje än en gång.* 16 För jag hade tänkt besöka er på väg till Makedonien och sedan komma tillbaka till er när jag återvände från Makedonien, och då hade ni kunnat följa med mig en bit på vägen till Judeen.+ 17 Detta var min avsikt, och det var väl inget jag tog lätt på, eller hur? Eller planerar jag själviskt och säger först ”ja, självklart” och sedan ”nej, det går inte”? 18 Lika säkert som att man kan lita på Gud så kan man lita på oss. Vi säger inte ja och menar nej. 19 Vi, det vill säga jag, Silvạnus* och Timoteus,+ har predikat om Guds son, Kristus Jesus, för er, och han var inte ja och samtidigt nej, utan han är alltid ja. 20 För oavsett hur många löften Gud har gett har de blivit ja* genom Jesus.+ Därför är det också genom honom som vi säger amen till Gud,+ och på det sättet visar vi Gud ära. 21 Den som garanterar att ni och vi tillhör Kristus är Gud, och det är han som har smort oss.+ 22 Han har också satt sitt sigill på oss+ och gett oss en garanti* på det som ska komma, nämligen anden+ i våra hjärtan.

23 Jag svär vid mig själv och tar Gud till vittne: Det är för att bespara er ytterligare sorg som jag inte har kommit till Korinth än. 24 Vi är inte herrar över er tro,+ utan vi är medarbetare till er glädje, för det är er tro som gör att ni står fasta.

2 Jag har nämligen bestämt mig för att inte göra er bedrövade när jag kommer till er nästa gång. 2 För om jag gör er bedrövade, vem ska då uppmuntra mig? Alla är ju bedrövade. 3 Jag skrev som jag gjorde för att slippa komma och bli bedrövad på grund av dem som jag borde glädja mig över. För jag är övertygad om att det som gör mig glad gör er glada också. 4 Det var svårt för mig att skriva till er, och jag gjorde det med tungt hjärta och många tårar. Tanken var inte att ni skulle bli bedrövade,+ utan att ni skulle förstå hur mycket jag älskar er.

5 Om någon har varit orsak till sorg+ så är det inte mig han har bedrövat, utan – för att inte uttrycka mig onödigt hårt – er alla i viss utsträckning. 6 Den kraftiga tillrättavisning som flertalet har gett honom räcker. 7 Nu ska ni i stället villigt förlåta och trösta honom,+ så att han inte blir helt överväldigad* av sorg.+ 8 Jag uppmanar er därför att visa att ni verkligen älskar honom.+ 9 Jag skrev också till er av en annan anledning, nämligen för att se om ni skulle vara lydiga i allting. 10 Den ni förlåter, förlåter också jag. Ja, oavsett vad jag har förlåtit (om jag har förlåtit något), så har jag gjort det för er skull, något som Kristus är mitt vittne på. 11 Detta är viktigt för att vi inte ska bli överlistade* av Satan.+ Vi vet ju vad han är ute efter.*+

12 När jag kom till Troas+ för att förkunna de goda nyheterna om Kristus öppnades en dörr för mig i tjänsten för Herren, 13 men eftersom Titus,+ min broder, inte var där kunde jag inte sluta oroa mig. Så jag tog farväl och gav mig av till Makedonien.+

14 Men jag tackar Gud, som alltid för oss fram i triumftåg i sällskap med Kristus och som använder oss för att sprida doften av kunskapen om sig överallt. 15 Vi som förkunnar om Kristus är nämligen en väldoft för Gud, en doft som når ut både till dem som är på väg att räddas och till dem som är på väg att gå under. 16 För de sistnämnda är det en doft av död som leder till död,+ för de förstnämnda en doft av liv som leder till liv. Och vem är tillräckligt kvalificerad att utföra denna tjänst? 17 Vi är det, för vi är inte försäljare av* Guds ord,+ som många är. Nej, vi förkunnar i all uppriktighet, som sända av Gud, ja inför Gud och i sällskap med Kristus.

3 Behöver vi påminna er om vilka vi är?* Eller behöver vi kanske, som vissa andra, rekommendationsbrev till er eller från er? 2 Nej, ni är ju vårt brev,+ och det är skrivet i våra hjärtan och är känt och blir läst av alla människor. 3 För det är uppenbart att ni är ett brev från Kristus, skrivet av oss som tjänare.+ Det är inte skrivet med bläck, utan med en levande Guds ande, och inte på tavlor av sten,+ utan på tavlor av kött, nämligen på hjärtan.+

4 Detta kan vi tillitsfullt säga inför Gud tack vare Kristus. 5 Vi menar inte att det är vår egen förtjänst att vi är tillräckligt kvalificerade för det här arbetet. Nej, att vi är tillräckligt kvalificerade kommer från Gud.+ 6 Han har gjort oss tillräckligt kvalificerade att vara tjänare åt ett nytt förbund.+ Vi är inte tjänare åt en skriven lagsamling,+ utan åt anden. För den skrivna lagsamlingen dömer till döden,+ men anden ger liv.+

