Predikaren
1 Ord av församlaren,*+ Davids son, kung i Jerusalem.+
2 ”Fullständigt meningslöst!”* säger församlaren.
”Fullständigt meningslöst! Allt är tomt och meningslöst!”+
3 Vad får man ut av allt sitt hårda arbete,
allt sitt slit och släp under solen?+
4 Generationer kommer, generationer går,
men jorden består för evigt.+
6 Vinden blåser söderut, den slår om mot norr.
Runt, runt rör den sig, den växlar ständigt.
7 Alla floder* rinner ut i havet, ändå blir havet aldrig fullt.+
Till den plats som floderna kommer ifrån, dit vänder de tillbaka för att åter strömma fram.+
8 Allting är tröttsamt,
ingen kan ens tala om det.
Ögat ser men blir inte mätt,
örat hör men blir inte tillfreds.
9 Det som har skett kommer att ske igen,
och det som har gjorts kommer att göras igen.
Det finns ingenting nytt under solen.+
10 Finns det något man kan peka på och säga: ”Titta här, det här är nytt”?
Det har funnits sedan urminnes tider,
det fanns långt före oss.
11 Ingen kommer ihåg dem som levde förr,
även nästa generation kommer att glömmas bort.
Generation efter generation faller i glömska.+
12 Jag, församlaren, blev kung över Israel i Jerusalem.+ 13 Jag bestämde mig för att använda min vishet+ till att undersöka allt som har gjorts under himlen.+ Jag utforskade det frustrerande arbete som Gud har gett människorna att sysselsätta sig med.
14 Jag betraktade allt som gjordes under solen och konstaterade:
Allt är meningslöst och ett jagande efter vind.+
15 Det som är krokigt kan inte rätas ut,
och det som saknas kan inte räknas.
16 Jag sa till mig själv:* ”Jag har samlat större vishet än någon annan före mig i Jerusalem,+ ja, mycket vishet och kunskap har sjunkit ner i mitt hjärta.”+ 17 Jag beslutade mig för att förstå vad vishet är och för att förstå vad vanvett och dumhet är,+ men också det var ett jagande efter vind.
18 För ju mer vishet, desto större frustration,
ju mer kunskap, desto större smärta.+