Budskap från en annan värld?
”BUDSKAP” som kommer från ”en annan värld” är helt enkelt alltför vanliga för att man skall kunna slå bort dem. Dessa meddelanden anses vanligtvis komma från döda människor, som de levande kände som människor. I sina dagböcker påstod W. L. Mackenzie King, Canadas premiärminister under mer än 20 år, att han mottog sådana budskap. Toronto Star för 3 januari 1979 förklarar:
”Genom sina syner och seanser hade han bland annat kontakt med sin sedan länge döda, dyrkade mor, Hitler och Förenta staternas president, Franklin Roosevelt.
Den 29 augusti 1948 skrev King i Kingsmere, hans hem i Gatineau Hills, norr om Ottawa, att han i en syn hade sett den tyske diktatorn Adolf Hitler gå på ’något som såg ut som mitt sängtäcke och göra knapprader på det’.
Alla hans ’samtal’ och ’syner’ upptecknades i hans dagböcker.”
James Albert Pike, en framstående biskop inom episkopalkyrkan under femtio- och sextiotalen, mottog också budskap från ”en annan värld”. Meddelandena, som förmedlades av ett spiritistiskt medium, ansågs vara från hans döde son, Jim. I tidskriften Look återgav Pike följande samtal med Jim:
”’Tack Jim’, svarade jag.’... Jag skall ringa upp din mor och berätta för henne om det här.’
’Bra’, löd svaret. ’Jag vill att hon skall veta — veta att jag verkligen älskar henne — och att jag lever.’
’Det är vad hon tror Jim’, svarade jag lugnande. ’Det har hon trott hela tiden. Apropå det, hur har du det nu? Är du ... ensam, eller — ’
Jag kunde höra honom säga: ’Jag har fullt av folk omkring mig, och det är precis som om händer lyfte upp mig.’ Och så efter en stund: ’Jag var så olycklig tills jag kunde komma i kontakt med dig.’”
Det finns många rapporter om liknande samtal, precis som det finns liknande rapporter från människor som har blivit återupplivade från att ha varit skendöda. Det är uppenbart att meddelandena kommer från någon. Men de kommer inte från de döda! Bibeln är mycket otvetydig, när den säger: ”Och väl veta de som leva, att de måste dö, men de döda veta alls intet.” (Pred. 9:5) Döden är inte en övergång från det här livet till ett liv efter detta.
Vem ligger då bakom dessa budskap från ”en annan värld”?
Förespråkare för den första lögnen
Kommer du ihåg vad Gud meddelade det första människoparet att straffet för deras olydnad skulle bli? Gud sade att de oundvikligen skulle dö. (1 Mos. 2:17, NW; 3:3) Men det var ”den ursprunglige ormen, han som kallas Djävul och Satan, han som vilseleder hela den bebodda jorden”, som sade till Eva: ”Ni skall inte oundvikligen dö.” (Upp. 12:9; 1 Mos. 3:4, NW) Bör vi då, med tanke på detta, bli förvånade, om den upproriske ängeln, Satan, och de änglar som förenade sig med honom i uppror mot Gud skulle förfäkta den här lögnen: att människor inte skulle dö bort från jorden, om de var olydiga mot Gud, utan att de skulle fortsätta att leva som människor?
Detta har de gjort genom att lära att ”själen” fortsätter att leva i en andevärld, när den mänskliga kroppen dör. För att hålla den här idén vid liv ser de till att det finns trollkarlar, spiritistiska medier och spåmän och spåkvinnor, som känner till sådant som verkar komma från de hädangångna själarna eller de dödas andar. Men Jehova har sökt beskydda sitt folk från det här ondskefulla bedrägeriet. När israeliterna skulle tåga in i landet Kanaan för att ta det i besittning, befallde han dem:
”Du [skall] icke lära dig att göra efter hedningarnas styggelser. Hos dig må icke finnas någon ... som befattar sig med trolldom eller teckentydning eller svartkonst eller häxeri, ingen som förehar besvärjelsekonster, ingen som frågar andar eller som är en spåman eller som söker råd hos de döda. Ty en styggelse för HERREN [Jehova] är var och en som gör sådant.” — 5 Mos. 18:9—12; 3 Mos. 19:31; 20:6, 27.