7 Den lagsamling som leder till död och som hade bokstäver inristade på stenar+ förmedlades med en sådan härlighet att israeliterna inte kunde titta på Moses ansikte eftersom det strålade,+ och detta var trots allt en härlighet som skulle försvinna. 8 Varför skulle då inte andens tjänst+ kännetecknas av* ännu större härlighet?+ 9 För om den lagsamling som leder till fördömelse+ hade sin härlighet,+ så måste den tjänst som leder till rättfärdighet ha ännu större härlighet.+ 10 Ja, det som en gång hade fått härlighet har mist sin härlighet, för nu finns det en härlighet som överträffar den.+ 11 För om det som skulle tas bort infördes med härlighet,+ måste ju det som består kännetecknas av ännu större härlighet!+

12 Eftersom vi har ett sådant hopp+ talar vi mycket fritt och öppet 13 och gör inte som Mose, som täckte ansiktet med en slöja,+ för att israeliterna inte skulle se resultatet av* det som skulle tas bort. 14 Men deras sinnen hade blivit tröga.+ Och än i dag finns samma slöja kvar när man läser det gamla förbundet,+ för det är bara genom Kristus den kan tas bort.+ 15 Ja, än i dag ligger det en slöja över deras hjärtan+ när man läser Moses skrifter.+ 16 Men när någon vänder sig till Jehova* tas slöjan bort.+ 17 Jehova* är Anden,+ och där Jehovas* ande är, där är det frihet.+ 18 Alla vi som inte har slöjor för ansiktet reflekterar Jehovas* härlighet likt speglar. Vi förvandlas till samma bild och återspeglar hans härlighet mer och mer.* Det är Jehova,* Anden,* som gör detta.+

4 Därför, eftersom vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, ger vi inte upp. 2 Vi har tagit avstånd från allt skamligt som man gör i smyg. Vi tar inte till några knep och förfalskar inte Guds ord.+ Nej, vi lägger öppet fram sanningen, och på det sättet är vi goda exempel* för alla människor och vädjar till deras samveten inför Gud.+ 3 Om det är så att de goda nyheter vi förkunnar är dolda,* så är de dolda för dem som är på väg att gå under. 4 För den här världens* gud+ har förblindat sinnet hos dem som inte tror,+ så att ljuset från de härliga goda nyheterna om Kristus, som är Guds avbild,+ inte ska kunna tränga igenom.+ 5 Vi förkunnar nämligen inte om oss själva, utan vi förkunnar att Jesus Kristus är Herre och att vi är era slavar för Jesus skull. 6 Det var ju Gud som sa: ”Låt ljuset lysa fram ur mörkret”,+ och han har lyst på våra hjärtan för att upplysa dem+ med den härliga kunskapen om Gud genom Kristus ansikte.

7 Men vi har denna skatt+ i lerkärl,+ och på det sättet blir det tydligt att den kraft som är över det normala kommer från Gud och inte från oss själva.+ 8 Vi är pressade på alla sätt, men inte så hårt att vi inte kan röra oss. Vi är rådvilla, men inte helt utan utväg.*+ 9 Vi är förföljda, men inte övergivna.+ Vi är slagna till marken, men inte tillintetgjorda.+ 10 Precis som Jesus liv alltid var i fara så får vi med våra kroppar utstå samma behandling som Jesus,+ för att Jesus liv ska bli uppenbart i vår kropp. 11 Ja, vi som lever konfronteras ständigt med döden+ för Jesus skull, för att Jesus liv också ska göras uppenbart i våra dödliga kroppar. 12 Döden är alltså verksam i oss, men livet i er.*

13 Vi har samma anda av tro om vilken det står skrivet: ”Jag hade tro, därför talade jag.”+ Eftersom vi har tro talar också vi, 14 och vi vet att han som uppväckte Jesus ska uppväcka oss också för att vi ska vara tillsammans med Jesus, och han ska föra fram oss inför Jesus tillsammans med er.+ 15 Allt detta sker nämligen för er skull, för att den generösa omtanken ska överflöda ännu mer i takt med att allt fler tackar Gud till hans ära.+

16 Därför ger vi inte upp. För även om vår yttre människa tynar bort, så förnyas ju vår inre människa dag för dag. 17 Våra prövningar* är ju tillfälliga och väger lätt jämfört med den oöverträffade* och eviga härlighet som de leder till.+ 18 Vi håller inte blicken fäst vid det synliga, utan vid det osynliga.+ För det synliga är tillfälligt, men det osynliga är evigt.

