Psalmerna

62 Ja, på Gud väntar min själ i tysthet.*+

Från honom kommer min räddning.+

 2 Ja, han är min klippa och min räddning, min säkra höjd;+

jag skall inte bringas att vackla och falla.+

 3 Hur länge skall ni rasa mot den man som ni vill mörda?+

Ni är alla som en lutande vägg, en fallfärdig stenmur.+

 4 Ja, de har lagt råd om att med list driva bort honom från hans höga ställning;+

de finner välbehag i lögn.+

Med munnen välsignar de, men i sitt inre nedkallar de ont.+ Sẹlah.

 5 Ja, vänta tyst på Gud, min själ,+

ty från honom kommer mitt hopp.+

 6 Ja, han är min klippa och min räddning, min säkra höjd;+

jag skall inte bringas att vackla.+

 7 Hos Gud är min räddning och min härlighet.+

Min starka klippa, min tillflykt är i Gud.+

 8 Förtrösta på honom vid alla tider, du folk.+

Utgjut ert hjärta inför honom.+

Gud är en tillflykt för oss.+ Sẹlah.

 9 Bara en vindfläkt är jordemänniskans* söner,+

människosönerna* är en lögn.+

När de läggs i vågskålen är de tillsammans lättare än en vindfläkt.+

10 Sätt inte er förtröstan till bedrägeri,+

bli inte genom rov förledda till tomhet.+

Om förrådet växer, så fäst inte ert hjärta vid det.+

11 En gång har Gud talat, två gånger har jag hört detta:+

att styrka tillhör Gud.+

12 Även kärleksfull omtanke hör dig till, Jehova,*+

ty du lönar var och en* efter hans gärning.+