HEBRÉER­BREVET

1 I forna tider talade Gud vid många tillfällen och på många sätt till våra förfäder genom profeterna.+ 2 Men nu vid slutet av dessa dagar har han talat till oss genom en son,+ som han har insatt till arvinge av allt,+ och genom honom har han gjort allt i himlen och på jorden.*+ 3 Sonen återspeglar Guds härlighet+ och är den exakta bilden av själva hans väsen,+ och han uppehåller allt med hans* mäktiga ord. Och efter att ha renat oss från våra synder+ satte han sig på Majestätets högra sida i höjden.+ 4 Därmed har han blivit mäktigare än änglarna,+ för han har ärvt ett namn* som överträffar deras.+

5 För till vilken av änglarna har Gud någonsin sagt: ”Du är min son, i dag har jag blivit din far”,+ eller: ”Jag ska vara hans far, och han ska vara min son”?+ 6 Och när han återigen sänder sin förstfödde+ till världen säger han: ”Alla Guds änglar ska visa honom ära.”*

7 Om änglarna säger han: ”Han gör sina änglar kraftfulla* och sina tjänare*+ till en förtärande eld.”+ 8 Men om Sonen säger han: ”Gud är din tron+ i evigheters evighet, och din kungaspira är rättvisans* spira. 9 Du älskar det som är rätt, och du hatar laglöshet. Därför har Gud, din Gud, smort dig+ med glädjens olja mer än andra kungar.”+ 10 Och: ”I tidernas begynnelse lade du, Herre, jordens grund, och himlen är dina händers verk. 11 De kommer att förgås, men du består. Och som kläder ska de slitas ut. 12 Du ska rulla ihop dem som en mantel, som ett klädesplagg, och de ska bytas ut. Men du är densamme, och dina år kommer aldrig att få ett slut.”+

13 Men till vilken av änglarna har han någonsin sagt: ”Sätt dig på min högra sida, tills jag lägger dina fiender som en pall under dina fötter”?+ 14 Är inte alla änglarna andar som utför helig* tjänst,+ utsända för att tjäna dem som ska bli räddade?*

2 Därför måste vi vara extra uppmärksamma på det vi har hört,+ så att vi aldrig glider bort.+ 2 För om det ord som talades genom änglar+ visade sig tillförlitligt och varje överträdelse och handling av olydnad ledde till ett rättvist straff,+ 3 hur ska vi då komma undan om vi ignorerar en så storslagen räddning?+ Denna räddning blev först förkunnad av vår Herre,+ och vi fick den bekräftad av dem som hade lyssnat till honom. 4 Och Gud själv vittnade tillsammans med dem genom tecken och under* och olika mirakel*+ och genom helig ande, som utdelas enligt hans vilja.+

5 Det är nämligen inte änglar han har gett makten över den kommande världen+ som vi talar om. 6 Men som ett vittne har sagt på ett ställe: ”Vad är en människa, att du kommer ihåg henne, eller en människoson, att du tar dig an honom?+ 7 Du gjorde honom lite lägre än änglar. Du krönte honom med härlighet och ära och satte honom över det som du har format. 8 Allt lade du under hans fötter.”+ När Gud lade allt under honom+ gjorde han alltså inget undantag.+ Men vi har ännu inte sett allt bli lagt under honom.+ 9 Däremot ser vi att Jesus, som gjordes lite lägre än änglar,+ nu är krönt med härlighet och ära för att han dog en smärtsam död.+ Genom Guds generösa omtanke mötte han döden för allas skull.+

10 Allt existerar till ära för Gud och genom honom. När han skulle förhärliga sina många söner+ var det rätt och riktigt av honom att låta den främste förmedlaren av deras räddning+ bli fullkomlig* genom lidande.+ 11 För både den* som gör helig och de som görs heliga+ härstammar alla från samme Far.+ Av den orsaken skäms inte Jesus för att kalla dem bröder.+ 12 Han säger ju: ”Jag ska förkunna ditt namn för mina bröder, i församlingens mitt ska jag lovprisa dig med sång.”+ 13 Och på ett annat ställe: ”Jag ska förlita mig på honom.”+ Dessutom: ”Jag och de små barnen, som Jehova* har gett mig.”+

14 Och eftersom ”barnen” är människor av kött och blod blev även han människa,+ för att han genom sin död skulle göra slut på honom som har makt att orsaka död,+ det vill säga djävulen,+ 15 och kunna befria* alla som livet igenom har varit i slaveri på grund av sin fruktan för döden.+ 16 För det är ju inte änglar han tar sig an, utan Abrahams avkomma.+ 17 Därför var det nödvändigt att han blev lik sina ”bröder” i alla avseenden,+ så att han kunde bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och bära fram ett försoningsoffer*+ för folkets synder.+ 18 Han fick själv lida under prövningar,+ och därför kan han hjälpa dem som blir prövade.+

3 Så, heliga bröder,* ni som har fått den himmelska kallelsen,*+ tänk därför på den apostel och överstepräst som vi erkänner* – Jesus.+ 2 Han var trogen mot den som insatte honom,+ precis som Mose var trogen när han tjänade i Guds hus.*+ 3 Men Jesus är värd större ära+ än Mose, eftersom den som bygger ett hus får större ära än själva huset. 4 Varje hus byggs ju av någon, men den som har byggt allt är Gud. 5 Mose var trogen som tjänare i hela Guds hus för att vittna* om det som skulle uppenbaras senare, 6 men Kristus var trogen som son,+ med ansvaret över hela Guds hus. Vi är Guds hus,+ om vi fortsätter att tala fritt och öppet och håller fast vid vårt hopp med stolthet ända till slutet.