5 Om vårt jordiska hus,* detta tält, skulle rivas ner,*+ så vet vi att vi får en byggnad från Gud, ett evigt hus i himlen, ett hus som inte är byggt med händer.+ 2 I detta jordiska hus* suckar vi och längtar efter att få klä oss i det som är från himlen.*+ 3 För när vi klär oss i det behöver vi inte längre vara nakna. 4 Ja, vi som är i detta tält suckar tungt och känner oss nedtyngda, för vi vill inte klä av oss detta, men vi vill klä på oss det andra,+ så att detta dödliga uppslukas av livet.+ 5 Men den som har format oss för just detta är Gud,+ som har gett oss anden som en garanti* på det som ska komma.+

6 Därför är vi alltid vid gott mod, och vi vet att så länge vi har vårt hem i kroppen är vi borta från Herren.+ 7 Vi låter oss ledas av tro, inte av det vi ser. 8 Men vi är vid gott mod och skulle föredra att vara borta från kroppen och få vårt hem hos Herren.+ 9 Vårt mål är att få hans godkännande, oavsett om vi har vårt hem hos honom eller är borta från honom. 10 Vi ska ju alla stå* inför Kristus domarsäte, och där ska var och en få sin lön efter det han har gjort medan han var i sin mänskliga kropp, vare sig det är gott eller ont.+

11 Vi inser alltså behovet av att ha djup respekt för Herren, och därför fortsätter vi undervisa människor på ett övertygande sätt. Gud vet mycket väl vad vi är för sorts människor, och jag hoppas att ni* också gör det. 12 Vi vill inte återigen rekommendera oss själva för er, men vi vill ge er en anledning att vara stolta över oss, så att ni kan svara dem som är stolta över det som syns+ och inte över det som finns i hjärtat. 13 För om vi har sagt något oförnuftigt*+ var det för Gud, och om vi säger något förnuftigt* är det för er. 14 Kristus kärlek tvingar oss, eftersom detta är vår slutsats: En har dött för alla+ – för egentligen var alla redan döda. 15 Och han dog för alla, för att de som lever inte längre ska leva för sig själva,+ utan för honom som dog för dem och blev uppväckt.

16 Från och med nu betraktar vi inte längre någon ur mänsklig synvinkel.+ Även om vi förut betraktade Kristus ur mänsklig synvinkel, så betraktar vi inte längre honom på det sättet.+ 17 Om någon är i gemenskap med Kristus är han alltså en ny skapelse.+ Det gamla har försvunnit, något nytt har kommit till. 18 Men allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus+ och har gett oss försoningens tjänst.+ 19 Ja, genom Kristus försonade Gud en värld med sig själv+ och ställde inte människor till svars för deras synder.+ Och budskapet om försoning anförtrodde han åt oss.+

20 Vi är därför ambassadörer+ på Kristus vägnar.+ Det är som om Gud själv vädjar till människor genom oss. På Kristus vägnar ber vi: ”Bli försonade med Gud.” 21 Gud gjorde honom som var utan synd+ till ett syndoffer* för oss, för att vi skulle bli rättfärdiga i Guds ögon.+

6 Som Guds medarbetare+ uppmanar vi er också att inte förfela syftet med den generösa* omtanke som ni har tagit emot från Gud.+ 2 Han säger ju: ”I en gynnsam tid hörde jag dig, och på en räddningens dag hjälpte jag dig.”+ Nu är den särskilt gynnsamma tiden! Nu är räddningens dag!

3 Vi ger inte andra någon som helst orsak att snava, för att ingen ska kunna kritisera vår tjänst.+ 4 Nej, på alla sätt visar vi att vi är Guds tjänare:+ Vi har hållit ut under motgångar, prövningar, tider av nöd, svårigheter,+ 5 misshandel, fångenskap+ och upplopp. Vi har arbetat hårt, legat sömnlösa och ibland saknat mat.+ 6 Vi lever ett rent liv, tillämpar kunskap, visar tålamod+ och omtanke,+ leds av helig ande, visar uppriktig kärlek,+ 7 talar sanning och litar på Guds kraft.+ Vi håller rättfärdighetens vapen+ i höger hand* och i vänster hand.* 8 Vi får både ära och vanära, kritik och beröm. Vi betraktas som bedragare fast vi talar sanning, 9 som okända fast vi är erkända, som döende* fast vi lever,+ som straffade fast vi inte har blivit dödade,*+ 10 som sörjande fast vi alltid är glada, som fattiga fast vi gör många rika, som människor utan ägodelar fast vi äger allt.+

11 Vi har varit uppriktiga mot er,* korinthier, och vi har öppnat våra hjärtan för er. 12 Vi snålar inte med att visa kärlek till er,*+ men ni snålar med att visa varma känslor för oss. 13 Gör i stället som vi – jag talar som till mina barn – öppna era hjärtan,*+ ni också.

