Ger du råd som ”gläder hjärtat”?

1, 2. Vad insåg en broder när det gäller att ge råd?

FÖR många år sedan besökte två äldste en syster som inte hade synts till på mötena på ett tag. Brodern som höll i samtalet läste flera bibelställen om hur viktigt det är att vara med på mötena. När de skulle gå tyckte han själv att det hela hade gått bra. Men systern sa: ”Ni har ingen aning om vad jag går igenom just nu.” De hade gett henne råd utan att fråga hur hon hade det och vilka problem hon kämpade med, och därför kände hon inte att hon hade någon nytta av råden.

² När brodern tänker tillbaka på den här händelsen säger han: ”Där och då tyckte jag nästan att hon var respektlös, men när jag tänkte efter så insåg jag att jag hade kommit dit med väl valda bibelställen i stället för väl valda frågor, som: ’Vad går du igenom just nu? Hur kan jag hjälpa dig?’” Brodern lärde sig något väldigt viktigt av den här händelsen. I dag är han en mer empatisk och omtänksam äldste.

3. Vilka i församlingen kan ge råd?

³ Som herdar har de äldste ansvaret att ge andra råd när det behövs. Men ibland kan även andra i församlingen behöva ge råd. En broder eller syster kan till exempel ge ett bibliskt råd till någon av sina vänner. (Ps. 141:5; Ords. 25:12) Eller så kan en äldre syster ”ge de unga kvinnorna vägledning” när det gäller sådant som nämns i Titus 2:3–5. Och föräldrar behöver såklart ofta ge sina barn råd och vägledning. Så även om den här artikeln i första hand riktar sig till de äldste så kan vi alla ha nytta av den. Vi ska påminna oss hur man kan ge råd som är både praktiska och motiverande och som ”gläder hjärtat”. (Ords. 27:9)

4. Vad ska vi gå igenom i den här artikeln?

⁴ I den här artikeln ska vi gå igenom fyra frågor om att ge råd: 1) Vad ska vara motivet? 2) Är rådet verkligen nödvändigt? 3) Vem ska ge rådet? 4) Hur kan man ge bra råd?

VAD SKA VARA MOTIVET?

5. Vad kan hjälpa en äldste att ge råd på ett bra sätt? (1 Korinthierna 13:4, 7)

⁵ De äldste älskar sina bröder och systrar. Ibland visar de det genom att ge ett råd till någon som har slagit in ”på fel kurs”. (Gal. 6:1) Men innan en äldste tar upp en sak med någon kan det vara bra att han påminner sig några sidor av kärleken som aposteln Paulus nämnde: ”Kärleken är tålmodig och vänlig. … Den tål allt, tror allt, hoppas allt, uthärdar allt.” (Läs 1 Korinthierna 13:4, 7.) De här verserna kan hjälpa honom att granska sina motiv och att ha rätt känsla när han ger rådet. Om den som får rådet känner att äldstebrodern bryr sig om honom blir det lättare för honom att ta emot det. (Rom. 12:10)

6. Hur var Paulus ett föredöme när det gäller att ge råd?

⁶ Paulus var själv ett bra föredöme som äldste. När vännerna i Thessalonike behövde råd så tvekade han inte att ge dem det. Men när han skrev till dem så började han med att nämna deras kärlek, trogna arbete och uthållighet. Och han vägde in deras omständigheter och visade att han förstod att de inte hade det så lätt eftersom de utsattes för förföljelse. (1 Thess. 1:3; 2 Thess. 1:4) Han sa också att de var fina föredömen för andra kristna. (1 Thess. 1:8, 9) Det måste ha känts bra att få höra de här berömmande orden från Paulus! Det var så tydligt att han älskade dem väldigt mycket. Det var därför han kunde ge så bra råd i båda sina brev till thessalonikerna – råd som verkligen gick hem. (1 Thess. 4:1, 3–5, 11; 2 Thess. 3:11, 12)

7. Varför kan en del reagera negativt på råd?

⁷ Vad skulle kunna hända om vi inte ger råd på rätt sätt? En erfaren äldste säger: ”En del reagerar negativt när de får råd, inte för att det är något fel på rådet i sig, utan för att det inte ges på ett kärleksfullt sätt.” Vilken slutsats kan vi dra av det? Det är mycket lättare att ta emot ett råd om man känner att det är kärlek som ligger bakom och inte irritation.

