1 Krönikeboken

29 Kung David sade nu till hela församlingen:+ ”Min son Salomo, den som Gud har utvalt,+ är ung+ och oerfaren, och arbetet är stort; ty borgen* är inte för en människa,+ utan för Jehova Gud. 2 Och av all min kraft+ har jag till min Guds hus skaffat fram+ guld+ till det som skall vara av guld och silver till det som skall vara av silver och koppar till det som skall vara av koppar, järn+ till det som skall vara av järn och trä+ till det som skall vara av trä, vidare onyxstenar+ och stenar, som skall infattas i hårt murbruk, och mosaikstenar och alla slags dyrbara stenar och alabasterstenar i stor mängd. 3 Och eftersom jag finner välbehag+ i min Guds hus: det finns ytterligare en särskild egendom som tillhör mig,+ guld och silver; jag ger den till min Guds hus, förutom allt som jag har skaffat fram till det heliga huset:+ 4 3 000 talenter guld, av guld från Ofir,+ och 7 000 talenter luttrat silver, till att överdra husens väggar med; 5 guld till det som skall göras av guld och silver till det som skall göras av silver och till alla de arbeten som konsthantverkare skall utföra. Och vem erbjuder sig frivilligt att fylla sin hand i dag med en gåva åt Jehova?”+

6 Och fädernehusens*+ furstar+ och Israels stammars furstar+ och anförarna för skaror på tusen+ och för skaror på hundra+ och uppsyningsmännen över kungens affärer+ erbjöd sig då frivilligt. 7 Så gav de till tjänsten vid den sanne Gudens hus guld till ett värde av 5 000 talenter* och 10 000 dariker* och silver till ett värde av 10 000 talenter och koppar till ett värde av 18 000 talenter och järn till ett värde av 100 000 talenter.+ 8 Och var det några hos vilka det fanns stenar, gav de dem till skattkammaren i Jehovas hus, under gersoniten+ Jẹhiels+ uppsikt. 9 Och folket gladde sig över att de gav frivilliga gåvor, för det var med odelat hjärta som de gav frivilliga gåvor åt Jehova.+ Också kung David fröjdade sig med stor glädje.+

10 Sedan välsignade+ David Jehova inför hela församlingens ögon,+ och David sade: ”Välsignad vare du,+ Jehova, vår fader Israels Gud,+ från oöverskådlig tid till oöverskådlig tid. 11 Dig, Jehova, tillhör storheten+ och styrkan+ och skönheten+ och högheten+ och värdigheten;+ ty allt i himlen och på jorden är ditt.+ Ditt är kungariket,+ Jehova, och du upphöjer dig som huvud över allt.+ 12 Rikedomen+ och härligheten+ kommer från dig, och du härskar*+ över allting; och i din hand är kraft+ och styrka,+ och det står i din makt* att göra stor+ och att ge styrka åt alla.+ 13 Och nu, vår Gud, tackar vi dig+ och lovprisar+ ditt sköna+ namn.

14 Och ändå, vem är jag+ och vilka är mitt folk, att vi skulle ha tillräcklig kraft att ge sådana frivilliga gåvor?+ Ty allting kommer från dig,+ och ur din hand har vi gett det åt dig. 15 Ty vi är bofasta främlingar inför dig och invandrare+ som alla våra förfäder. Som en skugga är våra dagar på jorden,+ och det finns inget hopp. 16 Jehova, vår Gud, allt detta överflöd som vi har skaffat fram för att bygga dig ett hus åt ditt heliga namn, från din hand kommer det, och dig tillhör det alltsammans.+ 17 Och jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat+ och finner behag i redlighet.+ Jag för min del har med ett rättrådigt hjärta gett alla dessa frivilliga gåvor, och nu har jag med glädje sett ditt folk, som befinner sig här, ge dig frivilliga gåvor. 18 Jehova, Abrahams, Isaks och Israels, våra förfäders, Gud,+ bevara till oöverskådlig tid denna benägenhet i ditt folks hjärtas tankar+ och vänd deras hjärta till dig.+ 19 Och ge min son Salomo ett odelat hjärta,+ så att han rättar sig efter dina bud,+ dina vittnesbörd*+ och dina förordningar+ och utför allt och bygger den borg+ som jag har gjort förberedelser för.”+

20 Och David sade vidare till hela församlingen:+ ”Välsigna+ nu Jehova, er Gud.” Då välsignade hela församlingen Jehova, sina förfäders Gud, och bugade sig djupt+ och kastade sig ner+ inför Jehova och inför kungen. 21 Och de frambar+ slaktoffer åt Jehova och offrade brännoffer+ åt Jehova dagen efter den dagen: 1 000 ungtjurar, 1 000 baggar, 1 000 bagglamm och deras dryckesoffer,+ ja slaktoffer i stort antal för hela Israel.+ 22 Och de åt och drack inför Jehova den dagen med stor glädje;+ och för andra gången gjorde de Salomo, Davids son, till kung+ och smorde honom åt Jehova till att vara ledare+ och Sadok+ till att vara präst. 23 Så satte sig Salomo på Jehovas tron+ som kung i sin far Davids ställe, och han hade framgång,+ och alla israeliterna lydde honom. 24 Och alla furstarna+ och de väldiga männen+ och även alla kung Davids söner+ underordnade sig* kung Salomo. 25 Och Jehova gjorde Salomo övermåttan stor+ inför hela Israels ögon och gav honom en kunglig värdighet som ingen kung i Israel hade haft före honom.+

26 Vad David, Ịsais son, beträffar, regerade han över hela Israel,+ 27 och de dagar han regerade över Israel utgjorde fyrtio år.+ I Hebron regerade han sju år,+ och i Jerusalem regerade han trettiotre år.+ 28 Så dog han i en god ålder,+ mätt av dagar, rikedom+ och ära,+ och hans son Salomo blev kung i hans ställe.+ 29 Och kung Davids historia, från början till slut, se, om den står det skrivet bland siaren*+ Samuels ord och bland profeten Natans+ ord och bland synskådaren* Gads+ ord, 30 tillsammans med allt om hans kungavälde och hans stora bedrifter och de tider+ som hade gått fram över honom och över Israel och över alla ländernas kungariken.+