7 Därför, som den heliga anden säger:+ ”Om ni ändå ville lyssna till hans röst i dag 8 och inte vara hårdhjärtade som den gången era förfäder väckte min vrede, som på prövningens dag i vildmarken,+ 9 då de utmanade och prövade mig, trots att de hade sett allt jag hade gjort under 40 års tid.+ 10 Därför blev jag upprörd på den generationen och sa: ’De låter alltid hjärtat föra dem vilse, och de har inte lärt känna mina vägar.’ 11 Så i min vrede svor jag en ed: ’De ska inte få komma in i min vila.’”+

12 Se till, bröder, att ingen av er drar sig bort från den levande Guden och utvecklar ett ont hjärta utan tro.+ 13 Fortsätt i stället att uppmuntra varandra varje dag, så länge man kan säga ”i dag”,+ så att ingen av er blir förhärdad genom synden, som har makt att förleda. 14 För vi har ju bara del i* Kristus om vi ända till slutet håller fast vid övertygelsen vi hade i början.+ 15 Det sägs ju: ”Om ni ändå ville lyssna till hans röst i dag och inte vara hårdhjärtade som den gången era förfäder väckte min vrede.”+

16 För vilka var det som hörde och ändå väckte Guds vrede? Var det inte alla som gick ut ur Egypten under Moses ledning?+ 17 Och vilka gjorde Gud upprörd i 40 år?+ Var det inte de som syndade och föll döda ner i vildmarken?+ 18 Och vilka gällde hans ed att de inte skulle komma in i hans vila? Var det inte dem som vägrade lyda? 19 Vi ser alltså att det var deras brist på tro som gjorde att de inte kunde komma in.+

4 Därför, eftersom löftet att komma in i hans vila fortfarande gäller, måste vi vara på vår vakt* så att ingen av oss går miste om det.+ 2 För vi har också fått de goda nyheterna förkunnade för oss,+ precis som våra förfäder. Men de fick ingen nytta av ordet som de hörde, eftersom de inte var förenade i tro med dem som var lydiga. 3 Men vi som har tro får komma in i Guds vila.* Beträffande våra förfäder sa Gud: ”I min vrede svor jag en ed: ’De ska inte få komma in i min vila’”,+ trots att han var färdig med sitt verk och själv har vilat ända sedan världens grundläggning.+ 4 För på ett ställe har han sagt om den sjunde dagen: ”På den sjunde dagen vilade Gud från allt sitt arbete.”+ 5 Och här säger han alltså: ”De ska inte få komma in i min vila.”+

6 Så de som först fick höra de goda nyheterna var olydiga och kom inte in i hans vila.+ Men det är fortfarande möjligt för några att göra det. 7 Därför anger han återigen en bestämd dag genom att långt senare säga ”i dag”, nämligen i Davids psalm, som redan citerats: ”Om ni ändå ville lyssna till hans röst i dag och inte vara hårdhjärtade.”+ 8 För om Josua+ hade fört dem till en viloplats skulle Gud inte längre fram ha talat om en annan dag. 9 Alltså återstår det en sabbatsvila för Guds folk.+ 10 För den som har kommit in i Guds vila får själv vila från sina gärningar, precis som Gud har vilat från sina.+

11 Låt oss därför göra allt vi kan för att komma in i den vilan, så att ingen faller in i samma syndiga levnadsmönster.+ 12 För Guds ord är levande och utvecklar stor kraft,+ och det är skarpare än något tveeggat svärd.+ Det tränger så långt in att det skiljer själ* och ande,* leder och märg, och kan bedöma hjärtats tankar och avsikter. 13 Det finns ingen skapelse som är dold för honom.+ Allt ligger naket och blottat inför ögonen på honom som vi ska stå till svars inför.+

14 Eftersom vi har en stor överstepräst som har trätt in i himlarna, Jesus, Guds son,+ så låt oss fortsätta förkunna vår tro på honom.+ 15 Vi har ju inte en överstepräst som inte kan sätta sig in i våra svagheter,+ utan en som har blivit prövad på alla sätt precis som vi, men utan att synda.+ 16 Låt oss därför gå fram till den generösa omtankens tron med fritt och öppet tal,+ så att vi kan få barmhärtighet och generös omtanke när vi behöver hjälp.

5 Varje överstepräst som utses bland människor insätts för att utföra tjänst för deras räkning inför Gud+ och bära fram offergåvor och slaktoffer för synder.+ 2 Han kan visa medkänsla med dem* som i sin okunskap handlar fel,* eftersom han har egna svagheter att brottas med 3 och därför måste frambära offer för sina egna synder precis som han gör för folkets synder.+

4 Ingen tar sig själv en sådan ärofull ställning, utan han blir kallad av Gud, precis som Aron blev.+ 5 Detta gäller även Kristus. Han upphöjde inte sig själv+ till överstepräst, utan han blev upphöjd av den som sa till honom: ”Du är min son, i dag har jag blivit din far.”+ 6 Och på ett annat ställe säger han: ”Du är präst för evigt på samma sätt som Melkisẹdek.”+

7 Under sitt liv på jorden frambar Kristus, med förtvivlade rop och tårar, innerliga* böner och vädjanden+ till den som kunde rädda honom från döden. Och på grund av sin djupa respekt för Gud blev han bönhörd. 8 Fast han var son lärde han sig lydnad av sitt lidande.+ 9 Och sedan han hade gjorts fullkomlig*+ blev han ansvarig för att alla som lyder honom ska få evig räddning,+ 10 eftersom han har blivit utnämnd av Gud till att vara överstepräst på samma sätt som Melkisẹdek.+

11 Det finns mycket att säga om honom, men det är inte så lätt att förklara det för er, eftersom ni har fått svårt att förstå. 12 Vid det här laget* borde ni vara lärare, men i stället behöver ni någon som undervisar er om det grundläggande+ i Guds heliga uttalanden. Ja, ni har gått bakåt och behöver mjölk i stället för fast föda. 13 För ingen som fortsätter att leva på mjölk är insatt i rättfärdighetens ord, eftersom han är ett litet barn.+ 14 Men fast föda är för de mogna, för dem som har använt sin tankeförmåga och övat den så att de kan skilja mellan rätt och fel.