Men Guds tjänare har gång på gång blivit frestade av människor som Satan använder för att sprida sin lögn om mänsklig odödlighet, precis som bibeln säger: ”Människor kommer att uppmana er att be spåmän och medier, som piper och mumlar, om budskap. De skall säga: ’Människor bör i alla fall be andarna om budskap och fråga de döda för de levande.’” Men vad ger bibeln för råd? ”Ni skall svara dem: ’Lyssna till vad HERREN lär er! Lyssna inte till medier — det de säger till er kommer inte alls att gagna er.’” — Jes. 8:19, 20, Today’s English Version.
Men någon kanske invänder: ”Förfäktar inte bibeln själv den uppfattningen att de levande kan fråga de döda? Fick inte kung Saul upplysningar från den döde profeten Samuel?” Låt oss undersöka detta.
När kung Saul frågade de döda
Saul kände väl till vad Guds lag sade angående andemedier och spåmän. Berättelsen om hur han frågade de döda inleds därför med den här förklaringen: ”Samuel var nu död, och hela Israel hade hållit dödsklagan efter honom; och de hade begravit honom i hans stad, i Rama. Och Saul hade utdrivit andebesvärjare och spåmän ur landet.” — 1 Sam. 28:3.
Men under det fyrtionde året av Sauls regering verkade situationen hopplös. En mäktig filisteisk fiendehär kom emot Israels här, som var lägrad vid berget Gilboa i Jisreels dal. Saul var vettskrämd. Jehova svarade inte längre på hans böner, därför att han hade övergett Jehovas lag. Profeten Samuel hade helt nyligen — strax innan han dog — vägrat att träffa Saul. I den här hopplösa situationen sökte Saul därför efter ett andemedium för att få vägledning.
Sauls tjänare talade om för honom att det bodde ett sådant medium i staden En-Dor, som låg 16 kilometer längre bort, inte långt från filistéerna, som var lägrade vid staden Sunem. Saul förklädde sig alltså, och i skydd av mörkret gjorde han tillsammans med två av sina män den farliga resan till En-Dor. Man hittade kvinnan, och sedan hon försäkrats om att hon inte skulle bli utlämnad för att hon utövade sina av Gud fördömda konster, gick hon med på att kontakta den döde Samuel. (1 Sam. 28:4—12) Under seansens gång visade sig ”Samuel”, och andemediet beskriver honom på följande sätt för kung Saul:
”’Jag ser ett gudaväsen komma upp ur jorden.’ Han [Saul] frågade henne: ’Huru ser han ut?’ Hon svarade: ’Det är en gammal man, som kommer upp, höljd i en kåpa.’ Då förstod Saul, att det var Samuel, och böjde sig ned med ansiktet mot jorden och bugade sig.
Och Samuel sade till Saul: ’Varför har du stört min ro och manat mig upp?’ Saul svarade: ’Jag är i stor nöd: filistéerna hava begynt krig mot mig, och Gud har vikit ifrån mig och svarar mig icke mer. ...’ Men Samuel svarade: ’Varför frågar du mig, då nu HERREN har vikit ifrån dig?’” — 1 Sam. 28:13—16.
Men lär det här bibelstället verkligen att den här kvinnan manade fram Samuel i något slags andlig skepnad? Eller såg hennes demonbesatta sinne någon som föreställde Samuel?
Samuel eller inte?
