2 Kungaboken

9 Och profeten Elisa kallade till sig en av profetsönerna+ och sade till honom: ”Spänn bältet om dina höfter+ och ta med dig den här oljeflaskan*+ och gå till Rạmot-Gịlead.+ 2 När du har kommit fram dit, sök då upp Jẹhu,+ son till Jehosạfat, son till Nimsi; och du skall gå in och låta honom resa sig bland sina bröder och föra honom in i den innersta kammaren.+ 3 Och du skall ta oljeflaskan och hälla ut oljan över hans huvud+ och säga: ’Detta är vad Jehova har sagt: ”Jag smörjer+ dig till kung+ över Israel.”’ Och du skall öppna dörren och fly, och du skall inte vänta.”

4 Och den unge mannen, profetens medhjälpare, gav sig i väg till Rạmot-Gịlead. 5 När han kom fram, se, då satt anförarna för militärstyrkan där. Han sade nu: ”Jag har ett ord till dig,+ anförare.” Då sade Jẹhu: ”Till vem av oss alla?” Han sade då: ”Till dig, anförare.” 6 Då reste han sig och gick in i huset; och han hällde ut oljan över hans huvud och sade till honom: ”Detta är vad Jehova, Israels Gud, har sagt: ’Jag smörjer dig till kung+ över Jehovas folk,+ över Israel. 7 Och du skall slå ihjäl Ahabs, din herres, hus, och jag skall hämnas+ mina tjänare profeternas blod* och alla Jehovas tjänares blod och utkräva det av Isẹbels hand.+ 8 Och hela Ahabs hus skall förgås; och jag skall utrota var och en av Ahabs släkt+ som urinerar mot en vägg,*+ både den hjälplöse och den värdelöse*+ i Israel. 9 Och jag skall låta det gå med Ahabs hus som det gick med Jerọbeams,+ Nebats sons, hus och Basas,+ Ahịas sons, hus. 10 Och hundarna skall äta+ upp Isẹbel på Jịsreels jordstycke, och ingen skall begrava henne.’” Sedan öppnade han dörren och flydde i väg.+

11 När Jẹhu hade kommit ut till sin herres tjänare, sade de till honom: ”Är allt väl?+ Varför kom den här galningen+ in till dig?” Men han sade till dem: ”Ni känner ju den mannen och hur han pratar.” 12 Men de sade: ”Det är inte sant!* Vi ber dig, berätta för oss.” Då sade han: ”Så och så sade han till mig: ’Detta är vad Jehova har sagt: ”Jag smörjer dig till kung över Israel.”’”+ 13 Då tog de snabbt var och en sin klädnad+ och lade den under honom på de bara trappstegen, och de blåste i hornet+ och sade: ”Jẹhu har blivit kung!”+ 14 Och Jẹhu,+ son till Jehosạfat, son till Nimsi,+ anstiftade en sammansvärjning+ mot Jẹhoram.*

Och Jẹhoram hade hållit vakt vid Rạmot-Gịlead,+ han och hela Israel, på grund av Hạsael,+ Arams kung. 15 Senare återvände kung Jẹhoram+ för att i Jịsreel+ bli helad från de sår som araméerna hade tillfogat honom, när han stred mot Hạsael, Arams kung.+

Jẹhu sade nu: ”Om er själ samtycker,*+ så låt ingen slippa ut ur staden och gå bort och rapportera i Jịsreel.” 16 Och Jẹhu körde i väg och begav sig till Jịsreel, ty Jẹhoram låg där, och Ahạsja,*+ Judas kung, hade begett sig ner för att besöka Jẹhoram. 17 Och väktaren+ stod på tornet+ i Jịsreel,+ och när han fick se den böljande hopen av Jẹhus män komma sade han: ”Jag ser en böljande hop av män.” Då sade Jẹhoram: ”Ta en ryttare och skicka honom för att möta dem, och låt honom säga: ’Är det fred?’”+ 18 En ryttare till häst gav sig då av för att möta honom och sade: ”Detta är vad kungen har sagt: ’Är det fred?’” Men Jẹhu sade: ”Vad har du med ’fred’ att göra?*+ Vänd om och följ efter mig!”

