Till ledaren, på ”Morgonrodnadens hind”. En sång med musikackompanjemang; av David.
22 Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?+
Varför är du långt borta från min räddning,+
från de ord jag ropar ut?+
2 Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte,+
och om natten, och jag kan inte vara tyst.+
3 Men du är helig,+
du som bor i Israels lovsånger.+
4 På dig förtröstade våra fäder,+
de förtröstade på dig, och du förde dem ständigt i säkerhet.+
5 Till dig ropade de högt,+ och de kom tryggt undan,+
på dig förtröstade de, och de behövde inte skämmas.+
6 Men jag är en mask+ och inte en man,
till smälek bland människor och föraktad av folket.+
7 Alla som ser mig hånar mig,+
de spärrar upp munnen, de skakar på huvudet:+
8 ”Han har överlämnat sig åt Jehova.+ Må han föra honom i säkerhet!+
Må han befria honom, eftersom han har funnit behag i honom!”+
9 Ty det var du som drog mig fram ur moderlivet,+
du som lät mig vila trygg vid min mors bröst.+
10 På dig har jag varit kastad ända från modersskötet,+
alltifrån moderlivet har du varit min Gud.+
11 Håll dig inte långt borta från mig, ty nöd är nära,+
ty det finns ingen annan hjälpare.+
12 Många ungtjurar omger mig,+
Basans starka tjurar omringar mig.+
13 De öppnar sitt gap mot mig,+
som ett lejon som sliter i stycken och ryter.+
14 Som vatten har jag hällts ut,+
och alla benen i min kropp har skilts från varandra.+
Mitt hjärta har blivit som vax,+
det har smält djupt i mitt inre.+
15 Min kraft är uttorkad som en lerskärva,+
min tunga klibbar vid gommen,+
och i dödens stoft lägger du mig.+
16 Ty hundar omringar mig,+
de ondas menighet omsluter mig.+
Som ett lejon står de vid mina händer och mina fötter.+
17 Jag kan räkna alla benen i min kropp.+
De ser, de stirrar på mig.+
18 De delar mina kläder mellan sig,+
de kastar lott om min klädnad.+
19 Men du, Jehova, håll dig inte långt borta.+
Du min styrka,+ skynda till min hjälp.+
20 Befria min själ från svärdet,+
min dyrbara själ ur hundens våld;+
21 rädda mig från lejonets gap,+
svara och rädda mig från vildoxarnas horn.+
22 Jag skall förkunna ditt namn+ för mina bröder,+
mitt i församlingen lovprisar jag dig.+
23 Ni som fruktar Jehova, lovprisa honom!+
Alla ni av Jakobs avkomma, ära honom!+
Och var förskräckta för honom, alla ni av Israels avkomma.+
24 Ty han varken föraktade+
eller kände vämjelse över den nödställdes nöd,+
han dolde inte sitt ansikte för honom,+
och när han ropade till honom om hjälp hörde han.+
25 Från dig kommer min lovprisning i den stora församlingen;+
mina löften skall jag infria inför dem som fruktar honom.+
26 De ödmjuka skall äta och bli mätta,+
de som söker Jehova skall lovprisa honom.+
Må era hjärtan leva för evigt.+
27 Alla jordens ändar skall komma ihåg Jehova och vända om till honom.+
Och alla nationernas släkter skall böja sig ner inför dig.+
28 Ty kungamakten tillhör Jehova,+
han härskar över nationerna.+
29 Alla feta på jorden skall äta, och de skall böja sig ner;+
inför honom skall alla som far ner i stoftet böja sig ner,+
och ingen skall bevara sin själ vid liv.+
30 En avkomma skall tjäna honom;+
det skall bli förkunnat om Jehova för den kommande generationen.+
31 De skall komma och berätta om hans rättfärdighet+
för det folk som skall födas: att han har gjort detta.+