Till ledaren, på Jẹdutun. Av Asaf.+ En sång med musikackompanjemang.
77 Med hög röst vill jag ropa till Gud,+
med hög röst till Gud, och han skall lyssna till mig.+
2 På nödens dag söker jag Jehova.+
Om natten är min hand uträckt, och den blir inte trött;
min själ vägrar att låta trösta sig.+
3 Jag kommer ihåg Gud och suckar tungt;+
jag grubblar, så att min ande blir kraftlös.+ Sẹlah.
4 Du griper tag i mina ögonlock,+
jag är orolig och kan inte tala.+
5 Jag tänker på forna dagar,+
på längesedan svunna år.
6 Jag kommer ihåg mitt strängaspel om natten,+
med mitt hjärta grubblar jag,+
och min ande söker omsorgsfullt.
7 Skall Jehova förkasta för alltid,+
och skall han aldrig mer visa välvilja?+
8 Är det slut med hans kärleksfulla omtanke för alltid?+
Har hans ord blivit till intet+ i generation efter generation?
9 Har Gud glömt att visa ynnest,+
eller har han i vrede stängt till om sin barmhärtighet?+ Sẹlah.
10 Och skall jag fortsätta att säga: ”Det är detta som genomborrar mig:+
att den Högstes högra hand förändrar sig”?+
11 Jag kommer ihåg Jahs handlingar,+
ja, jag kommer ihåg din förunderliga gärning från forna tider.+
12 Och jag mediterar över allt ditt verk,+
ja, dina gärningar begrundar jag.+
13 Gud, på den heliga platsen är din väg.+
Vem är en gud så stor som Gud?+
14 Du är den sanne Guden som handlar förunderligt.+
Bland folken har du gjort din styrka känd.+
15 Med din arm har du återvunnit ditt folk,+
Jakobs och Josefs söner. Sẹlah.
16 Vattnen såg dig, Gud,
vattnen såg dig, de vred sig i smärtor.+
Ja, djupen darrade.+
17 Under åskdunder vräkte molnen ner vatten,+
skyarna lät höra sin röst.
Ja, dina pilar for hit och dit.+
18 Ljudet av ditt åskdunder var som vagnshjul,+
blixtar lyste upp det fruktbara landet,+
jorden darrade och gungade.+
19 Genom havet gick din väg,+
din stig genom många vatten,
och dina fotspår blev inte kända.
20 Du ledde ditt folk som en småboskapshjord+
genom Moses och Arons hand.+