14 Bli inte ojämnt sammanokade* med dem som inte tror.+ För vad har rättfärdighet gemensamt med laglöshet?+ Eller vad har ljus gemensamt med mörker?+ 15 Hur kan Kristus och Bẹlial* harmoniera?+ Och vad har en troende gemensamt med en som inte tror?+ 16 Och vad har avgudar med Guds tempel att göra?+ Vi är ju en levande Guds tempel,+ precis som Gud har sagt: ”Jag ska bo bland dem+ och vandra bland dem. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.”+ 17 ”’Gå därför ut från dem och avskilj er’, säger Jehova,* ’och sluta upp med att röra vid det orena.’”+ ”’Då ska jag ta emot er.’”+ 18 ”’Och jag ska vara en far för er,+ och ni ska vara söner och döttrar till mig’,+ säger Jehova,* den Allsmäktige.”

7 Därför, mina älskade, eftersom vi har fått dessa löften,+ så låt oss rena oss från allt som förorenar kropp och sinne*+ och med djup respekt för Gud bli allt heligare.

2 Gör plats för oss i era hjärtan.+ Vi har inte handlat orätt mot någon, vi har inte skadat någon, vi har inte utnyttjat någon.+ 3 Detta säger jag inte för att fördöma er. Jag har ju redan sagt att ni finns i våra hjärtan, ja, vi är tillsammans oavsett om vi lever eller dör. 4 Jag talar mycket fritt och öppet till er. Jag är oerhört stolt över er. Jag är uppmuntrad, och mitt i alla våra prövningar är jag fylld av glädje.+

5 Inte heller när vi kom till Makedonien+ fick vi någon ro, utan vi fortsatte att utsättas för prövningar på alla sätt – motstånd utifrån, bekymmer inifrån. 6 Men Gud, som tröstar de modfällda,+ tröstade oss genom Titus besök.* 7 Och det var inte bara det som uppmuntrade oss, utan också att han hade blivit så uppmuntrad av er. För han berättade att ni längtar efter mig, att ni känner djup sorg och att ni uppriktigt bryr er om mig, och det gjorde mig ännu gladare.

8 Även om mitt brev gjorde er bedrövade,+ så ångrar jag det inte. Först ångrade jag det (för brevet gjorde er bedrövade, även om det bara var för en kort tid), 9 men nu gläder jag mig, inte just för att ni blev bedrövade, utan för att det fick er att ändra sinne. Ni blev ju bedrövade på ett sätt som Gud vill, alltså blev det inte till någon skada för er. 10 Bedrövelse på ett sätt som Gud vill leder till sinnesändring, vilket i sin tur leder till räddning, och det ångrar ingen.+ Men att bli bedrövad på samma sätt som människor i världen leder till död. 11 Tänk så mycket gott som kom av att ni blev bedrövade på ett sätt som Gud vill! Ja, ni renade er och blev upprörda över det som hänt, ni fylldes av djup respekt och fick en stark och uppriktig önskan att rätta till det orätta.+ Ni har på alla sätt visat att ni är rena* i den här frågan. 12 Jag skrev alltså inte till er med tanke på den som hade handlat fel+ eller med tanke på den som hade drabbats. Nej, jag skrev för att er uppriktiga lydnad mot oss skulle bli uppenbar inför Gud. 13 Detta har varit till tröst för oss.

Men det är inte allt. Något som gjorde oss ännu mer uppmuntrade var att se Titus glädje. För ni har allesammans uppmuntrat honom.* 14 Jag har berättat för honom hur stolt jag är över er, och jag har inte behövt skämmas för det. Nej, allt vi har sagt till Titus har visat sig vara sant, precis som allt vi har sagt till er. 15 Och hans tillgivenhet för er blir ännu större när han tänker tillbaka på hur gärna ni alla lydde+ och hur respektfullt ni tog emot honom. 16 Jag gläder mig över att jag på alla sätt kan lita på er.*

8 Bröder, vi vill gärna berätta för er om den generösa omtanke som Gud har visat församlingarna i Makedonien.+ 2 De har drabbats av stora prövningar och svårigheter. Men tack vare sin överflödande glädje har de visat stor generositet, trots sin djupa fattigdom. 3 De gav vad de kunde,+ ja, jag kan försäkra er att de faktiskt gav mer än så.+ 4 De kom självmant och tiggde och bad om att få förmånen att lämna ett bidrag och vara med och ge nödhjälp till de heliga.+ 5 Men de gjorde inte bara det vi hade hoppats på, nej, genom Guds vilja gav de först och främst ut av sig själva åt Herren och åt oss. 6 Så vi har uppmuntrat Titus+ att slutföra arbetet som han satte i gång hos er, att samla in det ni så villigt har bidragit med. 7 Ni har ju rikligt av allt: av tro och tal, av kunskap och uppriktighet och av den kärlek vi visar er, och vi hoppas att detta ska motivera er att också bidra rikligt till denna omtänksamma gåva.+

8 Ta inte det jag säger som en befallning. Jag vill bara att ni ska vara medvetna om hur givmilda andra har varit, och jag vill pröva uppriktigheten i er kärlek. 9 Ni vet ju hur stor vår Herre Jesus Kristus generösa omtanke är. Trots att han var rik blev han fattig för er skull,+ så att ni kunde bli rika genom hans fattigdom.

