Domarboken

18 I de dagarna fanns det ingen kung i Israel.+ Och i de dagarna sökte sig daniternas stam+ en arvedel att bo i; fram till den dagen hade nämligen ingen arvedel tillfallit dem bland Israels stammar.+

2 Till slut sände Dans söner ut fem män av sin släkt, män ur sina led, tappra män, från Sora+ och Ẹstaol,+ för att utspeja+ landet och utforska det. Alltså sade de till dem: ”Gå och utforska landet.” Med tiden kom de till Efraims bergstrakt,+ ända till Mikas+ hus, och övernattade där. 3 När de var i närheten av Mikas hus, kände de igen den unge mannens, levitens, röst, så de tog av dit. Och de sade till honom: ”Vem har fört dig hit, och vad gör du på det här stället, och varför är du här?” 4 Han sade då till dem: ”Så och så har Mika gjort för mig, för att han skulle leja mig+ och för att jag skulle tjäna som präst+ åt honom.” 5 Då sade de till honom: ”Vi ber dig, fråga+ Gud,+ så att vi får veta om den färd vi har gett oss ut på kommer att bli framgångsrik.” 6 Då sade prästen till dem: ”Gå i frid; den färd ni har gett er ut på står under Jehovas beskydd.”

7 Då gick de fem männen vidare och kom till Lajis+ och såg att folket som var där bodde i trygghet enligt sidoniernas sed, stilla och obekymrade,+ och det fanns ingen förtryckande erövrare* som förgrep sig på något i landet, och de befann sig långt bort från sidonierna,+ och de hade inget med andra människor* att göra.

8 Så småningom kom de till sina bröder i Sora+ och Ẹstaol,+ och deras bröder sade till dem: ”Hur har det gått för er?” 9 Då sade de: ”Bryt upp och låt oss dra upp mot dem; ty vi har sett landet, och se, det är mycket gott.+ Men ni tvekar. Var inte tröga till att gå i väg för att komma in och ta landet i besittning.+ 10 När ni kommer in, kommer ni till ett obekymrat folk,+ och landet är vidsträckt;* ty Gud* har gett det i er hand,+ en plats där det inte råder brist på någonting alls av det som finns på jorden.”+

11 Av daniternas släkt+ bröt nu sex hundra män, med krigsvapen i bältet, upp därifrån, det vill säga från Sora och Ẹstaol.+ 12 Och de drog i väg upp och lägrade sig vid Kịrjat-Jẹarim+ i Juda. Därför har man kallat den platsen Mạhane-Dan*+ ända till denna dag. Se! Den ligger väster om* Kịrjat-Jẹarim. 13 Sedan drog de vidare därifrån till Efraims bergstrakt och kom ända till Mikas+ hus.

14 De fem män som hade gått för att utspeja+ Lajis+ land tog då till orda och sade till sina bröder: ”Visste ni att det i dessa hus finns en efọd och terafịmbilder+ och en skulpterad bild+ och en gjuten bildstod?+ Och betänk nu vad ni bör göra.”+ 15 Så tog de av dit och kom till den unge mannens, levitens,+ hus, vid Mikas hus, och frågade hur det stod till+ med honom. 16 Under tiden stod de sex hundra männen, som hade krigsvapen+ i bältet och som var av Dans söner,+ vid ingången till porten. 17 De fem män som hade gått för att utspeja landet+ gick nu vidare upp, för att de skulle gå in där och ta* den skulpterade bilden+ och efọden+ och terafịmbilderna+ och den gjutna bilden.+ (Och prästen+ stod vid ingången till porten tillsammans med de sex hundra männen som hade krigsvapen i bältet.)* 18 Och dessa gick in i Mikas hus och tog den skulpterade bilden, efọden och terafịmbilderna och den gjutna bilden.+ Då sade prästen+ till dem: ”Vad gör ni?” 19 Men de sade till honom: ”Tig. Lägg handen på din mun, och gå med oss och bli fader+ och präst+ åt oss. Vilket är bäst: att du fortsätter att vara präst åt en enda mans hus+ eller att du blir präst åt en stam och släkt i Israel?”+ 20 Då var prästens hjärta tillfreds,+ och han tog nu efọden och terafịmbilderna och den skulpterade bilden+ och gick in mitt ibland folket.

21 Sedan vände de om och gick i väg och ställde de små barnen och boskapen och dyrbarheterna framför sig.+ 22 De hade kommit ett stycke bort från Mikas hus, när de män som var i husen som låg i närheten av Mikas+ hus sammankallades och försökte hinna upp Dans söner. 23 När de ropade högt till Dans söner, då vände de sig om och sade till Mika: ”Vad fattas dig,+ eftersom du har kallat samman dessa?” 24 Då sade han: ”Mina gudar+ som jag har gjort+ har ni tagit, likaså prästen,+ och ni går er väg, och vad har jag mer?+ Hur kan ni då säga till mig: ’Vad fattas dig?’” 25 Då sade Dans söner till honom: ”Låt inte din röst höras i vår närhet. Annars kan det hända att män som är bittra i själen+ angriper er och du får plikta med din egen själ* och ditt hushålls själ.” 26 Och Dans söner gick vidare på sin väg; och Mika såg till slut att de var starkare än han,+ och så vände han om och gick tillbaka till sitt hus.

27 De däremot tog vad Mika hade gjort och prästen+ som han hade fått, och de gick vidare mot Lajis,+ mot ett stilla och obekymrat folk.+ Och de slog dem med svärdsegg,+ och staden brände de upp i eld.+ 28 Och det fanns ingen befriare, ty staden låg långt bort från Sidon,+ och de hade ingenting alls med andra människor att göra; och den var belägen på lågslätten som tillhörde Bet-Rehob.+ Sedan byggde de upp staden och bosatte sig i den.+ 29 Vidare gav de staden namnet Dan, efter namnet på deras fader, Dan,+ som hade fötts åt Israel.+ Likväl var stadens namn först Lajis.+ 30 Därefter ställde Dans söner upp den skulpterade bilden+ åt sig; och Jonatan,*+ son till Gersom,+ Moses* son, han och hans söner blev präster åt daniternas stam intill den dag landet* fördes i landsflykt.+ 31 Och de fortsatte att ha Mikas skulpterade bild, som han hade gjort, uppställd åt sig alla dagar som den sanne Gudens hus+ var kvar i Silo.+