Att identifiera vad döden är

SEDAN långliga tider har många betraktat döden enbart som en övergång från en livsform till en annan. Enligt den uppfattningen befrias själen vid döden från kroppen och fortsätter att leva någon annanstans. Men är detta verkligen vad som sker?

Vi skall se längre fram vad som händer, men låt oss först undersöka något av det som man har utforskat om döden. Döden inträffar inte helt och hållet på en gång; det är en process som har delats upp i två steg.

Klinisk död

The World Book Encyclopedia förklarar: ”En människa, vars hjärta och lungor slutar upp att arbeta, kan betraktas som kliniskt död.” Men tusentals människor som en gång var kliniskt döda är nu vid liv och fullt friska. Deras hjärtan och lungor upphörde att fungera som en följd av en hjärtattack, drunkning eller en elektrisk chock. Men personer som var närvarande just då visste hur man skulle få dödsprocessen att vända. Hur då?

Personen i fråga tillämpade hjärt- och lunglivräddning och lyckades återuppliva offret.a Om en människas hjärtverksamhet och andning har avstannat under mer än omkring fyra till sex minuter, är det vanligtvis för sent att återställa henne till ett meningsfullt liv. Vid det laget har hennes hjärna vanligtvis blivit skadad på grund av att den varit berövad syre alltför länge. Man kan då undra hur det ibland kan vara möjligt för människor som varit kliniskt döda i timmar att återställas till god hälsa.

Det beror på att deras kroppstemperatur sjunkit snabbt vid ”dödstillfället”. Doktor Brian Pickering, som återupplivade Jean Jawbone (som omtalades i den föregående artikeln), förklarar: ”Hon hade verkligen tur. Den stränga kylan gjorde att hjärnan kyldes ner, och detta förhindrade att den skadades.” Man har också lyckats återuppliva människor, som har drunknat i mycket kallt vatten, sedan de varit ”döda” ganska länge.

Inblick i döden?

Det finns bokstavligt talat tusentals människor som en gång var kliniskt döda, men som nu vandrar omkring fullt friska. Har deras erfarenhet gett dem inblick i döden? Minns de någonting om den?

Många säger att de gör det. Läkare har intervjuat ganska många sådana människor, och många nyutkomna böcker baserar sig på sådant som de har berättat. Under braskande rubriker har tidningarna berättat om det man upptäckt. Det hette till exempel i en rubrik i Toronto Star för 6 januari 1979:

”Det finns liv efter döden, och det kan vara helvetet, säger läkare

Bok berättar vad människor som ’dött’ har upplevt”

The National Observer hade rubriken:

”Tillbaka från döden?

Några som har varit där säger att de har funnit sådant som tyder på ett liv efter detta”

Atlanta Constitution kom med något liknande:

”Ett liv efter detta

Människor som har varit ’kliniskt’ döda beskriver hur det känns när själen lämnar kroppen”

Många av berättelserna är gripande och häpnadsväckande. Hjärtspecialisten dr Maurice Rawlings, vid Diagnostic Hospital i Chattanooga i Tennessee, har återupplivat hundratals patienter. Han säger att patienterna ofta, när de åter har vaknat till liv, ger levande beskrivningar av det de varit med om. Nästan alla berättar att det de varit med om har varit angenämt och lycksaligt. Men inte alla. Vid ett tillfälle segnade ett 48-årigt postbud ner ”död” på sitt arbete på grund av överansträngning. Rawlings fick liv i honom gång på gång, och han förklarade:

”Varje gång patientens hjärtverksamhet och andning kom i gång skrek han: ’Jag är i helvetet!’ Han var vettskrämd och bad bevekande att jag skulle hjälpa honom. ...

Den här patientens ansikte var förvridet och uttryckte enbart fasa. Hans pupiller var vidgade, och han svettades och skakade — han såg ut som om hans hår stod på ända.

Han sade: ’Fattar du inte? Jag är i helvetet. Varje gång du slutar upp med att massera mitt bröst kommer jag tillbaks till helvetet. Låt mig inte komma tillbaks till helvetet!’”

Sådana erfarenheter som denna har övertygat dr Rawlings om att det finns ett liv efter döden. Och många andra läkare och forskare inom medicinen har kommit till samma slutsats till följd av det de har hört ”döda” människor berätta. New York Post hade därför rubriken:

”Vetenskapen börjar tro att det finns ett liv efter detta”

Varför man tror på de här skildringarna

Faktum är att de skildringar som framförs av återupplivade patienter ibland verkligen är märkliga och helt otroliga. Doktor Elizabeth Kubler-Ross, en av de ledande forskare som sysslar med så kallade erfarenheter efter döden, berättar om en 12-årig flicka som, ”när hon gick över tröskeln till livet på andra sidan”, möttes av en äldre bror, som hon beskrev i detalj. Men, som läkaren förklarade, hade brodern dött tre månader innan flickan föddes, och hennes föräldrar hade aldrig berättat för henne om den här brodern.

Doktor Raymond A. Moody, som också intervjuat många sådana här patienter, säger att en flicka medan hon var ”död” lämnade sin kropp och gick in i ett annat rum på sjukhuset. Där fann hon sin syster gråtande, och systern sade: ”O, snälla Kathy, dö inte.” När Kathy senare berättade för sin syster precis vad hon hade sagt och var hon hade varit när hon sade det, blev systern mycket förvånad.

Någon frågar kanske: ”Bevisar inte sådana erfarenheter att det är någonting som lämnar kroppen vid döden för att fortsätta livet någon annanstans?” Doktor Moody påstår: ”Normalt skulle dessa människor aldrig ha kunnat gissa vad som pågick i rummet medan de var ’döda’.” Han säger: ”Om herr Jones berättar för dig att hans ande svävade omkring uppe vid taket, och han fortsätter att beskriva vilka som fanns i rummet, när det var och vad man hade för sig, så tycks man inte ha något annat alternativ än att tro honom.”

Men finns det ändå inte någon alternativ förklaring? Är det rätt att säga att dessa återupplivade människor var riktigt döda? Innebär det att faktisk död inträffar omedelbart, när andningen och hjärtverksamheten upphör?

Biologisk död

Nej, det gör det inte. Som tidigare framhållits inträffar inte döden fullständigt på en gång. The World Book Encyclopedia förklarar: ”De enskilda cellerna i kroppen fortsätter att leva under flera minuter [efter klinisk död]. Människan kan återupplivas om hjärtat och lungorna börjar arbeta på nytt och förser cellerna med det syre de behöver.” Men hur går det, om den livsviktiga syretillförseln inte kommer i gång tillräckligt snabbt?

Den här encyklopedin fortsätter: ”Hjärncellerna — vilka är mycket känsliga för syrebrist — börjar dö. Personen har snart passerat det tillstånd då han går att återuppliva. Så småningom dör också andra celler i kroppen. De sista som dör är ben-, hår- och hudcellerna, vilka kan fortsätta att växa under flera timmar.”

Dessa människor, som rapporteras vara återförda till liv, var alltså inte faktiskt döda. De hade inte erfarit fullständig eller biologisk död. Deras hjärtverksamhet och andning hade helt enkelt bara avstannat för tillfället.

Hur kommer det sig då att så många människor, som har blivit återupplivade, berättar om sådana fantastiska saker? Kan det inte möjligtvis vara så att de i sitt kliniska dödstillstånd får en förhandsglimt av vad som väntar dem i ett framtida liv? Öppnar döden dörren till ett liv på andra sidan?

[Fotnoter]