10 Och här är min syn på saken:+ Detta är ju till ert eget bästa, eftersom ni redan för ett år sedan inte bara satte i gång arbetet, utan också visade att ni ville genomföra det. 11 Slutför därför detta arbete lika villigt som ni påbörjade det, beroende på vad ni har möjlighet att ge. 12 För om villigheten finns där så uppskattas den efter vad man har,+ inte efter vad man inte har. 13 Jag vill ju inte underlätta för andra och göra det svårt för er. 14 Jag vill att det ska bli en utjämning, så att ert nuvarande överflöd kan fylla deras behov och att deras överflöd kan fylla ert behov en annan gång. Då får alla det de behöver.* 15 Det står ju: ”Den som hade mycket hade inte för mycket, och den som hade lite hade inte för lite.”+

16 Vi tackar Gud för att han har gett Titus lika varma känslor för er som vi har.+ 17 Han tog verkligen till sig av vår uppmuntran, och ivrig som han är reser han till er på eget initiativ. 18 Och tillsammans med honom sänder vi nu en annan broder, en broder som får beröm av alla församlingar för sitt arbete med de goda nyheterna. 19 Inte bara det, församlingarna har också förordnat honom att följa med oss på resan när vi ska överlämna denna omtänksamma gåva, som blir till ära för Herren och visar att vi är villiga att hjälpa till. 20 På så vis kommer ingen att kunna kritisera oss för vårt sätt att handskas med detta generösa bidrag.+ 21 För vi ”är noga med att göra allt på ett ärligt sätt, både inför Jehova* och inför människor”.+

22 Tillsammans med dem sänder vi ytterligare en broder, en som alltid har ansträngt sig för att utföra de uppgifter vi gett honom. Men nu kommer han att anstränga sig ännu mer på grund av det stora förtroende han har för er. 23 Om det skulle uppstå tvivel angående Titus, så är han min medhjälpare* och en medarbetare som ger ut av sig själv för er skull. Och om det uppstår tvivel angående de andra bröderna, så är de församlingarnas sändebud* och en ära för Kristus. 24 Visa därför att ni älskar dem,+ och låt församlingarna få se varför vi är så stolta över er.

9 När det gäller hjälpen till* de heliga+ är det egentligen inte nödvändigt att jag skriver till er, 2 för jag vet hur villiga ni är, och inför makedonierna berömmer jag er och säger att ”de i Akạja har varit redo att hjälpa till sedan ett år tillbaka”. Och er entusiasm har motiverat de flesta här. 3 Men nu skickar jag bröderna, för jag vill inte att vårt beröm ska visa sig vara tomt skryt. Jag vill att ni verkligen ska vara redo, precis som jag har sagt att ni kommer att vara. 4 För om några makedonier skulle följa med mig och märka att ni inte är redo, så får vi – men desto mer ni – skämmas för att vi trodde på er. 5 Därför tyckte jag att det var bäst att be bröderna ge sig av till er i förväg och se till att den rikliga gåva ni har utlovat är förberedd, så att den blir just en generös gåva och inte något framtvingat.

6 Men så här är det: Den som sår sparsamt ska skörda sparsamt, och den som sår rikligt ska skörda rikligt.+ 7 Var och en ska ge efter vad han har bestämt i sitt hjärta, inte motvilligt eller av tvång,+ för Gud älskar en glad givare.+

8 Dessutom kan Gud ge er sin generösa omtanke i sådant överflöd att ni alltid och i alla situationer har det ni själva behöver och samtidigt har rikligt för alla slags goda gärningar.+ 9 (Det står ju: ”Han strör gåvor omkring sig,* han ger åt de fattiga. Hans rättfärdighet varar för evigt.”+ 10 Men Gud, som generöst förser jordbrukaren med säd att så och som ger bröd att äta, ska förse er med utsäde och mångdubbla det och ge er en god skörd tack vare er rättfärdighet.) 11 Ni blir välsignade i allt så att ni kan vara generösa på alla sätt, vilket får andra att tacka Gud när vi kommer med gåvan från er. 12 Denna offentliga tjänst* gör nämligen inte bara att de heliga får sina behov tillgodosedda,+ utan gör också att tacksamheten mot Gud kommer att öka mycket. 13 Nödhjälpen kommer att få dem att ära Gud, eftersom den visar att ni följer de goda nyheterna om Kristus som ni offentligt förkunnar och att ni är frikostiga både mot dem och alla andra.+ 14 Och i innerliga böner för er kommer de att uttrycka sin kärlek till er på grund av den överväldigande generösa omtanke som Gud har visat er.

