Daniel

9 Under Darịus,+ Ahasvẹros* sons, första år – han som var av medisk+ härkomst och som hade gjorts till kung över kaldéernas kungarike+ – 2 under första året av hans regering urskilde jag, Daniel, i böckerna det antal år som enligt Jehovas* ord, som hade kommit till profeten Jeremia,+ skulle fullbordas i fråga om Jerusalems öde tillstånd,*+ nämligen sjuttio år.+ 3 Och jag riktade sedan mitt ansikte+ mot Jehova,* den sanne Guden,* för att söka honom med bön+ och med enträgna vädjanden, med fasta och säckväv och aska.+ 4 Och jag bad till Jehova, min Gud, och bekände och sade:+

”Ack Jehova,* den sanne Guden,* den store+ och den som inger fruktan, som håller fast vid förbundet+ och den kärleksfulla omtanken*+ mot dem som älskar honom och mot dem som håller hans bud,+ 5 vi har syndat+ och gjort orätt och handlat ondskefullt och gjort uppror;+ och man har vikit av från dina bud och från dina rättsliga beslut.+ 6 Och vi har inte lyssnat till dina tjänare profeterna,+ som har talat i ditt namn till våra kungar, våra furstar och våra förfäder och till allt landets folk.*+ 7 Dig, Jehova,* tillhör rättfärdigheten, men vi har ett ansikte fullt av skam, som i denna dag+ – vi män av Juda* och Jerusalems invånare och hela Israel, både de som är nära och de som är långt borta, i alla de länder dit du skingrade dem på grund av den trolöshet som de hade visat mot dig.+

8 Jehova,* vi har ett ansikte fullt av skam, vi, våra kungar, våra furstar och våra förfäder, därför att vi har syndat mot dig.+ 9 Barmhärtigheten+ och förlåtelsen+ tillhör Jehova,* vår Gud,* ty vi har gjort uppror mot honom.+ 10 Och vi har inte lytt* Jehovas, vår Guds, röst i fråga om att vandra efter hans lagar, som han förelade oss genom sina tjänare profeternas hand.+ 11 Och alla i Israel har överträtt din lag, och man har vikit av genom att inte lyda din röst,+ så att du har utgjutit över oss förbannelsen och den svurna ed+ som står skriven i Moses, den sanne Gudens tjänares, lag, ty vi har syndat mot Honom.* 12 Och han fullgjorde sina ord som han hade talat mot oss+ och mot våra domare som dömde oss,+ genom att låta stor olycka komma över oss – något sådant som det som gjordes i Jerusalem har inte gjorts under hela himlen.+ 13 I enlighet med det som står skrivet i Moses lag+ har all denna olycka kommit över oss,+ och vi har inte blidkat Jehovas, vår Guds,* ansikte genom att vända om från vår missgärning+ och genom att visa insikt i din sanning.+

14 Och Jehova förblev vaksam med avseende på olyckan och lät den till slut komma över oss,+ ty Jehova, vår Gud, är rättfärdig i alla sina gärningar som han har gjort; och vi har inte lytt* hans röst.+

15 Och nu, Jehova,* vår Gud, du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand+ och gjorde dig ett namn, som i denna dag,+ vi har syndat,+ vi har handlat ondskefullt. 16 Jehova,* vi ber dig, må din vrede och ditt raseri vända sig bort från din stad Jerusalem, ditt heliga berg,+ i enlighet med alla dina rättfärdighetsgärningar;+ ty på grund av våra synder och på grund av våra förfäders missgärningar+ är Jerusalem och ditt folk ett föremål för smälek bland alla runt omkring oss.+ 17 Och nu, lyssna, du vår Gud,* till din tjänares bön och till hans enträgna vädjanden, och låt för din egen skull, Jehova,* ditt ansikte lysa+ över din helgedom som är ödelagd.+ 18 Böj ditt öra, min Gud, och hör.+ Öppna dina ögon och se vårt ödelagda tillstånd och den stad som har uppkallats efter ditt namn;*+ ty det är inte på grund av våra rättfärdiga gärningar som vi framställer våra enträgna vädjanden inför dig,+ utan på grund av dina många barmhärtighetsgärningar.+ 19 Jehova,* hör!+ Jehova,* förlåt!+ Jehova,* ge akt och grip in!+ Dröj inte,+ för din egen skull, min Gud, ty ditt namn har nämnts över din stad och över ditt folk.”+

20 Medan jag ännu talade och bad och bekände min synd+ och mitt folk Israels synd,+ ja, framställde min begäran om ynnest inför Jehova, min Gud, med avseende på min Guds heliga berg,+ 21 och medan jag ännu talade i bönen, då kom mannen* Gabriel,*+ som jag i början hade sett i synen+ – utmattad av trötthet* – till mig vid tiden för kvällsoffret.+ 22 Och han gav mig förstånd och talade med mig och sade:

”Daniel, nu har jag dragit ut för att låta dig få insikt med förstånd.+ 23 Redan i början av dina enträgna vädjanden gick ett ord ut, och jag har själv kommit för att avge rapport, ty du är en högt värderad man.+ Så ge akt+ på saken och ha förstånd i fråga om det du ser.

24 Sjuttio veckor* har blivit bestämda* över ditt folk+ och över din heliga stad,+ för att göra slut på överträdelsen+ och komma synd att upphöra+ och bringa försoning för* missgärning+ och införa rättfärdighet för oöverskådliga tider+ och sätta sigill+ på* syn och profet* och smörja det allra heligaste.*+ 25 Och du bör veta och ha den insikten att från det att ordet utgår+ om att återupprätta och återuppbygga Jerusalem+ intill Messias,*+ Ledaren,+ skall det vara sju veckor, även sextiotvå veckor.+ Staden* skall bli återupprättad och återuppbyggd, med torg och vallgrav, men i tider av trångmål.

26 Och efter de sextiotvå veckorna skall Messias* röjas ur vägen,*+ utan något* för egen räkning.+

Och folket, som tillhör en ledare som kommer, skall fördärva+ staden och den heliga platsen.+ Och dess* slut skall komma genom översvämningen. Och intill slutet skall det vara krig; det som är beslutat är ödeläggelser.+

27 Och han skall hålla förbundet+ i kraft* för de många* under en vecka;+ och i mitten av veckan skall han få slaktoffer och offergåva att upphöra.+

Och på vämjeligheters vinge* kommer den som vållar ödeläggelse;*+ och till dess en utrotning sker skall just det som är beslutat utgjutas* över den som ligger öde.”*+