Har du någonsin undrat:
Varför är det så svårt att bryta dåliga vanor?
I BÖRJAN av ett nytt år bestämmer sig somliga människor för att börja om på nytt genom att bryta en dålig vana. Det är ganska populärt i vissa länder att ge ”nyårslöften”. Och många människor ger SAMMA löften år efter år. Har detta någonsin hänt dig? Ja, dåliga vanor är svåra att bryta.
VARFÖR HAR VI DÅLIGA VANOR?
Det finns i grund och botten två orsaker: 1) påverkan från vår omgivning och 2) olika medfödda svagheter samt brister i vår personlighet som vi själva har utvecklat.
Vår omgivning, som inbegriper platsen där vi bor, hur vi fostrades, vad slags vänner vi har och till och med den underhållning vi ser på, påverkar utan tvivel det slags vanor vi skaffar oss. De flesta människor erkänner dessutom, om de är ärliga, att vi också föddes med en naturlig benägenhet att göra det som är ont. Bibeln själv säger: ”Benägenheten hos människans hjärta är ond alltifrån hennes ungdom.” (1 Mos. 8:21, NW) Denna ”benägenhet” gör det lätt att utveckla dåliga vanor, av vilka några är ganska ofarliga, medan andra kan vara dödsbringande.
VAD ÄR NÖDVÄNDIGT FÖR ATT BRYTA DÅLIGA VANOR?
Vi måste ha ett starkt skäl eller motiv till att bryta dem. Det finns åtskilligt som kan ge motiv. Utsikten till en belöning är ibland tillräcklig. Att ge ett barn löfte om en ny söt klänning eller ett par nya rullskridskor, om det slutar att bita på naglarna, har visat sig ge förvånansvärt goda resultat.
Omsorg om sin egen välfärd kan vara ett starkt motiv. En människa kanske vet att det är skadligt för hennes hälsa att röka, men ändå slutar hon inte. Men när hon börjar få svårigheter att andas och hon dessutom har misstänkt ont i bröstet och hennes läkare säger att det är rökningen som är orsak till detta, kan kärleken till sig själv ge ett motiv att sluta.
Kärleken till andra kan också ge ett motiv. En ung ogift man, till exempel, som slösar bort sina pengar på hasardspel kanske är villig att vara utan lämplig föda och bra kläder. Men om han är gift, kanske ett av hans försummade barn vädjar till honom och säger: ”Pappa, jag är hungrig, och det finns ingen mat i huset!” Kärleken till familjen kanske får honom att sluta spela hasard. Denna omsorg om andra är något som kanske kan sporra honom till att sluta upp med en vana som han nu finner är till skada för andra — en vana som han kanske skaffat sig under sina föregående levnadsförhållanden eller från sin uppfostran.
Men ibland hjälper varken kärleken till sig själv eller till andra. Det finns emellertid ett annat slags kärlek som har gett till och med större motiv och har lyckats där alla andra motiv har misslyckats.
VAD ÄR DET STARKASTE MOTIVET?
Detta slags kärlek kan illustreras genom det som en mor sade till sin unga dotter. Flickan hade förut mycket gärna velat spela piano, men hon klagade nu över det och sade: ”Vad jag hatar denna ständiga övning!” Modern svarade: ”Tänk på hur trevligt det kommer att bli att så småningom kunna underhålla din far när han kommer hem trött från kontoret! Du vet hur han älskar musik. Ge därför inte upp, utan fortsätt för din fars skull.” Barnet glömde aldrig dessa ord ”för din fars skull”. Det gav henne detta extra motiv till att göra det som hon redan innerst inne ville. Hon älskade sin far!
Kärleken till vår himmelske Fader kan på samma sätt ge oss det starkaste motivet till att göra oss av med vanor som misshagar honom. Ett sådant handlingssätt ger glädje åt hans hjärta. Bibeln förklarar: ”Detta är nämligen vad Guds kärlek innebär: att vi håller hans bud.” — 1 Joh. 5:3.
En ung kvinna som under månader hade försökt sluta röka förklarade att hennes kärlek till Jehova verkade i hennes fall: ”Jag erkände i bön till Jehova att jag verkligen tyckte om att röka, men att jag ville sluta med det för att behaga honom. Genom att sedan ständigt tänka på att jag ville behaga Gud, gjorde jag mig slutligen fri från denna vana.”
Men bibeln är mycket realistisk och erkänner att det inte är lätt att bryta dåliga vanor. En av dess trogna skribenter suckade: ”Ty det goda, som jag gärna vill, gör jag inte, utan det onda, som jag inte vill, det utövar jag. ... Jag eländiga människa!” (Rom. 7:18—24) Eftersom det är så svårt att bryta dåliga vanor, även med rätt motiv, är det bara naturligt att fråga:
VAR BÖRJAR MAN?
Eftersom vi är starkt påverkade av vår omgivning, bör vi göra en ansträngning att ändra den. Detta betyder inte nödvändigtvis att vi måste flytta, men det betyder att vi är noggranna med vad vi låter vårt sinne påverkas av. Finns det saker i vårt hem som skulle kunna fresta oss att fortsätta med vår dåliga vana? Låt oss göra oss av med dem!
Några kanske finner det svårt att ta itu med den fördärvliga vanan att ha ett häftigt humör. Bibeln rekommenderar: ”Giv dig icke i sällskap med den som lätt vredgas.” Och varför inte det? ”På det att du icke må lära dig hans vägar.” (Ords. 22:24, 25) Är det inte sant att när du är omgiven av ohyfsade och tuffa människor, så talar du själv ibland hårt och fränt? Men om du däremot är omgiven av lugna och behärskade människor, så smittar det också av sig. Skulle du göra det lättare eller svårare för dig själv om du läste böcker eller tittade på TV-föreställningar eller filmer där våld förekom? För att övervinna några dåliga vanor kanske vi måste byta ut våra nuvarande ”vänner” mot nya, och kanske måste vi undvika ett visst slags underhållning.
Många människor har funnit att de fått hjälp till att utveckla goda vanor genom att vara med vid Jehovas vittnens möten och vara tillsammans med dem. Vittnena har varit villiga att hjälpa dem att genom ett personligt studium av bibeln lära mer om Gud och därigenom växa till i kärlek till honom.
Men eftersom det fortfarande är en ständig kamp att bli av med dåliga vanor, har kanske många undrat: Skall den tid någonsin komma när sådana vanor skall ha blivit fullständigt övervunna? Skall även medfödda svagheter, som är så svåra att behärska, någonsin bli helt och hållet avlägsnade? Svaret är lyckligtvis: ”Ja.” Varför inte läsa artikeln ”Det bästa livet snart här!” i denna tidskrift för att få en tillfredsställande förklaring till orsaken till att det är så?