Habackuk
1 Proklamationen* som profeten Habạckuk skådade i en syn: 2 Hur länge, Jehova, skall jag ropa på hjälp utan att du hör?+ Hur länge skall jag kalla dig till hjälp mot våldet utan att du räddar?+ 3 Varför låter du mig se ondskan, och varför fortsätter du att betrakta detta elände? Och varför är skövling och våld inför mig, och varför uppstår gräl, och varför uppkommer strid?+
4 Därför blir lagen kraftlös, och rättvisan kommer aldrig fram.+ Ty den ondskefulle omringar den rättfärdige; av det skälet kommer rättvisan fram förvänd.+
5 ”Se er omkring bland nationerna, ja, skåda, och stirra i förundran på varandra.+ Bli förundrade; ty ett verk utförs* i era dagar, ett som ni inte kommer att tro även om det berättas om det.*+ 6 Ty se, jag reser upp kaldéerna,+ den bittra och hetsiga nationen, som drar i väg över jordens vidder för att ta i besittning boningar som inte tillhör den.+ 7 Den är förskräckande och inger fruktan. Dess rätt och dess värdighet utgår från den själv.+ 8 Och dess hästar visar sig vara snabbare än leoparder och vildsintare än vargar om kvällen.+ Och dess stridshästar stampar i marken, och dess stridshästar* kommer fjärran ifrån. De flyger likt örnen, som ilar efter något att äta.+ 9 Fulltalig kommer den för att utöva våld.+ Förenade är deras ansikten som östanvinden,*+ och den samlar fångar som sand. 10 Och den gör kungar till åtlöje, och höga ämbetsmän skrattar den åt.+ Den hånskrattar åt varje befäst plats,+ och den kastar upp jordvallar och intar den. 11 Sedan far den fram som vinden,* och den drar vidare och ådrar sig skuld.+ Denna dess kraft tillskrivs dess gud.”*+
12 Är du inte från forna tider, Jehova?+ Min Gud,* min Helige, du dör inte.*+ Jehova, till en dom har du satt den; och du, o Klippa,+ till en tillrättavisning+ har du bestämt den.
13 Dina ögon är för rena för att se på det som är ont; och du står inte ut med att betrakta detta elände.+ Varför betraktar du dem som handlar förrädiskt,+ varför tiger du när den ondskefulle uppslukar den som är rättfärdigare än han?+ 14 Och varför gör du människorna lika havets fiskar, lika krypande djur som ingen härskar över?+ 15 Alla dessa drar han upp med en fiskkrok;+ han släpar bort dem i sitt dragnät, och han samlar dem i sitt fisknät.+ Därför gläder han sig och fröjdas.+ 16 Därför frambär han slaktoffer åt sitt dragnät och rökoffer åt sitt fisknät; ty genom dem är hans andel rik på olja* och hans mat närande.*+ 17 Skall han då få tömma sitt dragnät och ständigt dräpa nationer utan att visa medömkan?+