6 Men nu har vi lämnat den grundläggande läran+ om Kristus bakom oss. Så låt oss gå framåt mot mogenhet+ och inte börja om med grunderna, nämligen omvändelsen från döda gärningar och tron på Gud 2 och läran om olika former av dop, om handpåläggning,+ om de dödas uppståndelse+ och om evig dom. 3 Med Guds hjälp kommer vi att kunna göra det.

4 När det gäller dem som en gång blev upplysta+ och har smakat den himmelska fria gåvan och har fått del av helig ande 5 och har smakat Guds goda ord och den kommande världsordningens* krafter 6 men som sedan har avfallit,+ så är det omöjligt att hjälpa dem att vända om igen. De hänger ju Guds son på pålen igen och utsätter honom för offentlig skam.+ 7 En åker blir välsignad av Gud om den suger upp regnet som regelbundet faller på den och sedan ger avkastning till nytta för dem som odlar den. 8 Men om den ger törnen och tistlar blir den förkastad. Förbannelsen är inte långt borta, och till slut bränns åkern av.

9 Men älskade vänner, trots att vi talar till er på det här sättet är vi övertygade om att det ser mycket bättre ut i ert fall och att ni är på väg mot er räddning. 10 För Gud är inte orättvis. Han glömmer inte det ni har gjort och den kärlek ni har visat mot hans namn+ genom att tjäna* de heliga,* precis som ni fortfarande gör. 11 Och vi önskar att ni alla behåller er entusiasm, så att ni kan vara fullständigt trygga i hoppet+ ända till slutet+ 12 och inte blir lata.+ Efterlikna i stället dem som tack vare sin tro och sitt tålamod ärver löftena.

13 När Gud gav sitt löfte åt Abraham svor han vid sig själv,+ eftersom han inte kunde svära vid någon större. 14 Han sa: ”Jag ska välsigna dig och göra dig talrik.”+ 15 Det var efter att Abraham hade visat tålamod som han fick detta löfte. 16 Människor svär vid någon som är större än de själva, och deras ed gör slut på varje dispyt, eftersom den är en juridisk garanti.+ 17 Och när Gud ville klargöra för löftets arvingar+ hur orubblig hans avsikt* är, garanterade* även han sitt löfte med en ed. 18 Dessa två uttalanden* är oföränderliga, och Gud kan inte ljuga.+ Därför kan vi som har sökt skydd hos honom känna oss verkligt uppmuntrade att hålla fast vid vårt utlovade hopp. 19 Detta hopp+ har vi som ett ankare för själen,* det är både säkert och fast. Det når in bakom förhänget,+ 20 dit Jesus gick in före oss och öppnade vägen,*+ han som för evigt har blivit överstepräst på samma sätt som Melkisẹdek.+

7 Denne Melkisẹdek var kung i Salem och präst åt den högste Guden. Det var han som mötte Abraham och välsignade honom när Abraham kom tillbaka efter sin seger över kungarna,+ 2 och Abraham gav honom en tiondel av allt. Namnet Melkisẹdek betyder ”rättfärdighetens kung”, och dessutom är han Salems kung, det vill säga ”fredens kung”. 3 Han har varken far eller mor eller släktregister. Hans dagar har ingen början och hans liv inget slut. På det sättet gjordes han lik Guds son och förblir präst för alltid.+

4 Lägg märke till hur stor denne man var. Det var åt honom som Abraham, familjeöverhuvudet,* gav en tiondel av sitt bästa byte.+ 5 Det är sant att de av Levis söner+ som blir insatta som präster har laglig rätt att ta emot tionde från folket,+ det vill säga från sina bröder, trots att dessa också är Abrahams avkomlingar.* 6 Men denne man, som inte var av deras släkt, tog emot tionde av Abraham och välsignade honom som hade fått löftena.+ 7 Nu är det onekligen så att den mindre välsignas av den större. 8 I det ena fallet är det döende människor som tar emot tionde, men i det andra fallet handlar det om en som fortsätter leva,+ vilket Skrifterna vittnar om. 9 Och man kan säga att Levi, som får tionde, själv har gett tionde genom Abraham. 10 Levi var ju en framtida avkomling till Abraham* när Melkisẹdek gick honom till mötes.+

11 Om det hade varit möjligt att uppnå fullkomlighet genom det levitiska prästadömet+ (som ju var en del av lagen som gavs till folket), vilket behov hade det då funnits av en annan präst som skulle vara präst på samma sätt som Melkisẹdek+ och inte som Aron? 12 När prästadömet ändras måste även lagen ändras.+ 13 Han som beskrivs på det sättet kom ju från en annan stam, och ingen från den stammen har någonsin tjänstgjort vid altaret.+ 14 Och det är klart och tydligt att vår Herre kom från Judas stam,+ trots att Mose inte sa något om präster från den stammen.

