Bråck — ett problem för många

VISSTE du att bråck av olika slag hör till människans vanligaste sjukdomar? Det vill säga åtminstone när det gäller männen; 75 till 80 procent av alla bråck uppträder nämligen hos män. Det sägs att så många som en på tjugo, eller fem procent, av männen i sådana länder som Förenta staterna och Canada dras med detta problem. I Storbritannien är bråck orsaken till mellan 10 och 15 procent av alla intagningar på sjukhus, och i Nigeria är motsvarande siffra ännu högre.

Somliga använder ordet ”bristningar” i stället för ”bråck”, men läkarna föredrar termen ”bråck”, eftersom den är mera korrekt. Hernia, som är det grekiska ordet för bråck, betyder bokstavligen ”utskjutande del”, och det är något som kännetecknar alla bråck. Det behöver inte innebära en bristning eller sönderslitning av vävnaderna. Det händer nämligen inte så sällan att det bara rör sig om en uttänjning eller sträckning av dem. Detta gäller särskilt det slags bråck som är vanligare hos kvinnor.

Det finns beskrivningar av bråck i den medicinska litteraturen tusentals år tillbaka i tiden. I forna tider, ja, faktiskt ända in i modern tid, har man behandlat bråck på en mångfald olika sätt, magiska, medicinska och kirurgiska, av vilka några har varit mycket smärtsamma. Med tanke på bråcksjukdomarnas utbredning är det av intresse att lägga märke till deras orsaker, om man kan förebygga dem och i så fall hur, samt de olika behandlingsmetoderna för bråck.

Orsaker till bråck

Det finns flera olika orsaker till bråck precis som det finns flera olika slag av bråck. Det finns hjärnbråck, som vanligen orsakas av olycksfall eller tumörer, och det finns bråck i regnbågshinnan eller ögonen. Det finns också halsbråck, som man finner hos blåsinstrumentalister, som sätter sina halsmuskler på hårda prov när de spelar på sina instrument.

Ytterligare en annan sort är vad som kallas ”ärrbråck”. Detta är bråck som uppstått på något ställe där man tidigare utfört en operation av någon annan orsak än på grund av bråck. (Ett bråck där man tidigare opererat för bråck kallas inte ärrbråck utan återfall.) Somliga läkare anser att om kirurgerna vore noggrannare när de opererade och sydde ihop sina patienter, skulle det knappast förekomma några ärrbråck, eller åtminstone mycket få, relativt sett.

Vidare kan ett bråck lätt uppstå vid en olyckshändelse. Om någon skulle falla och komma ned på fötterna, skulle detta kunna leda till bråck. Den vanligaste formen av bråck är ljumskbråck hos män, vilket vanligen förorsakas av ansträngning, till exempel när man anstränger sig för att tömma tarmen eller försöker lyfta något tungt föremål på ett oförståndigt sätt. Det kallas också för ”inguinalbråck”.

Men på det hela taget är läkarna och närbesläktade yrkesgrupper överens om att detta bara är bidragande orsaker. Den grundläggande orsaken är enligt de flesta experter en ärftlig eller medfödd svaghet hos musklerna i buken eller på andra ställen i kroppen. Detta tycks framgå av att bråcksjukdomarna ibland drabbar flera medlemmar av samma familj. Trumpetblåsaren som lider av halsbråck har följaktligen utan tvivel ådragit sig detta på grund av att han ansträngt sig under trumpetblåsningen, men han behöver inte ha ansträngt sig mer än andra trumpetblåsare som inte fått denna skada. Det beror helt enkelt på att några av musklerna i halsen inte var så starka som de borde ha varit.

Förebyggande åtgärder

Men kan denna medfödda eller ärftliga svaghet, förutom när det gäller barn, kompenseras på något sätt? Eller kan det i några fall vara så att man i stället för att vara född med denna svaghet har ådragit sig sjukdomen genom att försumma sin hälsa? Denna ståndpunkt intas av dem som anser att oförståndiga vanor när det gäller hälsan, till exempel för litet motion, omåttlighet när det gäller mat eller beträffande andra kroppsliga njutningar, mycket väl kan vara bidragande orsaker. De framhåller kroppens förunderliga konstruktion som stöd för att man kan skydda sig mot åtminstone en del bråck genom att ta lämplig vård om sin kropp. I buken finns det således flera grupper av muskler, som korsar varandra i olika vinklar. De är så konstruerade att de kan ge bukväggen största möjliga styrka. De kallas tvärgående, inre sneda och yttre sneda bukmuskeln.

