Att behaga Gud under skoltiden
SKOLAN är en utmärkt anordning. Den förser eleven med nyttiga kunskaper i många olika ämnen, och den lär ut många viktiga färdigheter. Ändå utgör världsliga skolor i dag på samma gång en fara för ungdomar som önskar behaga Gud genom att leva i harmoni med bibelns rättfärdiga principer.
I många skolor är det vanligt med narkotika. Man röker hasch på toaletterna och bjuder ut heroin i entréhallarna. Den sexuella omoraliskheten griper också omkring sig: det är numera vanligt med ogifta, havande elever i somliga skolor. För kristna ungdomar innebär skolorna andra faror, som kan ha ogynnsam inverkan på deras ställning inför Gud. En elev måste alltså vara på sin vakt, om han skall ha någon nytta av skolan och inte bli fördärvad av dess världsliga påverkan.
Ett rätt motiv
Det finns många olika orsaker till att människor vill skaffa sig världslig utbildning. Somliga ungdomar önskar skaffa sig en akademisk examen, för att de skall kunna få ett välavlönat arbete. Andra fullföljer sin utbildning för att kunna förbättra sin sociala status. Men hur är det då med ungdomar som önskar behaga sin Skapare, Jehova Gud?
Sådana ungdomar inser att det finns kunskap och förmåga som är överlägsen den som världsliga skolor kan erbjuda, kunskapen om Jehova och hans uppsåt och förmågan att undervisa andra i denna kunskap. Därför har kristna ungdomar helt andra motiv till att skaffa sig en utbildning än de flesta av deras skolkamrater. De traktar inte ärelystet efter att förbättra sin ekonomiska eller sociala ställning i den här världen, utan de önskar skaffa sig en utbildning som gör dem bättre rustade att hängivet tjäna Gud hela livet.
Skolans praktiska nytta
Kristna ungdomar bör alltså med all flit ägna sig åt sina studier medan de går i skolan. En av fördelarna med att göra detta är att det ökar ens förmåga att tänka och resonera logiskt. Unga människor kommer också att finna att det är till nytta för dem hela livet att de är skickliga i att läsa och skriva. De kommer också att finna att det är till stor hjälp att kunna räkna snabbt och korrekt, att ha en viss allmänbildning, med kunskap i historia, geografi och naturvetenskapliga ämnen, och att behärska ett främmande språk förutom förmåga att behandla sitt eget modersmål.
Det är verkligen till praktisk nytta att ha ett gott grundläggande kunskapsmått. Det kommer att hjälpa kristna ungdomar att tala och handla med gott omdöme i många situationer. (1 Kor. 9:19—23) Aposteln Paulus’ tal på Areopagen är ett strålande exempel på hur man kan förena kunskap i bibeln med andra ting man fått lära sig. Som ett resultat av denna vidsträckta kunskap kunde Paulus vid det tillfället avge ett grundligt vittnesbörd om Guds uppsåt. — Apg. 17:22—31.
När man skaffar sig utbildning är det bra att välja kunskaper och färdigheter som man kan använda för att förtjäna sitt uppehälle. Detta är helt i linje med det exempel som angavs av aposteln Paulus, som sade: ”I veten själva, att dessa mina händer hava gjort tjänst för att skaffa nödtorftigt uppehälle åt mig och åt dem som hava varit med mig.” — Apg. 20:34.
Kanske man kan lära sig ett yrke under skoltiden. Det kan finnas möjligheter att lära sig snickra, måla, arbeta med maskiner, sy kläder, laga mat eller skriva maskin. Unga kristna kan förbereda sig för många slag av arbeten, som kan göra det möjligt för dem att försörja sig, medan de strävar efter att ägna det mesta av sin tid åt att undervisa andra i Guds ord.
Att vara på sin vakt
Samtidigt som man försöker dra största möjliga nytta av skolan är det viktigt att ständigt vara medveten om farorna. Bibeln varnar uttryckligen: ”Faren icke vilse: ’För goda seder dåligt sällskap är fördärv.’” Den säger också: ”Men otukt och orenhet, av vad slag det vara må, och girighet skolen I, såsom det anstår heliga, icke ens låta nämnas bland eder, ej heller ohöviskt väsende och dåraktigt tal och gyckel; sådant är otillbörligt. Låten fastmer tacksägelse höras.” — 1 Kor. 15:33; Ef. 5:3—5.
Även om ens skolkamrater inte bedriver otukt eller missbrukar narkotika, betyder detta inte att de är något gott sällskap. De kanske berättar oanständiga historier, pratar dumheter och tvekar kanske inte att fuska eller på annat sätt vara oärliga. Hellre än att umgås med sådana väljer den kristne att umgås med dem som har aktning för anständighet och goda principer. Han bör alltid vara på sin vakt mot kamrater och sysselsättningar som kan få honom att bryta mot bibliska principer.