15 Detta blir ännu tydligare nu när det har framträtt en präst+ som är lik Melkisẹdek+ 16 och som inte har blivit präst på grund av lagens krav på en viss härstamning, utan på grund av kraften som ger honom ett oförstörbart liv.+ 17 För som det sägs om honom: ”Du är präst för evigt på samma sätt som Melkisẹdek.”+

18 Därmed upphävs de tidigare buden, eftersom de är svaga och inte till någon hjälp för oss.+ 19 För lagen gjorde ju inget fullkomligt,+ men införandet av ett bättre hopp+ gjorde det, och med hjälp av det hoppet närmar vi oss Gud.+ 20 Detta skedde inte utan en svuren ed. 21 (Några människor har ju blivit präster utan en svuren ed, men den här prästen har blivit insatt genom den ed som Gud svor när han sa om honom: ”Jehova* har svurit en ed, som han inte ska bryta:* ’Du är präst för evigt.’”)+ 22 Därmed har Jesus blivit garantin* för ett bättre förbund.+ 23 Dessutom var det nödvändigt att många blev präster och efterträdde varandra,+ eftersom döden hindrade dem från att fortsätta. 24 Men eftersom Jesus lever för evigt+ behöver ingen efterträda honom som präst. 25 Därför kan han också fullständigt rädda dem som närmar sig Gud genom honom, eftersom han alltid är vid liv och kan vädja för deras skull.+

26 Det är ju en sådan överstepräst vi behöver: lojal, oskyldig, fläckfri,+ avskild från syndarna och upphöjd över himlarna.+ 27 Till skillnad från de andra översteprästerna måste han inte frambära dagliga offer,+ först för sina egna synder och sedan för folkets.+ Detta gjorde han nämligen en gång för alla då han frambar sig själv som offer.+ 28 Lagen insätter människor med svagheter som överstepräster,+ men den ed+ som svors senare och som kom efter lagen insätter en son, som har gjorts fullkomlig+ för evigt.

8 Detta är huvudpunkten i det vi säger: Det är precis en sådan överstepräst vi har,+ och han har satt sig på högra sidan om Majestätets tron i himlen+ 2 och utför tjänst* på den heliga plats*+ och i det sanna tält som har rests av Jehova* och inte av någon människa. 3 Varje överstepräst tillsätts för att frambära offergåvor och slaktoffer, och därför var det nödvändigt att också denne överstepräst hade något att frambära.+ 4 Om han var på jorden skulle han inte ens vara präst,+ för här finns det redan män som frambär de gåvor som lagen kräver. 5 Dessa män utför helig tjänst som en återspegling* och en skugga+ av det som är i himlen.+ Det ser vi också av det Gud sa till Mose när han skulle uppföra tältet: ”Se till att du gör allt enligt mönstret som jag har visat dig på berget.”+ 6 Men nu har Jesus fått en tjänst* som är mer upphöjd, för han är även medlare+ för ett bättre förbund,+ som juridiskt sett bygger på bättre löften.+

7 Om det första förbundet hade varit utan brister skulle det inte ha funnits behov av ett andra.+ 8 Men Gud visar på en brist hos folket när han säger: ”’Det kommer dagar’, säger Jehova,* ’då jag ska sluta ett nytt förbund med Israel och med Juda. 9 Det kommer inte att vara som förbundet jag slöt med deras förfäder den dag jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten,+ för de var inte trogna mot mitt förbund, och därför slutade jag bry mig om dem’, säger Jehova.*

10 ’Nej, detta är det förbund jag ska sluta med Israel efter de dagarna’, säger Jehova.* ’Jag ska lägga mina lagar i deras sinnen, och i deras hjärtan ska jag skriva dem.+ Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.+

11 Ingen ska längre behöva undervisa sin landsman eller sin broder och säga: ”Lär känna Jehova!”* För alla ska känna mig, från den minste till den störste bland dem. 12 Jag ska förlåta det orätta de har gjort, och deras synder ska jag inte längre komma ihåg.’”+

13 Genom att tala om ”ett nytt förbund” har han gjort det förra föråldrat.+ Och det som blir gammalt och föråldrat ska snart försvinna.+

9 I det förra förbundet fanns det stadgar om helig tjänst och om en helig plats+ här på jorden. 2 I tältet inreddes en första avdelning som kallades det heliga,+ och där fanns lampstället+ och bordet och framläggningsbröden.*+ 3 Men bakom det andra förhänget+ var den avdelning av tältet som kallades det allra heligaste.+ 4 Där fanns ett gyllene rökelsekar+ och förbundsarken,+ som var helt överdragen med guld.+ I arken fanns den gyllene krukan med mannat+ och Arons stav, som hade skjutit skott,+ och förbundets tavlor.+ 5 Ovanpå arken fanns de praktfulla keruberna, vars skugga föll över försoningslocket.*+ Men just nu ska vi inte gå in på det här i detalj.

6 Så var det ordnat, och sedan dess har prästerna regelbundet gått in i den första avdelningen av tältet för att utföra sin heliga tjänst.+ 7 Men i tältets andra avdelning går endast översteprästen in. Han gör det en gång om året+ och har alltid med sig blod,+ som han frambär för sin egen skull+ och för de synder som folket+ begått i okunnighet. 8 Därmed visar den heliga anden att vägen in till den heliga platsen inte var öppen så länge det första tältet stod.+ 9 Detta tält är en bild av det som sker nu.+ Än i dag frambärs både offergåvor och slaktoffer,+ men sådana offer kan inte ge den som utför helig tjänst ett fullständigt rent samvete.+ 10 De har bara att göra med mat och dryck och olika former av ceremoniell rening.*+ Detta var stadgar som rörde det fysiska*+ och som skulle gälla tills tiden var inne att ställa saker och ting till rätta.

