APOSTLAGÄRNINGARNA
Studienoter – kapitel 22
hebreiska: Se studienot till Joh 5:2.
Gamaliels: En laglärare som nämns två gånger i Apostlagärningarna, här och i Apg 5:34. (Se studienot till Apg 5:34.)
äldsterådet: Eller ”församlingen (kretsen) av äldste”. Här används det grekiska ordet presbytẹrion. Det är besläktat med ordet presbỵteros (ordagrant ”äldre man”), som i Bibeln först och främst används om någon som har myndighet och ansvar i ett samhälle eller en nation. Några gånger syftar detta ord på en människa som kommit upp i åren (t.ex. i Lu 15:25 och Apg 2:17), men det används inte uteslutande om äldre människor. Här syftar ordet ”äldsterådet” tydligtvis på Sanhedrin, judarnas högsta domstol i Jerusalem. Sanhedrin bestod av de främsta prästerna, de skriftlärda och de äldste. Dessa tre grupper nämns ofta tillsammans. (Mt 16:21; 27:41; Mk 8:31; 11:27; 14:43, 53; 15:1; Lu 9:22; 20:1; se studienot till Lu 22:66.)
Bröder: Dvs. framträdande judiska män i synagogan.
från Nasaret: Se studienot till Mk 10:47.
hörde inte rösten: Eller ”förstod inte rösten”. I Apg 9:3–9 beskriver Lukas vad Paulus upplevde på vägen till Damaskus. När man jämför den skildringen med det som står här får man en tydlig bild av vad som hände. Som det förklaras i studienoten till Apg 9:7 hörde männen som följde med Paulus ”ljudet av en röst” men kunde tydligtvis inte förstå vad som sades. De hörde alltså inte rösten på samma sätt som Paulus gjorde. Detta stämmer med hur det grekiska ordet för ”höra” används i Apg 22:7, där Paulus förklarar att han ”hörde en röst”, dvs. han hörde och förstod vad som sades. Männen som följde med Paulus kunde däremot inte förstå budskapet som förmedlades till Paulus, kanske för att rösten var dämpad eller förvanskad på något sätt. Det var tydligtvis i den bemärkelsen som de inte hörde rösten. (Jämför Mk 4:33; 1Kor 14:2, där samma grekiska ord för ”höra” har återgetts med ”förstå”.)
du får synen tillbaka!: Ordagrant ”titta upp!” Det grekiska ordet har grundbetydelsen ”rikta blicken uppåt” (Mt 14:19; Lu 19:5), men det kan också avse att kunna se för första gången (Joh 9:11, 15, 18) eller att återfå synen (Mk 10:52; Lu 18:42; Apg 9:12).
tvätta bort dina synder genom att anropa hans namn: Det som tvättar bort synder är inte själva dopet, utan att man anropar Jesus namn, något som innebär att man tror på Jesus och låter denna tro komma till uttryck i gärningar. (Apg 10:43; Jak 2:14, 18; se studienot till Rom 10:13.)
föll jag i trans: För en förklaring av det grekiska ordet ẹkstasis, som här har återgetts med ”trans”, se studienot till Apg 10:10. I några översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J14, 17, 22 i Tillägg C4) står det: ”var Jehovas hand över mig”. Och i en annan översättning (benämns J18) står det: ”beklädde Jehovas ande mig”.
ditt vittne: Det grekiska ordet mạrtys syftar på någon som bevittnar en handling eller en händelse. En del av de kristna under det första århundradet hade förstahandsinformation om Jesus liv, död och uppståndelse, och de kunde därför vittna om, eller bekräfta, dessa historiska fakta. (Apg 1:21, 22; 10:40, 41) De som längre fram satte tro till Jesus vittnade genom att berätta om vilken betydelse hans liv, död och uppståndelse hade. (Apg 22:15) När Paulus talade med Jesus var det i den bemärkelsen han använde mạrtys när han kallade Stefanus ”ditt vittne”. Stefanus hade modigt vittnat om Jesus inför Sanhedrin. Han fick också en särskild syn och var den förste som kunde vittna om att Jesus hade återvänt till himlen och nu stod på Guds högra sida, som det var förutsagt i Ps 110:1. (Apg 7:55, 56) Kristna vittnen har ofta blivit motarbetade, gripna, slagna och till och med dödade, vilket Stefanus, Jakob och andra är exempel på. Det grekiska ordet mạrtys kom därför att beteckna en som vittnar även om det kostar honom livet, dvs. en martyr, en som hellre dör än avsäger sig sin tro. I den bemärkelsen blev Stefanus den första kristna martyren, som man dödade på grund av att han vittnade om Kristus. (Se studienot till Apg 1:8.)
militärbefälhavaren: Det grekiska ordet chilịarchos (kiliark) betyder ordagrant ”ledare för tusen”, dvs. tusen soldater, och syftar på en romersk krigstribun. (Se studienot till Joh 18:12.) Omkring år 56 v.t. var det Claudius Lysias som var militärbefälhavare över garnisonen i Jerusalem. (Apg 23:22, 26) Apostlagärningarna, kapitel 21 till 24, berättar att det var han som räddade Paulus både från en pöbelhop och från de uppretade medlemmarna av Sanhedrin, och det var också han som skrev ett förklarande brev till ståthållaren Felix när Paulus i hemlighet fördes till Caesarea.
befälet: Eller ”centurionen”. En centurion hade befäl över omkring 100 soldater i den romerska armén.
romare: Eller ”romersk medborgare”. Det här är det andra av tre ställen i Bibeln där det berättas att Paulus utnyttjar sina rättigheter som romersk medborgare. De romerska myndigheterna blandade sig vanligtvis inte i det judarna gjorde. Att romarna blev indragna i Paulus fall berodde inte bara på det upplopp som bröt ut när han kom till templet, utan också på att han var romersk medborgare. Medborgarskapet gav en person vissa rättigheter som erkändes och respekterades i hela riket. Det var till exempel olagligt att binda eller slå en romare som inte hade blivit dömd, eftersom man ansåg att endast slavar kunde behandlas så. (Läs mer om de två andra tillfällena i studienoter till Apg 16:37; 25:11.)
betalat en stor summa för det medborgarskapet: Eller ”betalat en stor summa för den medborgarrätten”. Som den här skildringen visar gick det tydligtvis att köpa medborgarskap under vissa omständigheter. Paulus sa till Claudius Lysias att han var född med medborgarskapet, och det antyder att en av Paulus förfäder måste ha blivit romersk medborgare. Det fanns andra sätt att få romerskt medborgarskap. Kejsaren kunde ge enskilda individer eller den fria befolkningen i hela städer eller områden ett slags medborgarskap som belöning. En slav som tjänade hos en romare men som köpte sig fri eller frigavs kunde få romerskt medborgarskap. En krigsveteran som tillhört de romerska hjälptrupperna fick också medborgarskap. Det var även något man kunde ärva. Det är inte troligt att det bodde många romerska medborgare i Judeen under det första århundradet v.t. Det var först under 200-talet v.t. som alla undersåtar i provinserna fick romerskt medborgarskap.