Men det finns andra faror som unga kristna måste vara på sin vakt mot. Dessa kan också leda dem in på en kurs som går stick i stäv med den som deras Mästare, Jesus Kristus, följde och kan sålunda ogynnsamt påverka deras ställning inför Gud.
Världens politiska angelägenheter
Den kurs Jesus följde var att inte ha någon del i världens politiska angelägenheter. Han sade om sina sanna efterföljare: ”De är inte någon del av världen, liksom jag inte är någon del av världen.” Helt i linje med sina egna ord vägrade Jesus att låta sig påtvingas politisk makt. — Joh. 17:16, NW; 6:15.
Men hur är situationen i skolorna i dag? Finns det en liknande fara för att bli inblandad i världens politiska angelägenheter? Nästan överallt tycks eleverna bli indragna i politiska tvister. Detta har lett till demonstrationer och våld i skolor över hela världen. Vare sig de politiska meningsutbytena i skolan tar formen av sådana utbrott eller är av en lugnare ”klassrumstyp”, blir de kristna utsatta för påtryckningar att bli inblandade, att själva ta del.
Vad gör kristna ungdomar i sådana fall? De önskar bringa sitt uppförande i överensstämmelse med Guds ord och Jesu Kristi föredöme. Det som betyder mest för dem bör inte vara vad andra elever tycker, eller ens vad deras lärare säger, utan vad deras Skapare, Jehova Gud, tycker och säger.
Vad är till exempel syftet med val av ordningsmän och elevrådsrepresentanter i klassen? Sådana val har i verkligheten till syfte att förbereda ungdomarna för deltagande i världens politiska system. Är detta vad kristna ungdomar vill förbereda sig för? Skulle Jesus Kristus, som sade: Jag är inte någon del av världen, vilja att hans sanna efterföljare övade sig för att ta del i världens politiska angelägenheter?
Kristna ungdomars fasta ställningstagande i dessa frågor gör ofta intryck och vinner respekt hos både lärare och kamrater. En ung kristen berättade till exempel följande vid en sammankomst i Asahikawa i Japan:
”När jag gick i andra årskursen i gymnasiet, valde klassen in mig i sin styrelse. Jag förklarade att Jehovas vittnen såsom kristna inte tar någon del i politik. Mina klasskamrater kom med många invändningar, men till slut strök de mig motvilligt ur styrelsen.
Kort därefter blev jag kallad till vår klassföreståndare, som sade att han ville veta mer om min tro. Han trodde inte att det fanns något samband mellan Guds existens och det mänskliga livet. Han sade att det bara är svaga människor som tror på Gud. Med full förtröstan på Jehova vittnade jag emellertid för honom. Till slut sade han: ’Jag skulle vilja veta allt om din tro’, och var glad att kunna skaffa sig en del biblisk litteratur.”
Sånger och flagghälsning
Att sjunga sånger som upphöjer människor, institutioner eller nationer är vanligt i vissa skolor, liksom att hälsa någon nationalsymbol. Kristna ungdomar finner glädje i att sjunga sånger och ta del i annan verksamhet som ger ära åt Jehova Gud. Men vad skall man säga om att ära människor, nationer eller institutioner?
Sanna kristna har gagn av de tre trogna, hebreiska Guds tjänares, Sadraks, Mesaks och Abed-Negos exempel. Det forntida Babylons härskare, kung Nebukadnessar, satte upp en väldig gyllene bildstod och befallde alla de närvarande: ”När I hören ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare, säckpipor och allahanda andra instrumenter, skolen I falla ned och tillbedja den gyllene bildstod, som konung Nebukadnessar har låtit ställa upp. Men den som icke faller ned och tillbeder, han skall i samma stund kastas i den brinnande ugnen.” — Dan. 3:5, 6.
Dessa tre hebréer vägrade att betyga sin vördnad för denna bildstod eller symbol, vilken staten krävde att alla skulle dyrka. Det var inte så att de var upproriska ungdomar; nej, deras övertygelse var helt enkelt att all ära och dyrkan tillkommer Jehova Gud.
Eftersom nationalismen ökar i världen i våra dagar, kommer många unga kristna att få uppleva liknande situationer. Vad kan ungdomar göra, om deras bibliskt övade samvete förbjuder dem att hälsa symboler eller sjunga sånger som upphöjer nationen eller skolan?
