APOSTLAGÄRNINGARNA
Studienoter – kapitel 23
jag har levt mitt liv: Den form av det grekiska verbet politeuomai som används här skulle kunna återges med ”uppföra sig som en medborgare”. (Kingdom Interlinear) Paulus säger här att han var en god medborgare och följde landets lagar. Romerska medborgare tog i allmänhet aktivt del i politiska angelägenheter, eftersom romerskt medborgarskap var högt värderat och medförde vissa förpliktelser och privilegier. (Apg 22:25–30) När Paulus här beskriver hur han har levt sitt liv inför Gud, kan det ha antytt att han först och främst var en medborgare i Guds rike. (Flp 3:20; jämför användningen av samma verbform i Flp 1:27; fotnot.)
jag är farisé: Några av åhörarna kände Paulus. (Apg 22:5) När Paulus sa att han var son till fariséer uppfattade inte fariséerna i Sanhedrin det som att han försökte vilseleda dem, för de visste att han hade blivit en nitisk kristen. De måste ha tagit detta uttalande som en påminnelse om att de hade en gemensam bakgrund. I det här sammanhanget kan det här uttalandet också antyda att Paulus identifierade sig mer med fariséerna än med sadducéerna, därför att fariséerna trodde på en uppståndelse. På det sättet lade han en gemensam grund. När han tog upp den här kontroversiella frågan hoppades han tydligtvis på att några medlemmar av Sanhedrin skulle ställa sig på hans sida, och planen fungerade. (Apg 23:7–9) Det Paulus säger här i Apg 23:6 stämmer också med hur han senare beskriver sig själv när han försvarade sig inför kung Agrippa. (Apg 26:5) Och när Paulus var i Rom och skrev till sina medkristna i Filippi nämnde han återigen sin bakgrund som farisé. (Flp 3:5) Det är också värt att lägga märke till hur andra kristna som hade varit fariséer omtalas i Apg 15:5. (Se studienot till Apg 15:5.)
svor en ed: Eller ”svor en förbannelsens ed”. Det grekiska verbet anathematịzō används tydligtvis om att svära en ed som skulle medföra att den som svor eden drabbades av en förbannelse om den inte hölls eller visade sig vara falsk.
de äldste: Här syftar det på ledarna i den judiska nationen, som ofta nämns tillsammans med de främsta prästerna och de skriftlärda. (Se studienot till Mt 16:21.)
avlagt en högtidlig ed: Eller ”avlagt en förbannelsens ed”. (Se studienot till Apg 23:12.)
avlagt en ed: Eller ”avlagt en förbannelsens ed”. (Se studienot till Apg 23:12.)
tredje timmen i kväll: Räknat från solnedgången, dvs. ca kl. 21. I de kristna grekiska skrifterna används vanligtvis ordet ”vaktpass” som tidsangivelse, enligt grekernas och romarnas indelning av natten. (Mt 14:25; Mk 6:48; Lu 12:38) Detta är enda gången som en av kvällens och nattens tolv timmar nämns specifikt. (Jämför Apg 16:25, 33; se studienot till Mk 13:35.)
Claudius Lysias till den högt ärade ståthållaren Felix: Var hälsad!: Detta var ett vanligt sätt att inleda brev på den tiden. Först nämns avsändaren, sedan adressaten och därefter en vanlig hälsning. Här används det grekiska ordet chairō som hälsning, som ordagrant betyder ”glädja [sig]”. Det förmedlade tanken ”hoppas att allt är väl”. Uttrycket förekommer ofta i icke-bibliska papyrusbrev. I det här sammanhanget kan det grekiska ordet med rätta översättas ”Var hälsad!” En liknande inledning till ett brev finns i Apg 15:23 och Jak 1:1. (Se studienot till Apg 15:23.)
romare: Dvs. romersk medborgare. (Se studienoter till Apg 16:37; 22:25.)
palats: Eller ”praetorium”. I evangelierna och Apostlagärningarna betecknar det grekiska ordet praitọ̄rion (från latinet) ett palats eller residens. Ordet praetorium hade använts om härförares tält, och med tiden kom ordet att beteckna ståthållarens residens. Här syftar det på ett palats i Caesarea som Herodes den store hade byggt. Vid den här tiden, omkring år 56 v.t., var det den romerske ståthållarens residens. (Se studienot till Mt 27:27.)