11 Men när Kristus kom som överstepräst för att förmedla allt det goda som vi redan upplever gick han in i det större och fullkomligare tält som inte är gjort med människohänder, det vill säga som inte är jordiskt.* 12 Han gick in till den heliga platsen, inte med bockars och ungtjurars blod, utan med sitt eget blod.+ Han gjorde det en gång för alla och befriade* oss för evigt.+ 13 Om nu blodet från bockar och tjurar+ och stänkandet av askan från en kviga* kan göra dem som är orena både heliga och rena till det yttre,+ 14 hur mycket mer ska då inte Kristus blod+ rena våra samveten från döda gärningar,+ så att vi kan utföra helig tjänst åt den levande Guden?+ För genom den eviga andens ledning frambar Kristus sig själv som ett felfritt offer åt Gud.

15 Därför är han medlare för ett nytt förbund.+ Han dog för att de som har blivit kallade ska bli befriade genom en lösen+ från synderna de begick under det förra förbundet och kunna få löftet om det eviga arvet.+ 16 För när det sluts ett förbund* måste den människa som förmedlar förbundet dö. 17 Ett förbund blir nämligen giltigt vid döden, det träder inte i kraft så länge den som förmedlar det fortfarande lever. 18 Därför trädde* inte heller det förra förbundet i kraft utan blod. 19 För när Mose hade kungjort alla lagens bud för hela folket tog han blodet från ungtjurarna och bockarna samt vatten, och med röd* ull och ịsop stänkte han det på bokrullen och på hela folket 20 och sa: ”Det här är förbundets blod, det förbund som Gud har befallt er att hålla.”+ 21 Han stänkte också blodet+ på tältet och på alla de kärl som användes i den heliga* tjänsten. 22 Ja, enligt lagen renas nästan allting med blod,+ och om inte blod utgjuts sker ingen förlåtelse.+

23 Därför skulle återspeglingarna*+ av det himmelska renas på detta sätt,+ men själva det himmelska kräver långt bättre offer. 24 Kristus gick ju inte in till en helig plats som är gjord med människohänder+ och som bara är en bild av verkligheten.+ Han gick in i själva himlen,+ så att han nu kan träda fram inför Gud* för vår skull.+ 25 Han gick inte in där för att offra sig själv många gånger, likt översteprästen som år efter år+ går in till den heliga platsen med blod som inte är hans eget. 26 I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger ända från världens grundläggning. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid avslutningen på denna ordning* för att ta bort synden genom att offra sig själv.+ 27 Och precis som det är människornas lott att dö en gång för alla och sedan dömas, 28 så blev också Kristus offrad en gång för alla för att bära mångas synder.+ Och när han kommer för andra gången är det inte för att ta bort synd,* utan för att visa sig för dem som ser fram emot att bli räddade av honom.+

10 Lagen är ju bara en skugga+ av det goda som skulle komma,+ den är inte själva verkligheten. Därför kan den* aldrig göra dem som upprepar samma offer år efter år fullkomliga.+ 2 Annars hade man väl slutat offra? För om de som utför helig tjänst hade blivit renade en gång för alla skulle de ju inte längre känna sig tyngda av synder. 3 Men i stället är dessa offer en påminnelse om synder år efter år,+ 4 eftersom blodet från tjurar och bockar omöjligen kan ta bort synder.

5 När Kristus kom in i världen sa han därför: ”’Du ville inte ha slaktoffer och offergåvor, däremot gav du mig en kropp. 6 Du godkände inte brännoffer och syndoffer.’+ 7 Så jag sa: ’Se! Jag har kommit (i bokrullen står det skrivet om mig) för att göra din vilja, min Gud.’”+ 8 Sedan han hade sagt: ”Du varken godkände eller ville ha slaktoffer och offergåvor och brännoffer och syndoffer”, offer som frambärs enligt lagen, 9 så sa han: ”Se! Jag har kommit för att göra din vilja.”+ Han upphäver det första för att kunna upprätta det andra. 10 Det är denna ”vilja”+ som har gjort oss heliga genom att Jesus Kristus offrade sin kropp en gång för alla.+

11 Varje präst intar sin plats dag efter dag för att utföra helig* tjänst+ och för att gång på gång frambära samma slaktoffer,+ offer som aldrig kan ta bort synder fullständigt.+ 12 Men denne man har burit fram ett enda slaktoffer för synder som gäller för alltid. Och han har satt sig på Guds högra sida+ 13 och väntar på att hans fiender ska bli lagda som en pall under hans fötter.+ 14 För med ett enda offer har han för alltid fullkomnat+ dem som har gjorts heliga. 15 Det bekräftar också den heliga anden för oss. Först säger den: 16 ”’Detta är det förbund jag ska sluta med dem efter de dagarna’, säger Jehova.* ’Jag ska lägga mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinnen ska jag skriva dem.’”+ 17 Sedan säger den: ”Och deras synder och deras laglösa handlingar ska jag inte längre komma ihåg.”+ 18 Nu när allt detta kan bli förlåtet behövs det inte längre något offer för synder.

