Matteus

27 När det hade blivit morgon, höll alla de främsta prästerna och folkets äldste rådslag mot Jesus för att sända honom i döden.+ 2 Och sedan de hade bundit honom, förde de bort honom och överlämnade honom till Pilatus, ståthållaren.+

3 När då Judas, som hade förrått honom, såg att han hade blivit dömd skyldig, kände han samvetskval och bar tillbaka de trettio+ silvermynten till de främsta prästerna och de äldste 4 och sade: ”Jag syndade då jag förrådde rättfärdigt blod.”+ De sade: ”Vad angår det oss? Det får du svara för!”+ 5 Då slängde han silvermynten in i templet* och drog sig undan och gick bort och hängde sig.+ 6 Men de främsta prästerna tog silvermynten och sade: ”Det är inte tillåtet att lägga dem i tempelkassan, eftersom de är priset för blod.” 7 Sedan de hade rådgjort med varandra, köpte de för pengarna krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. 8 Därför har den åkern kallats ”Blodsåkern”+ ända till denna dag. 9 Så uppfylldes vad som var sagt genom profeten Jeremia,* som sade: ”Och de tog* de trettio silvermynten,+ priset för den som det hade satts ett pris på, den som några av Israels söner hade satt ett pris på, 10 och de gav* dem för krukmakaråkern,+ enligt vad Jehova* hade befallt mig.”

11 Jesus stod nu inför ståthållaren; och ståthållaren ställde honom frågan: ”Är du judarnas kung?”+ Jesus svarade: ”Du själv säger det.”+ 12 Men när han anklagades+ av de främsta prästerna och de äldste, gav han inget svar.+ 13 Då sade Pilatus till honom: ”Hör du inte hur många saker de vittnar emot dig?”+ 14 Ändå svarade han honom inte, nej, inte ett ord, så att ståthållaren förundrade sig mycket.+

15 Nu brukade ståthållaren vid varje högtid frige en fånge åt folket, vilken de ville.+ 16 Just vid den tiden hade man en beryktad fånge som hette Bạrabbas.+ 17 När de nu var samlade, sade därför Pilatus till dem: ”Vilken vill ni att jag skall frige åt er, Bạrabbas eller Jesus, den så kallade Kristus?”+ 18 Han var nämligen medveten om att de av avund+ hade överlämnat honom.+ 19 Dessutom hade hans hustru, medan han satt på domarsätet, sänt bud ut till honom och låtit säga: ”Ha ingenting med den där rättfärdige+ mannen att göra,* för jag har lidit mycket i dag i en dröm+ för hans skull.” 20 Men de främsta prästerna och de äldste övertalade folkskarorna att be om Bạrabbas+ och att få Jesus undanröjd. 21 Det fick nu ståthållaren att säga till dem: ”Vilken av de två vill ni att jag skall frige åt er?” De sade: ”Bạrabbas.”+ 22 Pilatus sade till dem: ”Vad skall jag då göra med Jesus, den så kallade Kristus?” De sade alla: ”Låt hänga honom på pålen!”*+ 23 Han sade: ”Vad ont har han då gjort?” Men de ropade bara ännu mera: ”Låt hänga honom på pålen!”+

24 När nu Pilatus såg att det inte gjorde någon nytta, utan att i stället ett tumult höll på att uppstå, tog han vatten+ och tvättade sina händer inför folkskaran och sade: ”Jag är oskyldig till dennes blod.* Ni får själva svara för det.” 25 Därvid sade allt folket till svar: ”Hans blod må komma över oss och över våra barn.”+ 26 Då frigav han Bạrabbas åt dem, men Jesus lät han gissla+ och utlämnade honom till att hängas på pålen.+

27 Så tog då ståthållarens soldater Jesus med sig in i ståthållarens palats och samlade hela truppavdelningen omkring honom.+ 28 Och sedan de klätt av honom, hängde de på honom en scharlakansröd mantel,+ 29 och de flätade en krona av törnen och satte den på hans huvud och en rörstav i hans högra hand. Och de föll på knä inför honom, gycklade+ med honom och sade: ”Var hälsad, du judarnas kung!”+ 30 Och de spottade+ på honom och tog rörstaven och började slå honom i huvudet. 31 Till sist, när de hade gycklat+ med honom, tog de av honom manteln och satte på honom hans egna ytterkläder och förde bort honom för att hängas på pålen.+