ÄR RÅDET VERKLIGEN NÖDVÄNDIGT?

8. Vilka frågor bör en äldste ställa sig innan han ger ett råd?

⁸ De äldste bör inte vara alltför snabba med att ge råd. Innan de ger ett råd behöver de fråga sig: ”Måste jag säga någonting? Är jag säker på att det den här personen gör verkligen är fel? Är det något som går emot Bibeln, eller handlar det egentligen bara om tycke och smak?” En förståndig äldste är försiktig så att han inte ”talar innan han tänker”. (Ords. 29:20) Om han är osäker på om han ska ge ett råd eller inte, kan han vända sig till en annan äldste och höra om han också tycker att det personen gör går emot det Bibeln säger. (2 Tim. 3:16, 17)

9. Vad lär vi oss av Paulus sätt att ge råd? (1 Timoteus 2:9, 10)

⁹ Vi kan ta ett exempel. Tänk dig att en äldste är bekymrad över de val någon i församlingen gör när det gäller klädsel och stil. Då behöver han fråga sig själv: ”Finns det något bibelenligt skäl till att jag borde säga något?” För att kunna vara objektiv kanske han frågar en annan äldste eller mogen förkunnare vad han anser om det här. De kanske tittar på Paulus råd om klädsel och stil tillsammans. (Läs 1 Timoteus 2:9, 10.) Paulus drog upp ganska allmänna riktlinjer och skrev att de kristna skulle ha lämpliga kläder som återspeglar ”blygsamhet och gott omdöme”. Men han gjorde inte en lång lista på vad som var godkänt och inte godkänt. Han insåg att det absolut finns utrymme för personlig smak så länge man håller sig inom ramarna för Jehovas principer. Så för att avgöra om ett råd är befogat måste de äldste komma fram till om en persons val återspeglar blygsamhet och gott omdöme.

10. Vad kommer att hjälpa oss att respektera andras beslut?

¹⁰ Vi måste komma ihåg att två mogna kristna kan fatta olika beslut i en del frågor utan att något av dem behöver vara fel. Vi får inte tvinga på andra i församlingen våra egna uppfattningar om vad som är rätt och fel. (Rom. 14:10)

VEM SKA GE RÅDET?

11, 12. Om ett råd behöver ges, vilka frågor behöver då en äldste ställa sig, och varför det?

¹¹ Om det är uppenbart att någon måste få ett råd, så kommer nästa fråga: Vem ska ge det? Om det är en gift syster eller en minderårig som behöver få råd, är det bra om äldstebrodern vänder sig till familjeöverhuvudet, som kanske föredrar att själv ta hand om det.b Eller så kanske familjeöverhuvudet vill vara med när äldstebrodern ger rådet. Och om en yngre syster behöver få ett råd kan det, som vi nämnde i paragraf 3, ibland vara bättre om en äldre syster ger rådet.

¹² Det finns också något annat som är viktigt att väga in. En äldste kan fråga sig själv: ”Är jag den äldste som är bäst lämpad att ge rådet, eller skulle det vara bättre om det kom från någon annan?” Om en person till exempel kämpar med värdelöshetskänslor kan det vara lättare att ta emot ett råd från en äldste som har gått igenom något liknande. En sådan äldste har förmodligen lättare att sätta sig in i situationen och kanske kan uttrycka sig på ett bättre sätt. Men alla äldste har ansvaret att uppmuntra och motivera sina bröder och systrar att göra de förändringar som behövs enligt Bibeln. Så om någon behöver få ett råd är det viktigaste, trots allt, att rådet ges.

HUR KAN MAN GE BRA RÅD?

13, 14. Varför är det så viktigt att de äldste lyssnar?

¹³ Var inställd på att lyssna. När en äldste förbereder sig för att ge råd behöver han fråga sig själv: ”Vad känner jag till om den här broderns omständigheter? Vad pågår i hans liv? Kämpar han kanske med något som jag inte har en aning om? Vad behöver han allra mest just nu?”

