22 Då insåg Gịdeon att det var Jehovas ängel.+

Genast sade Gịdeon: ”Ack ve, suveräne Herre Jehova, eftersom jag har sett Jehovas ängel ansikte mot ansikte!”+

8 Och jag lämnades ensam kvar, så att jag såg denna stora syn. Och det var ingen kraft kvar i mig, och min värdighet förvandlades hos mig till ett eländigt tillstånd, och jag hade ingen kraft i behåll.+

4 Mannen stirrade på honom, och eftersom han blev förskräckt, sade han: ”Vad är det, Herre?” Han sade till honom: ”Dina böner+ och barmhärtighetsgåvor har stigit upp till ett minne inför Gud.+

17 Och när jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter.

Och han lade sin högra hand på mig och sade: ”Var inte rädd.+ Jag är den Förste*+ och den Siste+