15 Tacka Gud för hans enastående fria gåva.

10 Jag, Paulus, vädjar nu till er med samma mildhet och välvilja som Kristus,+ jag som anses vara vek när jag är hos er+ men myndig när jag inte är hos er.+ 2 Jag hoppas att jag inte ska behöva använda min myndighet när jag är hos er och vidta åtgärder mot dem som menar att vi styrs av ett världsligt tänkesätt. 3 För även om vi lever i världen så utkämpar vi inte krig på världens sätt. 4 Våra vapen är ju inte fysiska,+ utan vi har fått kraftfulla vapen från Gud+ för att kunna riva ner starka befästningar. 5 Vi river nämligen ner tankebyggnader och allt som stolt reser sig upp mot kunskapen om Gud,+ och vi tar varje tanke till fånga och gör den lydig mot Kristus. 6 Och så snart ni själva har visat att ni är fullständigt lydiga är vi beredda att straffa dem som är olydiga.+

7 Ni bedömer saker och ting efter det yttre. Om någon är övertygad om att han tillhör Kristus så ska han återigen begrunda detta faktum: Vi tillhör också Kristus, precis som han. 8 För även om jag skulle vara lite väl stolt över den myndighet som Herren har gett oss i syfte att bygga upp er och inte bryta ner er,+ så skulle jag inte behöva skämmas för det. 9 Jag vill inte att det ska låta som om jag försöker skrämma upp er med mina brev. 10 Man säger ju: ”Hans brev är övertygande och kraftfulla, men själv är han vek och hans tal är riktigt dåliga.” 11 De som tycker så bör tänka på att det vi säger* i våra brev när vi inte är där, det kommer vi också att genomföra* när vi är på plats.+ 12 Vi skulle aldrig drömma om att jämställa oss med sådana som upphöjer* sig själva+ eller jämföra oss med dem. De visar ju att de inte förstår någonting när de är sin egen måttstock* och jämför sig med varandra.+

13 Vi för vår del vill inte skryta över sådant som har blivit uträttat utanför våra gränser, utan vi håller oss till det område som Gud har tilldelat oss och som når ända bort till er.+ 14 Vi gick inte utanför vårt tilldelade område, för ni ingår i det området. Vi var ju de första som kom ända till er med de goda nyheterna om Kristus.+ 15 Nej, vi skryter inte över något som ligger utanför våra gränser, alltså något som andra har uträttat. Men vi hoppas att det arbete vi har utfört inom vårt område ska fortsätta ha framgång i takt med att er tro blir starkare. På det viset kan vi uträtta ännu mer 16 och förkunna de goda nyheterna i länder ännu längre bort. Vi tar inte åt oss äran för det som redan har blivit uträttat på någon annans område. 17 ”Den som är stolt ska vara stolt på grund av Jehova.”*+ 18 För det är inte den som upphöjer* sig själv som blir godkänd,+ utan den som blir upphöjd* av Jehova.*+

11 Jag önskar att ni kunde stå ut med mig, även om jag skulle verka lite oförnuftig, och det gör ni ju faktiskt! 2 Jag vakar nämligen över er lika svartsjukt* som Gud. Jag har ju personligen lovat bort er i äktenskap med en enda man, Kristus, och vill kunna föra fram er som en ren jungfru åt honom.+ 3 Men jag är rädd att ert tänkesätt kan bli fördärvat, precis som Eva överlistades av ormen,+ så att ni förlorar den uppriktighet och renhet som Kristus förtjänar.+ 4 För om någon kommer och förkunnar en Jesus som skiljer sig från den vi har förkunnat, eller om någon kommer med en annan ande* eller andra goda nyheter än vad ni har tagit emot,+ så accepterar ni det utan vidare. 5 Jag menar att jag inte på något sätt är sämre än era ”superapostlar”.+ 6 För även om jag inte är någon fantastisk talare,+ så saknar jag verkligen inte kunskap, och den har vi tydligt förmedlat till er på alla sätt.

7 Tycker ni kanske att jag syndade när jag ödmjukade mig för att ni skulle bli upphöjda, när jag med glädje förkunnade Guds goda nyheter för er utan ersättning?+ 8 Andra församlingar har jag rentav utnyttjat* genom att ta emot bidrag* för att kunna betjäna er.+ 9 Men när jag var hos er och inte hade vad jag behövde, blev jag ändå inte en belastning för någon av er, för bröderna som kom från Makedonien såg till att jag fick mer än nog.+ Ja, jag gjorde allt för att inte bli en belastning för er, och det kommer jag att fortsätta med.+ 10 Det finns inget som kan hindra mig från att tala om detta med stolthet+ i hela Akạja, så sant som sanningen om Kristus finns i mig. 11 Varför har jag gjort så? Därför att jag inte älskar er? Nej, Gud vet att jag gör det.

