Sonder som sänds till andra planeter
BÅDE Förenta staterna och Sovjetunionen har sänt rymdfarkoster till andra planeters närhet. Finns det något som tyder på att liv har utvecklat sig på dem? Vad har man fått reda på om dessa planeter?
En vetenskapsman som arbetade med rymdprojektet i samband med Mariner 9 sade om Förenta staternas rymdfärder till Mars: ”Mars har en alldeles egen karaktär. Denna planet liknar inte jorden eller månen. Den liknar bara Mars.”
Hurudan är då planeten Mars? Fotografier genom färgfilter, som tagits från Mariner, visar att jorden på Mars är rödaktig till färgen. Detta bekräftar de observationer man gjort genom teleskop på jorden som visat att Mars är en ”röd planet”.
Man har upptäckt fyra viktigare ”geologiska provinser” på Mars med hjälp av tusentals bilder som radierats tillbaka till jorden från rymdfarkosten. Den första av dessa regioner är en vulkanisk provins på planetens västra halvklot. Detta är ett område med minst nio jättelika vulkaner. De domineras av den gigantiska Nix Olympica, som är 500 kilometer i diameter vid basen; dess övre rand beräknas nå mer än tre gånger så högt som det mer än 8.800 meter höga Mount Everest.
En annan av dessa provinser har mycket kuperad terräng och innehåller många raviner. Den största av ravinerna i denna region rapporteras vara tio gånger så lång som Grand Canyon och omkring fyra gånger så djup. Klyftan beräknas med andra ord vara 4.000 kilometer lång, 120 kilometer bred och nära sex och en halv kilometer djup.
Den tredje regionen är översållad med kratrar. Detta koppärriga område liknar månytan.
Den fjärde regionen är en imponerande vidd med trappstegsliknande terrasser och djupa fåror som strålar ut från sydpolsområdet.
Man fann också att det i närheten av Sydpolen finns en liten ”iskalott” som är drygt 300 kilometer i diameter, även när det är som varmast på sommaren. Somliga vetenskapsmän anser att denna ”iskalott” inte helt och hållet består av frusen koldioxid (kolsyreis), utan att den delvis kan bestå av fruset vatten.
Vad är att säga om atmosfären på Mars? Sovjetunionens rymdsonder Mars 2 och Mars 3 avslöjade att planetens atmosfär tycks vara 2.000 gånger torrare än jordens atmosfär, vilket gör Mars till ”en torrare planet än dess iakttagare på jorden hade väntat sig”, rapporterade den sovjetiska nyhetsbyrån Tass. Atmosfären närmast planetens yta befanns till största delen bestå av koldioxid, och atmosfärens täthet var bara en hundradel av atmosfärens täthet på jorden.
Finns det någon möjlighet att vatten i vätskeform kan existera på Mars? Vetenskapsmännen menar att det kan ha funnits vatten en gång i tiden, eftersom man anser att vatten sannolikt är den kraft som frambragt ravinerna och bergskammarna. Men människans kunskap är begränsad, och andra krafter kanske kan vara i stånd att åstadkomma sådana raviner. I varje fall betraktar forskarna det som en fysisk omöjlighet att vatten i flytande form för närvarande skulle kunna existera på ytan av Mars. Varför det? Därför att koldioxidatmosfären på Mars är så tunn att atmosfärtrycket inte är tillräckligt för att hålla vattnet kvar i vätskeform. En vattendroppe skulle därför förångas omedelbart.
När det gäller temperaturen på Mars fann de sovjetiska rymdsonderna att temperaturen på planeten varierade mellan —100 och +13 grader Celsius. Den amerikanska rymdsonden Mariner 9 angav att temperaturen når +27 grader Celsius tidigt på eftermiddagen.
Atmosfäriska vindar på Mars når hastigheter av ända upp till 185 kilometer i timmen. Man tror att vindhastigheten i samband med globala stoftstormar kan bli närmare 500 kilometer i timmen.
När det gäller de kontroversiella ”kanalerna” på Mars framkastade en astronom år 1895 tanken att de hade byggts av förnuftsbegåvade varelser för att transportera vatten från iskalotterna vid polerna till ökenområdena vid ekvatorn. Kanalerna har länge förblivit en gåta. Vad upptäckte man då med hjälp av Mariner 9? Sedan man analyserat mer än 7.000 televisionsbilder hade man inte funnit några kanaler. De mystiska ”kanalerna” var en optisk synvilla. Som det förklarades i The National Observer för 25 november 1972: ”De våldsamma vindarna på Mars blåser ljus sand och stoft över planeten, och därvid avtäcks och täcks på nytt fläckar av mörkare material. Det är tillräckligt för att den som vill se kanaler skall upptäcka sådana.” Ravinerna på Mars tycks också ha bidragit till uppfattningen att det fanns kanaler på den ”röda planeten”.