19 Bröder, tack vare Jesus blod har vi alltså mod* att gå på vägen till den heliga platsen.+ 20 Den vägen öppnade* han för oss som en ny och levande väg genom förhänget,+ det vill säga hans kropp. 21 Och med tanke på att vi har en mäktig präst över Guds hus,+ 22 så låt oss träda fram inför Gud med uppriktiga hjärtan och fullständig övertygelse, nu när våra hjärtan genom bestänkning* har blivit renade från ett dåligt samvete+ och våra kroppar har blivit badade i rent vatten.+ 23 Låt oss fortsätta att tala öppet om* vårt hopp utan att tveka,+ för han som har gett oss löftet är pålitlig. 24 Låt oss tänka på* varandra så att vi motiverar varandra till kärlek och goda gärningar,+ 25 och låt oss inte vara borta från våra möten,+ som några brukar vara, utan låt oss uppmuntra varandra.+ Detta behöver vi tänka på mer och mer ju närmare dagen vi kommer.+

26 För om vi avsiktligt bedriver synd efter att vi har fått ingående kunskap om sanningen+ finns det inget slaktoffer för synder kvar+ 27 utan bara en förfärlig väntan på dom och brinnande vrede som kommer att utplåna dem som trotsar Gud.+ 28 Den som ignorerar Moses lag straffas med döden utan att visas barmhärtighet, om två eller tre vittnar mot honom.+ 29 Hur mycket strängare straff tycker ni inte att den förtjänar som har trampat på Guds son och som menar att förbundets blod,+ som gjorde honom helig, är något helt ordinärt och som har kränkt den generösa omtankens ande?+ 30 Vi känner ju honom som sa: ”Min är hämnden, jag ska utkräva den.” Och återigen: ”Jehova* ska döma sitt folk.”+ 31 Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.

32 Men kom ihåg hur det var tidigare, när ni nyligen hade blivit upplysta.+ Då hade ni en hård kamp och fick lida mycket. 33 Ibland blev ni offentligt utsatta* för hån och prövningar, och ibland stöttade ni dem* som gick igenom sådant. 34 För ni visade medkänsla med dem som satt i fängelse, och ni accepterade med glädje att man stal era tillhörigheter,+ eftersom ni visste att ni äger något som är bättre och bestående.+

35 Så kasta inte bort er frimodighet,* som ni kommer att bli rikligt belönade för.+ 36 Ni behöver uthållighet+ för att kunna göra Guds vilja och sedan få se löftet bli verklighet. 37 För redan om ”en mycket kort tid”+ så ”anländer han som ska komma, och han ska inte dröja”.+ 38 ”Men min rättfärdige ska leva på grund av sin tro”,+ och ”om han drar sig undan känner jag* ingen glädje över honom”.+ 39 Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går under,+ utan till dem som har tro och får behålla livet.

11 Tron är den säkra förväntan om det man hoppas på,+ det tydliga* beviset på verkligheter som man inte kan se. 2 På grund av sin tro fick forntidens män* en bekräftelse på* att de var godkända av Gud.

3 Genom tro inser vi att allt i himlen och på jorden* har kommit till genom Guds ord och att det synliga har kommit till genom det osynliga.

4 I tro frambar Abel ett offer åt Gud som var mer värt än Kains.+ Och han fick en bekräftelse på* att hans tro hade gjort honom rättfärdig, för Gud godkände* hans offergåvor.+ Så även om han är död talar han+ fortfarande genom sin tro.

5 På grund av sin tro blev Enok+ förflyttad så att han slapp se döden, och man kunde inte finna honom någonstans eftersom Gud hade förflyttat honom.+ Men innan han förflyttades fick han en bekräftelse på* att Gud hade godkänt honom. 6 Utan tro är det omöjligt att bli godkänd av Gud, för den som kommer till Gud för att tillbe honom måste tro att han finns och att han belönar dem som uppriktigt söker honom.+

7 I tro visade Noa+ djup respekt för Gud och byggde en ark+ för att rädda sin familj sedan Gud hade varnat honom för något man ännu inte kunde se.+ Genom sin tro domfällde han världen,+ och han blev arvinge till den rättfärdighet som är ett resultat av tro.

8 I tro lydde Abraham+ när Gud kallade honom. Han gav sig i väg till en plats som han skulle få i arv, trots att han inte visste vart han var på väg.+ 9 I tro bodde han som utlänning i det land han hade blivit lovad, som om det vore ett främmande land.+ Han bodde i tält+ med Isak och Jakob, som var arvingar till samma löfte som han.+ 10 För han väntade på staden som har en stabil grund, staden vars grundare* och byggmästare är Gud.+

11 Genom tro fick Sara kraft att bli gravid och få barn, även om hon egentligen var för gammal,+ för hon var övertygad om att han som hade gett löftet var pålitlig.* 12 Tack vare det kunde en man, som var så gott som död,+ få lika många barn+ som det finns stjärnor på himlen och sandkorn på havets strand.+

13 Alla dessa dog med tron i behåll, fast de inte hade fått se löftena gå i uppfyllelse.+ Men de såg dem uppfyllas långt borta+ och gladde sig över dem, och de gjorde det allmänt känt att de var utlänningar och tillfälliga invånare i landet. 14 De som gör så visar att de längtar intensivt efter en plats som ska bli deras egen. 15 Om de hade fortsatt att tänka på den plats de hade lämnat,+ skulle de ha hittat ett tillfälle att återvända. 16 Men de längtade efter en bättre plats, det vill säga en som hör himlen till. Därför skäms inte Gud för dem eller för att kallas deras Gud.+ Han har ju en stad i beredskap åt dem.+

17 Det var i tro som Abraham, då han blev prövad,+ så gott som offrade Isak. Ja, han som med glädje hade tagit emot löftena var beredd att offra sin ende* son,+ 18 trots att det hade sagts till honom: ”Den avkomma som du blev lovad ska komma genom Isak.”+ 19 Men han drog slutsatsen att Gud till och med kunde uppväcka Isak från döden, och bildligt talat fick han också tillbaka honom därifrån.+

