Sluta upp att ”skjuta upp”

DU HAR just ätit middag. Du säger till dig själv att i kväll skall du städa din garderob, eller dina byrålådor, eller garaget, och äntligen få gjort något av det som du tänkt göra i veckor eller till och med månader.

Men innan du sätter i gång tänker du: Varför inte koppla av en liten stund? Du har ju i alla fall just ätit middag. Du sätter dig därför i soffan och slår på TV-n — ”bara några minuter”. Men innan du vet ordet av, sitter du och tittar på de sena nyheterna. Kvällen har gått. Det du planerade att göra får vänta ännu en gång.

Om du känner igen dig själv i ovanstående beskrivning, kan du åtminstone trösta dig med att du inte är ensam. Att skjuta upp, vänta, dra ut på tiden, eller vad du nu vill kalla det, är sannerligen en av de vanligaste mänskliga svagheterna. Det finns knappast någon människa som inte någon gång sagt till sig själv: ”Jag vet att jag borde göra det, men ...”

”Jag skall bättra mig till nästa gång”

Tendensen att skjuta upp saker och ting visar sig i många former i vårt liv, vissa tragiska, andra inte fullt så allvarliga. Beteendeforskare tror faktiskt att på grund av att det i många fall inte är så allvarligt om man ”skjuter upp” en sak, är det lätt att det blir en inrotad vana hos oss.

Du kan till exempel ha den goda avsikten att skicka ett tackkort till vännerna som du bodde hos på en resa nyligen. Men tiden går. Innan du vet ordet av, har veckor och månader förflutit, och ditt kort har ännu inte blivit ivägskickat. Men det verkar inte som om det egentligen var någon skada skedd. ”Jag skall bättra mig till nästa gång”, tänker du för dig själv. Och därmed är halva slaget förlorat.

Det kanske inte alltid blir någon ”nästa gång”. En 25-årig kvinna, som i åratal tvekat att visa den tillgivenhet hon kände för sin syster, skrev: ”Många gånger ville jag krama och kyssa henne, men jag lät henne aldrig få veta hur jag kände det. ... Den 25 februari dog min syster. Min värld har rasat samman. Hur tragiskt är det inte att hon aldrig fick veta hur mycket jag älskade henne! ... När det råder kärlek mellan familjemedlemmarna, ... visa det! Skjut inte upp det till senare. Det kan vara för sent.”

Det måste emellertid framhållas att inte alla dröjsmål nödvändigtvis är skadliga. Somliga kanske föredrar att kalla det ”eftertänksamhet” i stället. Det tar tid för tankar att mogna och planer att ta form. Att skjuta upp ett beslut till en mer lämplig tidpunkt kan faktiskt i sig självt vara ett vist beslut.

En allvarligare form av dröjsmål, fastän många vägrar att inse det, är att ständigt komma för sent. Detta kan inbegripa att man kommer för sent till sammanträffanden, bjudningar, affärssammanträden eller kanske till arbetet. Det kan också innebära att man försummar att göra saker och ting vid rätt tidpunkt eller inom den tillmätta tiden. Det kan kosta en vänner, arbete och till och med, har det sagts, ens äktenskap.

Varför saker och ting skjuts upp

Eftersom detta tycks ha med tid att göra, är den första förklaring man kommer att tänka på att senfärdiga personer inte är tidsmedvetna eller inte vet hur de skall planera sin tid. Därför försöker arbetsledare vid stora företag ofta lära sina anställda vissa tidsplaneringsknep. Men ofta finner de till sin besvikelse att när det gäller att tillämpa de nyvunna färdigheterna är de flesta senfärdiga personer lika senfärdiga som vanligt. Något mer tycks vara inbegripet.

I boken Decision Making (Att fatta beslut) skriver författarna Irving Janis och Leon Mann: ”En person, som utsätts för påtryckningar att fatta ett viktigt beslut som har med hans framtida välfärd att göra, finner det i de flesta fall svårt att besluta sig, eftersom han kan räkna med vissa kostnader och risker, oavsett vilket handlingssätt han väljer. Ett sätt att klara av ett sådant pinsamt dilemma är att undvika att fatta beslut.”

