• Psalm 22:0-31
    Nya världens översättning av Den heliga skrift – studieutgåva

    • Till ledaren, på ”Morgonrodnadens hind”.* En sång med musikackompanjemang; av David.

      22 Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?*+

      Varför är du långt borta från min räddning,+

      från de ord jag ropar ut?*+

       2 Min Gud,* jag ropar om dagen, men du svarar inte,+

      och om natten, och jag kan inte vara tyst.+

       3 Men du är helig,+

      du som bor i Israels lovsånger.+

       4 På dig förtröstade våra fäder,+

      de förtröstade på dig, och du förde dem ständigt i säkerhet.+

       5 Till dig ropade de högt,+ och de kom tryggt undan,+

      på dig förtröstade de, och de behövde inte skämmas.+

       6 Men jag är en mask+ och inte en man,*

      till smälek bland människor* och föraktad av folket.+

       7 Alla som ser mig hånar mig,+

      de spärrar upp munnen,* de skakar på huvudet:+

       8 ”Han har överlämnat sig* åt Jehova.+ Må han föra honom i säkerhet!+

      Må han befria honom, eftersom han har funnit behag i honom!”+

       9 Ty det var du som drog mig fram ur moderlivet,+

      du som lät mig vila trygg vid min mors bröst.+

      10 På dig har jag varit kastad ända från modersskötet,+

      alltifrån moderlivet har du varit min Gud.*+

      11 Håll dig inte långt borta från mig, ty nöd är nära,+

      ty det finns ingen annan hjälpare.+

      12 Många ungtjurar omger mig,+

      Basans starka tjurar omringar mig.+

      13 De öppnar sitt gap mot mig,+

      som ett lejon som sliter i stycken och ryter.+

      14 Som vatten har jag hällts ut,+

      och alla benen i min kropp har skilts från varandra.+

      Mitt hjärta har blivit som vax,+

      det har smält djupt i mitt inre.+

      15 Min kraft* är uttorkad som en lerskärva,+

      min tunga klibbar vid gommen,*+

      och i dödens stoft lägger du mig.+

      16 Ty hundar omringar mig,+

      de ondas menighet omsluter mig.+

      Som ett lejon står de vid mina händer och mina fötter.*+

      17 Jag kan räkna alla benen i min kropp.+

      De ser, de stirrar på mig.+

      18 De delar mina kläder mellan sig,+

      de kastar lott om min klädnad.+

      19 Men du, Jehova, håll dig inte långt borta.+

      Du min styrka,+ skynda till min hjälp.+

      20 Befria min själ från svärdet,+

      min dyrbara själ* ur hundens våld;+

      21 rädda mig från lejonets gap,+

      svara och rädda mig från vildoxarnas horn.+

      22 Jag skall förkunna ditt namn+ för mina bröder,+

      mitt i församlingen* lovprisar jag dig.+

      23 Ni som fruktar Jehova, lovprisa honom!+

      Alla ni av Jakobs avkomma, ära honom!+

      Och var förskräckta för honom, alla ni av Israels avkomma.+

      24 Ty han varken föraktade+

      eller kände vämjelse över den nödställdes nöd,+

      han dolde inte sitt ansikte för honom,+

      och när han ropade till honom om hjälp hörde han.+

      25 Från dig kommer min lovprisning i den stora församlingen;+

      mina löften skall jag infria inför dem som fruktar honom.+

      26 De ödmjuka skall äta och bli mätta,+

      de som söker Jehova skall lovprisa honom.+

      Må era hjärtan* leva för evigt.+

      27 Alla jordens ändar skall komma ihåg Jehova och vända om till honom.+

      Och alla nationernas släkter skall böja sig ner inför dig.+

      28 Ty kungamakten tillhör Jehova,+

      han härskar över nationerna.+

      29 Alla feta på jorden skall äta, och de skall böja sig ner;+

      inför honom skall alla som far ner i stoftet böja sig ner,+

      och ingen skall bevara sin själ* vid liv.+

      30 En avkomma* skall tjäna honom;+

      det skall bli förkunnat om Jehova* för den kommande generationen.+

      31 De skall komma och berätta om hans rättfärdighet+

      för det folk som skall födas: att han* har gjort detta.+

  • Jesaja 53:1-12
    Nya världens översättning av Den heliga skrift – studieutgåva

    • 53 Vem har satt tro till det vi fick höra?*+ Och för vem har Jehovas arm+ uppenbarats?+ 2 Och han skjuter upp som en kvist+ inför någon* och som en rot ur vattenlöst land. Han har ingen ståtlig gestalt och ingen prakt;+ och när vi ser honom, är inte utseendet sådant att vi känner oss dragna till honom.+

      3 Han var föraktad, och människor* undvek honom,+ en smärtornas man och förtrogen med sjukdom.+ Och det var som om ansiktet doldes för oss.*+ Han var föraktad, och vi räknade honom för intet.+ 4 Sannerligen, våra sjukdomar bar han;+ och våra smärtor lastade han på sig.+ Men vi, vi räknade honom för att vara plågad,+ slagen av Gud*+ och utsatt för betryck.*+ 5 Men han blev genomborrad+ för vår överträdelse;+ han blev krossad för våra missgärningar.+ Den tuktan som var ämnad till vår frid var lagd på honom,+ och på grund av hans sår+ har det blivit läkedom för oss.+ 6 Som får* irrade vi allesammans omkring;+ vi hade vänt oss var och en till sin egen väg; men Jehova lät allas vår missgärning träffa honom.+ 7 Han var hårt ansatt,+ och han lät sig utsättas för betryck;+ likväl öppnade han inte sin mun. Han fördes som ett får* till slaktningen;+ och som en tacka som är stum inför dem som klipper den, så öppnade han inte sin mun.+

      8 På grund av inskränkning* och dom togs han bort;*+ och vem bryr sig om hans härkomst?*+ Ty han avskildes+ från de levandes land.+ På grund av mitt folks överträdelse+ fick han ett slag.*+ 9 Och han skall få* sin gravplats hos de ondskefulla+ och hos den rika klassen* vid sin död,+ trots att han inte hade begått något våld+ och det inte fanns något svek i hans mun.+

      10 Men Jehova fann behag i att krossa honom;+ han gjorde honom sjuk.+ Om du sätter hans själ* som ett skuldoffer,+ skall han få se avkomma,+ han skall få en lång följd av dagar,+ och i hans hand skall det som Jehova finner behag i+ ha framgång.+ 11 På grund av sin själs vedermöda skall han se,*+ skall han bli mättad.+ Genom sin kunskap* skall den rättfärdige, min tjänare,+ ge en rättfärdig ställning åt många;+ och deras missgärningar skall han bära.+ 12 Därför ger jag honom en andel bland de många,+ och med de mäktiga delar han bytet,+ eftersom han utgöt sin själ till döden,+ och bland överträdarna blev han räknad;+ och han bar mångas synd,+ och för överträdarna trädde han medlande emellan.+