32 När de var på väg ut träffade de på en man från Kyrẹne vid namn Simon.+ Denne tvingade de till tjänst, att bära hans tortyrpåle. 33 Och när de kom till en plats kallad Gọlgota,*+ det vill säga Huvudskalleplats,* 34 gav de honom vin blandat med galla+ att dricka; men sedan han hade smakat på det, vägrade han att dricka.+ 35 När de hade hängt honom på pålen,+ fördelade de hans ytterkläder+ genom att kasta lott,+ 36 och de satt där och höll vakt över honom. 37 De satte också upp över hans huvud anklagelsen mot honom, så skriven: ”Detta är Jesus, judarnas kung.”+

38 Sedan hängdes två rövare på pålar tillsammans med honom, en på hans högra sida och en på hans vänstra.+ 39 De som gick förbi skymfade+ honom och skakade+ på huvudet 40 och sade: ”Du som skulle riva ner templet+ och bygga upp det på tre dagar, rädda dig själv! Om du är en son till Gud, stig då ner från tortyrpålen!”+ 41 På liknande sätt började också de främsta prästerna tillsammans med de skriftlärda och de äldste gyckla med honom och säga:+ 42 ”Andra har han räddat; sig själv kan han inte rädda! Han är Israels kung;+ han må nu stiga ner från tortyrpålen, så skall vi tro på honom.+ 43 Han har satt sin tillit till Gud; må Han nu undsätta+ honom, om Han vill ha honom, eftersom han har sagt: ’Jag är Guds Son.’”+ 44 Också rövarna, som var hängda på pålar tillsammans med honom, började på samma sätt smäda honom.+

45 Från och med sjätte timmen* blev det mörker+ över hela landet ända till nionde timmen.*+ 46 Ungefär vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst och sade: ”Elị, Elị, lamạ sabachtạni?”* det vill säga: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”+ 47 Då några av dem som stod där hörde detta, sade de: ”Den här mannen kallar på Elia.”+ 48 Och genast sprang en av dem och hämtade en svamp och dränkte in den med surt+ vin och trädde den på en rörstav och gav honom att dricka.+ 49 Men de övriga sade: ”Låt honom vara! Låt oss se om Elia kommer för att rädda honom.”+ [En annan tog ett spjut och stack honom i sidan, och blod och vatten kom ut.]*+ 50 Åter ropade Jesus med hög röst och gav upp andan.*+

51 Och se, förhänget+ i helgedomen slets itu, uppifrån och ända ner,+ och jorden skälvde, och klipporna rämnade.+ 52 Och minnesgravarna öppnades, och många kroppar av heliga som hade somnat in restes upp, 53 (och personer,* som kom fram bland minnesgravarna efter det att han hade blivit uppväckt, gick in i den heliga staden,)+ och de blev synliga för många. 54 Men när officeren* och de som tillsammans med honom höll vakt över Jesus såg jordbävningen och de andra ting som skedde, blev de mycket rädda och sade: ”Helt visst var denne Guds Son.”*+

55 Där var också många kvinnor som stod på avstånd och såg på;+ de hade följt med Jesus från Galileen för att betjäna honom.+ 56 Bland dem var Maria Magdalena och Maria, som var mor till Jakob och Joses,* och modern till Sebedẹus söner.+

57 När det nu var sent på eftermiddagen, kom en rik man från Arimatẹa vid namn Josef, som också själv hade blivit lärjunge till Jesus.+ 58 Denne gick till Pilatus och bad om Jesu kropp.+ Då befallde Pilatus att den skulle utlämnas.+ 59 Och Josef tog kroppen, svepte in den i rent fint linne+ 60 och lade den i sin nya minnesgrav,+ som han hade huggit ut i klippan. Och sedan han hade vältrat en stor sten för ingången till minnesgraven, gick han därifrån.+ 61 Men Maria Magdalena och den andra Maria blev sittande där framför graven.+

62 Nästa dag, som var den efter tillredningsdagen,+ samlades de främsta prästerna och fariséerna inför Pilatus 63 och sade: ”Herre, vi har dragit oss till minnes att den där bedragaren sade, medan han ännu levde: ’Efter tre dagar+ skall jag bli uppväckt.’ 64 Befall därför att graven görs säker ända till tredje dagen, för att hans lärjungar inte skall komma och stjäla+ bort honom och säga till folket: ’Han har blivit uppväckt från de döda!’ och detta sista bedrägeri bli värre än det första.” 65 Pilatus sade till dem: ”Ni har vaktmanskap.+ Gå och gör den säker så gott ni har förstånd till.” 66 Då gav de sig av och gjorde graven säker genom att försegla stenen+ och ha vaktmanskapet vid den.