En känsla av otillräcklighet eller oförmåga är ytterligare en anledning till att många människor skjuter upp saker och ting. ”Att skjuta upp problem tjänar som en buffert för deras bristande självkänsla”, säger psykologen Jane Burka. Hellre än att riskera ett eventuellt misslyckande, skjuter de upp arbetet helt och hållet. Deras fruktan för kritik hindrar dem att ens börja.

Experter som har studerat detta problem pekar på andra skäl, som kanske inte är så uppenbara. En person i underordnad ställning kan förhala ett arbete som en protest mot regler, tidsgränser och andra krav från hans överordnade. Att skjuta upp saker och ting till sista minuten kan vara en persons sätt att bortförklara ett dåligt utfört arbete, eftersom han då kan säga: ”Om jag bara haft mer tid!” Andra kan bli så avskräckta på grund av arbetets storlek, eller den tid det skulle ta att fullborda det, att de tycker att det inte är någon idé att ens börja.

Ja, det finns många anledningar till att människor skjuter upp saker och ting, och vi påverkas alla på olika sätt. Vad kan vi då göra för att bli kvitt de försåtliga följderna av att skjuta upp saker eller ständigt komma för sent?

Hur man slutar upp att ”skjuta upp”

Om du någon gång läst böcker om hur man tar itu med detta problem, har du förmodligen lagt märke till att de flesta är fulla av uppmaningar som: ”Gör det med detsamma!” ”Stig upp och sätt i gång!” och så vidare. Men mycket få läsare blir någonsin motiverade till att göra något annat än att stiga upp och lägga undan boken. Varför? Därför att de flesta sådana ”självförbättringsböcker” angriper problemet från en egoistisk synvinkel.

Problemet med detta betraktelsesätt är att personer som skjuter upp saker, undandrar sig ansvar och ständigt kommer för sent ofta gör detta i första hand på grund av bristande hänsyn till andra människor. Och om en person verkligen är så noga med att göra allt som anses vara bra för honom, då skulle han med största sannolikhet låtit bli att skjuta upp saker och ting redan från början och därmed också ta mera hänsyn till andra.

En fråga om prioritering

Eftersom förhalning av ett arbete, som vi har sett, bottnar i en önskan att slippa ifrån, måste man för att övervinna denna känsla inse arbetets värde och skälet till att utföra det, liksom också dess relativa betydelse i förhållande till de många andra ting man måste eller önskar göra. Detta är vad experterna kallar prioritering.

Vilka är de verkligt viktiga tingen i ditt liv? Vad anser du har högsta prioritet? För många människor i våra dagar är det viktigaste i livet att de själva kommer upp sig och får det bättre. Likväl finns det i de professionella rådgivarnas arkiv många berättelser om fall där ambitiösa män och kvinnor med lovande karriärer framför sig plötsligt råkat ut för oväntade svårigheter, börjat dra sig undan och till och med äventyrat sin egen framtid. Konkurrensen och pressen att nå resultat får dem att tvivla på sin egen förmåga. De börjar sacka efter, dra ut på tiden, skjuta upp saker och ting. Som en ung advokat uttryckte det: ”Man är rädd för kritik, rädd för att bli till åtlöje. Man tycker det är bättre att inte ha något att visa upp än att visa upp något som inte är bra.”

Den forntida kung Salomo var verkligen en person som hade nått toppen. Men detta är vad han sade om sådana strävanden: ”Och jag såg att all möda och all skicklighet i vad som görs inte är annat än den enes avund mot den andre. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.” (Predikaren 4:4) Ja, det är verkligen lätt att skjuta upp något som är ”fåfänglighet och ett jagande efter vind”, när man börjar känna av ”den enes avund mot den andre”. För att uttrycka det i vardagligt tal: Folk hoppar av karriärjakten när det blir för besvärligt.

Det är tydligt att den egna karriären kan tjäna som drivkraft bara till en viss grad. För att något skall betraktas som verkligt viktigt, och följaktligen inte skjutas upp, måste det ligga mera bakom än blott och bart egennytta. Det måste tjäna ett större och meningsfullare syfte.

Nästa gång du undrar varför en sak du tänkt göra blir uppskjuten så ofta, stanna då upp och fråga dig själv: Är detta verkligen viktigt? Tjänar det ett gott syfte? Och om så är, vad är det som hindrar mig från att göra det?

