Hesekiel
2 Då sade han till mig: ”Människoson,*+ stå upp på dina fötter, så skall jag tala med dig.”+ 2 Och ande kom in i mig så snart han talade till mig,+ och den* reste mig upp på mina fötter, och så hörde jag honom som talade till mig.+
3 Och han sade vidare till mig: ”Människoson, jag sänder dig till Israels söner,+ till upproriska nationer som har gjort uppror mot mig.+ De och deras förfäder har begått överträdelse mot mig ända fram till denna dag.+ 4 Och till sönerna med fräck uppsyn+ och hårt hjärta+ – till dem sänder jag dig, och du skall säga till dem: ’Detta är vad den suveräne Herren Jehova* har sagt.’ 5 Och vad dem beträffar, vare sig de lyssnar+ eller underlåter att lyssna+ – ty de är ett upproriskt hus+ – så skall de inse att en profet har varit mitt ibland dem.+
6 Och du, människoson, var inte rädd för dem;+ och var inte rädd för deras ord – de är ju förstockade+ och är som taggar som sticker+ dig, och det är bland skorpioner+ du bor. Var inte rädd för deras ord,+ och låt dig inte slås med förfäran för deras ansikten+ – de är ju ett upproriskt hus.+ 7 Och du skall tala mina ord till dem, vare sig de lyssnar eller underlåter att lyssna, ty de är upproriska.+
8 Och du, människoson, hör vad jag säger till dig. Bli inte upprorisk som det upproriska huset.+ Öppna din mun och ät vad jag ger dig.”+
9 Då såg jag, och se, en hand var utsträckt mot mig,+ och se, det var en bokrulle i den.+ 10 Och han bredde ut den inför mig, och det var skrivet i den på framsidan och på baksidan;+ och det var skrivet klagosånger och jämmer och klagan i den.+