Fotnot

a Vi är inte fullkomliga, så ibland säger och gör vi sådant som sårar våra bröder och systrar. Hur reagerar vi då? Är vi snabba med att försöka ställa saker och ting till rätta? Har vi lätt för att säga förlåt? Eller utgår vi från att problemet ligger hos dem som känner sig sårade? Men problemet kan också vara det motsatta. Vi kanske ofta tar illa upp av det andra säger och gör. Bortförklarar vi det med att tänka att de får ta mig som jag är? Eller förstår vi att det här är något som vi behöver jobba bort?