Vår trygghet, vårt hopp, vår förtröstan

1. Jehova, en gåva underbar

är hoppet du oss ger.

Därför vill vi hjälpa andra,

ge hopp åt många fler.

Men när moln så mörka hopar sig

finns en oro i vårt bröst.

Plötsligt kvävs då hoppets låga

och hindrar ord av tröst.

2. Vi vill be om hjälp att tänka på

den frid och ro vi känt,

att du alltid hjälpt och tröstat

när vi till dig oss vänt.

Våra minnen kan sen blåsa liv

i den glöd som falnat har.

Ge oss glädje, mod och styrka

att prisa dig, vår Far.