30 Josef fick nu bråttom, därför att hans innersta känslor för hans bror uppväcktes,+ så han sökte efter ett ställe där han kunde gråta, och han gick in i ett inre rum och brast i tårar där.+

26 Men den kvinna vars son var den som levde sade då till kungen (för hennes innersta känslor+ för sonen uppväcktes,+ så hon sade): ”Förlåt mig,+ min herre! Ge henne det levande barnet. Döda honom inte på några villkor.” Hela tiden sade den andra kvinnan: ”Han skall varken vara min eller din. Hugg honom itu!”+