I de fall man kan förutse sådana situationer är det lämpligt att den unge i förväg förklarar sin tro för sin lärare eller rektor. Det kommer att göra intryck på läraren, om han klargör det hela med egna ord. En förnuftig lärare, som respekterar den enskildes samvete, kommer att ordna så att eleven slipper vara med om sådana ceremonier. Den erfarenhet en ung kristen i Sapporo i Japan hade illustrerar hur man kan reda ut sådana situationer.
”Under mitt andra år på mellanstadiet hölls en idrottstävling, och denna innefattade en ceremoni då flaggan hissades. Eftersom jag visste om detta i förväg, gick jag omedelbart efter lektionen till lärarrummet och klargjorde min inställning för läraren och sade honom att jag inte kunde deltaga i denna ceremoni. Läraren verkade bli häpen och sade till mig att detta inte innebar att dyrka flaggan, utan att det bara var frågan om att visa den respekt.
Jag förklarade att om man tar av sig hatten eller på annat sätt hälsar flaggan, så betyder det att man dyrkar den, och jag sade att sådan dyrkan kunde jag bara ge åt Jehova Gud. Till sist, efter en stunds diskussion, sade läraren vänligt att jag fick slippa. Vid idrottstävlingen deltog jag inte i ceremonin utan bara i tävlingarna. Efteråt fick jag tillfälle att vittna för mina skolkamrater och visa dem från bibeln varför jag inte tog del i ceremonin. Jag var mycket glad över att läraren respekterade min ståndpunkt.”
Idrott
Sport är visserligen nyttigt för att utveckla kroppen, men det är mycket viktigare att träna sinnet och ingjuta i det uppskattning för andliga ting, som bibeln säger: ”Ty lekamlig övning gagnar till litet, men gudsfruktan gagnar till allt; den har med sig löfte om liv, både för denna tiden och för den tillkommande.” — 1 Tim. 4:8.
Men om skolan har obligatoriskt deltagande i kendo, judo, boxning eller andra sportgrenar, som går ut på självförsvar, vad skall den kristne då göra? Han kommer att följa sitt enligt bibeln övade samvete. Följande erfarenhet, som berättats av en ung kristen som tog studentexamen i staden Fukui i Japan och blev heltidsförkunnare, illustrerar den välsignelse man kan få, om man handlar så.
”Jag gick till gymnastikläraren i förväg och förklarade att eftersom kristna inte strider med varandra, ville jag få lov att läsa under judolektionerna. Han ville emellertid inte tillåta mig detta. Jag förklarade därför orden i 2 Timoteus 2:24, att ’en Herrens tjänare bör icke strida, utan vara mild mot alla’ och Jesaja 2:4, att de skall ’icke mer lära sig att strida’. Men han vägrade fortfarande att erkänna min ståndpunkt och sade att judo var obligatoriskt för hela gruppen och att om jag inte deltog, skulle jag inte kunna ta min examen.
Jag stod emellertid fast och förklarade ännu en gång min inställning. Jag lät läraren läsa artikeln ’Ungdomar, bevara er ostrafflighet under skoltiden’ i Vakttornet för 15 september 1964. Då läraren insåg att min inställning inte var upprorisk på något sätt, undersökte han frågan. Till sist sade han: ’Du får slippa. Du behöver bara ta på dig judodräkten, så räcker det.’ Men detta skulle för andra ha sett ut som om jag verkligen deltog i judo. Det hade en anstrykning av kompromiss. Jag vägrade alltså att ta på mig dräkten. Först insisterade läraren, men när han såg min fasta ståndpunkt, sade han ingenting mer. Jag fick ett mycket lågt betyg i gymnastik, men det hindrade mig inte från att ta min examen.”
Förberedelse för en varaktig framtid
Unga kristna måste noggrant vakta på sina steg för att behaga Gud under skoltiden. (Ps. 16:8) Om de gör det, kan världslig utbildning tjäna som en värdefull hjälp för dem att bruka sitt liv till att ära Skaparen, Jehova Gud. Genom att lägga större vikt vid biblisk utbildning än vid världslig utbildning kan kristna ungdomar av i dag — liksom bibelns unge Timoteus — ”lägga av åt sig skatter, som kunna bliva en god grundval för det tillkommande, så att de vinna det verkliga livet”. — 1 Tim. 6:19.
Den ofullkomliga människan med en livstid på sjuttio eller åttio år kan bara röra vid kunskapens yttersta kanter. Men de, som kommer in i den evighet som ”det verkliga livet” innebär, kommer att finna att det inte finns någon gräns för vad som är möjligt att lära sig. Det är verkligen skäl i att nu inte bara söka världslig utbildning, utan också kunskap om och insikt i Guds uppsåt, vilket leder till evigt liv. — Joh. 17:3.