Många religioner — vilken frukt frambringar de?

”DET finns något gott i alla religioner.” Detta är en mycket vanlig uppfattning bland många människor i våra dagar. De anser att ett visst mått av religion gör alla till bättre människor.

Är det din uppfattning? Tror du att religionen, som helhet betraktad, har haft ett gott inflytande på människor i allmänhet? Anser du att de olika religionerna har frambringat god, välgörande frukt i sina medlemmars liv?

Sådana frågor bör naturligtvis inte besvaras enbart på grundval av personliga uppfattningar, och egentligen bör de inte heller besvaras enbart efter vad de religiösa organisationerna själva påstår. I stället måste vi undersöka fakta, och göra detta så objektivt som möjligt.

Undersök fakta

I denna tid av snabba kommunikationer och massmedier är det inte svårt att få tag på fakta. Men vad skall man söka efter? Ja, vilket slags frukt anser du att religionen borde frambringa? I detta avseende håller nog de flesta med om att religionen borde göra människor mer kärleksfulla, ärliga, moraliska, fridfulla, andligt sinnade och så vidare. Detta är otvivelaktigt sant. Faktum är att nästan alla religioner som sin grundsats har något liknande bibelns lära: ”Älska din nästa såsom dig själv.” — Matteus 22:39, 1917.

Visserligen lär nästan alla religioner ut sådana läror i teorin, men hur är det i praktiken? Finner vi en högre moralisk standard bland deras medlemmar? Är de mer kärleksfulla, fridfulla, ärliga? Ja, vilket slags frukt frambringar alla dessa religioner?

Religion och moral

Under trycket av flodvågen av skilsmässor, veneriska sjukdomar, oönskade havandeskap, pornografi, homosexualitet och sexuell promiskuitet är det många människor som vänder sig till religionen för att få hjälp. De kanske resonerar som så att om myndigheter och skolor inte ger den moraliska vägledning de behöver, då måste religionen göra det. Ansträngningarna att återinföra morgonbön och ”vetenskaplig kreationism” i de allmänna skolorna i Förenta staterna är ett tecken på detta. Men vilken vägledning ger religionen i våra dagar? Vi skall betrakta några exempel.

● United Church of Canada (det största protestantiska samfundet i det landet) har skickat ut en rapport med titeln In God’s Image ... Male and Female (Till Guds avbild ... man och kvinna) till alla sina medlemsförsamlingar och gett förslag till riktlinjer när det gäller äktenskapet och sexuella frågor. Nyhetsmagasinet Maclean’s skriver att rapporten ”rekommenderar att man bör överväga att acceptera prästvigning av homosexuella; den säger att sex utom äktenskapet kan accepteras under vissa omständigheter och när förhållandet är ’lyckligt, ömsint, befriande och ömsesidigt uppbyggande och visar socialt ansvarskännande’; och antyder att trohet i äktenskapet inte nödvändigtvis behöver innebära sexuell ensamrätt”. Det slutliga avgörandet i fråga om denna resolution har uppskjutits till en senare tidpunkt.

● I en artikel med rubriken ”’Pånyttfödda’ kristna upptäcker den sexuella revolutionen” skriver Russell Chandler, Los Angeles Times’ reporter i religiösa frågor: ”Arbetsgrupper inom flera större protestantiska samfund och den romersk-katolska kyrkan har kommit till den slutsatsen att ... under vissa omständigheter ... behöver sexuellt umgänge mellan ogifta personer inte vara synd, att homosexualitet kan vara ett acceptabelt alternativ för kristna och att masturbation eller onani kan vara normalt och tillbörligt.”

● I ett reportage om ”Homosexuella i kyrkorna”, som speciellt handlade om det romersk-katolska ärkestiftet San Francisco, framhåller tidskriften Newsweek att ”homosexuella organisationer under det senaste decenniet ... har vuxit upp inom de större protestantiska kyrkosamfunden och gett inspiration åt liknande organisationer bland mennoniter, pingstvänner, mormoner, anhängare av Christian Science, sjundedagsadventister och judar. I många städer har de homosexuella organiserat sina egna kyrkor, synagogor och till och med zenbuddistcentra.”