Men hur är det nu med utsikterna att finna liv som utvecklat sig på Mars? Doktor Rudolph A. Hanel vid Goddard Space Flight Center i Greenbelt i Maryland, som är en av de vetenskapsmän som arbetat med Mariner 9-projektet, sade: ”Vi har inte sett några livstecken på Mars.”
Hur är det med de andra planeterna?
Sovjetunionen har sänt åtminstone tio rymdfarkoster till den molnbeslöjade planet som bär namnet Venus. Deras Venera 8-projekt åstadkom att de kunde släppa ner ett paket med instrument på planetens yta, och dessa instrument sände signaler till jorden under femtio minuter i juli 1972. Vad upptäckte man då?
”Det viktigaste av Veneras avslöjanden”, meddelade tidskriften Time för 25 september 1972, ”är att den kemiska sammansättningen av åtminstone en del av planetens yta liknar jordytans. Veneras gammastrålespektrometer fastställde att landningsområdet innehöll radioaktivt kalium, uran och torium i ungefär samma proportioner som de förekommer i många vulkaniska bergarter på jorden. Detta anger i sin tur att Venus, i likhet med jorden, Mars och månen, är ’differentierad’; dvs. planeten var en gång i tiden tillräckligt het för att dess materia skulle mjukna och bli flytande. Under denna period sjönk de tyngre ämnena ner mot planetens inre, medan de lättare steg upp till ytan och bildade en skorpa, varvid radioaktiva grundämnen följde med.”
Man fann att planetens atmosfär till största delen bestod av koldioxid. Dess tryck är minst nittio gånger högre än jordens atmosfärtryck.
En annan av de upptäckter som gjorts på Venus har att göra med de molnlager som omger planeten, moln som är så täta att astronomerna aldrig har sett planetens yta med sina kraftiga teleskop. Kan solljuset över huvud taget tränga igenom planetens molntäcke? Detta har länge varit en omstridd fråga. Sovjets Venera 8-sond förde med sig en fotometer, som var känslig inom ett stort belysningsintervall. I Scientific American för november 1972 framhölls det: ”Fotometern visade att solljuset i hög grad dämpas av atmosfären ... och att en del solljus verkligen lyckas tränga ner till planetens yta på den belysta sidan.” Tidskriften Time framhöll: ”De sovjetiska forskarna kunde fastställa att omkring två tredjedelar av de solstrålar som träffar Venus tränger igenom det tjocka molntäcket och når planetens yta.”
Vindarna på Venus befanns ha en hastighet av 175 kilometer i timmen på en höjd av femtio kilometer över ytan. Detta är ungefär samma hastighet som jetströmmarna på jorden har. Nära planetens yta var vindhastigheten endast omkring sex kilometer i timmen.
En annan upptäckt var att planeten inte kallnar under nattperioderna. Planetens atmosfär ger upphov åt vad man kallar en ”drivhuseffekt”, som hindrar värmen från att lämna planeten på natten. Hur varmt är det då, och skulle liv kunna existera på Venus med tanke på det?
Signalerna från Venera 8 förmedlade värden som visade att yttemperaturen på Venus var omkring +470 grader Celsius — mer än 140 grader över smältpunkten för bly! Inte underligt att Science Year för 1972 meddelade: ”Signalerna bekräftade de tidigare tecknen på att ingen människa skulle kunna överleva på Venus, på grund av den höga temperaturen och det förkrossande atmosfärtrycket.”
Jupiter, den största av de nio planeterna i vårt solsystem, kan nu också förvänta att få besök av en rymdfarkost framöver. Det är rymdsonden Pioneer 10, som sköts upp från Cape Kennedy den 2 mars 1972. Pioneer 10 planeras inte nå Jupiters närhet förrän i december 1973, eftersom den måste avverka en resa på 990 millioner kilometer. Man planerar att sända ytterligare sonder till Jupiter. Ett nyhetsmeddelande lyder: ”NASA har planer på att söka efter liv på Jupiter med hjälp av en rymdfarkost som planeras passera planeten år 1979.”
Vad man hittills har lärt sig om planeterna i samband med dessa rymdfärder är i huvudsak att de inte är lämpliga som boningsort för människor, och man har heller inte funnit något liv där. Men evolutionisternas sökande efter liv i yttre rymden fortsätter.
Finns det några auktoritativa upplysningar om liv i yttre rymden? Kan vi med visshet veta om det finns något liv utanför jorden?
[Bild på sidan 10]
TILL HÖGER: En vidsträckt klyfta, som är 120 kilometer bred och 500 kilometer lång, och sidoraviner på Mars, baserat på ett foto som tagits från Mariner 9. OVAN: En tecknares återgivning av en trång del av en av dessa raviner på Mars som är tre kilometer djup. Ett meddelande framhöll: ”Mars är en långt mer komplicerad himlakropp än vi hade trott.”
[Bild på sidan 11]
Människor har länge undrat om något solljus kunde tränga igenom de täta molnen på Venus. Den sovjetiska sonden Venera 8 landade på Venus och avslöjade denna hemlighet