En bön av den betryckte, när han blir kraftlös och utgjuter sitt bekymmer inför Jehova.+
102 Jehova, hör min bön,+
låt mitt rop om hjälp nå fram till dig.+
2 Dölj inte ditt ansikte för mig den dag jag är i svår nöd.+
Böj ditt öra till mig,+
skynda att svara mig den dag jag ropar.+
3 Ty mina dagar försvinner som rök,+
och benen i min kropp glöder som en eldstad.+
4 Mitt hjärta vissnar som gräs och förtorkas,+
ty jag glömmer att äta min mat.+
5 På grund av min högljudda suckan+
klibbar benen i min kropp fast vid mitt kött.+
6 Jag liknar pelikanen i vildmarken.+
Jag har blivit som en liten uggla på ödelagda platser.
7 Jag är utmärglad,
och jag är som en ensam fågel på taket.+
8 Hela dagen smädar mina fiender mig.+
De som gör narr av mig använder mitt namn när de svär eder.+
9 Ty aska äter jag som bröd,+
och min dryck blandar jag med tårar+
10 på grund av din fördömelse och din harm;+
ty du har lyft mig upp, så att du kan kasta mig bort.+
11 Mina dagar lider mot sitt slut som skuggan när den förlängs,+
och själv förtorkas jag som gräs.+
12 Men du, Jehova, du består till oöverskådlig tid,+
och din åminnelse varar från generation till generation.+
13 Du skall träda fram och vara barmhärtig mot Sion,+
ty det är tid att visa henne ynnest,
ty den fastställda tiden har kommit.+
14 Ty dina tjänare har funnit välbehag i hennes stenar,+
och med hennes stoft har de medlidande.+
15 Och nationerna skall frukta Jehovas namn+
och alla jordens kungar din härlighet.+
16 Ty Jehova skall bygga upp Sion,+
han skall visa sig i sin härlighet.+
17 Han vänder sig till de utblottades bön,+
deras bön föraktar han inte.+
18 Detta skrivs ner för den kommande generationen,+
och det folk som skapas kommer att lovprisa Jah.+
19 Ty han blickar ner från sin heliga höjd,+
ja, från himlen betraktar Jehova jorden,+
20 för att höra fångens suckan,+
för att frige dem som är dömda att dö,+
21 för att Jehovas namn skall förkunnas i Sion+
och hans lov i Jerusalem,+
22 när folken samlas, allesammans,+
och kungarikena, för att tjäna Jehova.+
23 På vägen kuvade han min kraft,+
han förkortade mina dagar.+
24 Jag sade då: ”Min Gud,
ryck inte bort mig mitt i mina dagar;+
dina år varar från generation till generation.+
25 För länge sedan lade du jordens grund,+
och himlen är dina händers verk.+
26 De skall förgås, men du består;+
som en klädnad skall de alla slitas ut.+
Du skall byta ut dem som kläder, och de skall försvinna.+
27 Men du är densamme, och dina år tar inte slut.+
28 Dina tjänares söner skall bo kvar,+
och inför dig skall deras avkomma bestå.”+