Väktaren+ rapporterade nu och sade: ”Budbäraren kom fram till dem, men han har inte vänt tillbaka.” 19 Då skickade han ut en annan ryttare till häst, och när han kom fram till dem sade han: ”Detta är vad kungen har sagt: ’Är det fred?’” Men Jẹhu sade: ”Vad har du med ’fred’ att göra?+ Vänd om och följ efter mig!”

20 Väktaren rapporterade nu och sade: ”Han kom fram till dem, men han har inte vänt tillbaka; och sättet att köra är likt Jẹhus,+ Nimsis sonsons,*+ sätt att köra, för han kör som en vansinnig.”+ 21 Då sade Jẹhoram: ”Spänn för!”+ Då spände man för hans stridsvagn, och Jẹhoram, Israels kung, och Ahạsja,+ Judas kung, drog ut, var och en i sin stridsvagn. De for så i väg ut för att möta Jẹhu, och de fann honom på jisreeliten Nabots jordstycke.+

22 Och så snart Jẹhoram såg Jẹhu sade han: ”Är det fred, Jẹhu?” Men han sade: ”Vad för en fred+ skulle det kunna vara, så länge din mor Isẹbels otuktshandlingar+ och hennes många trolldomskonster fortsätter?”+ 23 Då vände Jẹhoram vagnen och flydde och sade till Ahạsja: ”Det är svek,+ Ahạsja!” 24 Men Jẹhu tog en båge+ i handen och sköt Jẹhoram mellan armarna, så att pilen gick ut genom hjärtat, och han sjönk ihop i sin stridsvagn.+ 25 Han sade nu till Bidkar,* sin adjutant:+ ”Lyft upp honom och kasta honom på jisreeliten Nabots åkerstycke,+ för kom ihåg: Jag och du körde sida vid sida bakom hans far Ahab när Jehova uttalade denna proklamation+ mot honom: 26 ’”Sannerligen, i går såg jag Nabots blod+ och hans söners blod”,+ lyder Jehovas uttalande, ”och jag skall vedergälla+ dig det på detta jordstycke”, lyder Jehovas uttalande.’ Så lyft nu upp honom och kasta honom på jordstycket, i enlighet med Jehovas ord.”+

27 Och Ahạsja,+ Judas kung, såg det och flydde längs vägen till trädgårdshuset.+ (Senare* satte Jẹhu efter honom och sade: ”Honom också! Slå ner honom!” Då slog de ner honom,* medan han var i vagnen på vägen upp till Gur, som ligger vid Jịbleam.+ Men han lyckades fly till Megịddo+ och dog där.+ 28 Sedan förde hans tjänare honom till Jerusalem i en vagn, och så begravde de honom i hans grav hos hans förfäder i Davidsstaden.+ 29 Och det var under Jẹhorams, Ahabs sons, elfte år+ som Ahạsja+ hade blivit kung över Juda.)

30 Så kom Jẹhu till Jịsreel.+ När Isẹbel+ fick höra detta sminkade+ hon sina ögon med svart smink och prydde sitt huvud+ och tittade ner genom fönstret.+ 31 Och Jẹhu kom in genom porten. Då sade hon: ”Gick det väl för Simri+ som dräpte sin herre?” 32 Då lyfte han sitt ansikte upp mot fönstret och sade: ”Vem står på min sida? Vem?”+ Då tittade två eller tre hovfunktionärer+ ner på honom. 33 Han sade: ”Kasta ner henne!”+ Då kastade de ner henne, och något av hennes blod stänkte upp på väggen och på hästarna, och han trampade+ på henne. 34 Så gick han in och åt och drack, och sedan sade han: ”Jag ber er, ta hand om henne, den förbannade,+ och begrav henne – hon var ju en kungs dotter.”+ 35 När de gick för att begrava henne, fann de ingenting annat av henne än huvudskålen och fötterna och handflatorna.+ 36 När de återvände och berättade det för honom, sade han: ”Det är det ord som Jehova talade genom+ sin tjänare tisbiten Elia:* ’På Jịsreels jordstycke skall hundarna äta upp Isẹbels kött.+ 37 Och Isẹbels döda kropp skall bli till gödsel+ på marken på Jịsreels jordstycke, så att ingen skall kunna säga: ”Detta var Isẹbel.”’”+