55* Nu, i det ögonblick då Saul såg David gå ut för att möta filistén, sade han till härföraren Abner:+ ”Vems+ son är pojken,+ Abner?” Då sade Abner: ”Så sant din själ lever, o kung, det vet jag inte!”

3 Men David försäkrade dessutom med ed+ och sade: ”Din far vet mycket väl att jag har funnit ynnest för dina ögon+ och säger därför: ’Låt inte Jonatan få veta det här, så slipper han bli bedrövad.’ Men i själva verket, så sant Jehova lever+ och så sant din själ lever,+ det är inte mer än ett steg mellan mig och döden!”+

11 Då sade Urịa till David: ”Arken+ och Israel och Juda bor i hyddor, och min herre Joab och min herres tjänare+ är lägrade ute på marken. Skulle då jag gå in i mitt hus och äta och dricka och ligga med min hustru?+ Så sant du lever, och så sant din själ lever,+ jag kommer inte att göra detta!”

2 Och Elia sade till Elisa: ”Jag ber dig, stanna här, för Jehova har sänt mig ända till Betel.” Men Elisa sade: ”Så sant Jehova lever,+ och så sant din själ lever,+ jag skall inte lämna dig.”+ Så gick de ner till Betel.+

30 Då sade pojkens mor: ”Så sant Jehova lever,+ och så sant din själ lever,+ jag släpper dig inte.”+ Då reste han sig och följde med henne.*

5 De levande vet nämligen att de skall dö,*+ men de döda vet ingenting alls,*+ och de har inte längre någon lön, ty minnet av dem är glömt.+