20 I tro gav Isak sin välsignelse åt Jakob+ och Esau+ när det gällde det som skulle komma.

21 I tro välsignade den döende Jakob+ Josefs båda söner,+ och han tillbad Gud medan han stödde sig mot änden av sin stav.+

22 I tro talade Josef i slutet av sitt liv om israeliternas uttåg ur Egypten, och han gav anvisningar om vad som skulle göras med hans kropp.*+

23 I tro höll Moses föräldrar honom gömd i tre månader efter hans födelse.+ För de såg att det lilla barnet var vackert,+ och de lät sig inte skrämmas av kungens order.+ 24 I tro vägrade Mose, när han hade blivit vuxen,+ att låta sig kallas son till faraos dotter.+ 25 Han valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att få den kortvariga glädje* som synden kan ge, 26 eftersom han ansåg att vanäran han upplevde som smord* var mer värd än Egyptens alla skatter. Han hade nämligen blicken stadigt riktad mot belöningen. 27 I tro lämnade han Egypten+ utan att vara rädd för att dra på sig kungens vrede,+ eftersom han stod fast som om han såg den osynlige.+ 28 I tro firade han påsken och stänkte blod på dörrposterna, så att förgöraren inte skulle skada* deras förstfödda.+

29 I tro gick de genom Röda havet som på torra land,+ men när egyptierna försökte göra det drunknade de.+

30 Och det var på grund av tro som Jerikos murar föll sedan folket hade marscherat runt dem i sju dagar.+ 31 Och tack vare sin tro blev den prostituerade kvinnan Rahab inte dödad tillsammans med dem som var olydiga, för hon tog emot de utsända männen och behandlade dem vänligt.+

32 Och vad mer ska jag säga? Tiden skulle inte räcka till om jag skulle berätta om Gịdeon,+ Barak,+ Simson,+ Jefta+ och David+ och om Samuel+ och de andra profeterna. 33 Genom tro kunde de besegra kungariken,+ införa rättfärdighet, ta emot löften,+ stänga till gapet på lejon,+ 34 stå emot eldens kraft+ och komma undan det skarpa svärdet.+ De var svaga men blev starka,+ var tappra i krig+ och jagade invaderande arméer på flykten.+ 35 Kvinnor fick tillbaka sina döda genom en uppståndelse.+ Andra blev torterade därför att de vägrade köpa sig fria,* för de ville få en bättre uppståndelse. 36 Ytterligare andra prövades genom att bli hånade och pryglade,* och inte bara det, de blev också kedjade+ och fängslade.+ 37 De stenades,+ prövades, sågades i stycken* och dödades med svärd.+ De gick omkring i fårskinn och i gethudar+ medan de led brist, förföljdes+ och misshandlades.+ 38 Världen förtjänade dem inte. De irrade omkring i ödemarker och bland bergen och höll till i grottor+ och jordhålor.

39 Alla dessa fick en bekräftelse på* att Gud godkände dem på grund av deras tro, men ändå fick de inte se löftet gå i uppfyllelse, 40 för Gud hade något bättre i tankarna för oss+ – de ska nämligen inte göras fullkomliga utan oss.

12 Eftersom vi har ett så stort moln av vittnen omkring oss, så låt oss efterlikna dem och göra oss av med allt som tynger ner oss och den synd som lätt snärjer in oss+ och hålla ut i det lopp som ligger framför oss,+ 2 medan vi håller blicken fäst på Jesus, den främste förmedlaren och fullkomnaren av vår tro.+ På grund av den glädje som låg framför honom dog han en smärtsam död på en tortyrpåle* utan att bry sig om skammen, och nu sitter han på högra sidan om Guds tron.+ 3 Ja, tänk noga på honom som har uthärdat så mycket fientlighet* från syndare+ som motarbetar sig själva. Då kommer ni inte att bli trötta och ge upp.+

4 Det har ännu inte gått så långt att er kamp mot denna synd har kostat er livet. 5 Och ni har helt glömt bort den uppmaning ni får som söner: ”Min son, se inte ner på Jehovas* fostran, och ge inte upp när du blir tillrättavisad av honom, 6 för dem som Jehova* älskar tillrättavisar han, ja, alla som han tar emot som söner straffar* han.”+

7 Ni måste hålla ut som en del av er fostran.* Gud behandlar er som söner.+ För vilken son blir inte tillrättavisad av sin far?+ 8 Om ni inte blir fostrade på samma sätt som alla de övriga är ni faktiskt inga riktiga söner, utan oäkta barn. 9 Våra fäder, som bara var människor,* brukade tillrättavisa oss, och vi visade dem respekt. Då borde vi väl vara ännu villigare att underordna oss Gud, vår himmelske Far,* så att vi får leva?+ 10 Våra fäder tillrättavisade oss under en kort tid enligt vad de själva tyckte var rätt, men han gör det till vår nytta så att vi kan få del av hans helighet.+ 11 Det är sant att ingen tillrättavisning känns bra för stunden, den är snarare smärtsam. Men de som blir övade genom den får med tiden skörda en fridsam frukt, nämligen rättfärdighet.