● National Clergy Council on Alcoholism (ett kyrkligt råd som sysslar med alkoholfrågor) beräknade år 1977 att minst 10 procent av amerikanska präster och nunnor är alkoholister, enligt ett AP-meddelande från Los Angeles. Men en särskild rapport som publicerades i tidskriften Sun i Baltimore säger: ”Även om alkoholismen bland prästerskapet av de katolska religiösa ordnarnas ledande män betecknats som ett problem av världsomfattande dimensioner, är det inte längre det mest trängande problemet. ... Det som under femtio- och sextiotalen med rätta kunde sägas om alkoholismen är nu tillämpligt på homosexualiteten. Otvivelaktigt är nu homosexualiteten det allt överskuggande problemet.”

Med detta slag av vägledning och föredöme är det inte förvånande att det moraliska klimatet bland kyrkosamfundens medlemmar på intet sätt är bättre, utan kanske rentav sämre, än bland befolkningen som helhet. Detta är bara några få exempel:

● Londontidningen Times skriver: ”Officiell statistik visar att omkring en fjärdedel av det totala antalet fångar i England uppger sig tillhöra romersk-katolska kyrkan, fastän bara en tiondel av den övriga befolkningen gör det.” En konferens planerades för att diskutera ”varför katolikerna utgör en sådan stor del av narkotikamissbrukare, alkoholister, prostituerade och fängslade brottslingar”, heter det i rapporten.

● I Förenta staterna visar en nyligen företagen gallupundersökning att 70 procent av den vuxna befolkningen bekänner sig tillhöra något kyrkosamfund, och 40 procent besöker gudstjänster under en given vecka. Likväl var det enligt 1983 Britannica Book of the Year en skilsmässa för vartannat äktenskap under 1981, och ”som en återspegling både av det ökade antalet skilsmässor och barn födda av ogifta mödrar ... levde vart femte barn i en familj med bara en förälder”.

● Tidskriften To the Point säger: ”Nästan en tredjedel av de gifta romersk-katolska männen i ärkestiftet Lusaka (Zambia) har bihustrur boende hemma hos sig, enligt en rapport från ärkebiskopen Emanuel Milingo.” Av de 10.903 katolska hushållen i det ärkestiftet har 3.225 bihustrur, säger rapporten.

Det är precis som Jesus sade för länge sedan: ”Ett gott träd kan inte bära värdelös frukt, inte heller kan ett ruttet träd frambringa fin frukt.” (Matteus 7:18) Den enorma skörden av moraliskt förfall världen utöver är en återspegling av det andliga tillståndet hos de religiösa ”träden” i världen — sjukt och döende.

Religion och krig

Fullt införstådd med att ”världen står inför en livshotande situation, kanske självmord av hela människosläktet i ett kärnvapenkrig”, vädjade Zakir Husain, tidigare president i Indien, till en expertgrupp bestående av ledare för alla de större religionerna i världen ”att spela en mer helhjärtad och medveten roll i framtiden än de gjort i det förflutna”, när det gäller att arbeta för fred i världen. Husain betonade att religionerna för att nå detta mål ”måste se längre än till dogmer, ritualer och sedvänjor som hämmar den ström av liv som kommer ut ur olika religiösa kretsar och är på väg hänemot en ny anda av harmoni och samarbete”.

Detta var år 1968, vid det internationella religiösa fredssymposiet som hölls i New Delhi i Indien. Närvarande där, och uppenbarligen i samklang med det föreslagna, var ledande representanter för buddismen, katolicismen, hinduismen, islam, jainismen, judaismen, protestantismen, sikherna och zoroastrikerna. Vad har hänt sedan dess? Det är sant att det har gjorts förnyade ansträngningar vid ytterligare konferenser, symposier och diskussioner. Och på grund av det växande hotet om en kärnvapenkatastrof har det förekommit uttalanden, proklamationer, anklagelseakter och brev riktade emot regeringar och andra instanser. Men har världens religioner ansträngt sig för att avskaffa de ”dogmer, ritualer och sedvänjor som hämmar ... harmoni och samarbete”? Har de frambringat sådana frukter som kärlek och frid i gärning och inte bara i ord?

