2 Efter en tid sade Rut, moabitiskan, till Noomi: ”Jag ber dig, låt mig gå bort till fälten och plocka ax+ efter någon för vars ögon jag kan finna ynnest.” Då sade hon till henne: ”Gå, min dotter.”

3 Men David försäkrade dessutom med ed+ och sade: ”Din far vet mycket väl att jag har funnit ynnest för dina ögon+ och säger därför: ’Låt inte Jonatan få veta det här, så slipper han bli bedrövad.’ Men i själva verket, så sant Jehova lever+ och så sant din själ lever,+ det är inte mer än ett steg mellan mig och döden!”+

8 Om jag har funnit ynnest för kungens ögon+ och om kungen finner för gott att bevilja min bön och att uppfylla min begäran, så må kungen och Haman komma till det gästabud som jag håller för dem i morgon,* och i morgon skall jag göra som kungen har sagt.”+