¹⁴ De som ger råd behöver verkligen tänka på principen i Jakob 1:19: ”Var villiga att lyssna, vänta med att tala och håll tillbaka er vrede.” En äldste kanske tror att han är insatt i situationen, men har han verkligen alla fakta? I Ordspråksboken 18:13 står det: ”Den som svarar innan han har hela bilden är oförnuftig och får skämmas.” Det bästa är alltid att höra saker direkt från den person det gäller. Därför måste man lyssna innan man säger något själv. Tänk på det som äldstebrodern som citerades i början av artikeln berättade. Han insåg att han inte borde ha börjat med det material han själv hade förberett, utan att han i stället borde ha ställt frågor, som: ”Vad går du igenom just nu? Hur kan jag hjälpa dig?” Om de äldste tar sig tid att sätta sig in i situationen blir det lättare för dem att hjälpa och uppmuntra sina bröder och systrar.

15. Hur kan de äldste tillämpa principen i Ordspråksboken 27:23?

¹⁵ Lär känna vännerna. Som vi nämnde i inledningen behöver man göra något mer när man ger råd än att bara läsa ett par bibelställen eller komma med några förslag. Våra vänner måste känna att vi bryr oss om dem, att vi förstår dem och att vi vill hjälpa dem. (Läs Ordspråksboken 27:23.) De äldste behöver göra sitt bästa för att bli nära vänner med sina bröder och systrar.

16. Vad kommer att göra det lättare för de äldste att ge råd som når hjärtat?

¹⁶ De äldste behöver tänka på vilket intryck de ger, så att de inte uppfattas som sådana som bara hör av sig när det är något som måste rättas till. Nej, de pratar regelbundet med bröderna och systrarna, och de visar uppriktigt intresse för dem som går igenom tuffa perioder. En erfaren äldste säger: ”Om man gör det bygger man upp en bra relation, och då blir det inte så svårt att ge ett råd om det skulle behövas någon gång.” Och den som får rådet kan mycket lättare ta emot det.

17. När är det extra viktigt att en äldste är tålmodig och vänlig?

¹⁷ Var ”tålmodig och vänlig”. Det är extra viktigt att man visar tålamod och är vänlig om någon till en början inte är så villig att lyssna på ett bibliskt råd. De äldste behöver se upp så att de inte går i fällan att bli irriterade om den som får rådet inte lyssnar på det eller tillämpar det på en gång. Tänk på vad som var förutsagt om Jesus: ”Ett knäckt strå ska han inte bryta av, och en rykande veke ska han inte släcka.” (Matt. 12:20) Så i sina privata böner kan en äldste be att Jehova ska välsigna den som behöver få ett råd och hjälpa personen att förstå skälet till det och att tillämpa det. Den som får rådet kanske behöver få lite tid på sig att tänka igenom det som sagts. Om äldstebrodern är tålmodig och vänlig blir det lättare för den som får rådet att fokusera på innehållet snarare än på hur det framförs. Självklart måste de råd som ges alltid vara grundade på Bibeln.

18. a) Vad behöver vi komma ihåg när det gäller att ge råd? b) Vad tror du att föräldrarna på bilden som hör till rutan pratar om?

¹⁸ Lär av dina misstag. Eftersom vi är ofullkomliga kommer vi inte att kunna tillämpa förslagen i den här artikeln till hundra procent. (Jak. 3:2) Vi kommer att göra misstag, men när det händer vill vi försöka lära oss av dem. Om våra bröder och systrar känner att vi älskar dem kommer det att vara lättare för dem att förlåta oss om vi skulle råka trampa dem på tårna genom något vi säger eller gör. (Se också rutan ”Till er föräldrar”.)

VAD HAR VI LÄRT OSS?

19. Hur kan vi ge råd som ”gläder hjärtat”?

¹⁹ Som vi har sett är det inte alltid så lätt att ge bra råd. Vi är ofullkomliga, och det är också de som får ta emot våra råd. Så tänk på principerna vi har gått igenom i den här artikeln. Försäkra dig om att du ger rådet av rätt motiv. Försäkra dig också om att rådet verkligen behövs och att du är rätt person att ge det. Och innan du ger ett råd, ställ frågor och lyssna noga så att du kan förstå vad personen går igenom. Försök att se saken ur hans perspektiv. Var snäll och vänlig mot dina bröder och systrar, och bygg upp en nära vänskap med dem. Kom ihåg målet: Vi vill inte bara ge råd som är effektiva, utan som också ”gläder hjärtat”. (Ords. 27:9)