Nej, tvärtom har världen under de år som gått sedan dess upplevt fler krig och konflikter, i vilka religionen, även om den inte har varit den enda orsaken, dock har spelat en betydande roll. Somliga krig och konflikter har utkämpats mellan medlemmar av olika religioner; somliga har varit mellan medlemmar av olika sekter av samma religion.

Bland de mer sentida exemplen kan nämnas de våldsamma stridigheterna i den indiska staten Assam, där hinduer och muslimer kämpade mot varandra; det pågående kriget mellan Iran och Irak, där shiitiska muslimer kämpar mot sunnitiska muslimer; den vid det här laget ökända konflikten i Nordirland, där protestanter slår ihjäl katoliker och katoliker slår ihjäl protestanter; kriget och massakrerna i Libanon, där kristna, judar och muslimer är inblandade; och även Falklandskriget, där ”fältpräster uppmanade argentinska rekryter att kämpa på liv och död, eftersom det är Guds vilja”, enligt San Francisco Examiner.

Detta är ingalunda någon fullständig lista över de nuvarande förhållandena, och inte heller inbegriper den de oräkneliga exemplen i det förflutna på konflikter mellan nationer och folk som underblåsts av brinnande religionsnit.

Sådana krig kan utlösas av politiska eller territoriella tvister. Men förr eller senare finner man att religionen är djupt engagerad i dem. Gång på gång finner man att medlemmar av prästerskapet på båda sidor ber till samme Gud om välsignelse över sina trupper, kallar sina stridshandlingar för ”rättfärdiga” eller ”heliga” krig och utlovar ögonblicklig himmelsk belöning för dem som dödas i sådana strider.

Får inte detta dig att undra om det finns något i världens religioner som bidrar till medlemmarnas våldsamma läggning? I en artikel i tidskriften Time med rubriken ”Religionskrig — en blodbesudlad nitälskan” skrev Lance Morrow: ”Män som har kämpat i religionens namn och journalister som har iakttagit dem upptäcker en kuslig skillnad i jämförelse med mer konventionella krig — en anda av vedergällning och gottgörelse, en fanatism som går utöver vad stunden och omständigheterna kräver, en oförsonlighet som kommer inifrån. ... Paradoxen religion i krig fortfar att chockera.”

Denna ”paradox”, eller motsägelse, är kanske den starkaste anklagelsen som kan riktas mot religionen. På tal om kristenhetens roll i forntida och nutida krig skrev professorn i statskunskap Reo Christenson i ett nyligen utkommet nummer av tidskriften The Christian Century: ”Det som kanske mer än någonting annat har misskrediterat kristendomen är dess vana att på ett sätt som praktiskt taget inte skiljer de kristna från icke-kristna ställa sig bakom krigshandlingar. Att de kristna å ena sidan har omfattat tron på den fridsamme Frälsaren, medan de å andra sidan ivrigt stött religiösa eller nationalistiska krig, har gjort mycket för att skada tron och bidragit till den cyniska inställning till religion som i århundraden har varit förhärskande bland tänkande människor.”

Vad anser du?

Vi har undersökt de frukter som världens religioner har frambringat inom bara två områden — moral och krig — och vad vi har funnit är minst sagt chockerande och avskyvärt. De har inte på något sätt motsvarat vad som borde kunna förväntas av dem. Man kan finna samma slags ruttna frukt inom många andra områden — rasfördomar, inblandning i politik, oärliga affärsmetoder, förslavande vidskepelse och så vidare. Ja, religionen har sannerligen fyllt jorden med rutten frukt, till stor skada för mänskligheten.

Kanske just dessa ting har gjort att du har vänt dig bort från religionen. I så fall är du inte ensam. Många människor i våra dagar har övergett religionen på grund av dess dåliga frukt. Men är detta ett förståndigt handlingssätt? Är detta det handlingssätt som kommer att skänka dig största tillfredsställelse och lycka? Eller finns det något bättre? Vi uppmanar dig att begrunda följande artikel.

[Bild på sidan 9]

Två exempel på den dåliga frukt som världens religioner har frambringat: man godtar homosexualitet och man blandar sig i krig