12 Jag tänker fortsätta som hittills+ för att de som försöker jämställa sig med oss inte ska ha någon grund* för sitt självgoda skryt. 13 De är nämligen falska apostlar, bedragare som utger sig för att vara Kristus apostlar.+ 14 Och det är inte konstigt, för Satan själv utger sig för att vara en ljusets ängel.+ 15 Därför kommer det inte som en överraskning om hans tjänare också utger sig för att vara rättfärdighetens tjänare.* Men de ska få det slut som de förtjänar.+

16 Jag upprepar: Tro inte att jag är oförnuftig. Men om någon ändå tror det, acceptera mig då som oförnuftig, så att jag också kan få skryta lite. 17 Det jag säger nu är inte något som jag har lärt mig av Herren, utan jag uttalar mig som en oförnuftig människa, skrytsamt och självsäkert. 18 Många skryter om sådant som hör till den här världen, och det tänker jag också göra. 19 Ni som ska vara så förnuftiga accepterar med glädje de oförnuftiga. 20 Man gör er till slavar, tar allt ni äger och har, trycker ner er och slår er i ansiktet, ja, ni finner er i vad som helst.

21 Jag skäms för att behöva säga detta, för det kan verka som om vi har varit fega.

Men om nu andra agerar myndigt – nu talar jag oförnuftigt – då ska jag också agera myndigt. 22 Är de hebréer? Det är jag också.+ Är de israeliter? Det är jag också. Är de avkomlingar till Abraham? Det är jag också.+ 23 Tjänar de Kristus? Jag svarar som en galning: Jag med, fast ännu mer! Jag har ju arbetat mer,+ suttit i fängelse mer,+ blivit slagen, ja, jag vet inte hur många gånger, och har ofta varit nära döden.+ 24 Fem gånger har judarna gett mig 39 slag,*+ 25 tre gånger har jag blivit piskad med spö,+ en gång har jag blivit stenad,+ tre gånger har jag lidit skeppsbrott,+ ett dygn har jag kämpat ute på öppet hav. 26 Jag har ofta varit på resande fot och mött faror från floder och faror bland rövare, faror från mina landsmän+ och från folk från nationerna,+ faror i städerna,+ i vildmarken, på havet och bland falska bröder. 27 Det har varit slit och släp, sömnlösa nätter+ och kyla, hunger och törst,+ och jag har ofta saknat både mat+ och kläder.

28 Förutom allt detta har jag det som väller över mig varje dag,* nämligen oron för alla församlingarna.+ 29 Vem är svag utan att jag känner mig svag? Vem har fått någon att snava utan att jag blir upprörd?

30 Om jag måste skryta tänker jag skryta över det som visar min svaghet. 31 Herren Jesus Far och Gud, han som ska lovprisas för evigt, vet att jag inte ljuger. 32 I Damaskus lät ståthållaren under kung Arẹta bevaka staden för att gripa mig. 33 Men man firade ner mig i en korg* från ett fönster i stadsmuren,+ och jag lyckades komma undan.

12 Jag måste skryta. Det kommer inte att tjäna något till, men nu ska jag gå vidare till övernaturliga syner+ och uppenbarelser från Herren.+ 2 Jag känner en människa som är i gemenskap med Kristus och som blev bortryckt till tredje himlen för 14 år sedan, om det var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, det vet bara Gud. 3 Ja, jag känner den människan – om det var i kroppen eller utanför den vet jag inte, det vet bara Gud – 4 och han blev bortryckt till paradiset och fick höra ord som en människa varken kan eller får uttala. 5 Den människan kan jag skryta över, men jag tänker inte skryta över mig själv, förutom över mina svagheter. 6 Men även om jag skulle skryta hade det inte varit fel av mig, för jag skulle bara säga sanningen. Men jag avstår för att ingen ska få högre tankar om mig än vad som är rimligt utifrån vad jag gör eller säger, 7 bara för att jag har fått så många fantastiska uppenbarelser.