Granska dina vanor

Vi lever i en hektisk värld, och de flesta av oss har mycket att göra. En del av dessa saker måste vi göra. Andra skulle vi vilja göra. Åter andra gör vi mer eller mindre av gammal vana. Verkligt senfärdiga personer skjuter upp saker i den första kategorin. De flesta människor skjuter upp saker i den andra kategorin. Men mycket ofta är det våra vanor som får oss att sacka efter och dra ut på tiden.

Ta till exempel problemet med att ständigt komma för sent, vilket lätt blir en vana. Notoriskt sena personer inser ofta att det de har att göra är viktigt, och de tycker till och med ofta att det är roligt, när de en gång börjat. Men de är alltid ute i sista minuten. Experter på området tror att denna vana grundläggs tidigt i livet, vanligen genom föräldrar och syskon. Den förs sedan över till skolan, därefter till arbetet och till andra områden i livet. För sådana personer är det inte bara en fråga om att lära sig att planera sin tid. De ”måste börja förändra sitt tänkesätt från ’bättre sent än aldrig’ till ’det är bättre tidigt än sent’”, säger psykologen Pierre Haber.

Det är intressant att lägga märke till att Tony och Robbie Fanning, ett äkta par som arbetar tillsammans som rådgivare, skriver i sin bok Get It All Done (Se till att allt blir gjort): ”Att komma för sent har ingenting med själva tiden att göra; det är en fråga om var man sätter tidsgränsen.” Notoriskt sena personer kommer för sent även om de har eller får extra tid på sig. För att bryta denna vana föreslår Fannings att man i sitt sinne flyttar fram tidsgränsen. Om ett möte börjar klockan 19.00, då skall man rikta in sig på 18.30 eller 18.45. Man kommer kanske för sent som vanligt, men man kommer i alla fall i tid till mötet.

Du kan få hjälp

Många människor drar sig för att försöka göra sig av med vissa dåliga vanor, därför att de saknar verklig motivation. En man som rökte så mycket som tre paket cigarretter om dagen i elva år berättar följande erfarenhet: ”Jag gjorde minst ett tiotal allvarliga försök att sluta, men alla misslyckades. Varje gång jag försökte sluta genomled jag hemska kval ... bara för att snart börja röka igen.” En annan man, som hade varit slav under hasardspel i omkring tio år, sade: ”Jag försökte många gånger att bryta denna vana men kunde bara höra upp i högst två dagar.” Deras upprepade misslyckanden gjorde att de drog sig för att försöka igen. Till sist fick emellertid båda dessa män den motivation de behövde.

Den före detta rökaren berättar: ”När jag studerade bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, fann jag många skriftställen som handlade både om fysisk och om andlig renhet. Bibeln framhåller också den grundläggande principen att man skall älska varandra och behandla andra människor som man själv vill bli behandlad. Hur skulle någon kunna sitta och blåsa rök i en annan människas ansikte och säga att han följer denna princip?”

Hur blev denna nyvunna motivation till hjälp för honom? ”Jag beslöt mig för att sluta en gång för alla”, sade han. ”Jag bad Jehova om hjälp varje gång jag kände att jag ville ha en cigarrett. Till min förvåning gick det lättare än jag trodde.”

Hur gick det då med hasardspelaren? ”Min hustru började studera bibeln”, sade han. ”Hon inbjöd mig att vara med vid studiet, och jag tackade ja. Resultatet blev att jag snart insåg att hasardspel var orätt.” Bibelns sanningar gav honom den motivation han behövde. Inom tre månader hade han gjort det som han skjutit upp i tio år.

”En vindspejare får aldrig så, och en molnspanare får aldrig skörda”, säger bibeln i Predikaren 11:4. Så om du har problem med att du alltid skjuter upp saker och ting eller ofta kommer för sent, då är det förståndigt om du allvarligt tänker igenom dina prioriteringar och dina vanor. Då kan du sluta upp att skjuta upp.

[Bild på sidan 9]

Innan du vet ordet av har kvällen gått. Det du planerade att göra får vänta

[Bild på sidan 10]

Att alltid komma för sent är en dålig vana

[Bild på sidan 11]

Att man känner sig pressad kan göra att man skjuter upp saker och ting