Kom ihåg att Guds lag fördömde andemedier när den sade: ”I skolen icke vända eder till andar som tala genom besvärjare eller spåmän. Söken icke sådana, så att I bliven orena genom dem. Jag är HERREN, eder Gud. ... Så skall jag vända mitt ansikte mot honom och utrota honom ur hans folk. När någon, man eller kvinna, befattar sig med andebesvärjelse eller spådom, skall denne straffas med döden.” — 3 Mos. 19:31; 20:6, 27.
Det är uppenbart att den allsmäktige Guden var helt emot alla spiritistiska sedvänjor. Och som vi har sett var Gud också missnöjd med Saul på grund av hans olydnad och vägrade att ha någon som helst kontakt med honom. Skulle alltså ett andemedium, även om det kunde komma i förbindelse med de döda, kunna tvinga Gud att ge Saul ett budskap genom den döde Samuel? Är ett andemedium starkare än Gud?
Tänk också på detta: Medan Guds profet Samuel levde var han en stor motståndare till andemedier. Eftersom han lydde Guds lag, såg han till att de blev dödade. Skulle han då, när han var död, låta ett andemedium ordna med ett sammanträffande mellan honom och Saul? Om Samuel vägrade att tala med Saul när han levde, kunde då ett fördömt medium förmå honom till det när han var död?
Vidare: Varför rubricerade Guds lag sedvänjan att rådfråga de döda som någonting orent och som en styggelse som förtjänade döden? Om man verkligen fick kontakt med döda närstående, varför skulle då en kärlekens Gud beteckna det som ett fruktansvärt brott? Varför skulle han vilja beröva de levande några tröstande budskap från de döda?
Nej, det är uppenbart att det inte var Samuel som andemediet i En-Dor kontaktade. Samuel var död, och enligt bibeln händer följande när en person dör: ”Han vänder tillbaka till sin jord; på den dagen förgås verkligen hans tankar.” (Ps. 146:4, NW) Rösten tillhörde i stället en ond andlig person, en av Satans änglar, som föreställde Samuel. Med hjälp av sådana metoder har dessa mäktiga, osynliga redskap åt Satan i tusentals år nu förespråkat Satans lögn om mänsklig odödlighet.
Källan till upplysningarna
När därför vissa patienter, som återupplivats efter att ha varit så gott som döda, känner till sådant som har hänt medan de varit ”döda”, så kan det bero på det de drömt när de sjönk ner i eller kom ut ur medvetslösheten, eller också kan patienterna — eftersom de inte själva var vid liv och kunde bevittna det i något slags andlig skepnad — ha fått de här upplysningarna från samma källa som andemediet i En-Dor. I detta kritiska tillstånd, då de var så nära döden eftersom deras livskrafter avtog, överbringade demonerna till dem upplysningar som de inte kunde få på vanligt sätt.
Det bör inte förvåna oss att Satan använder sådana här försåtliga metoder. Bibeln varnar oss: ”Satan själv omskapar sig ständigt till en ljusets ängel.” Guds ord säger faktiskt: ”Denna tingens ordnings gud har förblindat de icke troendes sinnen, för att det upplysande ljuset från de härliga goda nyheterna om den Smorde, som är Guds avbild, inte skall stråla igenom.” — 2 Kor. 11:14; 4:4.
Icke troende — till exempel sådana människor som vägrar att godta vad bibeln säger om döden och hellre tror på hedniska filosofier — kommer att förbli förblindade för ”de härliga goda nyheterna”. Men du kanske ändå undrar: ”Om döden, som bibeln säger, verkligen är förintelse, hur kan man då vinna evigt liv? Hur kan det bli möjligt att få leva bortom graven?”
[Infälld text på sidan 12]
DÅ ... DERAS LIVSKRAFTER AVTOG, ÖVERBRINGADE DEMONERNA TILL DEM UPPLYSNINGAR SOM DE INTE KUNDE FÅ PÅ VANLIGT SÄTT
[Bild på sidan 10]
”Genom sina syner och seanser hade han bland annat kontakt med ... Hitler och ... Roseevelt.”
W. L. Mackenzie King