1 Samuelsboken
5 Filistéerna tog emellertid den sanne Gudens ark+ och förde den från Eben-Eser till Ashdod.+ 2 Sedan tog filistéerna den sanne Gudens ark och förde den in i Dagons hus och ställde den bredvid Dagon.+ 3 Så steg ashdoditerna upp tidigt dagen därpå,* och se, Dagon hade fallit framstupa till marken framför Jehovas ark.+ Då tog* de Dagon och ställde tillbaka honom på hans plats.+ 4 När de dagen därefter steg upp tidigt på morgonen, se, då hade Dagon fallit framstupa till marken framför Jehovas ark, och Dagons huvud och hans båda flata händer låg avhuggna vid tröskeln.*+ Bara fiskdelen* var kvar på honom. 5 Därför trampar inte Dagons präster och ingen, som går in i Dagons hus, på Dagons tröskel i Ashdod intill denna dag.*
6 Och Jehovas hand+ vilade tungt över ashdoditerna, och han började framkalla panik* och slå dem med hemorrojder,*+ nämligen Ashdod och dess områden. 7 Och Ashdods män såg slutligen att det förhöll sig så, och de sade: ”Israels Guds ark kan inte stanna hos oss, för hans hand har varit hård mot oss och mot vår gud*+ Dagon.” 8 De sände därför bud och samlade alla filistéernas axelfurstar till sig och sade: ”Vad skall vi göra med Israels Guds ark?” Slutligen sade de: ”Låt Israels Guds ark flytta över till Gat.”+ Så förde de över Israels Guds ark dit.*
9 Men sedan de hade fört över den dit, kom Jehovas hand+ över staden med en mycket stor förvirring, och han slog människorna i staden, både små och stora, så att det bröt ut hemorrojder+ på dem.* 10 Då skickade de den sanne Gudens* ark till Ekron.+ Men så snart den sanne Gudens ark kom till Ekron ropade ekroniterna högt och sade: ”De har fört över Israels Guds ark till mig för att döda mig och mitt folk!”+ 11 Så sände de bud och samlade alla filistéernas axelfurstar och sade: ”Skicka i väg Israels Guds ark, så att den får återvända till sin plats och inte dödar mig och mitt folk.” Ty en dödsbringande förvirring hade uppstått i hela staden;+ den sanne Gudens hand vilade mycket tungt där,+ 12 och de människor som inte dog hade blivit slagna med hemorrojder.+ Och stadens rop+ om hjälp fortsatte att stiga upp mot himlen.