4 Och han byggde altaren i Jehovas hus,+ om vilket Jehova hade sagt: ”Vid Jerusalem skall jag fästa mitt namn.”+

4 Och han byggde altaren+ i Jehovas hus, om vilket Jehova hade sagt: ”I Jerusalem skall mitt namn förbli till oöverskådlig tid.”+

30 ’Ty Judas söner har gjort det som är ont i mina ögon’, lyder Jehovas uttalande. ’De har satt sina vämjeligheter i det hus, som mitt namn har nämnts över, för att orena det.+

11 ”Ty både profet och präst är besudlade.+ Också i mitt eget hus har jag funnit deras ondska”,+ lyder Jehovas uttalande.

11 ’Därför, så sant jag lever’, lyder den suveräne Herren Jehovas uttalande: ’Sannerligen, eftersom det var min helgedom som du orenade med alla dina vämjeligheter+ och med alla dina avskyvärdheter,+ så är det jag som skall gå fram som en rakkniv,*+ och mitt öga skall inte bedrövas,+ och jag skall inte visa medömkan.+

5 Då sade han till mig: ”Människoson, jag ber dig, lyft upp dina ögon i riktning mot norr.” Så jag lyfte upp mina ögon i riktning mot norr, och se, norr om altarporten,* vid ingången, var denna svartsjukans symbol.*+

38 Dessutom har de gjort detta mot mig: De har orenat+ min helgedom+ på den dagen, och mina sabbater har de vanhelgat.+

10 ”Som druvor i vildmarken fann jag Israel.+ Som det tidiga fikonet på ett fikonträd i dess början såg jag era förfäder.+ De gick till Baal-Peor,*+ och de överlämnade sig åt* skamligheten,*+ och de blev vämjeliga liksom den de älskade.+