12 Stärk därför kraftlösa händer och svaga knän,+ 13 och se till att dina fötter går rakt fram på vägen,+ så att det ben som är skadat kan läka i stället för att gå ur led. 14 Ansträng er för att ha frid med alla+ och för att leva ett heligt liv,*+ vilket krävs för att man ska få se Herren. 15 Se till att ingen går miste om Guds generösa omtanke, så att inte någon giftig rot skjuter skott och skapar problem och besmittar många.+ 16 Och se till att det inte finns någon bland er som lever omoraliskt* eller som inte uppskattar det som är heligt, likt Esau, som gav upp sina rättigheter som förstfödd i utbyte mot en enda måltid.+ 17 Ni vet ju att han blev förkastad när han senare ville ärva välsignelsen. Fast han grät och verkligen försökte få sin far att ändra sig+ tjänade det ingenting till.*

18 För ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på+ och som står i brand,+ inte till ett mörkt moln, ett kompakt mörker och en stormvind+ 19 och en trumpetstöt+ och en röst som talar+ – när folket hörde den bad de att få slippa höra mer.+ 20 För de blev rädda när de hörde befallningen: ”Till och med ett djur som rör vid berget ska stenas.”+ 21 Upplevelsen var så skrämmande att Mose sa: ”Jag är rädd och darrar.”+ 22 Nej, ni har kommit till ett Sions berg+ och till en stad som tillhör den levande Guden, det himmelska Jerusalem,+ och till myriader* änglar 23 i samlad skara+ och till församlingen av de förstfödda som har blivit inskrivna i himlen och till Gud, allas domare,+ och till det andliga liv+ som tillhör de rättfärdiga som har gjorts fullkomliga+ 24 och till Jesus, medlaren+ för ett nytt förbund,+ och till det stänkta blodet som talar bättre än Abels blod.+

25 Se till att ni inte vägrar lyssna till* honom som talar. De som vägrade lyssna till honom som gav dem gudomlig varning på jorden slapp ju inte undan, så hur skulle vi kunna göra det om vi vänder oss bort från honom som talar från himlen?+ 26 Den gången fick hans röst jorden att skaka,+ och nu har han lovat: ”Än en gång ska jag skaka jorden, och dessutom himlen.”+ 27 Uttrycket ”än en gång” visar att det som blir skakat, alltså sådant som någon utformat, ska tas bort, så att det som inte blir skakat kan bestå. 28 Med tanke på att vi ska få ta emot ett rike som inte kan skakas, så låt oss även i fortsättningen ta emot generös omtanke. Det gör det möjligt för oss att utföra helig tjänst som Gud godkänner, med djup respekt och vördnad för honom, 29 för vår Gud är en förtärande eld.+

13 Fortsätt visa broderskärlek.+ 2 Glöm inte att vara gästfria,*+ för genom att vara det har några haft änglar till gäster utan att veta om det.+ 3 Kom ihåg dem som sitter i fängelse,*+ som om ni var fängslade tillsammans med dem,+ och kom ihåg dem som blir misshandlade, eftersom ni också är i kroppen.* 4 Äktenskapet ska hållas i ära av alla, och äktenskapet ska hållas rent,*+ för Gud ska döma dem som är omoraliska* och dem som är otrogna.+ 5 Lev inte för pengar,*+ utan var nöjda med det ni har.+ För han har sagt: ”Jag ska aldrig lämna dig och aldrig överge dig.”+ 6 Vi kan alltså känna oss lugna och trygga och säga: ”Jehova* är min hjälpare, jag behöver inte vara rädd. Vad kan en människa göra mig?”+

7 Kom ihåg dem som har ledningen bland er+ och som har talat Guds ord till er. Begrunda vad deras levnadssätt leder till, och efterlikna deras tro.+

8 Jesus Kristus är densamme i går och i dag och för evigt.

9 Bli inte vilseledda av olika främmande läror, för det är bättre att hjärtat blir styrkt av generös omtanke än av olika sorters mat,* som inte blir till någon nytta för dem som går upp i sådant.+

10 Vi har ett altare som de som utför helig tjänst i tältet inte har rätt att äta från.+ 11 Översteprästen för in offerdjurens blod till den heliga platsen som ett syndoffer, men kropparna bränns upp utanför lägret.+ 12 Därför led även Jesus utanför stadsporten+ för att kunna göra folket heligt med sitt eget blod.+ 13 Låt oss alltså gå ut till honom utanför lägret och få del av samma vanära som han fick utstå,+ 14 för här har vi inte en stad som består, utan vi längtar efter den som ska komma.+ 15 Låt oss alltid genom Jesus frambära ett lovprisningens offer till Gud,+ alltså den frukt som kommer från våra läppar+ när vi offentligt förkunnar hans namn.+ 16 Och glöm inte att göra gott och att dela med er av det ni har åt andra,+ för Gud sätter högt värde på sådana offer.+

17 Var lydiga mot dem som har ledningen bland er+ och foga er,+ för de vakar omsorgsfullt över er och kommer att ställas till svars.+ Låt dem få göra det med glädje och utan att sucka, annars blir det till skada för er.

18 Fortsätt be för oss, för vi är övertygade om att vi har ett rent samvete, och vi vill vara ärliga i allt vi gör.+ 19 Men framför allt vill jag att ni ber om att jag mycket snart ska få komma tillbaka till er.

20 Må nu fridens Gud, som har fört fårens store herde,+ vår Herre Jesus, upp från döden tillsammans med blodet av ett evigt förbund, 21 utrusta er med allt gott så att ni kan göra hans vilja. Och må han, genom Jesus Kristus, verka i oss så att vi gör det som gläder honom. Han ska bli ärad i evigheters evighet. Amen.

22 Jag ber er, bröder,* att lyssna tålmodigt på dessa uppmuntrande ord, för det är ju ett kort brev jag har skrivit till er. 23 Jag vill att ni ska få veta att vår broder Timoteus har blivit frigiven. Om han kommer snart ska jag ta med honom när jag besöker er.

24 Framför mina hälsningar till alla som har ledningen bland er och till alla de heliga. De som är i Italien+ hälsar till er.

25 Må Gud visa er alla generös omtanke.