34 Och de satte upp sina vämjeligheter i det hus, över vilket mitt namn har nämnts, för att orena det.+

11 ’Därför, så sant jag lever’, lyder den suveräne Herren Jehovas uttalande: ’Sannerligen, eftersom det var min helgedom som du orenade med alla dina vämjeligheter+ och med alla dina avskyvärdheter,+ så är det jag som skall gå fram som en rakkniv,*+ och mitt öga skall inte bedrövas,+ och jag skall inte visa medömkan.+

5 Då sade han till mig: ”Människoson, jag ber dig, lyft upp dina ögon i riktning mot norr.” Så jag lyfte upp mina ögon i riktning mot norr, och se, norr om altarporten,* vid ingången, var denna svartsjukans symbol.*+