Det finns mycket man kan göra för att stärka bukmusklerna och öka deras spänstighet. Att man helt enkelt vänjer sig vid att ha en god hållning när man går, står och sitter upprätt kommer att bli till stor hjälp. Eftersom övervikt såväl som en överbelastad matsmältningskanal befrämjar bråck, bör man också vara måttlig när det gäller mat och dryck. Det är uppenbart att en bristning eller ett bråck lättare kan uppkomma när musklerna är feta och sladdriga.

Eftersom det inte är ovanligt att atleter har bråck, är det tydligt att inte vilken träning som helst bidrar till att motverka en ärftlig defekt som kan resultera i bråck. Det bör vara sådana övningar som stärker bukmusklerna, till exempel att gå i trappor, jogga, göra armhävningar, rida och särskilt att cykla. Allt detta stärker bukmusklerna och bidrar också till att förbättra det allmänna hälsotillståndet.

Ja, det gamla talesättet: ”Det är bättre att förebygga än att bota” kan också mycket väl tillämpas på problemet med bråcksjukdomarna. Större omsorg från kirurgernas sida skulle utan tvivel betydligt minska antalet ärrbråck. Att man lär sig att lyfta tunga föremål på rätt sätt kan mycket väl hindra uppkomsten av många andra bråck. I stället för att bara böja ryggen och låta musklerna i ländregionen utföra hela arbetet, när man försöker lyfta ett tungt föremål, bör man också böja knäna så att man tar benens muskler i anspråk. Slutligen är det bra med övningar som stärker musklerna i inte bara armar och ben utan också i buken.

Vad kan man göra åt bråck?

Liksom när det gäller behandling av andra fysiska krämpor, som har blivit människans lott, råder det stora meningsskiljaktigheter om vad som är den bästa behandlingen för bråck. Inte så få tar sin tillflykt till bråckband. Bruket av bråckband går tillbaka fem århundraden i tiden eller ännu mer. En del specialister rekommenderar det som en tillfällig åtgärd vid behandling av spädbarn och mycket små barn, bland vilka det råder stor sannolikhet för att bråcket skall gå tillbaka av sig självt. Några rekommenderar också bråckband för mycket gamla människor, men detta var vanligare förr än det är nu. En del män föredrar bråckband på grund av fruktan för operation eller för kostnaden i samband med en operation. Men dessa bråckband lämnar mycket övrigt att önska, eftersom de är besvärliga att bära (särskilt när det är varmt väder), sällan förbättrar tillståndet och ibland till och med kan försämra det.

En del läkare behandlar bråck genom att ge injektioner av vissa kemiska ämnen som orsakar fibros, det vill säga de förorsakar en ymnig produktion av fast fibros bindväv som skall stänga till bråckporten och på så sätt bota bråcket. Några uppger att denna metod besitter fördelar i vissa fall.

De flesta läkare rekommenderar operation. Men dessa operationer har inte varit alltigenom smickrande för kirurgernas yrkesgrupp. En bråckspecialist i Förenta staterna, dr A. A. Koontz, talade således i sin bok Hernia (1963) om återfallsfrekvensen. Enligt honom varierar den mellan 10 och 30 procent eller mer, beroende på typen av operation.a Det är tydligt att inte alla som opererar bråck är så skickliga som de borde vara. Han förklarar att fastän situationen håller på att förbättras, är återfallsfrekvensen fortfarande alldeles för hög. Han pekar på återfallsfrekvensen hos sina egna patienter, som är lägre än en halv procent. Han ger kirurger som opererar för bråck följande råd: ”Anpassa operationen efter patienten. Försök inte få patienten att anpassa sig efter operationen.”

Vidare säger dr S. H. Wass, som skriver i den medicinska tidskriften Guy’s Hospital Reports, nr 3, 1968: ”Våra resultat lämnar mycket övrigt att önska. Max Page, som var kirurg vid St. Thomas’ sjukhus, klandrade år 1934 starkt självbelåtenheten och riktade uppmärksamheten på den rutinmässiga bråckkirurgins dåliga resultat. Trots de oräkneliga modifikationer av tekniken vid bråckoperationer, som gjorts under de gångna trettio åren, är återfallen fortfarande alldeles för vanliga.”