Och för att jag inte ska känna mig alldeles för stolt har jag fått en törntagg i köttet,*+ en ängel från Satan som slår mig hela tiden för att jag inte ska bli för stolt. 8 Tre gånger har jag bett till Herren om att få slippa den. 9 Men han sa: ”Du får nöja dig med den generösa omtanke jag redan visar dig, för min kraft är som starkast när du är som svagast.”+ Därför vill jag mer än gärna skryta över mina svagheter. Jag vill ju att kraften från Kristus ska fortsätta vara över mig som ett tält. 10 Därför gläder jag mig när jag måste uthärda förolämpningar, svagheter, perioder av nöd, förföljelser och svårigheter för Kristus skull. För när jag är svag, då är jag full av kraft.+

11 Ni har tvingat mig att tala oförnuftigt, för ni borde ha talat väl om mig.* Jag har inte varit sämre än era ”superapostlar” på något sätt, även om jag inte är något.+ 12 Ni har ju sett att jag har gjort allt som utmärker en apostel, för med stor uthållighet+ har jag utfört tecken, mirakel och underverk.*+ 13 Har ni gått miste om något jämfört med de andra församlingarna? Det skulle i så fall vara att jag aldrig blev en belastning för er.+ Var snälla och förlåt mig i så fall.

14 Det är nu tredje gången som jag är beredd att komma till er, och jag tänker inte bli till belastning. Jag är inte intresserad av det ni äger,+ utan av er. Det är ju inte barnen+ som ska spara åt sina föräldrar, utan föräldrarna åt sina barn. 15 Jag skulle gärna förbruka både mig själv och mina tillgångar för er skull.+ Varför skulle inte ni älska mig lika mycket som jag älskar er? 16 Det får vara hur det vill med det, jag har i alla fall inte varit en belastning för er.+ Ändå påstår ni att jag har varit lömsk och lurat er. 17 Men jag har väl inte utnyttjat er genom någon av dem som jag skickade till er? 18 Jag bad Titus resa till er och sände en annan broder tillsammans med honom. Utnyttjade Titus er på något sätt?+ Hade inte han samma inställning som jag? Gick vi inte i samma fotspår?

19 Nu har ni väl hela tiden tänkt att vi försöker försvara oss inför er, men så är det inte. Som Kristus efterföljare talar vi inför Gud. Och allt vi gör, mina älskade, det gör vi för att bygga upp er. 20 Jag är nämligen rädd att ni, när jag kommer, inte ska vara sådana som jag skulle önska och att jag inte ska vara sådan som ni skulle önska. Jag är rädd att jag kommer att möta konflikter, avundsjuka, vredesutbrott, oenighet, förtal, skvaller, stolthet och oordning. 21 Det kanske blir så att Gud förödmjukar mig när jag kommer till er och att jag måste sörja över att många av dem som tidigare levde ett syndigt liv fortfarande inte har ändrat inställning till* sin orenhet, sin sexuella omoral* och sitt skamlösa uppförande.*

13 Det är nu tredje gången som jag har planerat att komma till er. ”Det krävs två eller tre vittnen* för att en sak ska kunna fastställas.”+ 2 Jag är ju inte hos er nu, men ta det jag säger som om jag var hos er för andra gången. Jag vill i förväg varna både dem som har syndat tidigare och alla andra: Jag tänker inte skona dem om jag kommer på besök igen. 3 Ni vill ju ha bevis för att Kristus verkligen talar genom mig, och Kristus är inte svag utan handlingskraftig bland er. 4 Det är sant att han var kraftlös* när han blev avrättad på pålen, men nu lever han tack vare Guds kraft.+ Ja, vi är också kraftlösa som han var, men vi ska leva tillsammans med honom+ tack vare Guds kraft, som verkar bland er.+

5 Fortsätt granska er själva för att se om ni lever i tron, ja, ta reda på vad ni är för slags människor.+ Inser ni inte att Jesus Kristus är i gemenskap med er? Om det inte är så att ni är underkända. 6 Vi är inte underkända, och det hoppas jag att ni kommer att inse.

7 Vi ber till Gud att ni inte ska göra något som är fel, men inte för att vi ska få andras godkännande. Vår bön är att ni ska göra det som är rätt oavsett om vi får andras godkännande eller inte. 8 För vi kan inte göra något mot sanningen, utan bara för sanningen. 9 Vi gläder oss verkligen när vi är svaga och ni är fulla av kraft. Och det vi ber om är att ni ska låta er föras till rätta igen. 10 Jag skriver detta innan jag kommer till er, så att jag inte ska behöva använda den myndighet Herren har gett mig på ett hårt sätt när jag kommer.+ Jag fick nämligen denna myndighet i syfte att bygga upp, inte bryta ner.

11 Slutligen, bröder:* Fortsätt att vara glada, att föras till rätta, att bli tröstade,+ att ha samma tänkesätt+ och att hålla frid.+ Då kommer kärlekens och fridens Gud+ att vara med er. 12 Hälsa varandra med en helig kyss. 13 Alla de heliga hälsar till er.

14 Jag ber att ni alla ska få Herren Jesus Kristus generösa omtanke och Guds kärlek och gemenskapen i den heliga anden.