5 Moseboken
2 Min undervisning skall drypa som regnet,+
mitt tal skall flöda som daggen,+
som milda regn på gräs,+
som ymniga regnskurar på växter.+
4 Klippan, fullkomligt är hans verk,*+
ty alla hans vägar är rättvisans vägar.+
En trofast Gud*+ är han, hos honom finns ingen orättvisa;+
rättfärdig och rättrådig är han.+
5 De har* själva handlat fördärvligt;*+
de är inte hans barn, bristen är deras egen.*+
En förvänd och förvriden generation!+
6 Är det så ni handlar mot Jehova,*+
du oförståndiga och ovisa folk?+
Är han inte din Fader som frambringade dig,+
som gjorde dig och gav dig stadga?+
tänk på de år som gått, generation efter generation.
Fråga din far, han kan berätta för dig,+
dina gamla män, de kan säga dig det.+
8 När den Högste gav nationerna en arvedel,*+
när han skilde Adams* söner från varandra,+
då fastställde han folkens gränser+
efter antalet av Israels söner.+
10 Han fann honom i ett vildmarksland,+
ja, i en tom,* tjutande öken.+
11 Alldeles som en örn väcker upp sitt rede,
svävar över sina just flygfärdiga ungar,+
breder ut sina vingar, tar dem,
bär dem på sina vingpennor,+
13 Han lät honom färdas fram över jordens höjder,+
och han åt* av markens gröda.+
Och han lät honom dia honung ur en brant klippa+
och olja ur en flinthård klippa;+
14 smör* från nötboskapen, mjölk från småboskapen+
jämte fett från lamm
och baggar, Basans söner, och bockar+
15 När Jẹsurun*+ blev fet, då sparkade han bakut.*+
Du blev fet, du blev tjock, du blev stinn.+
17 De offrade åt demoner,* inte åt Gud,*+
nya gudar som nyss hade kommit till,+
obekanta för era förfäder.*
18 Klippan, som blev din far, glömde du,+
du lät Gud falla i glömska, han som frambringade dig under födslosmärtor.+
20 Så han sade: ’Låt mig dölja mitt ansikte för dem,+
låt mig se vad deras slut kommer att bli till sist.
Ty de är en förvänd generation,+
de är söner utan trofasthet.+
21 De har uppeggat mig till svartsjuka med det som inte är en gud,+
de har kränkt mig med sina tomma avgudar.*+
Därför skall jag uppegga dem till svartsjuka med det som inte är ett folk,+
med en oförståndig nation skall jag kränka dem.+
22 Ty en eld har blivit antänd i min vrede,+
den skall brinna ända ner till Sheọl, den djupaste platsen,*+
den kommer att förtära jorden och dess gröda,+
sätta bergens grundvalar i brand.+
24 Utmattade av hunger+ skall de bli och förtärda av brinnande feber+
och bitter tillintetgörelse.+
Och djurtänder låter jag komma över dem,+
med etter av stoftets kräldjur.+
25 Utomhus skall svärdet beröva dem barnen,+
beröva dem både ung man och jungfru,+
dibarn tillsammans med gråhårig man.+
26 Jag skulle ha sagt: ”Jag skall skingra dem,*+
jag skall utplåna minnet* av dem bland dödliga människor”,+
27 om jag inte fruktade fiendens kränkande ord,+
att deras motståndare skulle misstyda det,+
att de skulle säga: ”Vår hand* har visat sig överlägsen,+
det var inte Jehova som gjorde allt detta.”+
29 Om de ändå vore visa!+ Då skulle de begrunda detta.+
De skulle tänka på vad slutet blir för dem.+
30 Hur skulle en enda kunna förfölja tusen
eller två driva tio tusen på flykten,+
om inte deras Klippa hade sålt dem,*+
om inte Jehova hade utlämnat dem?*
32 Ty deras vinstock kommer från Sodoms vinstock
och från Gomorras terrasser.+
Deras druvor är giftiga druvor,
deras klasar är bittra.+
35 Min är hämnden och vedergällningen.+
Vid den fastställda tiden skall deras fot vackla,+
ty deras ofärds dag är nära,+
det som hålls redo för dem kommer med hast.’+
36 Ty Jehova skall döma sitt folk,+
och han skall känna ånger på grund av sina tjänare,+
därför att han ser att deras stöd* har försvunnit,
det finns bara en hjälplös och en värdelös.*
37 Och han skall säga: ’Var är deras gudar,*+
klippan de sökte sin tillflykt hos,*+
38 som åt deras slaktoffers fett,+
drack deras dryckesoffers vin?+
Må de resa sig och hjälpa er.+
Må de bli ett gömställe för er.+
39 Se nu att jag – jag är det,*+
och det finns inga gudar vid sidan av mig.+
Jag dödar, och jag gör levande.*+
Jag har tillfogat djupa sår,+ jag skall också läka,+
det finns ingen som rycker något ur min hand.+
40 Ty jag lyfter upp min hand mot himlen i en ed,+
och jag säger: ”Så sant jag lever till oöverskådlig tid”,*+
41 om jag vässar mitt blixtrande svärd*+
och min hand griper tag om domen,+
skall jag återgälda mina motståndare med hämnd,+
vedergälla dem som hatar mig.+
42 Jag skall göra mina pilar rusiga av blod,+
medan mitt svärd äter kött,+
av slagnas och fångnas* blod,
43 Gläd er, ni nationer, tillsammans med hans folk,*+
ty han skall hämnas sina tjänares blod,+
han skall återgälda sina motståndare med hämnd+
och bringa försoning för sitt folks jord.”*
44 Så kom Mose och framförde alla ord i denna sång för folkets öron,*+ han och Hosẹa,* Nuns son.+ 45 Och när Mose hade framfört alla dessa ord till hela Israel, 46 sade han vidare till dem: ”Inrikta era hjärtan på alla de ord som jag talar till er som en varning* i dag,+ så att ni befaller era söner att vara noga med att göra efter alla ord i denna lag.+ 47 Ty det är inte ett ord utan värde för er,+ utan det betyder liv för er,+ och genom detta ord kan ni få en lång följd av dagar på den jord till vilken ni går över Jordan för att ta den i besittning.”+
48 Och Jehova talade till Mose på denna samma dag och sade: 49 ”Gå upp här på Ạbarimberget,*+ på berget Nebo,+ som ligger i Moabs land mitt emot Jeriko, och se ut över Kạnaans land, som jag ger åt Israels söner till besittning.+ 50 Där, på berget som du går upp på, skall du dö och samlas till ditt folk,+ alldeles som din bror Aron dog på berget Hor+ och samlades till sitt folk, 51 detta därför att ni handlade trolöst mot mig+ mitt ibland Israels söner vid Merịbas vatten+ vid Kades i Zins vildmark och inte helgade mig* bland Israels söner.+ 52 Därför skall du se landet på avstånd, men du får inte gå dit in, in i det land som jag ger åt Israels söner.”+