Bråckkirurgin går tillbaka till den forntida Orienten. En mera sentida kirurg som fick bättre resultat än de övriga var A. Paré på 1500-talet, som citeras ha sagt: ”Jag skär upp dem, och Gud botar dem.” De nutida metoderna är i stor utsträckning grundade på de metoder som ungefär samtidigt, omkring 1890, utvecklades av två olika kirurger, italienaren E. Bassini och amerikanen W. Halsted.

En mera nutida nydanare var den framlidne E. E. Shouldice i Toronto i Canada, som utvecklade sin metod under första världskriget. Hans klinik fortsätter att specialisera sig på enbart bråckoperationer. Han utvecklade en metod med överlappning och förstärkning, varvid han använde ståltråd till vuxna och katgut till spädbarn och barn. Han nedbringade sin återfallsfrekvens till mindre än en procent och var så säker på sin metod att han erbjöd sig att operera om alla återfall gratis, liksom hans klinik gör ännu i dag.

En kirurg skrev i West African Medical Journal för december 1968 och berättade om hur man framgångsrikt hade utfört hundratals bråckoperationer med enbart lokalbedövning, precis som den ovan nämnda kliniken gör. Det är utan tvivel på grund av detta som patienterna vid denna klinik kan börja träna redan första dagen efter operationen och återvända hem efter den tredje dagen. Något som säkerligen också bidrar till framgången med denna metod är att överviktiga patienter åläggs att gå ned i vikt innan de tas emot och att rökare ombeds nedbringa sina rökvanor under två veckor före operationen.

Träning rekommenderas av somliga

Det finns de som ivrigt framhåller värdet av vissa övningar när det gäller att bota reponibla bråck hos sådana som ännu inte passerat sin krafts dagar. Reponibla bråck är sådana som glider tillbaka när man lägger sig ned eller vid lätt tryck. Om de inte glider tillbaka under sådana förhållanden, benämns de irreponibla bråck, vilket är ett allvarligare tillstånd.b

Sådana friska unga män som inte har alltför besvärliga eller allvarliga bråck kanske gärna vill pröva träningsmetoden för att komma till rätta med sitt problem. Naturligtvis kommer alla de tidigare omnämnda övningarna för att stärka musklerna i buken att vara till hjälp när det gäller att bota ett bråck. Men dessutom finns det en särskild grupp av övningar som är oumbärliga vid botandet av bråck, nämligen de som stärker musklerna i ljumsken.

Det är till stor hjälp vid dessa övningar, om man har en bräda som är ungefär 180 centimeter lång och omkring 75 centimeter bred och vars ena ände vilar på golvet, medan den andra änden befinner sig omkring 30 centimeter över golvet. Den högre belägna änden har en rem omkring sig som man kan sticka in fötterna under. Med händerna knäppta bakom huvudet försöker man resa sig upp i sittande ställning. I sittande ställning vrider man sedan kroppen så mycket man kan åt höger och sedan så mycket man kan åt vänster, medan man hela tiden har händerna knäppta bakom huvudet.

En liknande övning är att man vrider sig åt höger när man reser sig upp i sittande ställning på brädan, och nästa gång man reser sig upp vrider man sig åt vänster. Sådana vridövningar stärker musklerna i ljumsken. En annan övning är att man ligger utsträckt på ryggen på golvet och sedan lyfter benen och försöker härma de rörelser man gör när man simmar. Åter en annan övning är att man sitter i en stol och lägger höger hand på vänster knä och vänster hand på höger knä och sedan försöker skjuta isär knäna, medan man gör motstånd med benen så mycket man orkar. Naturligtvis kräver alla dessa övningar beslutsamhet, men de som använder dem intygar deras värde.

Eftersom bråcken har kallats en av mänsklighetens vanligaste sjukdomar, förefaller det verkligen som om mera skulle kunna göras för att förhindra både deras uppträdande och deras återuppträdande. Fakta tyder också på att man bör vara försiktig vid val av kirurg, om en operation bedöms vara påkallad. Alla som ställs inför detta problem gör därför väl i att beakta för- och nackdelarna, innan de fattar ett beslut om vad de skall göra åt saken.

[Fotnoter]